Mutanternas värld (prs)

Tara log och nickade.
”Förstår det, kanske är därför jag alltid måste undvika din pappa, jag tror aldrig han har gillat mig” sa hon och skrattade. Hon såg sig omkring i kaféet, som var halvfullt med människor. Hon tittade på en man som stod och studerade skylten med de olika dryckerna man kunde köpa.
”Undrar om jag ska ha en espresso eller en cappuchino?” hörde hon. Hon hostade till och tittade på James.
”Vad sa du? Har du börjat dricka kaffe?” frågade hon och såg frågande på honom. Hon hade en tendens att spacea och inte riktigt höra vad folk sa. Dock brukade det inte hända så ofta med James, men ibland så skedde det ändå.

James ryckte bara på axlarna, det var inte alls många som hans kära far faktiskt tyckte om. Ibland undrade James ifall han ens tyckte om sin egna familj. Han tog en klunk till av sin dricka och rynkade på pannan åt Tara.
"Va?" sade han förvirrat och kände hur hans hjärta sjönk ner i bröstkorgen. Han var ganska säker på att något var fel på henne men han visste inte alls hur han skulle hantera det. Han visste att Tara kunde vara lite off ibland men aldrig i den graden hon var där.

Tara tittade på honom och skrattade till.
”Jag är helt lost idag, jag trodde du sa något om kaffe?” sa hon och skakade på huvudet.
”Har nog för mycket i hjärnan, tänker alldeles för mycket på det där matteprovet vi har snart” sa hon och ryste till. Matte var inte hennes starka sida. Hon kämpade som ett djur, och hade aldrig fått ett underkänt betyg, men hon var ändå nervös. Hon gillade inte prov, hon lade alltid så mycket stress och press på sig själv. Hon tog en klunk av kaffet och flinade.
”Tänkte väl att du inte har blivit vuxen nog att dricka kaffe” skämtade hon och log mot honom.

James log smått och skakade lite på huvudet åt henne, han ville så gärna tro på henne men det var alldeles för många röda flaggor för att han skulle kunna undvika dom och tänka naivt.
"Jag kan hjälpa dig." log han och fuktade sina läppar. Matte var hans starkare sida, han hade något ovanligt lätt för logiskt tänkande och tyckte att matte handlade om just logik för det mesta.

”Som vanligt” sa hon och skrattade.
”Det är tur jag har dig” sa hon och sträckte sig mot kaffekoppen. När hennes fingrar var en centimeter från kaffekoppens öra drogs den mot hennes fingrar. Tara, som var för fokuserad på att prata med James för att märka något, tog den och förde den mot sina läppar.
”Förresten, mamma är inte hemma ikväll, vill du komma över och kolla en film eller något? Den nya filmen vi ville se har kommit ut på Netflix” sa hon och tog en klunk av kaffet, som blev den sista, eftersom koppen nu var tom. Hon satte ner den på bordet och suckade.
”Kopparna är alldeles för små här” sa hon och skakade på huvudet.

James nickade lite och skrattade lågt, tur var det snarare han som hade. Han höjde ena ögonbrynet och brast ut i ett flin.
"Vill du netflix och chill med mig?" undrade han och la armarna i kors över bröstkorgen, försökte verkligen att inte se så kaxig ut men visste att det inte funkade. Han hade länge, halvt på skämt, försökt stöta på Tara utan att lyckas.

Tara skrattade.
”Dröm vidare” sa hon och flinade. Hon hade aldrig sett James som mer än en bästa vän, och hon hade fått vibbar från honom ett par gånger, men även också skämtsamt. Hon lutade sig bakåt och tittade på honom.
”Men seriöst nu, klockan 6? Vi kan beställa pizza också, har varit sugen på pizza jättelänge” sa hon och log.

"Tro mig, jag drömmer om det." flinade han och granskade henne en stund innan han nickade lite. "Vi ses då." log han och reste sig upp då han ätit och druckit klart. "Måste iväg och plugga nu." log han.

"Plugghäst!" ropade Tara efter honom och skrattade. Hon återvände till sin bok, och satt på caféet en bra stund innan hon gick hem igen. Hon slängde sig på soffan och muttrade irriterat; fjärrkontrollen låg för långt bort. Hon sträckte sig mot den, i hopp om att the Force skulle hjälpa henne, och hon flinade för sig själv. Plötsligt drogs fjärrkontrollen mot henne och landade i hennes hand. Tara satte sig upp och stirrade på fjärrkontrollen i handen. Var det här på riktigt? Hade hon somnat i soffan och drömt detta? Hon lade ner fjärrkontrollen försiktigt på bordet, och visste inte vad hon skulle göra. Hon var nästan lite rädd för sig själv.

Lite innan klockan slagit sex gick James hem till Tara, han hade med sig massa godis och snacks av andra slag. Han gick upp till dörren och knackade på, han såg sig omkring och bet sig fundersamt på läppen. Han kliade sig på armen och spände sina käkar.