Vikings PRS Emma07 & wolfy

Männen tystnade för en kort stund då en annan man närmade sig. Han måste ha högre rang eftersom de visade respekt. Om de här männen ens hade ett rangsystem.
"Kvinnan önskar sig ett bad och vem skulle jag vara att förbjuda henne från det?" skrockade Birger fram, vilket fick de andra männen att instämma. Ceolwyn själv begrep inte vad som var så roligt. Dessa brutala män hade uppenbarligen en unik typ av humor.
"Och du behöver över fem män med dig? Klarar du inte av att vakta mig på egen hand?" frågade hon, trots att hon mycket väl visste vad alla dessa män hoppades på och var ute efter. Det var en situation hon tänkte undgå att hamna i.
"Jag skär snart av din tunga och matar grisarna med den," morrade Birger förargat fram och hade, från tillsynes ingenstans, tagit fram en kniv vars spets han höll mot hennes haka. Ceolwyn motstod lusten att hota honom med att skära av hans tunga först, men det vore inte i det klokaste möjliga hon kunde göra i den här situationen.
"Jag vill bara bada. I havet, inte kliva ner i en tunna." Hon riktade blicken mot mannen som stod något bakom de andra.


Istället för att följa efter Harek, som bra skulle klara sig på egen hand, gick Audun mot skjulet. Han öppnade dörren och klev in. Tjejerna hade det inte så hemtrevligt. Lite hö att sova på och en hink att använda för sina behov. De skulle kunna ha det betydligt värre dock. De var trots allt fångar och vikingarna hade minsann inte tagit dem hit för att skapa rena lyxlivet för fröknarna. Auduns blick fastnade tillslut på kvinnan. Han hade sett på henne några gånger under resan hem, men den här gången betraktade han henne betydligt mer grundligt.
"Du är en dam med hett temperament," sa han och nickade långsamt. Det var ingen fråga utan ett konstaterande. Han hade hunnit höra en hel del om henne redan och hon hade faktiskt till viss del fångat hans intresse.
"Vad heter du?"

De hade åtminstone vett nog kvar att visa lite respekt, även om de inte verkade ha det minsta utav det kvar åt kvinnan.
"Och vem skulle hon vara att dra er uppmärksamhet ifrån firandet?" svarade han först med ett höjt ögonbryn, det var ju lätt att de tänkte ha lite roligt med henne vilket inte föll honom i smaken för tillfället. Han suckade än en gång då Birger började tappa humöret, både tappade det och gjorde att Harek började tappa sitt tålamod med honom. Han klev in närmare dem, drog undan Birger ifrån kvinnan för att spänna blicken i honom för några sekunder.
"Vilken del av att inte skada dem förstod du inte? Ni lämnar henne ifred, ifall ni inte är dem som vill bli av med kroppsdelar." morrade han lätt, kanske väl irriterad på honom men den drickan också han fått i sig gjorde väl sitt - plus att hot brukade vara det bästa sättet att hantera ilskna vikingar.

Darelle backade genast undan lite då någon klev in, nästan instinktivt - rädslan fanns onekligen där, och hon litade då verkligen inte på någon där. På sin höjd skulle det väl vara den andra kvinnan. Visserligen hade den här mannen inte varit den ovänligaste mot henne egentligen - men hon hade heller inte märkt av särskilt mycket om hurdan han var, så vaksam skulle hon definitivt vara. Tydligen hade det iallafall kommit ut att hon varit lite ilsken - kanske inte det svåraste att räkna ut direkt.
"Lite motstånd får man väl vänta sig om man åker runt och kidnappar folk." kan hända att det inte var det smartaste att låta lätt ilskna kommentarer slinka ur en nu, men som vanligt gick tungan innan hon hann tänka.
"Darelle." sade hon, lite osäkert.

"Vi är riktiga män och riktiga män har behov. Vi lever inte i celibat," brummade Birger och slog ut med händerna. Han såg en lång stund på Harek, som om han avgjorde om det var en god idé att förvärra situationen ytterligare, men beslöt sig för att backa. Han stötte till jarlen med armbågen då han passerade och stampade iväg för att supa sig full istället.
Ceolwyn såg efter vikingen som med arga steg gick därifrån. De andra männen lugnade ner sig i och med att Birger gett sig av. Hon riktade blicken mot mannen som uppenbarligen var ledaren. Hon sa ingenting men hon kände sig ändå tacksam över att han valt att ingripa. Det hade han inte behövt göra men ändå, av någon anledning, hade han gjort det. Trots att hon fortfarande gärna skulle ta ett bad så visste hon inte om det var värt att fråga mer om saken nu. Därför vände hon sig om mot skjulet: beredd på att återvända in.


