PRS med jagärjag

Aurora somnade faktiskt relativt fort när hon väl lade sig. Morgonen kom, och hon drog på sig kläder och flätade håret. Hon gäspade och tog sig ut till sällskapsrummet där Quidditchlaget satt och väntade på henne.
”Vad händer?” frågade hon och Tristan, Quidditchkaptenen, harklade sig.
”Tyler har tagit beslutet att sluta i laget” sa han och Aurora höjde på ögonbrynen.
”Han tycker det blir för mycket med skolan” fortsatte han och Aurora satte sig med sina vänner.
”Men vi behöver lösa vårt problem ganska fort” sa han och nickade mot fönstret.
”Vi har ju matchen redan på lördag, en av våra viktigaste” sa han och reste sig upp. Han rörde sig omkring i rummet och plötsligt såg Aurora hur porträtthålet öppnades och Leah kom in. Tristan berättade om sin idé, och Aurora skulle precis protestera rakt ut när han kastade en blick på henne att hon skulle låta bli. Tristan gick fram till Leah och log.
”Om du vill såklart” la han till och skrattade lite. Aurora beslöt sig för att inte se sur eller arg ut, utan bara acceptera situationen. Eller, i alla fall fram tills hon kunde prata med Tristan i enrum.

Leah tvekade. Skulle det blir för mycket i skolan med allt? Men samtidigt var det en hemlig dröm att vAra med i laget. Hon bet sig löst i läppen innan hon nickade.
- ja det skulle va jättekul sa hon mjukt. Tristan sken upp. Något inte många visste var att han väldigt länge tyckt om Leah. Hon visste det såklart inte heller. Han ville att det skulle va en hemlighet. De flesta i elevhemmet gratulerade henne medan vissa tyckte det var orättvist att de inte hade haft någon uttagning alls. Fast de var motvilligt tvungna att erkänna att Leah var en väldigt duktig flygare och att med hennes kroppsform skulle hon va en perfekt sökare. Tristan log svagt.
- Fast hädanefter. Inga straffkomenderingar under träning sa han. Dock inte alls på det sättet han skulle sagt det till andra i laget utan vänligt och med ett litet leende. Leah besvarade leendet och nickade sakta.
- Självklart sa hon. Han hade fått veta att Aurora fått straffkomendering under träningen vilket hade hänt innan. Något som gjorde honom irriterad.

Aurora lutade sig bakåt i stolen när Leah tackade ja till erbjudandet. Hon visste att hon var tvungen att ge Leah en chans, men det hade ju inte precis börjat bra med tanke på gårdagen. Hon hade ju faktiskt inte heller sett Leah flyga, men tydligen var hon bra nog för Tristan. Tristan var väldigt petig med sina medlemmar, vilket gjorde att de hade en sådan framgång på Quidditchplanen. Aurora hade spelat sedan hon gick andra årskursen och hon hade känt Tristan länge. Hon reste sig upp och bestämde sig för att försöka vara trevlig i alla fall. Hon gick fram till Leah och sträckte fram handen.
”Grattis, välkommen till laget” sa hon och tittade på henne. De var trots allt lagkamrater nu, på Quidditchplanen och runt laget fick Aurora se till att stå ut med Leah, för att inte förstöra för dem.

Leahs vänner kollade glatt på henne och grattade henne. Hon såg Aurora sträcka fram handen vilket förvånade henne efter gårdagen. Hon tog mjukt hennes hand.
- tack sa hon och log svagt. Tristan log svagt.
- jag tänkte att vi skulle visa resten av laget med en liten träning efter lunchen där du får försöka fånga kvicken medan vi andra kollar på. Lite som en övning för att du ska känna efter när där sitter massor med människor som kollar, så i eftermiddag när lektionerna är slut så samlas vi på planen, allihopa sa han. Leah nickade sakta. Visst gjorde detta henne nervös, men hon visste ju samtidigt att hon var bra på stt flyga. Hon hade ju övat massor med sina två äldre brödet som under deras egen skoltid varit quidditch-kaptener. Det hon minst såg fram emot var att hennes föräldrar skulle få veta. De var väldigt mån om att deras barn skulle lyckad och gillade dessutom att visa att de var rika och jobbade inom ministeriet så de skulle säkert göra något Leah tyckte var pinsamt eller som gjorde bort henne inför laget. Leah kollade klockan snabbt. Det var dags för första lektionen. Hon sa snabbt hejdå innan hon gick till första lektionen, försvar mot svartkonster. En av deras slagmän kollade på Tristan.
- du är tänd på henne eller hur? Sa han med ett retsamt flin.
- det låter bra

