Privatroll mellan mig och TildeW (The Mortal Instruments)

Jake
Jake stannade till när han hörde vad Winniefred sa. Hans ögon mörknade direkt när han vände sig om mot henne. " Ett ord till och jag kommer fullständigt skita i om du är ledaren för det här institutet men du kommer vara glad om du har en kroppsdel kvar". Stephanie såg på Jake och gick fram till honom. Hon viskade en sak i hans öra och kramade om hans hand för att få honom att lugna sig. Jake såg på Winniefred med kall blick. " Jag har läst på lappen vilka som ska ut och spana efter demoner och du ska inte skicka ut min syster för jag tänker inte förlora henne till demonerna också". Med dem orden sagda lämnade Jake rummet och smällde igen dörren till sitt rum. Stephanie såg på Winniefred. " Det var onödigt att ens ta upp det från första början för du vet hur känsligt det är för Jake och inte bara för honom, jag förlorade min mamma till demonerna". Stephanie gick också iväg nu för att kolla till Jake då hon blev orolig att han skulle skada sig. Hon knakade på dörren till Jakes rum." jake snälla öppna". Dörren öppnades och Jake såg på Stephanie med tårar i ögonen. Stephanie klev in i rummet och stängde dörren efter sig, hon torkade försiktigt bort tårarna från Jakes ögon. Jake log snällt mot Stephanie. " vad skulle jag göra utan dig Step". Stephanie flinade mot honom och rörde till hans kind." Du skulle troligen varit död för länge sen då det är jag som håller dig i liv".

Noah
Noah såg efter Jake och Stephanie. " Där försvann dem iväg". Han såg på Winniefred och sen på Joseph. " Winniefred jag vet att vi är barnsliga men vi kan inte rå för hur vi är som personer". Noah såg lugnt på henne och lutade sig mot väggen. Noah var inte den killen som var vuxen han föredrog att vara barnslig men på en passande nivå för att vara vuxen var verkligen inget som passade honom alls. Han såg på Joseph nu." Du vet hur jag är som person och du vet att jag kan inte vara vuxen".

Hedvig
Hedvig såg på Dorothy innan hon gick fram till porten och öppnade den försiktigt. Med ett leende klev hon in på institutet och såg sig omkring. Det var bättre i verkligenheten än vad det hade varit i hennes drömmar och hon var helt överlycklig över att äntligen vara framme. " Det här kommer bli den bästa tiden någonsin så länge det inte finns någon person som är allt för bossig". James skrattade till och gick fram till sin syster. " Vi vet att du inte klarar av allt för bossig personer". Hedvig flinade till och gick längre in i institutet. Isabella gick efter Hedvig då hon gillade Hedvig mer än vad hon gillade James.

Joseph
Joseph skakade på huvudet. "Det här var en av sakerna ni accepterade när ni flyttade hit för att studera" sade han. "Mr Lodge och Miss Jones behöver inte vara med ikväll, men du får de heller inte kommer ut resten utav kvällen". De få som var kvar såg förvånat på Joseph när orden lämnade hans läppar, men han stod vid vad han sade. "Skuggjägare är lärda att följa order, de är lärda att kunna få de mest känsliga sakerna använda mot de. Mr Lodge är uppenbarligen inte mogen nog att acceptera de sakerna han godkände". Winniefred rätade på ryggen. Ingen av er behöver vara kvar, ni får alla vara i era rum resten av kvällen om ni önskar. Men stör då inte våra gäster" sade hon och gav de en tecken på att de kunde lämna. Lola började direkt gå mot dörren, "Jag ska berätta om deras beteende för far!" sade hon och stormade ut från biblioteket.

Lola
Lola höll fast vid sitt ord, ingenting irriterade henne mer än när folk inte lyssnade på ledaren, även om det var Winniefred. Hon knackade försiktigt på sin fars kontor och ett svagt "Kom in" hördes från andra sidan. Hon öppnade den stora ekdörren och klev in. "Lola, vad kan jag göra för dig?" sade han och lade ner pennan han hade i handen. Lola stod kvar vid dörröppningen. "Jag vill att du pratar med Mr Lodge och Miss Jones, de betedde sig illa under mötet" sade hon och leendet på hennes fars läppar försvann. "Var inte Miss Fairchild kapabel till att hantera de?" sade han besviket. Lola tog ett djupt andetag. "Hon hanterade det med med högsta respekt, problemet ligger inte hos henne utan Mr Lodge och resten utav gruppen. De vägrar följa order! De borde inte blivit tilldelade en plats här överhuvudtaget!" sade hon, förvånad över hennes egna ord. "Prata bara med de, snälla far".

