Aplos&Misthaven (privat)

Matthew tittade ner i väskan när hon frågade. Inte för att det var hemligt, men Aplos hade inga drakar, så det var kanske nytt för henne. Han log och tog upp ägget ur väskan, som pulserade i grönt. I samma sekund som fingrarna snuddade vid det fjällbeklädda ägget lyste märket på handleden upp i vitt. Han höll upp ägget och vände sig till Ember.
”Det är ett drakägg. Det borde kläckas snart, men hon är ganska så envis och vill inte komma ut riktigt” sa han och skrattade. Han knackade lite på ägget med pekfingret från den fria handen. Drakar var självständiga varelser, i alla fall när det kom till att födas. Det var ingen utsatt tid på hur lång tid det kunde ta för ett drakägg att kläckas, det kläcktes när draken själv kände för att det var dags att komma ut. Matthew hade hört historier om ägg som inte hade kläckts på tiotals år, vilket skrämde honom lite. Han ville ju träffa sin drake så snart som möjligt. Men han stressade henne inte, hon fick ta den tid det tog helt enkelt. Han tittade på Ember.
”Ni har inte drakar i Aplos va? Precis som att alver inte är bosatta i Misthaven? Det är ganska så märkligt egentligen, om man tänker efter” sa han och log lite. Han undrade om det var slumpen som gjorde att just den uppdelningen hade skett, alla andra varelser och djur bodde ju i båda länderna, men just alver och drakar hade delats upp av någon konstig anledning. Han drog handen genom håret och tittade lite på ägget, han hade en känsla av att något snart skulle hända, men han höjde inte sina förhoppningar speciellt högt.

Föremålet han plockade fram sken i smaragdgrön färg. Vid en närmare titt förstod hon att det var ett ägg. Då hans fingrar snuddade vid ägget lyste ett märke på hans handled upp i vitt.
"Wow," andades hon imponerat. Hon hade bara stött på två draktränare tidigare men hade inte sett till de herremannarna på en väldigt lång tid. Vad hon hade förstått hade draktränare börjat dö ut också. Varför visste ingen. Det fanns många obesvarade frågor bland folket. Hon sträckte ut handen mot ägget för att snudda vid det, strök långsamt fingrarna över den fjällbeklädda ytan och slöt ögonen för ett ögonblick.
"Inga drakar, nej." Åtminstone inga som hon visste om eller hade sett av. En omöjlighet att det fanns någon eller några gömda var det väl inte men sannolikheten för det var nog ändå inte så stor. Det gjorde henne lite ledsen. Hon förstod inte sig på uppdelningen eller varför den fortfarande var i kraft. Hade det varit någon av de forna regenterna som förbjudit drakar och tränare i Aplos? Eller hade det bara varit av ren slump som de "hamnat" i Misthaven?
"Är du redo att ta dig an en föräldraroll?" Ember nickade mot ägget. Nu kunde hon inte direkt uttala sig angående drakar och hur man uppfostrade dem men de var självständiga filurer och hade garanterat en stark vilja. Hon tvivlade dock inte på Matthew: han skulle säkert klara av utmaningen galant. Hon hade fått ett gott intryck av honom trots att de bara pratat med varandra en kort stund.

Matthew skrattade till och nickade.
”Ja, det lär väl bli en sorts föräldraroll. Men jag har hört att drakar är otroligt intelligenta, så antagligen kommer hon lära mig mer än vad jag kommer lära henne” sa han och log. Han var riktig redo för det här nya kapitlet i hans liv, det var nästan som om det var detta han hade gått runt och väntat på sedan han föddes, som om det var hans öde. Han skulle precis öppna munnen och fortsätta meningen när ägget skakade till i hans hand. Han tittade på det och det hördes ett ljud, och sedan syntes en spricka i ägget. Han tittade förvånat på ägget och sedan på Ember. Ägget skakade till igen och ut ur sprickan stack ett litet, grönt huvud ut. Draken skakade på huvudet och några bitar av ägget föll till marken. Draken slog sig ut och tillslut låg nästan alla bitar från ägget på marken, och draken var fri från det. Den gav ifrån sig ett litet nöjt skri och flaxade med vingarna, men flög inte upp i luften. Draken var inte mer än två decimeter hög, och skimrade i en grön färg, precis som ägget. Den klättrade upp för Matthews ärm och snuddade vid hans kind med nosen. Plötsligt var det som världen förändrades. Matthews ögon blev vita, och han såg världen ur drakens ögon. Lika snabbt som det hände kom han tillbaka, och han tittade på Ember.
”Wow” sa han lågt och draken skriade nöjt igen.
”Hon heter Rhaenys tydligen” sa han och klappade draken på huvudet, som nu satt på hans axel och studerade Ember med de stora, lila ögonen. Matthew log mot Ember. Trots att de bara hade talat vid under några få minuter så kände han att Ember var en bra person, och det verkade draken tycka också.

