privat mellan Masato och tippest

Jag vet dock inte hur jag ska börja.

William Harris var, tyvärr, en av de mest dumdristiga sjuttonåringarna någonsin. En av de mest dumdristiga personerna överhuvudtaget, för att vara helt ärlig. Under hela sin uppväxt hade han fått höra om hur farlig skogen intill staden var, men han hade aldrig förstått allvaret med det. Hur farlig kunde en skog ens vara? Han hade dock hållit sig utanför skogen under alla sjutton år som han hade levt. Varför? Jo, för att ingen annan var så dum att de ens skulle få för sig att följa med honom. Han fick därför inget tillfälle eller anledning till att gå in dit.

Men tillfället var nu här. William hade för bara några veckor sedan börjat umgås med "fel umgänge". Det var ett par år äldre killar som både stal, brukade droger och begick andra brott. William fick en kick av att umgås med dem. Han tyckte om att inte leva riktigt på den rätta sidan i livet.

"William, jag tror inte att du skulle våga gå in i skogen", hade en av killarna sagt. Alla killarna och William var samlade i en källare någonstans och drack lite alkohol samtidigt som de bara snackade.
"Varför inte?" hade William frågat trotsigt. Han såg det hela som en utmaning, och han älskade det.
"Det syns bara på dig", sa en annan kille och drack en klunk från sin flaska. Ett snett leende började bre ut sig på Williams läppar. Utmaningar, vare sig hur dumma de än var, var det bästa han visste.
"Ska vi slå vad?" hade William svarat med. Alla killarna nickade instämmande och en av dem jublade exalterat.
"Okej", sa den första killen och nickade intresserat, även han med ett leende på läpparna. "Gå dit, filma när du är där inne och kom tillbaka." William nickade. Inte så svårt. En jävla skog... Hur farligt kunde det ens vara?
Killarna sa till honom att dra till skogen och det gjorde han.

Nu stod han precis utanför skogen. Han tittade in. Även fast han älskade utmaningen så var han tvungen att erkänna att han var rädd. Skogen kunde ju inte vara en helt vanlig skog, med tanke på att alla hade varnat honom för den under hela hans liv. Men fan, en utmaning var en utmaning, och han var inte den som gav upp. Han tog upp mobilen ur sin ficka och började filma.
"Nu kör vi", mumlade han och flinade tyst. Han gick in i skogen och hörde prasslandet av torra löv under sina fötter. Det var höst. Han fortsatte att filma och gick en bit till. Inget farligt. Han började fundera på varför han hade blivit varnad för skogen så pass länge. Just i samma stund så trampade han i en snåra, som drogs åt runt hans fotled och drog upp honom i luften. Han tappade mobilen och försökte desperat ta sig ner. Det gick inte. Han kände hur blodet samlades i hans huvud då han hängde upp och ner. Helvete, var det nu han skulle dö?

Indianerna som bodde i skogen såg det och de skrek av glädje då de äntligen lyckats fånga en människa och de stannade vid männniskan och sa.
- Hahaha du kommer inte levade ut från denna skog
....

De skar loss honom och en av indianerna höll fast honom och sa.
-Nu ska vi gå till hövdingen

William hängde där en stund och paniken inom honom steg. Han kunde inte komma på hur länge han hängt där när några indianer kom och skar loss honom. Indianer? Han kunde inte komma ihåg att det fanns någon indianstam i delstaten han bodde i. Det var ju väl utmarkerat var indianer fanns och inte fanns - därför blev han stensäker på att dessa ”indianer” inte var något annat än bluffmakare. Rädslan och paniken som tidigare växt inom honom försvann med ens och han började skratta. Det var säkerligen bara ett skämt från hans vänner.
”Var är kameran?” frågade han och skrattade fortfarande.

Indianerna skrattade och började dra honom med sig mot indianbyn som låg en bra bit inne i den täta skogen.
Det var hövdingen som skulle behöva bestämma killens öde, även om de nu ganska bra redan förstod vad hövdingen skulle bestämma.
Ingen människa som gått in i skogen hade kommit levande tillbaka och det kulle denna säkerligen inte heller göra.
En av indianerna skakade om honom lite innan han sa.
- Vilka kameror unga våghalsiga kille, vi har inte den sortens teknik.

De andra indianerna hade sina spjut riktat mot killen så att killen skulle förstå att om han försökte något så skulle de inte tveka.