Medi & Jay

Daniel log smått och kollade mot Fiona.
"Som en kvinna med en medesinsk bakgrund skulle jag inte trå något annat än att du är väl läst.," sa han då lätt och suckade sedan.
Han andades in och ut, men inom hans andingar börjar han hosta hemskt mycket.
Rörelsen som kändes att han spottade ut sina lungor fick hans kropp and skrika av illska mot honom.
"Detta har pågott i en månad cika," Daniel sa genom hostningar.

Fiona log smått och tog upp en liten burk i trä och en sked. Doppade skeden och drog upp en liten klump gyllene honung och såg på honom.
"Stoppa den här i munnen tills vidare. " Hon log mot honom och räckte över skeden och hon lade tillbaka burken.
"Jag kanske måste hämta lite mer saker hemma men jag ska se vad jag kan göra för tillfället." Hon iakttog honom med vänlgia ögon och undrade hur hon skulle göra.

Daniel nickade långsamt och tog skeden i mun då han hade slutat hosta.
Han lutade sig försiktigt bakåt igen sedan och slöt ögonen. Ingen läkar innan har riktigt vetat vad som hade hänt honom, dock han själv hoppades på att det skulle snart gå över.

Sedan efter ett tag hördes det knackningar från dörren och en ung flicka med is lånt hår och ett leende dök upp. Hennes ljus blåa ögon föll på Daniel och med smått raska steg kom hon till sidan av sängen.
"Daniel! Hur mår du idag? Kan vi leka tillsammans nu?" frågade hon med hopp i sina ögon.

Fast innan Daniel kunde svara kom en piga in och sa något om "prinsen är för sjuk, vi vill inte att du också blir sjuk," innan den unga flickan blev ut dragen.

Daniels leende försvann nu helt ochsuckade, skeden fortfarande i mun.

Hon ryckte till och vände sig om och log mot flickan och sedan vände sig sedan mot Daniel och log.
"Sådär din hals borde bli bättre efter det där. Det är det bästa jag kunde göra på så gott varsel." Hon log och såg fundersamt på honom.
"Så jag ser att du inte sovit på flera dagar är det på grund av hostan?"

Daniel blundade nu igen och andades ut.
"Ja, både för hostningar och att mina leder gör ont," för att vara ärlig så började han vänja sig med det äckliga känslan av flera nålar vid hans leder.

Fiona log mot honom och tog upp ny burk och tog av locket och stoppade ner fingrarna och drog upp en sörja och såg på honom.
"Får jag?" Hon nickade mot hans ansikte.

Daniel nickade mjukt och vände sig lite närmre Fiona och blundade inväntande på vad än Fiona skulle göra.

Hon log svagt innan hon böjde sig fram och strök på ett mjukt lager av sörjan under hans ögon, under näsan och vid halsen.
"Det ska få dig mer avslappnad. Hoppas det kommer få dig mer avslappnad så hostan inte kommer- Jag ska se till att ni blir frisk." Hon tog upp en burk och såg på den.
"Mjölk...." Hon lade huvudet på sned och reste sig.
"Kan du tillkalla någon?"