Privat Gladiatorskolan

Bellona vände huvudet mot scenen som plötsligt blev upplyst. Scener från förra året virvlade framför dem, bland annat några på dem. Mars som stack ett spjut i en gladiators mage och Bellona som med kniv skar upp en annans hals. Även festscener som alla slutade i säng med någon precis som deras fader lärt dem att så skulle det vara. De båda drack och festade mycket, särskilt för att livet och nätterna då de delade säng med någon skulle bli enklare. Destruktivt beteende var det och alla gjord inte så, men många för att uppnå popularitet.
Bellona satt och såg allt utan att röra en min, skulle hon visa något skulle hon vara förlorad även om det mesta visades på de nya gladiatorerna. Hon hade lärt sig det hela och att klara av allt detta, stänga in känslor var en del av hennes barndom, hennes nu och hennes träning. Men då Livias död visades var hon nära att visa något. Livia vars kropp knäcktes i ett lejons gap. Mars kom med sin hand i hennes i skydd av mörkret, han visste hur hårt hon tagit vännens död även om hon utåt inte visade något.

Efter ett tag slocknade skärmen åter och rektorn klev upp på scenen följt utav lärarna under elevernas applåder och hurrarop.

Aqvilia noterade scenerna som syskonen hon satt bredvid var med i. De var tuffa motståndare, precis som hon hade förutspått. När skärmen slocknade applåderade alla, så Aqvilia valde att delta i aktiviteten. Hon såg lärarna som klev upp på scenen. En av lärarna tog tag i micken, som gav ifrån sig ett ljud som fick de flesta eleverna att reagera, innan man hörde hans röst.
”Välkomna till ytterligare en termin. Vad ni precis bevittnade var höjdpunkterna från förra året, och vi är glada att se sån spridning på deltagarna i höjdpunktsvideon. Vi vill även hälsa er nya elever välkomna, och hoppas ni kommer få ett fantastiskt första år” sa han och Aqvilia funderade på hur man kom med i höjdpunktsvideon; var det endast brutalitet, sexuella delar och alkohol som var meriterande? Antagligen. Även om hon var skräckslagen inför skolan, så blev hon ändå på något sätt taggad på att visa vad hon kunde. Även om hon kom från en samhällsklass som ingen ens brydde sig att titta på, så hade hon sina hemliga talanger som skulle kunna bli användbara. Döm inte boken efter omslaget, som man brukade säga.

Talet var slut och lärarna gick från scenen, snart började elever resa på sig ljudet av stolar som flyttades och elevers röster fyllde snart aulan. Bellona vände sig mot tjejen Aquvilla eller vad hon nu hette.
"Vi kan visa dig till ditt rum." sa hon med ett leende då hon nickade att hon skulle följa efter dem ut ur salen. Bellona och Mars låg så bra till att de inte förlorade i att vara snäll mot en ny, snarare ökade de i anseende. De kom ut ur aulan och elever skiljde sig åt olika håll dit deras rum låg. Alla rum låg på olika våningar och i olika korridorer utan någon ordning i hur långe man varit där, kön eller ålder. Det fylldes helt enkelt på när det försvann elever vilket det alltid gjorde, det var hela pointen med skolan.
Bellona fick tag på en av de broschyrer som delades ut till nya elever, där stod det fakta om skolan, regler, lektioner och mycket mer bland annat var alla sovrum låg.
Bellona ögnade igenom den innan hon gav den till henne.
"Du har ditt rum i mon korridor." sa hon.
"Tristans gamla rum." mumlade Mars, en av hans gamla vänner. Bellona tog tröstande i hans hand i skydd av folkmassan och de styrde stegen mot trapporna. Bellonas rum låg på tredje våningen och Mars på andra.

Aqvilia nickade. Det hade alltså visat sig lönsamt att sätta sig vid dem. De var antaligen schyssta för att visa upp det för kamerorna, men oavsett så fick Aqvilia den hjälp hon behövde. Hon reste sig och gick efter syskonen, samtidigt som hon såg sig omkring. Skolan var stor, och det var många elever. Hon fick syn på killen som hade spytt under videon, och hon noterade hur folk undvek honom. De ville antagligen inte associeras med någon så svag. Hon lade på minnet att aldrig släppa ner garden när hon var ute bland folk. Hon tog broschyr som Bellona, där hennes rum stod med. Tydligen visste syskonen vart det var, och de hade tydligen känt den föregående eleven som hade bott där. Aqvilia ville inte veta vad som hade hänt, men han hade antagligen dött i ett gladiatorspel. Det måste vara hemskt att förlora en vän i ett gladiatorspel. Aqvilia funderade över hur det skulle kännas, det borde ju hända henne någon gång, eftersom hon hade tänkt skaffa sig vänner här på skolan. Ännu värre borde det vara att möta en av sina vänner, och veta att den ena var tvungen att döda den andra tillslut. Hon vände sig till Bellona.
”Vart tränar man någontans? Kan man träna även när det inte är under utsatta tider?” frågade hon. Det var lika bra att börja direkt, allt för att visa sig värdig sponsorer. Hon undrade svagt hur många sponsorer syskonen hade. Hon fick en känsla av att det var en del.

