Framtiden är här (privat Fiuq)

Audrey lade sig på sängen och tittade upp i taket. Eller, snarare himlen. Det var som om taket reflekterade vädret och himlen utomhus, så det kändes som att ligga och titta upp på himlen. Det var fantastiskt, och Audrey låg en lång stund och tittade på molnen och fåglarna som flög förbi. Hon tittade på den stora klockan som tickade i rummet, och undrade när hon skulle vara framme. Hon undrade även vad som skulle hända när hon var framme, vad skulle hon göra i huvudstaden?

Hon hade hört namnet Zër så många gånger under sin uppväxt, och historien om hur landet hade blivit uppbyggt. Däremot förstod hon inte hur befolkningen i Distrikten kunde svälta som de gjorde, när Zër tydligen levde i överflöd, i alla fall vad hon hade hört. Men det är klart, de produkter som Distrikten producerade gavs allt till Zër, och hade man tur och hade haft en produktiv månad så fick Distriktet behålla det som blev över, men det hände nästan aldrig. En gång hade det hänt under Audreys livstid, och då hade alla falanger fått ett kilo fisk var att dela på, det var inte en stor andel familjerna fick var. Det var en av de stora anledningarna till att Audrey ofta tog tag i det själv och jagade sin familj mat, för att fisken var dyr att köpa och när skörden var dålig var det bra att komplettera med annat. De kunde ju inte precis leva på att äta endast getost hela livet.

Audrey satte sig upp när hon hörde en knackning på dörren. Den öppnades, och Jane steg in.
”Vi är framme” sa hon med ett leende, och tittade tveksamt på Audreys bara fötter. Hon sa dock ingenting, så Audrey satte inte på sig sina skor, utan gick efter henne barfota. Tågstationen var enorm, och det var mycket folk som samlades runt tåget. Det var som om hon var en utomjording. Folk vinkade och log, och Audrey visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon höjde handen försiktigt och vinkade tillbaka. Jane eskorterade henne ut, och Audrey kunde inte låta bli att gapa stort. Zër var så vackert! Hela byggnader, friska, välmående människor och skön luft att andas. Det var stor skillnad från Distrikt 4. Hon höll i sin väska och såg sig omkring på människorna. De verkade så glada att hon var där, och hon undrade varför. Kanske var de tacksamma, för det var ändå tack vare henne och hennes distrikt som de fick mat i sig dagligen, och inte behövde svälta som Audreys eget folk?

Tåget hördes ända bort till skogsgläntan, hjortarna som betade runt omkring i närheten stannade hastigt upp mitt i rörelsen. De tittade osäkert bort mot tågspåren innan de satte av i full galopp djupare in mot Distrikt 2 hållet.

Taielor kom precis upp från ån med det kalla vattnet rinnande från hennes kropp. Hon skakade av sig överflödet innan hon drog på sig kläderna igen. Det var dags, ungdomarna från Distrikten hade anlänt. Taielor ville egentligen inte rida tillbaka, lämna skogens ljuva värme. Men som högt rankad och en av De kungliga var det hennes plikt att närvara vid mottagandet av Distriktresetanterna. Anij stod redan redo för att ta dem till slottet igen.

Taielor satte upp på stoets bara rygg, klappade henne försiktigt på halsen som ett tecken för att rida hem.
Vägen kändes alltid så mycket längre när de skulle hem än vad den gjorde när det skulle till gläntan.
Anij stannade snällt utom synhåll från folket på stationen så Taielor kunde komma gående precis så hon var förväntad att göra. Hon log mot sin befolkning som särade på sig för att skapa en fri väg fram till tågen som redan stod inne vid perrongen. Det första tåget hon stannade vid var det från Distrikt 4. Fiskedistriktet. Tåget var det klassiska silverfärgade, lyxis med allt man kunde drömma om, fast i en lång, smal tågvagn som kunde köra i över 450 km/h.

Jane, en av De modiga var de första som hälsade på Taielor. Hon hade med sig en rödhårig tjej från Normanderna, i Distrikt 4. Taielor kände igen flickans kläder. Precis som Taielor var hon utan skor. Och hon såg ut att leva precis det liv Taielor önskade. I naturen, av naturen. Fast Taielor visste om Distriktens matsituation. Hon önskade innerligt att hon kunde göra något åt den, men det var inte hennes ensak.
Hon log vänligt mot den osäkra flickan. Hennes halsband och armband glimrade i solen när hon röde på sig.
Hennes högra hand sträcktes fram och hon kollade nyfiket på flickans gröna ögon och långa röda hår.

