Hur är din familj?

håller med, även om min mamma verkar tycka att hon är perfekt och ljuger ihop historier för att få andra att verka så operfekta som möjligt för att stötta hennes åsikt.
Har bott hos henne i tre år nu, tröttnade på allt och flyttade upp till pappa medan mamma trodde att jag delade ut reklam. Gick först till Åhlens och köpte en passande väska, packade in de saker jag lyckats smuggla med utan att framkalla misstankar och gick mot tågstationen medan jag lämnade reklamvagnen i en park där mamma antagligen hämtat den vid det här laget. Hade med skånekortet och mitt bankkort i plånboken, så jag betalade en resa till malmö, köpte korv och dricka, ringde pappa för att berätta vad som hänt och löste en biljett till Nässjö där pappa hämtade mig. Så igår fixade vi iordning mitt rum lite, och jag upptäckte att det faktist fanns ett golv under alla dessa lådor och kläder. Aja, nu bor jag här, mamma är antagligen sur och arg och jag är lycklig nog att inte bli sinnessjuk.

MelodyJoseph
Jag gillar att vara familjens svarta får, eller att vara det svarta fåret över huvud taget. Gör allt för att vara annorlunda. Folk sade i min skola i fyran-sexan att om man hade hål i högra örat var man bög, men jag sket i dem och gjorde hål i högra örat. Då jag blev mobbad tog jag hål i vänstra örat också. Klär mig i svart, har svart hår då alla andra går i färgglada kläder och lyssnar på pop och hip-hop, jag lyssnar på all sorts rock istället. Hatar att följa modet.

Det är alltid svårt med att ha alkoholism i familjen och nära släkt. Jag har en farbror, som jag avgudade över allt annat, som är alkoholist, men honom har jag svårt att älska då han blåser min farfar på pengar, kör farfar trots att han tappade körkortet pga rattfylla osv.

Du är inte familjens svarta får, det kan du inte vara. Du klarade cancer, och du kämpar med din diagnos nu. Det är inget fel med att vara bipolär, och absolut inte fel att följa sina drömmar, och stå upp för dig själv. Och ja, familj är alltid familj, oavsett om det är svårt just nu. Svåra tider går alla igenom, även vi. SPECIELLT vi, om jag kan säga så. De senaste fem åren har varit allt annat än lugna, och det har äntligen börjat lägga sig, och lugna ned sig, fast det tog en wrong turn i veckan, så nu är det lite turbulens, haha.

JamesC.Vamp, det kanske var bra att du kom bort från din mamma, du mår förmodligen grymt mycket bättre om du slipper hennes klagomål 24/7

min familj bestor av min storasyster som är fem år äldre en mig. hon är gete snäll och gör massa saker med mig men ibland bråkar vi och då är hon jobbig. min pappa och mamma är skilda det är inte kul,och så har vi våra katter som heter Lakrits och Mocca

Jag har en helt underbar familj, men allt har dock inte varit så underbart..

Min mamma är psykiskt sjuk, så när jag var litet spädbarn hände det något med mamma som gjorde att pappa lämna henne. Kan berätta för er att min mamma var ganska galen när jag var liten men det var endast på grund av hennes sjukdom, ingenting annat. Hon lät inte pappa få komma och hälsa på mig, hon ville ha mig för sig själv. Till slut fick de gå till domstolen för att göra upp saken och det slutade faktiskt med att jag fick bo hos min pappa, då mamma var väldigt sjuk och kunde vara för ''farlig'' i folks närhet då hon hör röster i sitt huvud som säger åt henne vad hon ska göra.

Min uppväxt har inte varit den lättaste.. men jag bodde hos pappa och sen träffade han en ny tjej som hade en son. Jag växte upp med dem och så och de blev en riktigt bra familj. Mamma träffade jag inte så ofta när jag var liten, då jag alltid var livrädd efteråt.. men åren gick och idag mår hon mycket mycket bättre och det är inte alls något problem att träffa henne, hon är jätte gullig och snäll. Min styvmamma har skilt sig med min pappa nu men jag träffar henne väldigt ofta. Min brorsa har flyttat hemifrån, han är 23 år nu och han träffar jag lite då och då.

Jag älskar dem allihopa. Min pappa har kämpat igenom allt det där med min mamma, han har verkligen inte haft det lätt och jag är oerhört stolt över honom, men även över mamma eftersom hon verkligen gjort allt för att bli friskare. Min bror ställer upp på allt mellan himmel och jord, han och jag lekte väldigt ofta som små, och när jag är med min styvmamma så får jag alltid bättre självförtroende (fråga mig inte varför) haha.. och vi har alltid så kul ihop! Jag älskar min familj!

Jag älskar min familj Mina föräldrar är skilda och jag bor mest med min mamma och bror men också med min pappaa ibland!

Min bror spelar fotboll och han är 19 år. Han är jäkligt jobbig ibland, men jag älskar honom iaf. Han är alltid helt söt och beskyddande om mig.

