Game of Thrones (Emma07 & TildeW)

Arlyn, som var känd för att ha en kort stubin var påväg att spotta ut sig någon kommentar när Edmure tystade de båda. Bara några meter framför de stod drottningen själv. Runt de hade kungar och drottningar från hela Västeros samlats, vissa hon kände igen. Yara Greyjoy av Pyke viskade något sin bror Theons öra och Lady Lyanna Mormont av Björnön stod lika stolt framför den lilla armén kungariket hade. Synen fick Gisela att känna sig en aning illa till mods. Nio år hade det gått sedan järntronen hade fått en ny ägare, delar av landet hade blivit lämnade i ruiner som fortfarande byggdes upp. Tanken på ett nytt krig lämnade inte bara Gisela uppe på nätterna, alla barn hade gråtit dag efter dag i Flodlandet.

Gisela hoppade av sin häst som en dräng snabbt kom och hämtade. Hon hade inte ens märkt hur Lord Robin Arryn hade gått upp till henne förens hand hade placerat sin hand på hennes axel.
"Lady Heron, det var länge sedan man såg ditt vackra ansikte någonstans" sade han.
Lord Arryn hade växt upp till en av Västeros skickligaste krigare, och för att ha varit en väldigt oattraktiv pojke var mannen som stod framför henne förvånansvärt stilig.

Jeremiah såg runt lite nu på de andra som stod där. Han visste vilka de flesta var, men inte alla. Han kände igen lorderna ifrån norden såklart, men några av de andra var han lite osäkra på. Visst, han kunde de flesta husens namn och vilken mark de hade, men han hade dålig koll på ansikten och familjerna. Det var med lite blandade känslor han kommit dit. Att det kanske skulle bli ett nytt krig oroade honom, släktet Ferry och hela norden egentligen hade precis återhämtat sig ifrån det förra kriget, och han visste inte vad ett nytt krig skulle kunna göra mot dem och ville inte veta heller. Men samtidigt kunde han inte neka till att det var spännande att få träffa alla lorderna och faktiskt inkluderas lite mer i det nu än tidigare, han hade fått hjälpa sin far lite mer på sista tiden så. Han såg runt lite, blicken fastnade snabbt vid en tjej som stod bredvid Lord Arryn, men drog blicken till sin syster istället när hon gick fram och ställde sig bredvid honom.
"Det är mindre än jag trodde", sade Alyssa, hans syster, till honom med blicken på slottet och han log lite snett.
"Det mesta är nog mindre än i dina drömmar", retades han lite med henne. Visst, Alyssa var väl inte direkt nån drömmare, men de två brukade alltid retas med varandra i vilket fall som. Hon såg på honom
"Jaså?", frågade hon retsamt tillbaks, men det märktes att hon stod i lite andra tankar och han följde hennes blick och flinade lite när han såg att hon såg på Lord Arryn
"Spanar du in killarna nu med?", retades han genast med henne och hon såg snabbt på honom
"Äh håll klaffen", svarade hon bara honom.

Gisela gav ifrån sig en lättsam suck. Hon förväntade sig inte att någon från Arryndalen skulle dyka upp efter drottningen anropa resten av kungarikena. Dalen var det kungarike som hade råkat illa ut i kriget. Alla slott hade på ett eller annat sätt blivit ruiner, och stackars Arryn som inte hade varit mer än en liten pojke fick uppgiften att bygga upp sitt kungarike igen.
"Lord Arryn, du skrämde mig.." sade hon och log sitt pärlvita leende.
"Jag ber om ursäkt, Lady Heron. Det var inte av avsikt" svarade den unga mannen vänligt, hans hand som vilade på hennes axel gled sakta ner mot henne ländrygg.
Gisela ryste av beröringen. Aldrig hade hon haft någon som hade rört henne på ett liknande sätt, så försiktigt och respektfullt, förutom möjligtvis Edmure. Hennes ögon saknade den stora skaran som hade samlats på slottsgården och hennes mörka ögon stannade på en ung man som stod bredvid en ung, mycket vacker, flicka. Man såg på deras klädnad att de kom från norden.

Jeremiah såg ditåt mot Lord Arryn och tjejen han stod och pratade med, lite i tankar. Om man såg till kläderna verkade tjejen vara någonstans längre ned ifrån, han gissade på typ flodvattnet eller dalen men han var inte helt säker. Egentligen var det väl kanske norden och Dornien som stack ut mest i Westeros i klädstil - norden på grund av kylan och Dornien på grund av hettan. Huset Ferry höll till ganska så högt upp i norden, så där var ganska kallt större delen av året. Han tyckte redan det var varmt här, trots att det kanske inte var en särskilt varm dag för att vara Kungshamn. Men om man jämförde med norden just nu, var det tämligen varmt. Han såg sen på Alyssa, som åter stod och tittade bort mot Lord Arryn och han log till lite igen
"Gå bort och prata med dem då om han nu är så spännande", retades han lite med henne, visste att hon var för väluppfostrad för det, och lite för blyg med. Hon såg på honom och suckade lite irriterat.
"Gör det själv du", svarade hon genast lite retsamt honom.