Audrey såg sig omkring. Människorna här verkade så annorlunda. De verkade så….. Ovetande på något sätt. Som om de inte visste att bortom Zër så fanns det andra människor. Människor som dagligen behövde kämpa för sin överlevnad. Eller så brydde de sig inte över huvud taget. Oavsett vad så var de intressanta. Audrey såg Arbetarnas gröna kläder skymta, som var lyckliga personer som tillhörde distriktens Arbetande falang som hade lyckats komma till Zër för att arbeta och undkomma sitt distrikt öde. Hon såg även en massa svartklädda Modiga, men varken rött eller blått syntes någonstans. Audrey hade hört att det fanns annorlunda falanger i huvudstaden; De Smarta, De Kungliga och De Modiga. De hade väl sina egna färger. Hon såg några klädda i en blandning av lila och vinrött, som hon antog tillhörde en av falangerna. Sedan skymtade hon även några gula kläder, som hon också antog var den tredje falangen. Hon visste dock inte vilka färger som tillhörde vilken, utom De Modiga. Hon noterade att i huvudstaden verkade man inte klä sig som i distrikten, med en hel klädstil med sin distrikts färg (förutom de Modiga som var i tjänst). Det verkade som man kunde ha andra kläder på sig, men någon form av märke eller klädesplagg i sin falangs färg.

Audrey rycktes ur sina observationer när hon hörde Jane tala. Audrey vände sig mot henne, men upptäckte snabbt att det inte var henne som Jane tilltalade. Framför Jane stod det en tjej, som såg ut att vara i Audreys ålder. Audrey noterade även att tjejen hade på sig en vinröd tunika, så hon tillhörde alltså den falangen. Hennes ögon föll sedan på det svarta bandet som satt på tjejens arm, som var färgen för De Modiga. Audrey blev lite förbryllad; kunde man tillhöra två falanger i huvudstaden? Hon hade aldrig hört om det. Hon själv skulle aldrig komma på tanken, men sedan var ju huvudstaden annorlunda än distrikten. Hon kastade en blick på folket som stod samlade, ingen annan verkade ha två olika falangfärger på sig. Hon tittade på tjejens hand som nu var utsträckt mot henne. Nomaderna hälsade på varandra genom att greppa varandras underarmar, men Audrey fick en känsla av att det inte var vad tjejen ville att hon skulle göra. Hon hade sett Arbetarna hälsa på okända, och de tog i hand. Hon gissade att det var vad som förväntades. Hon fattade tag i tjejens hand i hopp om att inte bli utskrattad. Audrey mötte hennes bruna ögon.
”Audrey” sa hon och pressade fram ett leende.

Taielor log mot tjejen som presenterade sig som Audrey. Hon hade skakat Taielors hand vid hälsningen. Samma sätt som folket ifrån De arbetande brukade göra vid hälsningar. Taielor blev lite förvånad, hon trodde hon skulle bli hälsa på som Normanderna brukade göra.
Hon log vänligt och presenterade sig.
"Taielor" svarade hon och visade med armen vart de skulle. Hon nickade mot stengången framför dem och gick lugnt dit.
"Vi ska till stadshuset först." Hon förstod på tjejen att hon var förvirrad. Antagligen första gången i Zër.
"Jag är prinsessan Taielor de Warndie, grevinna av Distrikt 3. Mina falanger är De kungliga och De modiga." Hon tittade menade ner på sina kläder och sedan mot kungafamiljens märke som var placerat på ett flertal ställen längs vägen mot stadshuset. Tjärnarna utanför porten hälsade på dem genom de vanliga nigningen.

Taielor gick före Audrey genom den öppna ekporten och in till hallen.
"Okej, så här är stadshuset, det är här inne du ska bo tillsammans med de 12 andra ungdomarna som är i Zër denna veckan. Jag är ansvarig för dig och alla från havsdistrikten." sa Taielor och lät flickan få en chans att se sig omkring och kunna ställa de frågor hon ville.

Hallen i stadshuset var ljusgrå målad med klassiska stenpelare längs väggarna. Golvet var av beige kalksten, klädd med en stor, vinröd matta. På väggarna kantades även målningar av kungafamiljens släktträd, ledarna i alla distrikt. Falang representanterna var även de med. De alla distriktens kartor var även de upphängda under ledaren tillsammans med Distriktets märke.
Taielors porträtt hängde bland kungafamiljens, nära ingången.