Fred
"Hedvig, jag vet inte om det där är en speciellt bra idé!" sade han nervöst, men följde ändå med resten av gruppen in i institutet. Det var större än vad han hade förväntat sig, golvet var gjort av marbor, tillskillnad från i London där institutet var en gammal kyrka. Han kunde inte låta bli att bli fascinerad av tavlorna som hängde på väggen, färgerna de använde på möblerna. Försiktigt öppnade han en stor ekdörr som lede in till något som verkade vara biblioteket. Men stelnade till när han såg två figurer stå lite längre bort. En lång man men mörkt hår som nådde strax över axlarna, han var klädd i något i en lång svart rock med en vit skjorta under. I hans armar stod en small kvinna, hennes bruna hår var elegant uppsatt. De två verkade prata om något mycket viktigt innan mannen böjde sig ner och placerade en kyss på kvinnans läppar. "Hörni!" ropade Fred. "Jag tror jag har hittat de som har hand om institutet!".

noah
Noah såg på Joseph. ” har du förlorat någon nära pågrund av demonerna?”. Några såg mellan noah och Joseph.” Jag såg hela min familj bli slaktad av demoner och det är inget man kommer över bara så där”. Noah vände sig om för att gå till sitt rum men innan han lämnade rummet vände han sig mot winniefred. ” tror att dem från London blir impade över att se hur bra du lyckas styra institutet”. Han lämnade nu rummet då han ansåg att det inte fanns någon anledning att vara kvar. Allt prat om demoner fick honom att tänka på sin familj som han aldrig riktigt fick lära känna. Han mötte Stephanie som var på väg tillbaka till rummet. Stephanie gick fram till winniefred.” Vi behöver prata”. Hon såg på winniefred med lugn blick.

hedvig
Hedvig dök upp vid fred direkt och såg på mannen och kvinnan. ” styr ni institutet?”. Hon granskade kvinnan med nyfiken blick. Hon älskade kvinnans hår då hon själv älskade att hålla på med sitt hår och gör det fint. Hon granskade biblioteket med en ivrig blick. ” det här är en dröm som slår in”. James flinade åt sin syster och såg på mannen och kvinnan.

Winniefred
Winniefred blev smått generad när hon lade märket till vad som verkade vara deras gäster. "Åh, nej. Mr och Mrs Brawnthorn är påväg, de har väldigt mycket arbete!" sade hon och räckte fram handen till flickan som stod närmast "Winniefred Fairchild" sade hon, fortfarande upprörd över de tidigare händelserna. "Fairchild?" hörde hon någon säga och vände sig mot en lång kille, förmodligen bara ett år yngre. Winniefred nickade sakta, "Jag antar att ni alla känner till Charlotte?" sade hon och gav ifrån sig ett sorgset leende.
Dörrarna öppnades igen och in strosade Stephanie. Hon gick raka vägen fram till Winniefred utan att ens lägga märket till deras gäster. "Vi behöver prata" sade hon. Winniefred var definitivt inte på humör för vad hon förväntade sig att Jones skulle ha att säga men accepterade det ändå. "Joseph, älskling, om du kan ta hand om våra gäster innan Mr Brawnthorn anländer. Jag måste ta det här samtalet" sade hon och gick mot dörren. Hennes rygg var rak, hon tänkte sig inte låtas bli illa behandlad av de andra också.
"Miss Jones, om det här är om vad som hände innan hoppas jag att du kommer ihåg att ni inte följde de arbetsuppgifter ni blev tilldelade. Jag förstå att du är upprörd, det är inte alltid lätt. Jag har inget val än att plocka bort er från uppdraget om ni inte lyder order. Måste jag påminna er om det? Jag skulle inte vilja se dig och Mr Lodge bli bortplockade från institutet så tidigt, dessutom kommer det här uppdraget hjälpa er med erat, vad är det ni kallar det? Examen?" hon såg rakt in i ögonen på tjejen framför henne. "Mr Brawnthorn kommer vilja prata med dig, Mr Lodge och Mr Fuller ikväll".

