Unicornhorn & rollspelare prs

"Ehm, hon är på akuten. Hon behövde sy men hon mår nog bra ändå." log Chloe och rodnade smått åt det han sa om ljusen. Det var sant men hon hade inte alls kunnat hålla sig. Hon höjde sedan ena ögonbrynet och skrattade lätt åt hans fråga. Hennes nummer visste hon inte riktigt ifall hon ville ge ut. Det skrämde henne att han hade magi i sig men samtidigt så var hon aningen intresserat.
"Jag tror du får jobba lite mer för att få mitt nummer." sade hon tillslut och ryckte lätt på axlarna. Hon tänkte inte ge honom exakt vad han ville, det kändes som att han sällan blev nekad och hon blev gärna hans första på ett tag. Hon fuktade sina läppar och började putsa glas.

Benjamin nickade och log. Svårfångad. Han drog ut en stol och satte sig.
”Okej, om jag bjuder dig på en kaffe nu då?” frågade han och lutade sig bakåt. Han kände återigen doften av henne, och han kunde inte förstå varför just hennes blod var så intressant. Det var inte vervain, för det skulle han inte känna av innan han ens hade smakat på blodet, och vervain gjorde ju definitivt inte blodet intressant. Han hade druckit blod med vervain en gång i sitt liv, det misstaget gjorde han inte igen. Tyvärr var det ingenting man kunde förutse, men de flesta människor visste inte ens om dess existens.

Han studerade henne när hon putsade glasen, vad gjorde hon på ett sånt här ställe egentligen? Han harklade sig.
”Varför jobbar du här? Det känns som om du kan få bättre möjligheter på andra ställen?” frågade han och lade huvudet på sne.
”Inte för att jag säger att detta stället är dåligt, ni har ändå en riktigt bra nattklubb” sa han och skrattade till lite. Han drog bort en lock från ansiktet och höjde på ena ögonbrynet.

"Jag dricker inte kaffe." sade hon med ett flin och ryckte lätt på axlarna. Hon hade aldrig gillat den beska smaken eller något. Hon tittade upp på honom och rynkade på pannan. Hon visste inte riktigt varför hon jobbade där. "Bra lön, bra sysselsättning." sade hon sedan och log svagt. Hon hade aldrig klarat av att gå till skolan och sedan raka vägen hem igen, att ha något att göra om dagarna var ett måste för henne. Hon avskydde att spendera tid hemma med sin mormor och att jobba var en bra undanflykt.

Ben skrattade till.
”Ta något du tycker om då” sa han och skakade lätt på huvudet. Han nickade åt hennes svar.
”Förstår det, men det borde väl ändå finnas annat i den här staden? Jag är ganska nyinflyttad, så jag har inte så bra koll” sa han och kliade sig i nacken. Han hade för inte så länge sedan kommit över ett arvgods som tydligen hade varit hans, men som ingen hade brytt sig om på 1600talet eftersom Ben hade dött. Men när han äntligen hade lokaliserat huset i den här lilla stan så hade han fått de nuvarande ägarna att lämna det och skriva över det på honom själv, så han äntligen kunde få nytta av testamentet, även om det var 400 år senare. Bättre sent än aldrig, i alla fall.

"Jag jobbar." sade hon sedan och ryckte sedan på axlarna. Det fanns inte alls mycket att göra. Hon tittade upp på honom en liten stund och log svagt. "Ska du ha något eller så? Jag behöver fixa med några grejer." log hon och tog fram en pärm. Hon skulle skriva in alla leveranser som behövdes.

Benjamin ryckte på axlarna och reste sig.
”Om du ändrar dig så brukar jag vara här runtomkring” sa han och log mot henne. Han gick ut från restaurangen och bort mot hållet där huset låg. Hon sträckte på sig och gäspade. Han borde äta något, mest bara för att få utlopp för sina känslor. Det störde honom att Chloe låg och tryckte på honom som en tagg. Han gick bort till ett kvarter i staden som han hade förstått att ungdomarna hängde på. Han brukade vara där och äta, eftersom att ungdomarna oftast skyllde på droger. Han riktade sig in på en kille som satt ensam på en bänk, och satte sig ner med honom. Efter en stunds samtal reste sig båda upp och gick bort i en gränd, där Benjamin gjorde sitt. När han hade druckit klart lämnade han killen i gränden och gick bort till parken som fanns en bit bort.

Chloe nickade lite och såg efter honom. Hon andades ut och drog frustrerat händerna genom håret. Hon hatade att hon inte kunde sätta fingret på vad han var för han kändes inte som henne men hon var inte alls säker på vad det fanns där ute förutom folk som henne. Hon suckade tyst och fortsatte jobba, försökte distrahera sig själv så pass mycket att hon glömde bort Benjamin och den magin hon råkat ta ifrån honom.

Benjamin vinkade till Julia som hade kommit in i parken. Hon såg irriterad ut.
”Varför har du bara dragit? Det är tråkigt att vara ensam i huset” sa hon och satte sig ner på bänken vid honom. Benjamin ryckte på axlarna.
”Du vet att du kan integrera med samhället, va?” frågade han och höjde på ögonbrynen.
”Inte med en massa människor som kan göra uppror” muttrade Julia och Benjamin suckade.
”Jag har träffat en tjej. Det är den första tjejen som jag inte har lust att utnyttja och sedan döda” sa han och Julia flinade.
”Jaså? Varför inte?” frågade hon och lutade sig bakåt på bänken.
”Jag vet inte. Hon rörde mig och det var som om hon brände sönder hela handen, det var något mysko med henne” sa han och Julia satte sig upp. Hon rynkade pannan.
”Magi?” frågade hon och Benjamin ryckte på axlarna.
”Jag vet inte, jag antar det, men det var i alla fall inte vervain, och jag kan inte komma på vad det kan ha varit. Men sen är jag ju inte så bra på det där med magi heller” sa han och kliade sig i nacken. Han skakade på huvudet och Julia reste sig.
”Grubbla på den du, jag ska äta” sa hon och försvann bort, in i parken. Julia hade aldrig varit den som var särskilt diskret.

Chloe jobbade i några timmar till, det kom mer och mer gäster ju senare det blev. Hon gick och bytte om runt åttatiden när hennes skift var slut. Hon gäspade lite och granskade sig själv i spegeln lite snabbt innan hon lämnade restaurangen. Hon började gå en stund då hon inte var redo för att gå hem riktigt än. Hon gick mot parken då det alltid var lugnt där. Hon gick in genom grindarna och satte sig på en bänk nära den lilla ån som gick igenom. Hon la händerna i sina fickor och bet sig hårt på läppen.

Benjamin hade suttit i parken en bra stund, gått runt lite, och sedan satt sig igen. Han beslöt sig sedan för att följa ån som gick genom parken, mest för att se vart den tog vägen. Han följde den och drog handen genom sitt hår. Han gick förbi en bänk där han såg Chloe sitta. Han funderade på vad Julia hade sagt. Om han kunde få Chloe att röra honom igen, så skulle han få bekräftelse att det var magi hon hade. Han gick fram till henne och satte sig bredvid.
”Slutat jobbet förstår jag?” sa han och lutade sig bakåt.