ÖPPET fantasy-roll

Rozzo vaknade med solen i ögonen. Det såg ut som att några i flocken nästan höll på att vakna tack vare solen.
"Förbannade sol jäv..." muttrade han men han slutade tvärt då han märkte att det var någon som tittade på honom. Han vände sig om. Där stod en vacker tjej i träningskläder. Hon tittade på honom och han tittade på henne. Han ville bli människa och prata med henne men om hon är en vanlig människa så kanske hon skulle bli vettskrämd. Han tog risken. Han flög ner och landade samt blev människa. Nu väntade han på hennes reaktion..

Hon stod med gapande mun framför killen. Okej han var snygg men han var en skepnadsbytare. Hon hade aldrig träffat en, bara läst om dem.
"Wow. Du är en skepnadsbytare! Jag har aldrig träffat en men jag har läst om dem." Hon harklade sig.
"Jag heter Maya." sa hon och log. Vad trevligt att träffa på en snygg kille här!

(Jag och JustAPerson skriver denna tsm, vi e kompsiar irl)

"Rozzo." sa han och slängde lite med sitt ljusblonda bakåtslickade hår som nu inte var så värst bakåtslickat längre.
"Fint namn." sa Maya och tittade ner i marken.
"Sååå... Har du någon speciell kraft?" undrade Rozzo. Han vände sig om då och då för att titta om dem andra hade vaknat.
"Om jag försöker.. Så kan jag styra vädret." sa hon glatt. Inte förens nu hade hon upptäckt att det fanns några mer än Rozzo i skogen.
"Bevisa det." sa Rozzo charmigt. Maya blundade.
"Okej! Du kommer väcka dem andra." sa Rozzo då det blixtrade till. Han kastade en blick på Endromeda.

Gargog sprang genom slottet. Han stormade in i ett av rummen. Det var ett troll i en stor bur mitt i rummet.
"Haha!" skrattade Gargog då trollet fäste blicken på en gigantisk guldklimp.
"I det där vidriga gänget finns det ett halvtroll... Dags att få se om hon gillar guld... Moahahahaha, MOAHAHA!" Skrattade Gargog högt så att det ekade genom alla rummen på slottet.
"Ritzu.. Hitta dem. Fort!" sa Gargog och log.

Endromeda störtade upp från sin sömn bland löven. Blixtar, Hon hade hört blixtar. Hon tittade upp mot himlen men den var helt klar, som en vanlig morgon. Hon ställde sig snabbt upp i luften och vädrade med nosen i vädret. Någon främmande var nära. Hon vände sig om hastigt och såg sig omkring, vild i blicken. Då fick hon syn på Rozzo. Han såg häpen ut över något. Hade han också hört blixten? Hon granskade honom noga. Det var någon bakom honom. Hon vände sig ditåt. Där stod en vacker flicka i träningskläder. Vad ville hon och varför såg Rozzo så konstig ut. Hade hon gjort något med honom? Hon reagerade snabbt med att blänga på henne argt och morra. Hon visade sina tänder och började röra sig mot henne. "Vad gjorde du?" Morrade Endromeda mellan tänderna med en hotfull blick.

Maya blev genast rädd.
"Jag... Ehm.." mumlade hon. Den andra var en varulv och hon var arg.
"Jag borde kanske gå... Ehm.. Hejdå Rozzo." sa hon snabbt och började sakta backa därifrån. Hon hade kanske stört både henne och Rozzo.

"Hon gjorde blixten." sa han och vände sig mot Endromeda. "Du behöver inte alls gå Maya." sa han och log mot henne. Rozzo tyckte faktiskt att det var lite gulligt när Endromeda hade kommit fram. Det var nästan som att hon brydde sig om något hade hänt honom. Innerst inne visste han att Endromeda hade brytt sig om han var skadad eller något men det känns som att hon inte vill visa sina känslor lika mycket som Rozzo. Dessutom tyckte han att hon var gullig när hon var nyvaken. Eller tja, han tyckte hon alltid var gullig fast det skulle han nog aldrig säga. Inte just nu i alla fall.

Ritzu satt plötsligt på en gren och tittade ner på halvtrollet. Betraktade det utan att blinka, utan att röra sig. Ritzu brydde sig inte om dem som var vakna. Han skulle hålla koll på den sovande ´besten´. Snart, om någon kvart skulle guldet vara här och trollet skulle vara ur balans! Bara Ritzu håller koll på henne...

Endromeda drog sig snabbt tillbaka, men släppte inte flickan med blicken. Nu visste även tjejen, som verkade heta Maya, vem hon var. Endromeda stirrade stint på flickan. Hon gillade henne inte. Hon hade frammanat blixten. Varför? Ljudet och ljuset skulle göra dem till ett lättfångat byte. Hon morrade. Ingen visste vad, eller vem som gömde sig eller vad som väntade på att ta dem. Nu skulle kanske hela gruppen vara i fara. Hon gick med självsäkra steg mot flickan och greppade henne på framsidan av tröjan och drog långsamt upp henne på tå medan hon morrade åt henne ilsket. "Varför utlöste du blixten? Vet du vad som skulle kunnat hända? Jag vet inte, men har du kanske märkt att varenda levande varelse har försvunnit? Vad tror du har hänt med dem? Ingen vet!" Hon släppte ner henne och vände sig om medan hon frustade vilt. Hon började prata ut mot luften i snabb takt. "Vi vet ju inget säkert, men att varenda varelse här är bortrövad och vi misstänker svartmagi, samt att vem det än är som utövat denna svartkonster vet att vi gömmer oss. Vi har försökt hålla låg profil här i skogen. Försökt gömma oss, och nu kommer du och avslöjar vår exakta situation med en blixt från klar himmel! Fattar du inte vad du har gjort?!" Endromeda slog uppgivet ut med armarna mot flickan. Hon och flickan stirrade tyst på varandra. Ilskan började rinna av Endromeda och ersättas av en annan känsla. En stark och välkänd känsla. Hon kände hur hon ryste och hur paniken började stiga henne åt huvudet. Hon var rädd. Hon tittade ner i marken, snabbt innan någon av de andra skulle se hennes ansiktsuttryck.

Rozzo stod med stirrande ögon.
"Det var jag som sa att hon skulle ta fram den... Förlåt jag tänkte inte..." sa han och tittade ner i marken. Endromeda hade verkligen blivit arg men nu verkade hon.. Ja hon verkade nästan rädd. Rozzo skämdes. Han blev en varg och gick bort till dem andra som var på väg att vakna. Han lade sig ner och blundade. Allt var igentligens hans fel.