Narnia- Maktspel

" Hur förklarar man det här utan att det låter som man är en flykting från ett mentalsjukhus " mummlade Vanja och funderade. Det var bäst om hon inte la allt för mycket energi på stora tankar.
" vet att det låter galet men jag satt vid mitt skrivbord och ritade , tavlan ovanför skrivbordet bestod av en medeltidsby och en dam, helt plötsligt började det komma en våg av vatten ut ur tavlan och mitt rum dränktes och jag var vid den där dammen " sa Vanja. Måste låta hel konstig som en galning tänkte hon. Hon var tveksam med vad hon skulle tycka om Regina. Hon verkade iallafall vara en någolunda vad hon kunde kalla normal. Hon tog upp ryggsäcken till sin famn och tog upp blocken som var där i. Var ett a4 marker pad och ett a4 vanligt skissblock. Hon började sedan kolla skicket på sina pennor. Specielt sina copic markers då hon älskade dom pennorna. Hon kunde kanske rädda de pennor som hade läckt om hon hade de rätta reifils flaskorna med sig. Hon började sedan kolla sig runt i tältet. Var som en läkarmotagning nästan utom alla dessa elektoniska saker. Sängen hon låg i var sjön enligt henne.

Regina nickade och kastade en blick på Eric. Hon lät blicken falla på den brunhåriga kvinnan igen.
”Men vart kommer du ifrån? Du kommer inte från Narnia, det är jag ganska säker på i alla fall” sa hon med ett vänligt leende. Det senaste barnet av Adam och Eva som hade varit i Narnia hade varit de fyra syskonen Pevensie. Regina ingick i samma ätt som Kung Peter, så på ett sätt var hon ju faktiskt kopplad till världen som hon aldrig hade varit i.

Regina drog handen genom håret och de bara fötterna snuddade vid mattan som låg i över gräset i tältet. Det var ett väldigt stort tält, och Eric var känd för att vara en av de läkekunniga i Narnia. Han var även Reginas goda vän, och var precis som Zefoeus öppen för att Regina inte alltid ville bli behandlad som den prinsessa hon var.

Reginas blick föll på blocken som Vanja tog ur ryggsäcken.
”Vad är det där?” frågade hon och nickade mot blocken i hennes händer.

" Jag är från jorden från ett land som heter england i en stad som heter London " sa Vanja. Hon såg sedan fundersamt på Regina hade hon inte det blekaste aning om vad skissblock var för något.
" Är du seriös vet du inte vad skissblock och markerblock är för något ?? " frågade Vanja. Blocken verkade vara i stort sett torra vilket var tur det räddade ju hennes teckningar i blocken. Hon tog upp hennes låda där hon hade markers pennorna och kollade dom. De verkade alla vara oskadda. Hon kollade även sin faber castelle låda med pennor.

Regina ryckte på axlarna.
”Om vi vill rita här så gör vi det på pergament, inte i block” sa hon och log lite. Hon studerade hur Vanja omsorgsfullt bläddrade bland sina papper och pennor.
”London” sa hon fundersamt och lät blicken vandra till Vanjas ansikte. Hon hade hört det namnet innan, eller läst det i alla fall.
”Då är du en dotter av Eva, trots allt” sa hon med ett leende. Regina hade aldrig träffat någon förut, och det var spännande. De var lika, men ändå inte. Båda var människor, men på helt olika sätt.

Plötsligt vek tältduken undan och Zefoeus klev in. Han harklade sig.
”Ers- ehrm, Regina, jag tror vi måste gå nu” sa han och hans bruna ögon sökte upp Reginas amberfärgade. Hans blick vandrade sedan till Vanja.
”Ah, dottern av Eva har vaknat” sa han och log.
”Mitt namn är Zefoeus” la han till och tog ett par steg mot sängen.

" Pergament rullar har inte den kvalliten jag söker " sa Vanja som var lite småkräsen på kvaliten på hennes grejer. Vadå dotter av Eva hennes mamma hette minsan inte Eva.
" min mamma heter inte eva hon heter Cassandra " sa Vanja. Hon var inte direkt den troende personen. Hon la sina grejer på sängbordet brevid sängen och i lådan som tillhörde sängbordet. Sängbordet var gjort i trä och såg även ut att vara handgjort. När Zefoeus kom in i tältet och sa åt vad hon nu hette Regina att de behövde gå . Vanja stirrade på Zefoeus på samma sätt som innan hon svimmade för andra gången vid dammen. Jag drömmer jag drömmer en mentalsjukhusvarnings dröm tänkte hon. Hon hade visserligen nån gång ritat en sån varelse som Zefoeus men denna varelse var påhittad i hennes ögon. I hennes huvud var varelsen något som man fantiserade ihop om man hade lite livlig fantasi.