Audun skrattade hjärtligt åt hennes svar. Frågade man honom så var det nästan roligt att ha fler kvinnor här. De må komma från England men åtminstone den här unga damen hade temperament så det räckte och blev över. Om inte annat så skulle hon väcka en hel del reaktioner och åsikter ur männen.
"Darelle? Konstigt namn," tyckte han och la armarna i kors över bröstkorgen. Det var nog det konstigaste namnet han någonsin hade hört. Åtminstone ett av de konstigaste. Vikingarna hade ju invaderat en by också, med präster, munkar och så vidare, och de hade haft minst lika lustiga namn.
"Jag heter Audun. Välkommen till Danmark." Hon var inte där av egen fri vilja men det var hennes nya hem. Det var en sal hon helt enkelt skulle få finna sig i, ju snabbare hon gjorde det desto bättre.

Harek nöjde sig med att stadigt spänna blicken i honom tillbaks, det skulle nog inte hjälpa mycket vad han än nu sade när Birger var på det där humöret - och han gav sig ju i vilket fall som helst vilket var huvudsaken. Någon som också verkade ge sig var kvinnan, något han inte riktigt väntat sig av hur beslutsam hon verkat tidigare - men kanske hade männen lyckats skrämma upp henne, vad visste han.
"Jag trodde du tänkte bada?" ifrågasatte han med ett lätt höjt ögonbryn, såg ingen anledning till att hon inte skulle få bada om hon nu ville det. Visserligen hade hon en chans att försöka simma iväg om hon fick bada i havet - men vart skulle hon ta vägen? Här hade hon en chans att få komma tillbaka till sin far om han nu betalade. Plus att, Harek dessutom hade lite planer på att göra det bättre för dem - iallafall för henne, den andre jobbade han fortfarande på. Men han misstänkte att han skulle kunna få med sig Audun på sina planer.
"Vad är ditt namn?" ifrågasatte han nyfiket.

Darelle var först inte helt förtjust i att han skrattade, men insåg att han faktiskt inte verkade skratta åt henne utan snarare bara vad hon sagt. Vilket förvånade henne lite, gjorde honom lätt osäker men ändå på något vis lättad - det ökade hoppet om att han faktiskt inte var där med några rent dåliga avsikter.
"Och det kommer ifrån nån som heter Audun." sade hon med lätt rynkad panna, det var första gången hon hört det men sen verkade de också ha haft lite underliga namn. Minen ändrades dock snart återigen till mer osäker, var ju självklart rädd men det var inte direkt något ovanligt sedan hon blivit kidnappad.
"Vad vill du?"

Långsamt vände hon sig om då mannen tilltalade henne. Skeptiskt iakttog hon honom en stund, undrade vad för slags avsikter som låg bakom. Skulle han låta henne bada av ren vänlighet? Hon hade svårt att tro att dessa män gjorde någonting för att vara snäll.
"Jag skulle inte ha någonting emot det. Men jag vill inte ha fem män som glor på mig." Ceolwyn la armarna i kors över bröstkorgen. Handlederna gjorde fortfarande ont efter repen som hon tvingats ha under hela resan. Hon skämdes inte över sin kropp men tanken av att flera okända män som såg på henne som om hon vore en god måltid var inte den trevligaste.
"Ceolwyn," sa hon sedan. Antingen skulle han presentera sig själv för henne eller så skulle han inte göra det, men hans namn skulle hon väl ändå förr eller senare få reda på.


Han närmade sig henne långsamt med handen vilande på sin kniv.
"Förolämpar du mitt namn?" frågade han tyst, uttalade varje ord extra noggrant. Det allvarliga och något bistra uttrycket ersattes snart av en glad min igen. Som viking fick man ha lite skinn på näsan, det gick inte att ta illa vid sig av minsta lilla. Tyvärr hade inte alla män här hört talas om det uttrycket, det stämde åtminstone gott in på Knut och Birger. Audun däremot tyckte att hennes vassa och ganska fräcka tunga var underhållande. Hon var trots allt bara en kvinna.
"Måste jag vilja något speciellt för att få titta förbi?" frågade han intresserat.
"Din vän ska ju bada," fortsatte han, brydde sig inte det minsta om ifall kvinnorna var vänner med varandra eller ej, "du kanske också vill det? Fräscha upp dig. Om inte för din egen skull så för alla andras."

