PRS Dragon Fantasy & Emma07

Thomas betraktade henne, det stämde ju då han inte kunde komma ihåg att han sett henne innan dess.
"Aha. Hur trivs du då?", frågade han vänligt och log litet emot henne, hon verkade trevlig och det var alltid roligt att höra vad tjänarna tyckte.

Ariana stod något osäkert kvar på sin plats, hon hade en massa sysslor att utföra och hon var redan sen tack vare att hon fick torka upp allt vatten. Sedan skulle hon samtidigt vara artig mot den unga greven.
"Jodå, det finns alltid de som har det värre." svarar hon utan att tänka på vad hon säger. Allt var inte bra, men hon skulle inte klaga. Den tunna soppan de fick om kvällarna och hur trångt det var i den hårda sängen. Men hon hade vart med om värre då hon var ute på gatorna och hon skulle inte klaga.
"Förlåt sir, det är inte min plats att säga något." niger hon sedan ursäktande och vänder sig snabbt om för att gå då hon såg husmor komma. Hon skulle inte bli glad att se henne där sysslolös och hon skrämde Ariana. husmor var en domderande och bestämmande kvinna som inte var rädd att slå till om det behövdes.

Thomas lyssnade på henne och log till lite.
"Det klart. Ingen fara, säg det du tycker", sade han ärligt. Han var alltför van och trött på att folk hela tiden sade bara det dem trodde han ville höra. Det var snarare helt tvärtom, han gillade mycket mer när de var ärliga och faktiskt sade vad dem tyckte. Han såg direkt runt lite och märkte att husmodern kom, suckade lite då han visste att han verkligen borde bege sig iväg mot träningen och gick ditåt nu.

Ariana gick ner för några trappor till där tjänarna höll till för att byta vatten så hon kunde fortsätta sitt skurande. Att säga vad man tycker var farligt vad än Thomas tyckte. Det var lätt för han att säga, men hon kunde förlora jobb eller ännu värre livet i att säga vad hon tyckte. Hon var i grund och botten en frimodig och glad själ, men hennes ställning som tjänare gjorde inte att hon fick vara som hon ville.
Hon lyfter den tunga hinken med vatten och fortsätter sedan dagens arbete med att skura golven.

Thomas gick vidare nu mot sin träning, mannen som han tränade med väntade redan men till Thomas förvåning så sade han faktiskt inget om att han var sen. De började sparra nu, deras vanliga träning. Han tillbringade så gott som varje morgon här och tränade, det var något han tyckte var ganska roligt samtidigt som han också behövde lära sig.

Morgonen började bli eftermiddag och Ariana skickades iväg för att hämta vatten åt de tränande på borggården. Hon hinkade upp stora mängder vatten som hon hällde i hinkar som hon fäste vid sitt ok för att kunna bära tyngden bättre.
Snart närmade hon sig borggården och förmiddagssolen som gassade på männen som tränade. Hon stannade ett ögonblick för att se på träningen, de var skickliga och avundsjuk var hon att hon inte fick vara en av dem.
Sedan ställer hon ner hinkarna och ropar att det finns vatten till dem.

Thomas och tränaren fortsatte träna under dagen och frampå eftermiddagen, de båda hade hunnit bli rejält varma nu och blev lättade då vattnet kom. De avbröt direkt sparrningen och gick dit för att dricka, medans de båda pratade och skrattade med varandra - de tillbringade trots allt en del tid med varandra i och med träningen och då hann man lära känna varandra.

Ariana stod vid vattnet och skopade upp vatten åt männen. Hon var avundsjuk, ville också vara med dem, så glada och så fria i att få göra vad de ville.
"Mycket bra träning sir." säger hon med ett leende så hon häller upp vatten till Thomas. Det var ändå en oskyldig mening som vem som helst som inte förstod sig på svärdkonst kunde säga. Dessutom var han skicklig, det kunde väl varenda människa se. Hon såg faderns svärd som dinglade vid hans sida, fadern skulle vara stolt att hans svärd blivit erkänd i så höga kretsar. Även hon hade gjort ett par, men vem som ägde dem nu visste hon inte.

Thomas log till mot Ariana och betraktade henne, tog sedan emot vattnet.
"Tackar", sade han, drack lite av det och såg snabbt runt lite innan han såg på henne igen.
"Vart har du jobbat innan?", frågade han nyfiket, han var nyfiken på henne men något osäker på vad man kunde börja fråga.

Ariana blev något ställd av den direkta frågan som hon inte hade tänkt skulle komma. Egentligen hade hon väl inget att dölja heller? Hon hade bara undvikit den frågan för att det blev enklast så och faderns död ännu var för färsk för henne.
"Efter min faders död har jag jobbat som krogflicka." svarar hon slutligen vilket var ett fullkomligt ärligt svar även om hon bara arbetat där i en månad. Hon höll ut men då männens tafsande blev mer grovt, lämnade hon krogen då det var något hon inte ville vara med om.