The uncrowned king PRS wolfy och Emma07

Eldrin nickade tyst, då var det inte så illa ännu iallafall. Och kände han sin far rätt skulle han kämpa och envisas med att fortsätta göra allt han kunde ända in i slutet - envishet var något både Eldrin och hans bror hade fått ifrån sin far på både gott och ont. Han visste inte mycket om den här sjukdomen, men det lät iallafall som om det gick långsamt för honom. Kanske, bara kanske, att han till och med kunde hitta något sätt att hjälpa honom. Han kunde alltid hoppas, han visste inte hur eller vad men med de här krafterna han hade kanske han kunde göra något. Om inte annat kanske få bort smärtan. Bara vetskapen om att han nyss förlorat sin bror och snart också skulle förlora sin far var nog för att han bara ville stänga in sig och vara ifred. Men han måste försöka vara stark, han hade henne här och om han nu snart måste bli kung var det väl lika bra att börja träna på den saken.
"Sover du här?", frågade han, antog det med tanke på att hon tagit med sig sin resväska hit. Han såg på henne och suckade lätt.
"Du känner mig, du vet att jag kommer aldrig kunna bli nån vidare kung", sade han, det var nåt av det han tänkte mest på - antagligen mycket bara för att tänka på nåt annat än förlusten av två familjemedlemmar på så kort tid.

Eliana slog lätt ut med händerna då han undrade om hon skulle sova där. Hon hade bara för skojs skull släpat med sig sin resväska hit.
"Naturligtvis, jag tänker inte sova ute på gatan," fnös hon och reste sig upp, tänkte genast göra sig som hemma. Eliana var möjligtvis lite småfräck men det fick han helt enkelt tåla. Bara för att hon var kvinna tänkte hon inte låta någon trycka ner henne. Män tyckte inte om kvinnor med så starka åsikter men tänkte hon ge sig för det? Absolut inte. Hon gick efter sin resväska innan hon gick längre in i huset, kikade in i alla rum tills hon hittade det som uppenbarligen skulle föreställa sovrummet. Sängen var tillräckligt stor för att de båda skulle få plats, utmärkt. Då hon hörde hans fåniga ord om att han aldrig skulle bli någon bra kung himlade hon med ögonen.
"Skärp dig. Du kan inte tänka om dig själv sådär. Om inte ens du själv tar dig på allvar, vem ska göra det?" Eliana skulle visserligen alltid vara honom lojal, men det räckte inte.

Hon hade alltid haft den goda egenskapen att kunna få honom på bättre humör, vilket han verkligen uppskattade nu. Det kunde han sannerligen behöva som läget såg ut nu. Han fick fram ett litet snett leende, för han hade ju inte direkt räknat med det. Snarare att hon kanske skulle till värdshuset, men då skulle hon inte ha dragit med väskan hit.
"Du är inte lite fräck du, klampar rätt in och snor min säng till och med", sade han lätt retsamt, var åtminstone på något bättre humör nu än när han först fått nyheten. Han måste bara försöka hålla tankarna på något annat.
"Du har nog en poäng där. Förra veckan trodde ingen och än mindre jag att jag nånsin skulle bli det", sade han, var inte sämre än att han kunde erkänna det. Kanske inte för någon annan, men han kände henne väl.
"Men vi kan prata om något trevligare. Hur är det hemma?", frågade han, fick försöka hålla tankarna på någon annat.

"Soffan kan jag väl inte sova på heller." Eliana höjde på ett välformst ögonbryn och såg på honom med ett litet leende, de hade gjort ett framsteg eftersom han kände sig på humör för att retas en smula. Hon fick se till att han, åtminstone för den här kvällen, kom på andra tankar.
"Hur det är hemma? Jag vet inte om det är mycket trevligare att prata om, det gör mig arg," suckade hon och rynkade förargat på pannan, "jag ska bli bortgift så fort pappa hittat en man som lever upp till hans krav och förväntningar. Det har han i och för sig redan gjort." Hon himlade med ögonen. Gifta sig med en man hon inte kände? Nej tack. Hon var inget värdefullt föremål man bara kunde sälja.