Wesley
"Så? Vart är resten? Jag antar att ni är några fler än tre skuggjägare här i Chicago?" sade han och lutade sig mot ett av träborden som var placerat i mitten av rummet. Mannen, som han hade hört var Joseph log svagt mot de. "Jag är rädd att de andra inte kommer vara med under kvällens möte, vi har haft lite problem med att komma överens tidigare idag. Winniefred... Miss Fairchild är inte favoriten, men jag kan försäkra er om att hon är den perfekta gruppledaren för det här!" sade han. "Mitt namn är Joseph Broche". Wesley nickade sakta, han hade lagt märket till hur nära han hade stått Miss Fairchild innan.

Stephanie
Stephanie såg på winniefred. ” idag var det 6 år sen min mamma och Jakes pappa gick bort och det är inte lätt för Jake okej”. Hon funderande på hur hon skulle formulera sig på snällaste sätt. ” jag vet att du är ledaren för det här uppdraget men ärligt winniefred jag börjar tröttna lite på dig för allt kan inte vara perfekt hela tiden,alla människor kan inte vara perfekta hela tiden, hade du förlorat en nära till demonerna hade du kanske förstått att det inte är så enkelt hela tiden, Jake kämpar varje dag för att må bra, han är den bästa skuggjägaren du har på det här institutet”. Hon var tvungen att hämta andan innan hon fortsatte. ” jag vet att du är en fairchild och att det är en berömd släkt skuggjägare men det finns flera släkten än bara din och jag är trött på att skjutas åt sidan hela tiden så jag ger dig två val antingen låter du oss andra också få plats eller så förlorar du två av dina bästa skuggjägare”. Med dem orden sagda lämnade Stephanie rummet och återvände till Jake.

isabella
Isabella granskade killen framför sig med ogillande blick. Hon ville verkligen inte vara här då hon inte alls trivdes. Hon ville tillbaka till London där hon hörde hemma. ” man är lyckad ledaren om man inte ens kan komma överens med sin grupp”. James var tvungen att hosta till för att man inte skulle mörka att han skrattade åt det Isabella sa. Hedvig gav sin bror en mördande blick innan hon vände sig mot Joseph. ” jag är Hedvig Collins”

Winniefred
Winniefred kände hur något exploderade inom henne och snabbt tog hon ett hårt tag om hennes handled. "Nämner du någonsin något om min fördömda släkt någonsin igen ska jag se till att du aldrig återvänder till det är institutet. Du och Jake kan lika gärna packa era väskor och lämna stället om ni inte tänkt samarbeta!" hon var inte på humör att spela Stephanies spel just nu. I samma sekund kom Mr Brawnthorn gåendes mot de med Lola och en äldre man i hälarna. "Miss Jones, om du skulle kunna hämta Mr Lodge och Mr Fuller. Jag skulle vilja talas vid med er" sade han och vände sig mot Winniefred. "Miss Fairchild, om du skulle kunna visa Mr Herondale till biblioteket möter jag er där om en stund".
Winniefred vände sig mot Mr Herondale med ett varm leende. Utan att säga något mer återvände de till biblioteket.

Joseph
"Jag ber om ursäkt, men jag skulle uppskatta om ni inte talade illa om min framtida brud" sade Joseph och lade armarna i kors. "Jag har en nolltolerans vad det gäller negativa kommentarer när det häller Winnie".
Joseph vände sig mot tjejen som presenterade sig. "Trevligt att träffas Miss Collins" sade han med ett svagt leende. "Och när det kommer till 'dålig ledare' kan jag lägga till att det är inte speciellt duktiga skuggjägare vi har heller"

stephanie
Stephanie såg på winniefred. ” jag lämnar gärna det här institutet med nöje om det innebär att jag slipper dig”. Hon såg på Mr Brawnthorn och sen bort. ” ni behöver inte prata med oss då jag och Jake lämnar institutet ikväll”. Hon lämnade rummet nu och gick till Jake. Hon smällde igen dörren till hans rum och la sig ner på sängen. Jake satte sig ner vid Stephanie och rörde till hennes kind. ” allt kommer bli bättre”. Hon vände sig om och såg på honom. ” tror du det eller säger du bara så för få mig på bättre humör?”. Jake gav henne en puss på pannan och bäddade om henne. Han visste att Stephanie hade fått ett utbrott på winniefred och förstod att han skulle vara tvungen att be om ursäkt för det Stephanie har ställt till med.