Harek höjde än en gång lätt på ögonbrynen, tydligen väntade hon sig ännu att dem inte skulle kunna göra något vänligt. Men helt barbariska var de ju inte.
"Vad jag kan se är det inte fem män kvar längre." kommenterade han enkelt, männen hade följt Birgers exempel och gått tillbaka för att festa igen. Och lite vänlighet skadade faktiskt inte, vad man än trodde om vikingarna - han fann henne intressant, kanske för att han var nyfiken på också där hon kom ifrån. Han nickade lätt åt hennes presentation.
"Ni har bra udda namn ni. Harek, jarl här." sade han, hade ingen aning om hur deras hierarki fungerade eller om det ens var i närheten av deras - men man förstod väl så pass att det var nån slags mäktigare position i vilket fall som helst.

Trots att hon kände sig rädd tänkte hon definitivt försöka visa det så lite som möjligt, och ansträngde sig för att hålla kvar blicken stadigt på honom.
"Om ni är så lätt förolämpade är det inte konstigt att ni behöver slå er fram." kommenterade hon beskt, fnös lite lätt åt att han inte behövde vilja något speciellt.
"Med tanke på den här behandlingen har jag svårt att tro att ni kommer hit bara för att vara vänliga." kommenterade hon, blev dock betydligt mer osäker då han föreslog ett bad. Hon misstänkte att det fanns en hake - samtidigt verkade han uppriktigt vänlig.
"Ja, men finns det någon hake?" frågade hon tveksamt.

Han hade en poäng i att männen inte stod kvar längre. De hade följt efter den argsinte och kvar stod hon ensam med Harek. En jarl? Hon var inte helt säker på vad ordet betydde men av det hon nyss bevittnat så kunde hon nog dra slutsatsen om att det var frågan om en hög position.
"Och det ska komma från dig." Ceolwyn himlade med ögonen då han kommenterade hennes namn. Hans lät väldigt lustigt i hennes öron, men hon var övertygad om att någon av männen hade ett ännu mer skrattretande namn.
"Tänker du personligen följa mig till stranden eller får jag en tilldelad vakt?" Oavsett vem som såg till att hon inte försökte rymma så fick respektera hennes vilja om att inte glo på henne. Utan att vänta på svar vände hon sig om för att börja gå.


"Det finns en hake och det är att visa en gnutta respekt och vänlighet." Tålamod hade aldrig varit hans starkaste sida. Det faktum att hon mopsade upp sig irriterade honom. Förmodligen för att det ytterst sällan var kvinnor som gjorde det här. Men männen skulle nog alla må bra av den här kvinnan trots att han verkligen inte tänkte erkänna det högt. Eller ens för sig själv. Han var inte enbart en brutal man, han skulle vilja påstå att det fanns en hederlig sida av honom också. En sida som inte så ofta tittade fram men den fanns där.
"Nu när jag tänker efter så är jag inte så säker på att du förtjänar ett bad ikväll. Ät upp din brödbit istället." Audun lät blicken glida över henne innan han flyttade sig närmare dörren, stannade halvvägs upp som för att säga någonting mer men ångrade sig. Lyckligtvis hade han i tid hunnit påminna sig själv om att det var en kvinna han pratade med, han behövde inte vara lika aggressiv som om det vore en man han kivades med.

Harek valde att inte kommentera namnen vidare, om nu inte ett himlande med ögonen räknades. Måhända att hon tyckte det var underligt men här klassades det då inte som något ovanligt namn. Hennes fråga förvånade honom lätt, och han kunde faktiskt inte låta bli att flina lite lätt och rycka på axlarna.
"Mina män har druckit och jag kan inte garantera att dem inte får för sig något. Men jag går gärna tillbaka och firar istället, så har du hellre en vakt så gärna för mig." kommenterade han, hade hon hellre någon som riskerade att försöka sig på något med henne som vakt så var det ju faktiskt upp till henne. Kan hända att han försökt skydda henne ifrån att bli skadad, men det var främst på grund av pengarna hon kunde vara värd och valde hon något sånt själv var det hennes problem och inte hans. Vågad verkade hon ju åtminstone vara då hon började gå själv, vilket han snart följde hennes exempel med.

