PRS yehet & Emma07

Kyle skyndade nu för att hinna ikapp henne, kom på att han antagligen borde varna de andra att de var inne. De hade fått som öronsnäckor, så han tryckte på den knapp han trodde var rätt, han hade aldrig varit särskilt bra med teknik.
"Dem är inne", sade han bara kort, fick bara hoppas att det var rätt knapp. De hade fått en genomgång innan, men han var ändå osäker. Han kom snart upp på taket efter henne, granskade henne uppifrån och ned.
"Underskatta mig inte. Och jag slår inte", svarade han sarkastiskt, det var trots allt sant - han slogs istället med hjälp av energi, så det blev inte riktigt som slag. Snarare som vågor.

"Inte?" undrar Hailey, låter blicken granska det nya ansiktet framför henne. Av någon anledning ser han bekant ut. "Så vad gör du då? Är du någon vakt som inte använder våld? För gubben, om du inte gör det så blir det här lättare än vad jag trott.." hon avbryter sig själv, försöker att placera ut ansiktet framför sig. Egentligen skulle Hailey bara få jobbet gjort och sticka så snabbt som möjligt, men att hon roar sig lite skadar väl ingen? "Om du nu inte är en ut av de där duktiga mutanterna, som gärna vill sammarbeta med människorna?"

Kyle såg tyst på henne och granskade henne uppifrån och ned medans han lyssnade till hennes ord.
"Åh, du kommer nog allt få dig mer match än du tror", sade han kort, för visserligen så slådde han inte men det betydde inte att han inte använde våld. Det var väl mer det att han använde det på ett annorlunda sätt. Han höjde lite på ögonbrynen åt hennes påstående.
"Det spelar ingen roll vem jag är", svarade han kort med armarna i kors framför bröstet.

"Det kan jag avgöra själv." påpekar Hailey kort, låter sin nätta hand dras genom det platta håret. Ett leende dekoreras hennes rosa läppar. Inget hånleende, inte skrattretande, bara ett genuint leende. "Vad heter du?"

Kyle såg kort på henne och tvekade innan han svarade.
"Kyle", svarade han lite tveksamt, såg granskande på henne.
"Och du?", frågade han.

Hailey nickar tvekande, undrar om hon hört namnet innan eller om hennes tankar bara spelar spratt på henne. "Okej Kyle, du kommer inte stoppa mig va? Skadan är ju redan gjort, menar jag."
"Hailey," svarar hon utan någon längre eftertanke.

Kyle såg kort på henne och lyssnade, höjde lite på ögonbrynen åt hennes ord.
"Du tror det, va? Jag kan då inte släppa dig", sade han direkt, visst var det sant som hon sade att skadan redan var skedd men han kunde inte heller släppa henne då hon ju kunde ha en hel del nyttig information.

Det var ingen större besvikelse egentligen, om nu Kyle inte skulle släppa Hailey, så vet hon redan vart flyktvägen är. Visst är hennes del av uppdraget klart, men långt ifrån huvudnumret. Dino står ju ändå nedanför, fått väskan i säkerhet.
"Varför inte då, om jag får fråga?" undrar sjuttonåringen med höjda ögonbryn.

Kyle såg på henne och log snett.
"Vi vill såklart veta vad ni har för planer", sade han direkt, visst hade de lyckats ta reda på en del såsom detta anfallet men mycket var bara rena gissningar, ibland stämde de och ibland inte.

Hailey skrattar till, känner hur läpparna sträcker på sig när hon möter Kyles ögon.
"Och vad får dig att tro att jag kommer avslöja det?" frågar hon skämtsamt och vickar på ögonbrynen. Att hon börjat prata med killen är en sak, hon har mycket tid att döda. Men att konversationen fortsatt är ovanligt, Hailey själv brukar oftast rygga tillbaka.