Ser ni någon karaktär som en förebild/idol/ser ni upp till någon av dem?

Cedric är min Hufflepuff hjälte ♥.
Jag ser upp till honom för att han satte högt värde på vänskapen, var lojal, snäll och mycket modig.

Luna Lovegood, eftersom hon bevisar - för både sig själv och för alla andra - att det inte gör något att man är annorlunda, att man inte ska släppa taget om sig själv bara för att man blir retad. Hon är dessutom en otroligt stark och vacker karaktär som lyckas lysa upp tillvaron så fort hon kommer in i bilden. Hennes bakgrund är sorglig, och hon har nästan inga vänner innan hon blir medlem i DA, men hon bryr sig inte om det, utan fortsätter ändå, och det tycker jag är så himla coolt. Hon är precis så som jag skulle vilja vara - lugn och rolig och snäll och söt och speciell och, och, och, och... Hon kan vara precis vad hon vill, utan att bry sig om vad någon annan tycker om det. Dessutom fullkomligt STRÅLAR hon av kärlek till sin pappa och till sina vänner, vilket är sjukt gulligt - och starkt. Hela Luna är liksom... Så vacker. Hon är en vacker liten person.

Att vara helt oberoende av någon annan är något jag har velat vara väldigt många gånger, och (om man inte räknar hennes pappa) så är det just det Luna är. Hon klarar sig själv, hon går sin egen väg, väljer själv, gör själv, kan själv. Nu har hon väl rätt mycket blivit tvingad till att göra det, men jag tycker ändå att det är fruktansvärt häftigt. Och att hon sedan kan gå och skaffa vänner som hon litar på till 100 %, efter att ha klarat sig själv så länge, det är underbart. Det är inte många som har den förmågan.

Ja, hoppas ni förstod.

Okay, så expelliarmus sa just allt det om Minerva McGonagall som jag ville ha sagt. Flawless human being.

Men annars så ser jag upp en hel del till Hermione, och jag är övertygad om att en stor del av mig är influerad av henne, även omedvetet. Jag var väldigt lik henne som yngre, och fick ta rätt mycket i skolan pga att jag var väldigt mycket som en elva-årig Hermione! Jag var väldigt bossig av mig, och jag hoppas verkligen att jag inte uppfattas så längre. Jag är en ganska så osäker person innerst inne och det var Hermione också, men under seriens gång blir hon säkrare och säkrare på vem hon är och vad hon vill, och jag hoppas att jag kommer till det stadiet någon dag också.

Jag vet inte, men Hermiones utveckling från seriens början till slut är så himla välbyggd och hon är en sån himla fantastisk karaktär. Hon värdesätter kunskap och allt det där, men är så ofantligt lojal och i slutändan så vet hon att vänskapen är viktigare. Hon går från att använda sin hjärna till att följa sitt hjärta och jag skulle utan tvekan kunna läsa serien från hennes perspektiv.

Jag vill inte ''härma'' henne för att ''bli'' henne, men att ha Hermione som inspiration i livet kommer åtminstone göra mig till en bättre människa, I hope.

Badu många men Dumbuldore och mcgonagall! Dom är verkligen några som man kan se upp till! Att boken handlar om rasism förstår man ju, dom här två personerna är det självklart för att alla ska behandlas lika! Det är bra det!

Svårt har många så som

Dobby:
För att han alltid vill hjälpa till och är sååå sjukt söt. Han är god och med dem snälla ! (y) Han står upp och är så cool i slutet av tvåan. Jag grät mig till döds när han dog !

Luna:
För att hon skiter fullständigt i vad andra säger, tycker och tänker om allt och henne. Hon är i sin egen bubbla, hon tror på Harry att han inte ljuger och sånt skit i femman. Hon är cool och sig själv och det diggar jag, gilklar även hennes brillor och hår ! (aa'

Fred&George;
OMG ! De är bara för rolig a, man kan inte gilla dem !

Prof. McGonagall:
Rak på ska , säger vad hon tycker och står upp för det. Rättvis , men kanske en liten fördel för gryffindor och lite mot slytheryin och det gillas ! Hon är cool och rolig , särskilt i sjuan:
- I alwyas wannet to use that spell !



Vissa skulle se mig som tråkig och konstif okänslig och annat bara för att jag inte kan välja nån direkt favorit, men jag gillar väl allt och alla omm Harry Potter så mycket att jag inte bara kan välja en ska eller en person.

ajg vet min stavning suger särskilt på elevhem och engelska och sånt, så mobba snälla inte ! ♥3

Minerva McGonagall är verkligen en karaktär som jag ser upp till och finner styrka hos. Tänker inte svamla in mer på det eftersom expelliarmus fått sagt det mesta.

Alastor Moody är också en karaktär som jag ser upp till. Han är galen, stark och mer galen. Av någon anledning har hans attityd och det lilla vi fått se och höra om honom fått mig att önska att han varit min far, farbror, morbror, far- eller morförälder... eller arbetskamrat: handledare. Jag vill definitivt få reda på mer kring den karaktären och håller tummarna på att Rowling slänger ur sig lite när det är dags för fjärde eller femte boken.