Att han snart skulle ha en drake att se efter och lära upp skulle utan tvivel vara en lärorik upplevelse för honom. Men det skulle också vara något av det bästa han skulle vara med om. Det trodde hon starkt på. Ember förde händerna upp till ansiktet då ägget skakade till och en stor spricka växte fram. Bara ett ögonblick senare stack ett litet grönt huvud fram. Den lilla draken plirade nyfiket med ögonen innan den klättrade upp längs med Matthews arm, och satte sig tillrätta på hans axel. Synen gjorde henne tårögd. Trots att vännerna nyligen träffat varandra så var det tydligt att de hade ett starkt band till varandra.
”Jag vill nästan börja gråta,” utbrast hon med ett hjärtligt skratt innan hon sträckte ut handen för att hälsa på Rhaenys.

Rhaenys skriade till och flaxade med vingarna, och denna gången flög hon faktiskt upp i luften, och fram till Ember, och puffade på hennes hand som ett tecken på vänskap.
”Din aura är väldigt fin, den passar dig, Ember” sa en ljus röst, och Matthew såg sig omkring för att hitta källan till rösten, men det var bara de i närheten. Rösten måste ha kommit från Rhaenys. Matthew hade läst att drakar kunde kommunicera med deras mästare och andra människor med vanligt språk, fast att det gick telepatiskt. Rhaenys flög tillbaka och satte sig på Matthews axel igen. Han kliade sig i nacken och visste inte riktigt vad han skulle säga. Matthews plan hade varit att bege sig ut på äventyr när hans drake hade kläckts, han hade tillochmed fått det beviljat från sina föräldrar, trots att han var deras enda arvinge. Dock hade han inte planerat att det skulle ske just nu, men han fick väl gå hem och packa innan han begav sig av.
”Fråga Ember om hon kan följa med, du behöver någon mer” sa rösten igen, men denna gången kände Matthew skillnad, för nu kunde bara han höra vad Rhaenys sa. Han harklade sig och öppnade munnen, men visste inte riktigt vad han skulle säga, det var ju rätt konstigt att fråga en person man precis träffat om hon ville följa med på en resa.

Häpet följde hon den lilla varelsen med blicken, hur Rhaenys flög upp i luften och kom fram till henne. Inte bara det utan puffade med sin lilla nos mot hennes hand. Ember sprack upp i ett soligt leende över drakens ord, men var också hundra procent säker på att hennes kinder blivit smått rosiga. Draken flaxade snart tillbaka till Matthew och satte sig tillrätta på hans axel igen. Det var tydligt att han inte hade förväntat sig att ägget skulle kläckas nu. Hon var dock glad över att Rhaenys bestämt sig för att titta fram nu eftersom hon fått vara med om det fantastiska ögonblicket.
”Jaha, jag ska nog lämna er ifred nu så ni får bekanta er med varandra.” Ember hade egentligen ingen större lust att gå någonstans alls, hon trivdes bra i hans sällskap och skulle gärna ha stannat kvar en stund till, men Matthew kanske ville vara ifred med drakungen och de två kanske skulle träffas någon gång igen. Det hoppades hon innerligt på. Hon förde två fingrar till munnen för att blåsa en lång, ljus men skarp melodi och väntade sedan tålmodigt en stund innan hon kunde se den hon kallat på. En vit häst med skimrande blå man dök upp och frustade till då den stannade intill henne. Efter att uppskattande ha gnidit sin mule mot hennes arm vände sig hästen mot Matthew. Glatt sträckte den på halsen efter att ha tagit några steg närmare för att hälsa på honom.