De går upp för en trappa och Mars viker av i en korridor.
"Ses på festen." vinkar han åt dem och springer ikapp ett par av de andra eleverna medans Bellona och Aqvilla fortsätter upp för trappan.
"Beror på vad du vill träna, det finns både utomhusträning och inomhus. Man får träna när man vill, men vi har även under de lektioner vi har." svarar hon och studerar henne, flickan såg inte ut att vara tränad alls.
"Kan du något?" frågar hon i en neutral röst och nickar att de ska åt höger i en korridor och snart uppenbarar sig många dörrar efter varandra.
Alla rum var lika stora, men innehöll olika saker. Från början var rummen kala, en säng och en garderob med ett fåtal kläder om man inte hade det själv. Kanske lite begagnade böcker i en hylla och lite till. Bellona vars föräldrar var rika och hade gott om sponsorer, hennes rum såg annorlunda ut och ägde många välbekostade saker.
"Här är ditt rum." sa hon och pekade sedan på dörren mittemot.
"Och här är mitt." sa hon och gick dit, hon la handen på handtaget och vände sig sedan om mot henne.
"Det är fest ikväll, vore jag du skulle jag gå." sa hon med en nick.
"Men då får du låna kläder av mig, du kan inte se ut sådär." sa hon och gav den gamla klänningen en kritisk blick. Själv var hon klädd i tighta jeans ett svart linne med djup urringning och skinnjacka. Hon var hårt sminkad med svart runt ögonen, hela hon utgav fara.

Aqvilia nickade och log lite när de svängde höger.
”Några äss ligger i rockärmen” sa hon och nickade när Bellona pekade på dörren som tydligen skulle leda in till hennes rum.
”Min tanke är att skaffa flera” sa hon och tittade på Bellona. Hon hade gärna frågat om hon kunde träna tillsammans med henne, för att plocka upp några nya, användbara förmågor. Men hon frågade inte, det verkade inte som om det var något man gjorde. Hon fick helt enkelt gå till träningscentret och se vad som fanns.

När Bellona pratade om festen så log hon.
”Jag lånar gärna lite kläder, tack” sa hon och tryckte ner handtaget till sovrumsdörren.
”Vi ses senare då” sa hon och öppnade dörren och gick in. Det var ett kalt rum, sparsamt möblerat. Aqvilia öppnade garderoben och hittade lite kläder, bland annat träningskläderna som var meningen att användas under träningspassen. Hon kände på dem och bytte om, varför inte börja direkt? Det var ju ändå några timmar kvar tills festen som hon nu hade blivit inbjuden på.

Aqvilia gick ut igen och lokaliserade, efter en stund, träningscentret, som upptog en stor del av skolan. Där inne fanns det massa saker som kunde användas som träningsredskap. Det var inte så mycket folk där just nu, antagligen var det för tidigt, men Aqvilia tyckte det var rätt skönt ändå. Hon gick fram till en docka som tydligen var programmerad att röra sig som en gladiator, för att man skulle kunna öva på sin egen snabb- och smidighet. Aqvilia hade övat upp dessa förmågor en hel del under sin tid på gatan. Hon ansåg att det var bra att visa sponsorerna att hon faktiskt hade något äss i rockärmen, för att göra dem intresserade av henne. Hon satte igång dockan, och började flytta och röra sig undan för att undvika ”slagen” den delade ut.

"Kom till mig nyduschad runt sextiden." hälsar Bellona innan hon går in i sitt eget rum. Rummet var målat mörkt i svart med blodröda detaljer. En stor dubbelsäng tog upp en stor plats i rummet, med svarta lakan syntes den väl vad den var till för. Hennes garderob var fylld utav tighta svarta kläder och hennes sminkbord fyllt med diverse sminkattiraljer. Allt var planerat i detalj för att visa upp henne från den bästa sidan, farlig, sexig och en motståndare att räkna med. Vad hon själv tyckte om det hela frågade ingen, hon följde skolans och sin faders order och inget annat, hon var en pjäs i deras händer, hon var underhållning. Att hon var trasig och sårbar inombords frågande ingen om.
Med en suck stänger hon dörren om sig och drar fram ett par flaskor samt sätter på musik, lika bra att börja direkt.