Aurora tittade efter Leah när hon gick ut. Hon vände sig till Tristan.
"Du var bara tvungen att irritera mig mer än vanligt, eller?" sa hon och flinade. Tristan skrattade till.
"Sorry, Swan, men hon är en riktigt bra flygare, nästan lika bra som du, och det säger något" sa han och Aurora gapade och lade handen över bröstet, låtsades vara förolämpad.
"Jag sa nästan" sa Tristan och skrattade. Aurora skakade på huvudet och gick upp till sovsalen och hämtade sin skolväska. Hon rättade till slipsen innan hon gick bort till sin första lektion, som idag var Trolldryckskonst. Auroras plan var att bli Auror i framtiden, så då gällde det att ha bra betyg, vilket hon kämpade stenhårt med. Sorteringshatten hade ju faktiskt övervägt att placera henne i Ravenclaw, så någonstans var det ju rätt. Hon slängde bak flätan på ryggen och gick genom korridorerna för att hitta till rätt klassrum.

Efter en ganska lång dag med blandade lektioner så gick Leah ner mot quidditchplanen med sin kvast i handen. Såklart hade hennes föräldrar sett till så hon hade den allra dyraste och nyaste kvasten som fanns på marknaden. Hon brukade aldrig vara nervös men nu var hon det. Hennes hår hade hon uppsatt i en tofs. Något som man aldrig såg henne med, annars hade hon alltid utsläppt hår. Hon såg hur alla i laget stod på planen. Många i laget kollade avundsjukt på hennes kvast.
- sådär. redo? För isåfall tycker jag vi släpper iväg kvicken och ser hur lång tid det tar för dig att fånga den sa Tristan enkelt. Han lät kvicken flyga iväg och Leah satte sig på kvasten och sköt iväg. Hon älskade känslan av att flyga och särskilt när man har ett mål. Efter bara ett par minuter hade hon fångat kvicken, snabbare än de flesta andra gjorde. Hon landade mjukt på marken med kvicken i handen.

- Var det okej? Frågade hon. De flesta bara kollade på henne helt chockade. De hade absolut inte räknat med att hon skulle vara så bra som hon var.

Aurora anslöt med resten av laget, och noterade Leahs dyra kvast. Såklart, Leah kom säkert från en gammal rik trollkarlsfamilj. Själv hade Aurora slitit i flera år för att få ihop pengar till sin kvast, som fortfarande var bra, men inte den bästa. Aurora hade det dåligt ställt ekonomiskt sätt, och fick tillochmed stöd från skolan för att få ihop pengar till skolböckerna. Hon höjde på ögonbrynet när Leah fångade kvicken så fort. Säkert på grund av kvasten. Tristan nickade.
"Det var jättebra. Tillsammans med Auroras målgörandetalanger så ska vi nog kunna ta hem pokalen i år också" sa han med ett leende och boxade Aurora på axeln.
"Så länge du fixar din straffkommendering" sa han och skrattade, och Aurora sträckte ut tungan.
"Skit ner dig, Tristan" sa hon och skrattade tillsammans med resten av laget.

Leah drog sin kofta om sig. Varför var det alltid kyligt på eftermiddagen? Hon gick ut i troférummet som var ganska smutsigt, främst dammigt. Där satte hon sig ner och väntade på Aurora. Mrs. Norris kom gående.
- lägg ner, jag får vara här sa hon kyligt till katten. Ibland var det som att katten var en animagus som Filch använde för att snoka på elever. Vissa hade även sjuka teorier om att mrs.Norris egentligen är hans fru. Något som Leah tyckte var bisarrt egentligen, men vad visste hon?
Hon såg Aurora komma in och trollade snabbt fram städprylar.
- välkommen, jag tänker att om vi gör det fort så blir vi klara sa hon enkelt.