Matthew öppnade munnen och skulle precis säga något när Ember visslade, och en häst galopperade fram. Matthew tittade på hästen.
”Fantastiskt” andades han fram, han hade aldrig sett en sån vacker häst, och dessutom kom den när Ember visslade. Han sträckte ut handen och snuddade vid hästens mule med hans fingertoppar. Han gillade hästar, men den här hästen verkade vara mycket speciell, och mulen var mjuk och len.
”Så fin den är” sa han och log mot Ember. Han harklade sig, skulle han bjuda med henne, som Rhaenys hade sagt? Han ville ju inte att hon skulle gå, hon var trevlig och han gillade att umgås med folk, han var en social person själv. Han tog ett djupt andetag, vad kunde han förlora på det? Han tittade på henne och öppnade munnen.
”Jag och Rhaenys ska ut på äventyr, vill du följa med?” sa han och insåg när han hade sagt det hur fånigt det lät. Vem ville följa med en främling man precis hade träffat på resa? Men hans, och Rhaenys, känsla av Ember var bra, som om det inte var en slump att de hade träffats just idag. Rhaenys skriade till och flög ett varv runt dem båda innan hon landade vid sjön och drack några klunkar från det friska vattnet.

Hästen blåste varm luft mot Matthews ansikte innan stoet gnäggade till och vände sig mot Ember igen.
"Ja du, Stardust är en vacker dam," instämde hon och strök handen över den mjuka mulen. Hade hon haft något i munnen hade hon definitivt satt i halsen tack vare hans förslag. Hon hade inte kunnat vänta sig att bli erbjuden att följa med på äventyr. Det lät väldigt lockande i hennes öron, det kunde hon ju inte förneka, men hon oroade sig lite för hur alla där hemma skulle klara sig. Nu var det ju inte som om kungariket skulle gå under om hon var borta en tid, men det skulle på något vis kännas som om hon svek folket och hon avskydde att göra andra besvikna. Men det här skulle också vara ett ypperligt tillfälle att verkligen lära sig att vara självständig och stå på egna ben. Ensam skulle hon ju inte vara men det skulle nog ändå vara en lärorik upplevelse.
"Jag tycker det låter som en fantastisk idé!" kommenterade Stardust och frustade till. Ember klappade stoet på halsen samtidigt som hon vände sig mot Matthew. Någon mer tid för att tänka behövde hon inte. Det här var något hon bestämt ville göra.
"Vi vill gärna följa med," bekräftade hon.

Matthew log när hon bekräftade sin önskan att följa med. Han nickade.
”Jag har inte riktigt bestämt vart vi ska, men jag hade tänkt försöka utforska vad som finns bortom Misthaven och Aplos? Det måste finnas någonting utöver våra två länder, eller hur?” sa han och kliade sig i nacken. Det var en tanke som hade slagit honom flera gånger. Alla i både Misthaven och Aplos hade alltid bara bott i sina respektive länder, och inte utforskat andra delar av världen, men det fanns ju inte en möjlighet att det bara fanns två länder i hela världen, även om de var stora. Matthew hade därför alltid önskat om att få resa bortom gränserna, för att se hur det var bakom horisonten. Han log lite och harklade sig.
”Vad sägs om att ses här tidigt imorgon bitti och ge oss iväg? Jag behöver packa, jag var inte beredd på att äventyret skulle börja riktigt än” sa han och skrattade, medan han klappade Rhaenys på huvudet som hade återvänt till hans axel. Hon skriade glatt. Matthew hoppades att deras resa skulle bli bra, han visste ju inte alls vad som väntade. Han var väldigt exalterad efter att ha bott alla sina levnadsår bakom murarna i slottet och bara sett Misthaven skulle det bli fantastiskt att få se världen på ett nytt sätt.

Matthew hade en poäng i det han sa. Aplos och Misthaven kunde omöjligt vara de enda länderna i världen. Det måste finnas något mer. Hon hade funderat på den saken flera gånger och tagit upp det med sin mor också, men båda gångerna hon gjort det hade kvinnan avfärdande viftat med handen och sagt att det inte var något hon skulle tänka något mer på. Även om det fanns något mer så skulle det inte vara något för Ember. Aplos var hennes framtid. Hennes mor kanske hade rätt men det skulle ändå inte få hindra henne från att se sig om i världen. Nu hade hon ännu gott om tid för att göra det. Inom en snar framtid skulle hon inte längre vara en prinsessa utan drottning, och då skulle hon inte längre ha tid över att lämna sitt kungadöme för att gå på äventyr. Det skulle inte vara rätt mot hennes folk.
"Vi ses i morgon." Ember hävde sig utan problem upp på Stardust rygg och log mot Matthew. "Jag är glad att jag träffade dig." Hon vände blicken mot Rhaenys. Draken fick hon ju inte glömma bort heller. "Och dig med." Hon manade sedan på Stardust att vända sig om och galoppera bort från Isela och tillbaka mot Aplos.