Aqvilia kämpade på, och fick en känsla att kamerorna var riktade mot henne, eftersom hon var i princip ensam på gymmet nu. Hon var inte tillräckligt snabb, och fick ett slag på axeln. Hon stängde av dockan och stannade upp.
"Vill du ha tips?" hördes en röst bakom henne. Hon vände sig om och såg en kille med blont hår och gråa ögon som stod lutad mot väggen. Med tanke på hans kroppsbyggnad så hade han vunnit en hel del gladiatorspel. Aqvilia lade över sin fläta på ryggen och nickade.
"Visst" sa hon, i hopp om att verka lite häftigare än vad hon kände sig. Killen tog ett par steg fram och sträckte ut sin hand.
"Sokrates" sa han och Aqvilia tittade lite förvånat på honom, och han skrattade.
"Min far tycker om grekisk historia" sa han och hon log.
"Aqvilia" svarade hon och de släppte varandras händer. Hon undrade lite svagt varför Sokrates valde att hjälpa henne; de var ju indirekt fiender, eller kunde bli i alla fall. Han verkade ha läst hennes tankar.
"Jag gillar nya elever som ger sig in i det direkt" sa han med ett leende och ledde fram henne till en ring som liknade ringen man hade i ett gladiatorspel, fast i mindre format. Där började den mest krävande träningen i Aqvilias liv.


Två timmar senare var Aqvilia helt slutkörd, och Sokrates följde henne till hennes dörr. Det verkade som om han inte bodde långt ifrån henne. Hon slängde sig in i duschen och lät det svala vattnet rinna över henne. Det var den bästa duschen hon hade haft i sitt liv. Hon lindade in det långa håret i en handduk och gick runt i rummet som hon nu kunde kalla för sitt eget. Hon hoppades på att kunna få några sponsorer snart, så hon kunde göra det mer personligt. Förutsatt att hon överlevde sitt första gladiatorspel, vill säga.

När klockan var några minuter i 6 öppnade Aqvilia dörren och gick över till Bellonas dörr. Hon tvekade lite först, men samtidigt så hade hon ju faktiskt fått en inbjudan. Hon höjde handen och knackade tre gånger.

Bellona hörde knackningarna och tog sig mot dörren. Hon hade duschat och var iklädd svarta underkläder, i handen höll hon en nästan urdrucken vinflaska.
"Hej" log Bellona och öppnade dörren för Aquvilia så att hon kunde komma in. Det syntes att Bellona hade druckit även om hon inte var fullt så påverkad ännu. Hon hade druckit sedan ung ålder och var van, i en normal värld skulle hon väl ha kallats alkoholist. Men detta var ingen normal värld och alkoholen gjorde det enbart roligare för publiken och enklare för Bellona att orka med sig själv, att få glömma alla tunga tankar.
"Vill du ha något att dricka?" frågar hon och stänger dörren bakom henne medans hon granskar henne uppifrån och ner och tänkte vad hon skulle ha för kläder. Bellona själv var ärrad sedan hennes liv som gladiator och på ryggen fanns det färskare ärr som var efter hennes fader som gillade att slå dem med bältet då de inte dög enligt honom och det var ofta.

Aqvilia tittade på Bellona när hon öppnade sin dörr, och besvarade leendet. Hon noterade Bellonas pupiller, som skiftades långsammare än normalt. Med tanke på flaskan hon höll i handen så lade Aqvilia ihop ett och ett. Aqvilia försökte att inte titta på de ärr som Bellona hade på sin kropp, vissa blekare än anda. Aqvilia ville inte veta hur hon skulle se ut efter sitt första gladiatorspel, förutsatt att hon överlevde. Hon klev in i rummet och såg att det var helt annorlunda inrett än hennes eget, även om grundrummet var identiskt. Hon vände sig till Bellona.
”Vet du vem Sokrates är?” frågade hon och tittade på Bellona. Hennes blick landade på flaskan, och hon funderade över på när det var dags för henne att börja dricka. Hon kände på sig att det var förväntat av henne. Aqvilia hade inte druckit så mycket i sitt liv, men ibland hade det hänt, mest för att ta bort tankarna på hungern när den hade varit som värst. Alkohol fungerade också ganska bra när det var kallt på vintrarna.
”Han kom och hjälpte mig att träna innan, det såg ut som om han har varit här ett tag” la hon till och hennes blick återvände till Bellona.