Eldrin såg på henne och kunde inte låta bli att le lite. Han insåg också att han faktiskt hade saknat henne, saknat att ha en god vän som man kunde retas med som också retades tillbaks. Visserligen hade han fått vänner här, men det blev inte på samma vis.
"Det tänker inte heller jag göra, så då får du gott stå ut med mig också", sade han, visserligen hade han kunnat sova på soffan men så fräck som hon var ville han jäklas lite tillbaks.
"Jag har saknat dig", sade han i vänligare ton och såg på henne, hon hade inte förändrats alltför mycket sen han sist såg henne.
"Pappa tjatade något katastrofalt på mig om att hitta någon med innan jag reste. Men det klart, det är lite annorlunda då jag väl hade mer val", sade han, faderns tjat hade mest varit om att han skulle gifta sig, men sen fick han hitta någon själv så länge hon blev godkänd.
"Jaså? Vem har han hittat?", frågade han nyfiket, av någon anledning kändes det tråkigt att hon skulle bli bortgift utöver att det hon förstås inte gillade det.

"Vi ska väl rymmas båda två i sängen," nickade hon då han menade att han inte heller tänkte sova på sängen. Det hade hon inte förväntat sig att han skulle göra heller. Det ryckte i hennes mungipor då han talade om för henne att han hade saknat henne. Känslorna var helt klar besvarade. Hon hade saknat att dagligen prata med honom, hon hade saknat allt med honom. Lite förvånande var det ju för henne att erkänna det, även om det bara var för sig själv, men samtidigt inte. Varför skulle hon känna annorlunda för honom bara för att det gått ett par år sedan hon senast sett honom?
"En stilig man som är rik och med mycket egen mark, han är narcissist också till på köpet." Eliana hade haft den otrevliga äran att ha träffat mannen i fråga några gånger. Första gången hade han verkat trevlig men hennes åsikt om honom hade snabbt förändrats. Bara tanken på att gifta sig med honom fick henne arg.

Eldrin log roat, det var vad han hade räknat lite med. Och han hade inte det minsta emot det heller, varför skulle han ha det? Han hade uppriktigt saknat henne, och han trodde ärligt talat att hans känslor inte hade ändrats det minsta sedan de skiljts åt. Hon var fortfarande precis lika vacker, men han var väl mer mogen numera och visste att han inte skulle kunna räkna med något. Särskilt inte som hon dessutom inte verkade vara långt ifrån att vara trolovad numera.
"Det kan vi definitivt", sade han lite roat, väldigt tacksam för hennes egenskap att kunna få honom på bättre humör. Det kunde han behöva nu, men han hade också försökt tvinga sig att sluta tänka på allt det. Det fick bli ett problem när de kom fram.
"Jag får väl kanske ta och prata med honom sen då. I värsta fall kan jag ju alltid skrämma bort honom med att vi delat säng", tillade han retsamt.

"Skrämma bort honom kan jag göra på egen hand." Eliana fnissade tyst till. Det skulle hennes far inte bli glad över, än mindre se genom fingrarna på. Hon hade flera gånger blivit tillrättavisad om att kvinnor inte hade vassa tungor, och att de inte skulle stå upp mot en man. En regel hon inte tänkte följa oavsett vad konsekvenserna var. Hon skulle aldrig kunna leva tillsammans med någon som tryckte ner henne, och bara utnyttjade för att få barn som skulle ärva allt inom deras tid.
"Nu skulle lite mat sitta bra, oartigt av dig att inte erbjuda." Eliana blinkade retsamt med ögat mot honom innan hon reste sig upp. Något att äta skulle de ju kunna ordna fram.

Eldrin flinade lätt, visste mycket väl att hon säkert kunde göra det. Hon var nog den mest frispråkiga kvinna han mött åtminstone, men han såg det inte som något dåligt. Varför skulle inte också dem få säga vad dem tyckte, det var väl inte mer än rätt?
"Det tror jag säkert du kan", sade han med ett litet leende. Han höjde lätt retsamt på ögonbrynen åt henne, även om hon var lite fräck som höll på sådär så var han bara road utav hela situationen. Han gillade ju henne och med det också hennes såna här sidor.
"Och du litar på min matlagning?", frågade han retsamt, han hade ju lärt sig det först när han rest hemifrån för två år sen. Visserligen kunde han laga lite mat, men han skulle verkligen inte påstå sig vara bra på det. Han gick ut mot köket, det var väl bara att leta upp något att äta.
"Vad vill du ha?", frågade han.

"Mycket sämre än mig kan du inte vara." Eliana gav honom en blick innan hon tassade efter honom till köket. Hon undervärderade sig en hel del i vissa sammanhang, hon var egentligen ganska duktig på matlagning trots att hon inte gjorde det så ofta. Hon sysselsatte sig hellre med något annat istället för att spendera tid i köket, där det ofta var så varmt att man nästan inte ens kunde andas. Man fick verkligen höja på hatten åt de som varje dag jobbade i köket.
"Vad har du att bjuda på?" frågade hon och placerade händerna på höfterna.