Min mamma jobbar som sjuksköterska och hon är en riktig bullmamma ! Jag älskar henne jätte mycket men jag kan inte riktigt prata med henne om allt ! Men hon är jätte stöttande och ändå världens bästa mamma ♥

Min pappa jobbar som typ någonting på psyket, vet inte riktigt vad han gör ! Men han lagar iaf svin god mat och han är helt galen! Lilla söta pappa Älskar honom ! ♥

Jaaa, vad kan man säga, min familj är retså normal utom vissa saker! N1 Jag N2 Familjens(utom mammas) intresse Brottning


Jag- Jag är typ the black cheap enligt min syrra! Ända sen jag var 9 blir jag typ som en bomb när hon retar mig eller stör på ett specielt sätt! Annars är jag oftast glad och extremt databeroende!!! Jag blir nästan aldrig sjuk men när jag blir det är de annorlunda sjukdomar som typ hela familjen får en släng av utom min syrra!!
Jag var den som startade det hela med brottningen, som det oftast blir bråk över! Jag älskar att tävla men avskyr träningen!! Ibland tycker vissa at jag är konstig bara för att en av mina bästa vänner är en kille

Min syrra- Är två år äldre än mig vilket betyder (enligt henne) att hon ska bestämma vad jag ska och får göra! Annars när vi inte bråkar är hon oftast snäll( det erkänner jag aldrig i vanliga fall ) och om jag behöver få ett svar frågar jag hellre henne än mamma och pappa! Ett problem är nog ändån att hon tror att mitt lila problem med datorer är att jag gör olagliga saker som att ladda ner låtar, gör saker som kostar pengar även om jag inte gör det brukar jag få henne att hålla tyst! Hon är iallafall en störig och snäll 14-åring som sparkar HÅRT!!!!

Pappa- Är en bra snäll pappa med en väldigt kort stubin, ha är beroende av brottning (han gör inte det själv utan är med i styrelse) han rent ut sagt tvingar mig och min syster att träna! Han är lite lättare mot min syster för han vet att jag kämpar verkligen för att komma långt fram i brottningen!

Mamma- hon fick rygg problem för några år sen och var tvungen att utbildda sig igen! Hon har ett år kvar!
hon är för övrigt en snäll mamma som sällan exploderar såsom min pappa


Men ja, I love my family men ändå jag har bestämt min flyttdag! den 21 mars 2017 dagen efter då jag fyller 18!

Min mamma... jag skulle inte klara mig utan henne, hon är alltid där, fattar exakt alltid hur jag mår, bara av att se på hur jag är. Det är som att hon kan läsa tankar... :s Hon är tjatig, javisst. Det är alla föräldrar ^^ Och när vi bråkar så skriker hon högt... Alla grannar hör säkert allting... Hon har hjälpt mig jättemycket.

Min pappa... Han är udda. Just nu är han bara med sin flickvän, från Thailand... Jag är inte där så mycket, han behandlar mig och min bror olika... Och det är inte mig han behandlar bra direkt.. Hm... Men när vi pratar, (utan hans flickvän i närheten, det är inte så att jag inte gillar henne) så repeterar han alltid samma saker... Han har gjort så att jag fått självförtroende, och stå upp mot alla mobbare och taskiga personer.

Min bror... vad ska jag säga? D: Blir ganska irriterad på honom ibland, han kan inte göra någonting. Morsan tror att han är inne i en period; han kan inte släcka lampor i något rum, inte plocka undan efter sig om han t ex tagit fram något... och sen så skyller han alltid på mig.
Men när han inte är sån, så är han underbar.

Halvsyrran, hon bor med sin mamma. Har inte så mycket kontakt med henne, och träffar inte henne heller. Hade mycket bättre kontakt med henne förut.

Ingens familj är perfekt.

Pappa - Mina föräldrar skiljde sig för drygt ett år sen, vilket påverkade pappa väldigt mycket. Det var mamma som lämnade honom och han har verkligen mått oerhört dåligt efter det. Han grät ofta (kanske fortfarande, jag vet inte) och har fortfarande problem med att prata om henne utan att kalla henne hora, idiot, dum i huvudet osv. Han kan verkligen inte förstå att hon stack utan att försöka fixa deras förhållande och dessutom anmälde honom för olaga hot. Han blir väldigt lätt irriterad och arg för småsaker, men det går alltid över fort.

Jag och pappa är en ganska bra relation till varandra - vi kan prata om det mesta och kommer nästan alltid bra överens. Han är dock väldigt omogen ibland, vilket gjort att han har sjukt rolig humor, men också att han är dålig på att ta ansvar som att laga mat och städa.

Mamma - hon drog från pappa en natt när han hade druckit för mycket och hotade henne. De hade en del kommunikationssvårigheter redan innan och hon ville inte rädda deras förhållande, så de skiljde sig då. Min mamma är väldigt envis och planerande av sig. Vi har en väldigt bra relation och jag kan berätta allt för henne, om jag vill. Hon pratar dock aldrig om sig själv och hur hon känner, så det är väldigt svårt att veta.

Marie - min drygt två år yngre lilla syster. Vi kommer oftast väldigt bra överens och bråkar sällan - när vi väl gör det är det alltid om småsaker som vem som ska diska/laga mat/gå ut med hunden. Det händer ganska ofta att vi går på stan och gör saker tillsammans, trots att vi är väldigt olika. Hon är mycket spralligare och sportigare än mig och bryr sig mer om utseendet, men vi går ganska bra ihop ändå.