Jullan Bullan & Hufflepuffisen prs

"Jag hoppas bara inte att det är något fel på den" sade Adam och såg hennes pil skjuta iväg. Hon var en förbaskat bra skytt.
"Snyggt" sa han innan han själv gjorde sig i ordning för att skjuta en. Hans styrka när det gällde skytte var inte pilbåge, men han hade tränat en hel del och var ändå hyfsat duktig.

Meg log till och såg bort mot Adam. Hon kände sig som den lyckligaste tjejen i byn för att hon hade enligt henne själv den bästa pojkvännen man kan tänka sig. Han brydde sig alltid om henne och var alltid där för henne. Hon tog upp en ny pil och siktade mot tavlan. Pilen träffade mitt i tavlan. Precis när hon skulle plocka upp en ny pil skakade hela marken till.

"Vad i helvete var det där" väste Adam oroligt. Det kändes som om hela träningshallen skulle rasa ihop. Jordbävningar var inte särskilt vanligt, så det kunde väl knappast vara en sådan? Men vad skulle det annars vara?
"Vi måste ut härifrån. Nu. Innan stället rasar ihop" sade han och tog Megs hand i sin innan han började springa mot utgången. Han tänkte då se till att ingen av dem blev levande begravda.

Meg kramade om Adams hand och sprang med honom. Hon gillade inte att marken började skaka för det kunde inte betyda något bra. Hon kramade om sin pilbåge i andra handen. Efter ett tag stannade hon in när dem kommit säkerhet.
" Vad tror du håller på att hända?" frågade hon tyst.

"Ingen aning. Första tanken är ju att det är en jordbävning men det kan det väl knappast vara? Vi kanske borde ta oss till någon som vet" svarade Adam henne och kramade hennes hand.
Han ville inte oroa henne i onödan, men själv var han ordentligt oroad över vad som egentligen höll på att hända. Något sådant här hade han aldrig varit med om förut och det kändes inte direkt särskilt bra.

Rädslan speglades i Megs ögon och hon gömde sig hos Adam. Hon var rädd och han brukade alltid vara hennes trygghet när hon var rädd för något.
" Tänk om det har hänt kristallen något" sa hon tyst och såg upp på honom.

"Jag vet inte, men det har det väl aldrig gjort förut? Så det låter lite otroligt. Det är säkert inget. Någon har kanske borrat för djupt i marken så att man rubbat hallens grunder eller något" sa han och försökte lugna henne.
Att det aldrig hade hänt kristallen något var dock ingen garanti för att det aldrig skulle hända. Träningshallen hade ju aldrig skakat förut.

Meg gömde huvudet hos Adam. Hon ville bara få känna hans trygga famn och hans lugna andetag.

Megs pappa hade samlat alla dem viktiga personerna i byn och berättat att kristallen var borta och att dem behövde skicka en grupp på fyra personer för att hämta hem den.

Adam höll om Meg och kramade henne. Hon skulle bli gråhårig i förtid så mycket som hon oroade sig. Den här gången oroade dock även han sig. "Din pappa brukar ha koll på vad som händer i byn. Vill du att vi ska gå och fråga honom?" frågade han henne efter en stund.

" Jag tror det är en bra ide" sa Meg och tog hans hand. Hon började gå mot sitt hus. När dem var framme vid dörren öppnade hon den och klev in i huset.