supernatural Rollplay [PRIVAT Zora & TildeW]

Noaln höll sig på behagligt avstånd, han ville se så deminen lämnade Millys område. Han ville inte att hon träffar och pratar med mannenn. Nolan svor till när han såg Milly gå på gatna andra sidan, han måste välja.
-Äsh hon klara sig
väser han för sig själv och sprang direkt efter demonen på bra avstånd. Han höll koll på Wlliam noga men kände även lite skuld över inte vakta Milly

(de går ju på samma skola)

William såg över gatan. En tjej med blått hår rörde sig mittemot honom. Han kände genast igen henne, Milly var hennes namn, tror han. Han hade några lektioner med henne, fast de had aldrig pratat.

(där ser du hur dåligt minne jag har )

Milly smet tyst in i affären och gick genom gångarna.
-bröd
sa hon för sig själv medans hon gick. Hennes blåa flätta var ordenlig än som alltid var hennes hår fixat och välvårdat. Hno frägade det själv nu för tiden.

Npolan såg på William och sen efter milly och smet över gatan oc hen bil tutar p åhonom
-förlåt
sa han kort och srpang efterm illy bara in i affären och gjorde en jag har koll på dig rörelse mot William och man såg på noaln han var något gott

Charlotte stoppade i ett par hörlurar i öronen, det skulle ta ett tag att ta sig hem, men tanke på att hon bodde rätt så långt utanför stan. Hon började spela I Get A Kick Out Of You av Frank Sinatra och lutade sig bak.

William nådde tillslut sitt hus och skyndade sig upp för trapporna. Han kunde inte sluta tänka på Milly, hon var extremt vacker. Men han var ju demon.

Milly hittade snart sitt bröd och aktade sig smidigt från Nolan som råkade dyka upp mitt framför näsan på henne.
-Nolan sluta förfölja mig okej.
sa hon och skrattar till och Noal nyrnkar pannan dirket
-jag följer int eefter dig!
försvara han sig direkt och milly skakar p åhuvudet
-nejnej.
sa hon kort på skoj till sin vän och gick mot kassan för betala.

Det tog inte lång tid tinna Milly satt i sin lägenhet med ne bok i knöet och teet bredvid sig. Hon hade börajt tänka och kom på hon hade sett William på gatan inann, han så faktistk bra ut om hon måste säga det.

Efter en halvtimme var Charlotte äntligen hemma, och rörde sig ner mot sjön som inte låg så långt bort från hennes hus. Hon hade ju trotsallt inte kunna vara i sin sjöjungfruform under dagen nu när skolan börjat igen.

William funderade tyst över Nolan. Skyddsängel, pfft, servar nog det dummaste han garde hört. Svaga små kräk som trodde delar någonting. Han skulle visa de tvärtom

Milly satt tyst och bläddrade i boken, hon flinar till och stängde den. Att författaren påstår sig att magi fins knappast. Med en djup suck reser hon sig upp för byta om och försöka få lite sömn inför skolan imorgon.

Nolan satt hemma han åt snabbt isn middag och modern satt där kollade på sin son bara. Eller hans mänskliga mamma... De placerade ut dem i familjer som visste om att de bara var här på uppdrag sen stack dem igen. Detta var bara en täckmantel.

”Charlotte!” Ropade hennes mamma från bakgården. Charlotte vände sig snabbt om såg på henne. Hon vinkade och pekade mot sjön. Hennes mamma gillade aldrig att hon stack ner till sjön själv.

Nolan satt där tyst ett bra tag innan hna ens kollade upp
-Måste sova.
fick han ur sig och det var inte de tänka orden men han måste säga något då det blev awkward annars mellan alla här. Han gick bara raka vägen upp på "sitt" rum och la sig ner på den bäddade sängne. Han visste han utmanade ödet att röra sig nära en demin men han måste få bort honom från Milly.

(Kan skippa till dagen efter)

Charlotte hoppade snabbt av bussen och halvsprang från hållplatsen till skolingången. Hon hade helt glömt bort att ställa alarm dagen innan efter sin simtur. Hennes väska dinglade över ena axeln samtidigt som hon trängde sig fram till sitt skåp. William, som vanligt, stod vid det och såg på henne när hon lutade pannan mot den kalla metallen. ”8:40” sade han. ”Är det ett nytt rekord?”. Charlotte skakade på huvudet och slog sin kod.