isabella
”Det märks”. Isabella såg på Hedvig som verkade gilla att vara här. Om det var någon familj hon inte förstod sig på var det familjen Collins, den familjen var aldrig ledsen utan hade alltid ett leende på läpparna eller så var dem bara äckel som james. Hon rös till av att första att en dag kanske james skulle skaffa barn. ” det där är Isabella Stone”. Hedvig hade presenterat Isabella inför Joseph. Hon gav Hedvig en kort blick som sa jag kan presentera mig själv.

Winniefred
Winniefred öppnade dörren till biblioteket. "Jag vet att det inte är bästa sättet att välkomna alla, men om det här mötet kan tas imorgon bitti skulle det bli lättare" sade hon. "Vi har tilldelat er varsitt rum och får gärna gå och packa upp om ni vill! Annars är ni mer än välkomna att ser er omkring i institutet. Om det är någon som skulle leta efter mig hittar ni mig antingen uppe på vinden eller i mitt rum på andra våningen. Jag önskar er alla välkomna". Och med det lämnade hon de ensamma. Allt blev för mycket, hon skulle aldrig sagt åt Mr Brawnthorn att tacka ja när hon fick reda om uppdraget. Det var uppenbart att ingen i institutet var reda för något så stort. Hon skyndade upp för trapporna mot vinden, de mesta som inte fick plats i biblioteket arkiverades. Hon gillade att spendera tid där då det inte var många som någonsin tänkte på att sitta uppe på vinden.

Dorothy
Dorothy var förvånad över Miss Fairchilds meddelande, men kände sig ändå lättad. Hon ville mer än gärna se sig runt på institutet, speciellt trädgården som hon hade längtat så mycket efter. Utan att säga något lämnade hon biblioteket, som de flesta andra också verkade göra. Hon tittade på tavlorna som hängde på väggarna, måna representerade olika städer, förmodligen städer var institut de samarbetat med.

james
James såg efter winniefred och sen på resten av gruppen. ” ska vi gå till rummen eller se oss omkring?” Hedvig såg på sin bror med blicken vad tror du. ” vi ser oss omkring”. Hedvig log stort mot hela gruppen. Hon kunde knappt bärga sig inför att se institutet. James skrattade till av sin systers iver och gick med henne runt i institutet. Han granska alla målningar som hängde på väggen och var tvungen att springa ikapp Hedvig då hon snabbt hade skyndat vidare. ” ta det lite lugnt tack”. Hedvig såg på sin bror och stannade nu. ” förlåt det är bara det att jag har drömt om det här så länge och jag vill se allt innan vi ska sova”. James såg på sin syster och gick nu vidare med henne. Han förstod att hon tyckte det skönt att komma hemifrån ett litet tag.

Wesley
Wesley stod kvar vid bordet mesans hans kompanjoner strömmade ut från biblioteket. "Brukar hon vara sån?" frågade han Joseph som också stod kvar. "Winniefred?" frågade mannen. "Miss Fairchild, ja". Wesley gick fram mot honom. "Inte kan bli väldigt intensiv, hon är i ett konstant kontrollbehov, väldigt ambitiös, men vill ha allting perfekt. Det går på restens nerver, mina också ibland. Men man lär sig". Joseph vände sig mot Wesley. "Hymn, eller hur?". Wesley nickade saktade, innan han också rörde sig mot dörren. "Vi ses imorrn Mr Broche" sade han innan han vände runt ett hörn.

Lola
Lola satt i sitt rum. Hon var nöjd över att de andra hade lyckats kasta av Winniefred från sin häst, men samtidigt var hon irriterad över hur så många hade dragit sig tillbaka. Hennes dörr stod öppen och hon såg hur gästerna från London rörde sig utanför dörren.