Gisela lade märket till att både mannen och flickan, som hon antog var möjligtvis hans syster, såg bort mot henne och Lord Arryn. Generat såg hon bort, upp på Lord Arryn framför henne som stod och pratade om någonting hon inte hade lyssnat på.
”Jag förstår...” nickade hon.
Arryn skrattade tyst. ”Du behöver inte låtsas att du lyssnar på mig. Som en Lady förstår jag att krigsstrategier inte är något av ditt intresse. Men jag måste bara säga att du är extremt vacker idag!”.
Gisela log tacksamt. Det var inte ofta hon fick höra att hon var vacker. ”Man tackar!” svarade hon.

Hennes uppmärksamhet drogs tillbaka till mannen som stod lite längre bort. Hon kunde verkligen inte känna igen honom från något tidigare möte varken uppe i norden eller nere i flodvatten.

Jeremiah såg lite fundersamt bort ditåt, han kunde inte låta bli att le till lite då tjejen märkte att de tittade ditåt. Han måste erkänna att han var nyfiken på vem hon var, han kunde inte komma på att han träffat henne någon annan gång och han trodde nog att han skulle ha kommit ihåg det. Han log snabbt till mot Alyssa.
"Kom", sade han och drog med henne mot de två nu. Han hade talats vid med Lord Arryn en gång tidigare, vid ett möte i norden. Han kom ihåg att han då pratat om att han haft problem med någon lord om han inte kom ihåg helt fel. Så han kunde väl lite använda det som anledning till att gå fram och prata med dem.
"Gör inget dumt nu", muttrade Alyssa till honom, men hon protesterade faktiskt inte vilket både förvånade och roade honom lite.

Gisela rättade på ryggen och log brett när de tvåa om hon ståt och stirrat på tillslut kom gåendes mot henne. Både Arryn och Gisela vände sig mot de och hon nickade försiktigt.
”Lord Ferry, det var ett tag sedan vi sågs” sade Lord Arryn och placerade en hans på sitt svärd. Gisela visste att det var något nästan varenda man gjorde i närheten av en kvinna. ”Låt mig prestera er för Lady Heron!”.
Gisela stelnade till när han nämnde hennes namn. Ofta brukade hon presentera sig själv vid sitt förnamn, då hennes efternamn var fruktat. Trots det obekväma tillfället log Gisela genom det hela.
”Angenämt” mumlade hon tyst och lade försiktigt en hand över hennes andra arm.

Jeremiah log snabbt emot de båda, nickade lite tillbaks emot de båda som hälsning och lade också han handen emot svärdet.
"Det var det verkligen. Lord Arryn", svarade han honom, log snabbt till mot Lady Heron. Han kände igen namnet, men han fick tänka lite innan han kom ihåg vilken släkt det var.
"Trevligt att råkas", hälsade han genast tillbaks.
"Det här är min syster, Alyssa", presenterade han sin syster, som neg lite blygt bara som hälsning, hon var ganska blyg av sig bland folk hon inte kände.

”Jag förmodade nästan att ni var släkt” sade Gisela och log vänligt mot flickan, som hon hade fått reda på hette Alyssa.
”Nå Lord Ferry, Hur var resan från norden? Jag har hört att det är ruskigt kallt där uppe just nu fastän det är sommar!” Kommenterade Arryn.
En svag vindpust for genom slottsgården och fick regnet att smattra mot deras hudar hårdare.

Gisela var van vid regn. Det var ofta dåligt väder i Flodvatten, men det betyde inte att hon tyckte om det. Hon hade alltid hatat att bli blöt i onödan. Oftast för att det förstörde hennes dyra klänningar som den hon bar just nu. Hon hade av någon dum anledning bett om att bära sin indigoblå sidenklänning hon hade fått under sin sextionde namndag.

Alyssa log lite snett till svar bara, hon var ganska blyg av sig så pratade inte gärna mycket när hon inte kände dem ordentligt.
"Bra. Inte mycket kallare än vanligt, men det märks stor skillnad när man kommer hit, ni har det ju riktigt varmt", sade Jeremiah till svar. Han hade alltid trivts lite mer med kylan, men hade hellre snö än tråkigt höstväder med regn och blåst.