Audrey såg sig omkring när de gick. Zër var stort, och väldigt modernt. Stora, höga byggnader och en hel del människor, men ändå inte så det blev trångt. Alla verkade så lyckliga här, som om luften gjorde människorna glada. På de fåtal minuter som Audrey hade spenderat i huvustaden kunde hon se att levnadsstandarden var helt annorlunda jämfört med distrikten. Hon undrade hur många av huvustadens invånare som faktiskt hade varit utanför huvudstaden, förutom de Modiga i tjänst. Audrey hade en känsla av att det inte var många.

Stadshuset tornade upp sig och Audrey tittade fascnierat på det. Stadshuset i Distrikt 4 var också stort, men det var väldigt filkantat och en stor del av det var sprucket, så den delen användes inte. Zërs stadshus var någonting helt annat. Audrey såg sig omkring i rummet de befann sig i. Hon nickade. Det fanns bara två havsdistrikt; hennes eget och distrikt 3, som utvecklade teknik. Hon studerade tavlorna på väggarna; hon kände igen borgmästaren från Distrikt 4 på en av bilderna. Hon vände sig mot Taielor. Hon såg inte riktigt ut som en Audrey trodde en prinsessa gjorde, och det gjorde henne faktiskt väldigt lättad. Hon harklade sig.
”Erhm, finns det skog här? Jag såg det på vägen hit, men är det i anslutning till staden?” frågade hon. Hon längtade redan efter att känna gräset mellan tårna och höra bäckens porlande. Hon kände sig verkligen malplacerad bland alla byggnader, det gjorde hon även de gånger hon var inne i Yves och sålde sina mjölkprodukter. Det var inte riktigt hennes grej.

Taielor log mot Audrey.
" Jag väntade mig faktiskt den frågan! Det finns 2 skogar i direkt anslutning. En bakom slottet, den du så, men även en mot Distrikt 3, på andra sidan staden." svarade hon och nickade mot det gröna som skymtade genom stadshuset alla fönster. Direkt när hon hade fått reda på att Audrey var en av Nomaderna så hade hon planerat att ta med henne till skogen efter det formella var över.
"Kan du rida? När vi är klara här så kan du låna en av mina hästar så följer jag med dig till skogen."

Taielor längtade innerligt tills de hade träffade de resterande 12 ungdomar och gjort klart allt prat. Taielor fortsatte mot den vänstra trappan, som var täckt med samma vinrödsfärgade matta.
Väl uppe på städhuset övervåning så gick hon fram till en av de mörka trädörrarna. Hon öppnade dörren och ledde in Audrey i ett fyrkantigt rum. En säng stod precis under fönstret. Rummet var målat i en lila färg och sängen var bäddad med vinröda sängkläder.
Taielor log vänligt, hon hade valt rummet för utsiktens skulle, precis utanför fönstret var den mindre skogen.
"Detta är ditt denna veckan, nr 18. Kläderna i garderoben är för formella tillfällen. Du ser på mig om det är formellt eller inte." Hon öppnade en av de svarta gadurobsdörrarna.
"Du ser mig från fönstret när jag kommer vid 9 på morgonen." Hon visade de blåa Normadkläderna med Zër's märke som detalj.

Audrey sken upp när hon hörde om skogen. Underbart. Hon nickade och log ännu bredare.
”Jag är född på hästryggen” sa hon och skrattade. När Taielor började gå så skyndade Audrey sig att följa med henne. Hon såg sig omkring i rummet som nu var ”hennes”. Det var stort, men totalt sett var det ungefär lika stort som Audreys tält, så det var ju inte jättestor skillnad egentligen; det fanns till och med en öppen spis precis som i tältet (om än en väldigt mer modern sådan). Hon nickade åt Taielors instruktioner. Det verkade som det var likadana ljusblåa Nomadklänningar som gällde även här, utom vid formella tillfällen, insåg hon när hon tittade in i garderoben. De formella kläderna var i kungahusets färger och på varje klädesplagg satt en blå Nomadpin.

Audrey gick fram till fönstret, och blev glad över att se den vackra utsikten. Hon såg hur träden vajade i vinden, och hon kunde inte bärga sig tills hon kunde komma ut bland dem och röra sig fritt. Hon fick en känsla av att man kunde röra sig friare i huvudstaden, och det skulle bli skönt. Hon längtade också efter att få sitta på en häst igen. Hon hade haft en häst när hon var yngre, men de hade tvingats att sälja den när skörden blev dålig. Hon brukade rida Taras häst ibland dock. Hon älskade att fara fram över fälten, med vinden i håret och lyssna på hästens hovar i marken. Det var som om alla bekymmer försvann, bara för någon minut.

