Hjälp mig..

Tror han tar det ganska hårt bara på grund av det, men alltså, det där är verkligen ingen anledning till att göra slut med sin pojkvän för. Prata med henne som sagt, så att hon förstår. Lycka till! Ta det bara lugnt nu. ♥

Men åh.. är så nervös.. vad ska jag säga till henne? Hon kommer ju tycka jag är jätte konstig som inte orkade gå ens en timme i sommarskolan, och hon kommer inte fatta vrf jag ''skiter'' i matten.. vad ska jag säga till henne??

Jaa,a det här var lite svårt , låt mig tänka en stund!

Okej

Säg helt enkelt hur du känner. Kom inte med några invecklade förklaringar och hitta inte på ursäkter - gå rakt på sak och förklara att du är ledsen. Hon kommer förstå, oroa dig inte. ♥

Aw stackars </3 Hoppas verkligen det löser sig. Du borde nog prata ut med dem båda två och försöka reda ut det. Och så kan du verkligen arbeta för att komma ikapp i matten, så att de känner att du trots allt åstadkommit något...

Som sagt, hoppas det blir bra!

Om du ångrar dig så förklara det. Säg förlåt för att du sårade honom och berätta varför du gjorde som du gjorde. Han är din pappa, han kommer förlåta dig.
Och om hans flickvän lämnar honom för ett misstag du gjorde så är hon ändå inget att satsa på. I ett förhållande ska man stå fast vid varandra i både uppgångar och nedgångar.

Håll ut, allt kommer ordna sig. ♥

jag tror verkligen inte att det är ditt fel. det kan ha varit något som har hänt tidigare under dagen och sen att du har skolkat kanske bara var den droppen som fick bägaren att rinna över. tänk så här: enda anledningen till att han agerar på det sätt som han gör är för att han bryr sig. hade han bara struntat i dig hade han inte sagt eller visat några känslor över skolkandet. han vill bara att du ska lyckas och inget annat. föräldrar agerar på fel sätt ibland, har varit med om det själv.

under hela högstadiet gick jag i en jättehård klass där 80% gick ut med mvg i alla ämnen. det var full fart hela tiden, jag pressade mig själv för att hänga med och ha lika bra betyg som alla andra. detta fick även mina föräldrar att pressa mig tills jag helt enkelt satt där på kvällen och stor grät för att jag inte orkade mer. nu när jag går i gymnasiet och har en helt annan klass som är så mycket latar förstår inte mina föräldrar varför jag inte göra något. de skäller på mig när jag inte får mvg på prov och inlämningar. de säger att jag pluggar alldeles för lite och att jag inte kommer komma någonstans om jag inte sätter manken till.
anledningen till allt de säger är för att få mig att lyckas. när jag sen väl en dag sa emot och verkligen var tydlig med att jag inte vill ha den pressen igen. att om jag nu inte förstår matten så vill jag inte sitta hela natten och plugga för att få ett mvg, då är jag lika nöjd med ett vg eller g. när jag sa det förstod de att jag inte vill ha den pressen. när det sen visade sig att jag var nära på att få ig i japanska började det igen. och det ledde helt enkelt till att jag fick ett g i det.

även om det kanske inte alltid verkar så så vill våra föräldrar oss alltid det bästa. mina driver mig till vansinne nästan varje dag, men i slut ändan vet jag att allt det som de gör är för mig.