Darelle insåg att hon låtit tungan springa iväg alldeles för mycket - igen - då han började gå ut igen, som vanligt för sent. Hon svor tyst för sig själv, hon visste väl att hon var väldigt instinktiv och sällan tänkte sig för innan hon talade - något hon inte sällan fick sota för. också nu. Och trög som hon var lyckades hon ju heller aldrig lära sig tydligen.
"Förlåt." I vanliga fall skulle det krävas en hel del för att få en ursäkt ifrån henne så envis som hon var, men hon var sannerligen i underläge här och att erkänna sånt skadade verkligen inte alls. Hon kunde tvärtom nog behöva ta till alla medel hon kunde och kom på för att klara sig någorlunda här. Sen tvivlade hon lite på att en ursäkt skulle bita mycket på dem där männen - men det var väl åtminstone värt ett försök att visa att hon ångrade sig.

"Ni är riktiga svin." Ceolwyn kastade en blick över axeln på honom, försökte inte ens dölja den missnöjda glimten som speglades i hennes ögon. Jarl Harek ansåg sig kanske inte ha en anledning att uppföra sig ordentligt i hennes sällskap, det fick henne dock inte att tycka bättre om honom. Han hade praktiskt taget fått det att låta som om han inte brydde sig om ifall någon av hans män skulle ge sig på henne mot hennes vilja. Vad i hela friden hade hon gjort för att förtjäna det här? Väl nere vid stranden så orkade hon inte ens bry sig om att be honom att vända sig om. Nakna kvinnor hade han förmodligen sett gott om under sina levnadsår. Ceolwyn stod med ryggen vänd mot honom, lät de smutsiga kläderna falla ner till marken innan hon gick ner till vattnet. Hon vadade allt djupare ut tills hon nätt och jämt nådde botten med tårna.


Då jäntan bad om ursäkt vände sig Audun långsamt om. Eftertänksamt vilade han blicken på henne en lång stund innan han fnös till.
"Du är i underläge här." Det var knappast en nyhet för henne men det skadade inte att påminna henne om att det var så det låg till.
"Ingen här bryr sig om dina åsikter. Din vassa tunga kanske får männen att skratta i början men de är inte lika... eftertänksamma som jag." Eftertänksam var fel ord att beskriva honom som men det var det bästa han kom åt utan att fundera efter i hundra år.
"De kommer inte tveka att skära av din tunga." Det var en varning. Tills allting hade lugnat ner sig och tills tjejernas roll blev klar för alla, så var det bäst om unga Darelle tänkte efter innan hon öppnade munnen.

Harek fnös lätt åt henne, uppenbarligen verkade hennes självförtroende inte ha tagit någon större törn av den här händelsen.
"Du är inte den första att göra den upptäckten. Men om du vill fortsätta vara välbehållen skulle jag rekommendera en lite bättre ton." sade han varnande och i något fnysande ton, började tröttna på att hon ifrågasatte saker och ting. Kanske var han ovan med det ifrån en kvinna, men också ifrån en fånge - och det började irritera honom mer och mer, tålamod var verkligen inte hans starka sida. Själv höll han sig kvar på stranden då hon klev i, tänkte dock inte låta henne dröja allt för länge - det hade han för dåligt tålamod för.

Darelle fick bita sig i tungan för att hålla inne med ytterligare några syrliga kommentarer, just som han sade så gjorde hon bäst i att hålla inne med sånt där lite mer. Vilket var svårt, hon hade alltid varit bedrövligt dålig på att hålla munnen stängd och likaväl att uppföra sig särskilt bra. Och irriterad blev hon, även om hon visste att det inte var han som gjorde det här - tvärtom varnade henne ju faktiskt. Hon lyckades åtminstone hålla tyst, hans ord lockade fram rädslan inom henne igen - vilket inte var så underligt. Hon var tyst lite och tvekade, ville fråga en sak men beslöt sig till sist för att det inte vore särskilt passande precis efter hans varning. Istället nickade hon bara tyst.