Harry Potter. Han har det inte lätt när han växer upp och stöter på motgånger var och varannan minut - allt från Draco Malfoy och Dursleys till förpestade lärare och Voldemort. Samtidigt finner han individer som han kan ta till sig som vän och/eller förebild. Han vågar ta emot råd och söka hjälp hos dessa karaktärer och arbetar sedan för sin sak att rädda alla i sin omgivning. Han drar många gånger förhastade slutsatser som ung och där påminner han mycket om mig själv - men med tiden växer han sig mer mogen och i slutet av sjuan har vi den Harry Potter som jag verkligen kan se upp till! Jag vet vad han gått igenom, jag vet vad han har klarat av och vet var han står i sitt liv. Det är imponerande, fascinerande och en bra källa om man söker efter lite egoboostande energi. Harry Potter är en förebild och någon som jag kan se upp till samtidigt som jag kan känna mig som killens bästa vän.

Hermione! Hon är en riktigt stark kvinna. Hon vågar säga vad hon tycker, hon är smart, hon är lojal, omtänksam, snäll ooch helt underbar! Jag önskar att jag var lite mer som hon

Sirius Black - Min tredje gudfar!

Jag minns hur mycket jag hatade honom fram tills slutet på tredje boken, jag minns hur jag citerade honom i fjärde boken och jag minns hur deprimerad jag blev när jag insåg att han dog i den femte boken..

Det känns som att han alltid finns där för mig, det känns som att han finns där för att krama mig när livet är tufft och det känns som att det är honom man kan vända sig till om man vill skratta i hemlighet ♥

Jag minns i HPDH2, där vid uppståndelsestenen, det var det värsta ögonblicket i mitt liv, grät nog flera liter då..

Så Sirius, I love you!

Jag måste nog säga...nej, okej, jag har ingen aning, haha. Rätt många, faktiskt. Molly, Sirius, Luna...jag tror att ni förstår vart jag är på väg.
Om vi börjar med Molly. Det sättet som hon ser efter sin familj på är otroligt inspirerande, in my opinion. Hon sätter den framför allt, framför sig själv. Att hon, efter att blir som helt utbytt, är väldigt fascinerande. Trots att det var hennes största rädsla, bryter hon inte ihop; istället blir hon så mycket starkare. That's stunning.
Sirius, åh. Att sätta sina vänner framför allt, att riskera så otroligt mycket för att hjälpa Harry, att efter att ha stått ut med flera år i Azkaban kunnat komma tillbaka med sitt huvud lika högt, lika modig och kärleksfull som innan tolv år med dementorerna. Jag tycker att det är helt fantastiskt, ja.
Luna-obviously. Att bara köra på som hon gör, trots någon slags mobbning, att folk skrattar bakom hennes rygg, kallar henne öknamn, är så fint. Pluspoäng för att det inte verkar röra henne alls. Hon är modig, empatisk, klok och håller sin rygg rak. Kortfattat, marry me.

Jag ser upp till många.

Narcissa Malfoy- Hon kunde ge upp allt för dem hon älskade. Hon brydde sig inte om Voldemort, hon brydde sig om sin son och make. Det kallas att våga.

Severus Snape- Han älskade Lily över allt annat. Hans patronus var en silverhind, precis som Lilys. Severus stod både på Voldemorts och Dumbledors sida, vilket var väldigt starkt av honom. Han hatade Harry, men han försökte klara av honom.

Sirius Black- Han trotsade sin renblodiga släkt och rymde hemifrån, det är inte många som vågar det. Han satt många år i Azkaban, ändå är han samma person som han var innan. Han bryr sig om Harry, han var en beskyddande far åt honom, den far Harry aldrig fick växa upp med. Det är kärlek.

Draco Malfoy- Han hatar Harry också. Visst, han beter sig som en snorunge. Men i sexan får vi veta att han är inte alltid så tuff som man verkar, alla har en svag sida. Sedan i DH, han vill inte stå på Voldemorts sida, men han blir tvungen. Han vill inte döda. Att vilja är det inte många som vågar.

Harry Potter- Harry, pojken som överlevde. Han har förlorat många i sitt liv, varit med och mycket, ändå är han lika stark. Han bryr sig om sina vänner, han vill inte att någon ska råka illa pågrund av honom. Vilja, mod.

Luna Lovegood- Luna är alltid sig själv. Hon har sin egna speciella stil, hon bryr sig inte om vilka kommentarer hon får, hon gör sitt egna "race". Mod, självförtroende och klok.

Albus Dumbledore- Albus.. Han brydde sig väldigt mycket om Harry. Han ville inte att något skulle hända honom, men han visste att han skulle få möta Voldemort. Behöver jag säga mer? Dumbledore, en man med självförtroende och förmågan att hjälpa Harry.