Är tårar ett mått?

Tycker absolut att det är tråkigt att det har blivit en tävling om vem som gråter mest och gråter till vad. Tårar är, precis som du skrev, någonting personligt. Däremot betyder det inte att folk inte kan skriva ut att de gråter; jag anser inget fel med att nämna det. Till exempel om man länkar en video och skriver "Jag grät så mycket när jag såg den här"; tårar är ett bevis på känslor, men det finns massor, massor, massor av andra sätt att uttrycka sig på. Men tårar är känslosamt och beskriver sådant som ord inte kan beskriva ibland, så därför låter man det tala för sig själv; "jag grät när jag såg filmen", "jag grät när jag hörde den låten", "jag gråter alltid när jag lyssnar på detta tal". Därför tycker jag inte att det är något fel att skriva att man gråter; men att man börjar JÄMFÖRA hur mycket man själv gråter med någon annan eller bara säger "åh jag grät" även fast man inte gjorde det är patetiskt. Det är ingen tävling, ingen tävling ALLS.

childhoodlight
Håller med dig. Jag kan visst skriva ibland att jag gråter, men jag försöker att inte göra det till en vana. Jag skriver inte allt jag gråter till och jag skriver det absolut inte för att få uppmärksamhet eller what ever, om jag skriver att jag gråter så gör jag det. Försöker dock att inte använda tårar som en förklaring på vad jag känner eftersom att det kan betyda så mycket, jag försöker oftast att beskriva med ord. Det blir mer utförligt och rätt då tycker jag. Fast ibland måste man ta till tårar för att få ut dom rätta känslorna, det håller jag med om.

Men det känns ändå som att tårar används allt för ofta som ett mått på hur bra/sorgligt något var och det är lite störande eftersom att folk då börjar jämföra.
"Jag grät si och så mycket, så länge!"
"Men jag grät då också, det hördes till och med!"

Jag blir faktiskt lite irriterad på sånt. Det kanske är fel att bli eftersom att folk uttrycker sina känslor. Men jag tycker ändå att man känner av när det är falskt/tävlingsinriktat och när det är äkta. Jag tycker det blir mer äkta när man väljer att använda tårar som ett mått på känslor med omsorg. Tårar ska inte missbrukas enligt mig.

Vart tycker du att gränsen till att man missbrukar tårar går? På vilket vis gör man det? För som sagt tidigare, jag har väldigt lätt för att gråta och gör det väldigt ofta, utan att jag kan göra något åt det. Däremot skulle jag aldrig kunna sätta mig ner och "försöka" gråta, alltså gråta med flit "bara för att".



Håller faktiskt inte med dig. Så en person som har lätt för att gråta, dennes tårar betyder inte lika mycket för en som sällan gråter? Det är ju som många sagt individuellt, så man kan inte heller räkna betydelsen i tårarna på hur sällan en person gråter.

Jag blir lite stött av din text av det faktum att jag gråter otroligt mycket. Jag kan inte rå för det men det är sjukt att man jämför hur mycket man gråter. Jag har blivit retad för det hela mitt liv, RETAD. Och nu sitter folk och trycker ner de som inte gråter lika mycket för att de inte gillar Harry Potter lika mycket, det är fan helt sjukt. Det är det enda jag kan och vill säga.

Jag och några kompisar var och åkte skidor. En tjej ramlade och skadade armen och började gråta. Jag hade aldrig sett henne gråta förut, verkligen aldrig under dom fyra åren jag känt henne. Så då förstod jag verkligen hur ont hon hade.

Om man tänker att två personer börjar gråta när man till exempel ser en film, den ena är någon som gråter väldigt ofta och den andra nästan aldrig, då förstår man att den sistnämnda är väldigt, väldigt rörd. Även om personen som gråter ofta är lika rörd så är det ju svårare att se från utsidan i så fall. Inget illa mot folk som gråter mycket, absolut inte, jag tycker bara det är svårare att förstå då.

Alltså, precis som i alla sådana här frågor så är det ju skillnad på individer, och alla personer är olika (tack och lov för det!). Vissa visar sina känslor väldigt mycket utåt medans andra håller det mer för sig själva.
Min familj är ett rätt bra exempel på det. Min lillebror, och troligen även min pappa, har aspergers vilket gör att de båda har svårt för att visa sina känslor öppet (och nu säger jag ju verkligen inte att alla som inte gråter har aspergers, det är bara ett exempel). Min mamma däremot gråter hela tiden; av lycka, åt sorgliga filmer etc. Jag är något mellanting.
Men bara för att min pappa och min lillebror inte gråter så betyder det inte att de inte känner något. Verkligen inte. I vissa fall känner de säkert tillochmed mer än vad de som gråter gör.
Jag tycker att det är synd att tårar blivit något som man skyltar med, och något som "bevisar" hur mycket man tycker om något, eller hur ledsen man är.
Det är som att säga "Jag tycker om det här bandet mer än dig eftersom jag gråter till deras låtar!!11!!1". Det går liksom inte. Man kan inte mäta känslor.

trevor, tårar missbrukas när man medvetet försöker få uppmärksamhet genom att gråta, när man gråter med flit för att verka mer känslosam. När man skriver att man gråter över allt och till allt trots att man inte gör det. Tårar missbrukas när det blir ett mått på hur dåligt någon mår, hur glad någon är. & du vet att jag vet att du gråter ofta. Jag har ingenting emot det, du får gråta när du vill och vart du vill, över vad du vill. Men dina tårar är äkta, visst? Du gråter inte för att få uppmärksamhet. Du gråter för att du känner för att gråta! ♥
Elley, menade inte att du skulle må dåligt över det. Jag har inget emot folk som gråter mycket, då jag har många vänner som gör det. Men jag tycker personligen det är jobbigt att se folk gråta, det gör ont i mig och därför är tårar något som skrämmer mig och irriterar mig. Det gör så ont att se, ont att känna efter. Det har ingenting med personen att göra, om den gråter lite eller mycket. Felet är att tårar ska jämföras, vem som gråter mest/respektive minst osv.. Att det blir en tävling! Puss finis, gråt hur mycket du vill! ♥

^ Jaha, då förstår jag lite mer vad du menar, men jag tycker ändå att "betyder mer om man är lite sparsam med dom" känns lite dumt och fel, som att tårar blir obetydliga i "för stor" mängd, för det förstår jag inte riktigt varför.

Kanske, kanske inte. Jag personligen blir mer förvånad när någon som aldrig gråter, gråter. En person som ofta gråter glöms ofta bort när det är något hemskt som händer. & det är synd, faktiskt.

Men haha det var ju som på premiären. Om någon grät innan premiären blev det helt kaos, om någon grät under så var det få som brydde sig; dels var det så att många hade gråtit innan redan, och annars för att de helt enkelt inte brydde sig för att allt liksom pågick... vilket är jävligt synd. :c