Hon vände sig till Taielor, och hörde fler röster utanför i korridoren. Det verkade som om de andra hade anlänt. Hon undrade om några av de andra var Nomader. Eftersom det lottades ut så kunde det inte styras upp vilka falanger som skulle få komma till Zër; ett år hade det till och med blivit så att det bara hade kommit 12 från De Religiösa. Inte för att det verkade göra någon skillnad, ungdomarna från distrikten verkade ju bara vara här för syns skull. Audrey drog åt sin fläta lite och log mot Taielor.

Taielor skrattade med ett stort leende.
"Då kommer du älska mig" log hon. Taielor var född i slottets stall. Hon hade inte upplevt en dag utan Anij som föddes i boxen bredvid. Hon kunde rida innan hon kunde gå.

Taielor stängde till garderoben och satte fönstret på glänt innan hon vände sig mot korridoren. De andra hade anlänt, de blev antagligen guidade av prinsen. Hon vinkade till Audrey att komma innan hon klev ut från rummet. Hon möttes av stora ögon från ett gäng nyfikna 20 åringar. Zër's prins kom fram till dem och sjasade iväg dem till deras olika rum. Taielor log snabbt mot prinsen innan hon tog med Audrey bort mot stadshusets mässhall, som befann sig på nedervåningen.

Hon log mot den manliga tjänaren som öppnade dörren för dem och gick vidare in i den stora hallen. Det var näst intill tomt, förutom en liten grupp tjänare som höll på att duka borden för senare. Hon fortsatte igenom och ut på baksidan av stadshuset.
"Vi ska egentligen stanna inne, min kära mamma vill ha mig under uppsikt tills vi ska äta men vi kan smita ut en timme så får du se en del av skogen" sa hon medans hon låste upp grinden till skogen.

Audrey gick ut i korridoren, och möttes av 22 par ögon. Hon tittade snabbt på ungdomarna, som var alla klädda i antingen rött eller grönt. Det betydde att Audrey alltså var den enda av ungdomarna som tillhörde Nomaderna. Det kändes lite ensamt, när hon tänkte efter. Ungdomarna försvann snabbt, och Taielor hälsade på en kille som guidade de andra ungdomarna. Audreys ögon drogs snabbt till hans utseende, innan Taielor gick iväg, så Audrey fick följa efter.

När de kom ut andades Audrey in den friska luften. Hon tittade på andra sidan grinden som Taielor öppnade: Gräs! Träd! Hon sprang ut och lät sina bara fötter känna av gräset, marken, jorden. Hon var ett med jorden när hon stod på naturens mark, livet blev så mycket lättare på något sätt. Hon såg sig om på Taielor.
”Det här är helt underbart!” sa hon och tittade bort mot en hage där ett par hästar stod och betade. Audrey gick fram till staketet. Hon tittade bort mot hästarna och visslade en melodi. Ett vitt sto tittade upp, och travade fram till Audrey. Hon klappade om hästen och pratade med den på Nomadernas eget språk. Nomaderna hade utvecklat sitt eget språk, som fungerade likväl som att tala med varandra som att tala med djur. Hästen lade sin mule på Audreys axel, och hon skrattade. Hon vände sig till Teielor.
”Vems är detta stoet? Hon är jättesnäll” sa hon och klappade om stoet en sista gång innan hästen återvände till de andra.

Taielor skrattade lite åt Audreys lycka över gräset och hagen.
"Hahaha, hon är min. Alla djur i denna delen av staden är mina." log hon och klappade på stoet. Hon var det nyaste inköpet i Taielors flock. Taielor följde efter Audrey ut i skogen och andades in naturdoften. Gräset kittlade hennes ljusbruna hy under fötterna. Hon vinkade med sig den rödhåriga nomadflickan när hon gick in i hagen, mot vattenfallet och skogens finaste plats. Hästarna skrittade nyfiket efter dem där de gick, båda barfota, så lika men ändå så olika ungdomar. Den ena rik, med bra uppväxt och alla möjligheter i livet. Och den andra fattig, med sämre uppväxt och sämre möjligheter i livet. Allt för hur samhället blev efter kriget. Och de kunde fått ett så mer jämställt liv om de bara hade tillåtelse och möjligheterna att göra det de ville. Taielor hade möjligheterna, men hon hade inte tillåtelsen förens kungen dog.

Och det kunde ta allt ifrån en dag, ett månvarv eller tillochmed ett år. Ingen visste. Audrey hade tillåtelse men inga möjligheter. Kanske kunde de ta hand om alla problem tillsammans. Kungen var gammal, han var sjuk och svag, så det var troligt att han dog inom ett månvarv.