En manlig alv var i den närmaste skogen till tältlägeret. Han satt på en gren till ett träd och såg mot tältlägret. Hans folk ville helst hålla sig för sig själva. Han var ung och nyfiken på värden utanför skogen. Skogen hade varit hans hem i hela sitt liv de enda han hade hört som nyheter från världen utanför var nyheter från små möss och även från fåglar.

Regina log.
"Det betyder inte att din mor heter Eva, det betyder att du är en människa som inte är från Narnia ursprungligen" sa hon och ställde sig bredvid Zefoeus. Hans mörka svans svängde i luften och han vände sig mot Regina.
"Vi har nog lite bråttom, vi skulle vara tillbaka snart" sa han, och hans röst lät lite stressad. Regina nickade. Hon vände sig till Vanja.
"Jag kommer tillbaka. Eric här finns för att hjälpa dig. Jag behöver vara på ett möte. När det är slut så kan vi tillsammans försöka lista ut varför du kom hit" sa hon och log innan de båda vände sig om och gick ut genom tältet.

De båda gick tillbaka till slottet, och Regina tjöt till när de kom till slottsgården.
"Aslan!". Hon sprang fram till lejonet som satt på slottsgårdens trappor och slog armarna runt honom. Det stora lejonet skrattade.
"Prinsessan Regina, Zefoeus. Fantastiskt att se er" sa han och Regina släppte taget om honom. De gick alla tre tillsammans in i slottet för att uppsöka Reginas föräldrar för att bli uppdaterade om vad som skedde i landet.

" Eva Eva " mummlade Vanja och funderade vad hade hon hört det. Säkert på någon Religions lektion men hon hade inte lyssnat ordentligt.
" Snälla säg inte att de tror på Adam och Eva nånsens " sa Vanja lågt.

Alv killen hoppade ner försiktigt från träden och såg nyfiket mot tätlägret. Han såg sedan bakåt mot skogen hans folk skulle bli besviken på honom men det var nu eller inte. Han gick ut ur skogen och ut på gräset vid trädens slut. Han log och började gå mot tältlägret. Nyfikenheten tog över helt.

Eric tittade bort mot Vanja. Han tyckte hon sa någonting, men tydligen inte. Han satte sig ner på en stol och lutade sig bakåt. Framför sig hade han en tygbit, och på den låg olika örter som han omsorgsfullt placerade i olika glasflaskor. Då och då tittade hans gröna ögon upp mot Vanja, som för att försäkra sig om att hon var kvar.
”Du vet att du får lov att gå ut? Men det hade varit bra om du håller dig i tältlägret och försöker smälta in, vi behöver inte skylta med din egentliga boplats” sa han med ett leende.
”Pr- eh, Regina, kommer nog om en stund” sa han och hans ögon återvände till hans händer, som smidigt placerade örterna i de olika flaskorna, och fyllde dem med olika innehåll.

Samtidigt satt Regina i en av stolarna i ett stort rum i slottet. På vardera sida om henne satt Aslan respektive Zefoeus. Mittemot henne satt hennes föräldrar, drottning Eira och Magnus av Narnia. Regina var en kopia av Eira, men hårfärgen hade hon fått från Magnus. På alla tre familjemedlemmars huvud satt kronor, eftersom detta möte som nu hölls var ett officiellt möte inom kungahuset och styrelsen för Narnia. Regina lyssnade intresserat hela mötet, men tyvärr hade de inte fått ut så mycket som de hade hoppats på. Det var något i luften i Narnia, något var på väg att hända men ingen kunde veta vad.

Under samtalen vandrade Reginas tankar bort mot Vanja, och hur lägligt det hade varit att hon kom till Narnia just nu. Hon berättade inte för sina föräldrar om händelsen, utan beslöt att hålla det för sig själv innan hon visste om Vanja ens var inblandad i vad som höll på att hända. När mötet var över reste sig alla upp. Regina tog farväl av Aslan och gick upp på sitt rum. Där tog hon av sig sin krona och bytte om till en enklare klänning. Hon drog på sig sin mantel och gick ner för trapporna. Utanför slottsportarna mötte hon Zefoeus.
”Jag kunde inte undvika att märka att du inte berättade för Drottningen och Kungen om vår gäst” sa han och Regina skakade på huvudet.
”Jag ska ta reda på mer information först” sa hon och började gå ner för stigen som ledde bort till Erics tält.