LunaLovegood123 och Angelinaa, privat

Grace verkade inte vara sugen på att prata, vilket gjorde Zariyah lite besviken. Hon hade gärna pratat för att kunna distrahera sig själv från smärtan av träningsvärken. I och för sig var hon antagligen för trött och hungrig för att kunna säga nått vettigt, men det kunde vara trevligt ändå.
När de kom till hufflepuffbordet kollade sig Zariyah sig omrking för att se om hon såg några andra från laget så hon kunde klaga med om gårdagens träning. Hon såg ingen. Hon började istället ta för sig av ägg och bacon, och hällde upp en stor kopp te. Det var hemskt att lyfta armarna och sträcka dem över bordet. Men det var värt det när hon äntligen kunde börja äta.
Hon sneglade på Graces tallrik. Hon hade aldrig förstått sin väns sätt att äta pannkakor. Zariyah tyckte inte sylt passade alls, särskilt inte mycket av det. Hon själv föredrog en normal mängd socker eller sirap, eller färska bär, men verkligen inte extra mycket sylt. Sen hade hon svårt att förstå pannkakor som frukost överlag. Hon tyckte det var för sött, och hon blev alltid hungrig långt innan lunchen.
Zariyah fortsatte koncentrera sig på sin egna mat. Efter att ha ätit en stund såg hon Jennifer, en femteårselev som också spelade i laget, gå förbi bakom Grace. Hon och Zariyah delade en gemensam blick av plåga, hon måste också ha träningsvärk. Det kändes skönt att hon inte var ensam med det, även om hon gärna skulle klagar lite ordentligt.
Zariyah såg hur Grace tog fram en läxa, och hon svor för sig själv, hon hade helt glömt bort den! Hon funderade på att skriva den lite snabbt, men hon orkade inte bry sig. Hon skulle säkert ändå bara bli straffad med en kvarsittning, hon hade varit med om värre.
När Zariyah bara hade några tuggor bacon och ägg kvar sa Grace äntligen någonting.
”Va?” Zariyah hade inte mycket kvar, men hon förstod först inte varför Grace plötsligt de skulle gå, de hade lång tid på sig tills första lektionen. Sen fick hon syn på du douche-gränget från Slyhterin. Hon höll tillbaks en sorgsen suck, hon avskydde dem, mest för att de fick hennes vän att må så dåligt. Hon önskade hon kunde hämnas på nått sätt. ”Ah, ja vänta lite.” Zariyah kastade snabbt i sig det sista av maten och drack upp det sista av teet. ”Så, nu kan vi dra.” Zariyah ställde sig upp och drog sin väska över axeln.