Dystopi Staden (ÖPPET rollspel)

Andrew fortsatte gå, nu med målet att ta sig till rälsen. När han hade kommit ungefär tio meter ifrån rälsen, så log han till lite då han hörde tåget lite längre bort och såg det komma. Han började springa i samma riktning som tåget för att lättare hoppa upp på det när det körde förbi. Han hoppade vant upp på det när det körde förbi honom, hade gjort det hundratals gånger förr för att stjäla lite mat eller bara få snålskjuts genom staden. Denna gång var han där för båda - sno den mat han fick med sig och få skjuts till en annan del av staden. Det var en av de fördelarna med rebellerna - de försökte hjälpa varandra så gott de kunde. Han hade som ett litet extralager med mat och kläder, det var inte mycket men fick någon något över så kunde man frivilligt lämna in det där. Så de försökte så gott de kunde hjälpa till om någon var riktigt illa ute.

Fern
Med ett ansträngt skrik faller hon som från himeln (fast egentligen från ett fönster på tredje våningen) och landar lika elegant som en elefant på en stapel med lådor. De är märkta "salt" allihop, men alla med liiite erfarenhet vet att det egentligen är både vapen och annat som blivit insmugglat.
Grejen med Svarta marknaden är att inte bli sedd. Sedd kan du bli om du har makt, om du är ett hot. Inte om du är Fern. Definitvit inte om du är Fern.
Där ligger hon. Hennes svarta klackar är inte längre på hennes fötter, hennes kjol har åkt upp över huvudet. Allas blickar är på henne, den klumpeduns som föll från balkongen. Hon är sedd. Ledaren tål att bli sedd. Men inte hon. Det är fakta.
Hon är illa ute.

Theo föredrog gärna ta sig till fots men han brukade inte ta skjuts alltid men ibland kan mna snåla lite, msidigt smet han in i de so mvar mindre ställadas samhälle och drog upp luvan direkt, men snabba men smidiga steg gick han igenom det. Han villle inte någon kände igen honom då skulle han få höra igen och han säkert kom efter sin syster och det var det han var. Efter sin syster. Han ville ha henne hos sig i trygghet, hon klara sig bättre hos rebellerna än hos dessa människor. Efter kanske 10 minuter stod han utanför det rasande huset och såg sin syster arbeta där med uppsikt av en kvinna som såg honom coh direkt smet iväg. Hon hade sett hans ansikte
-alli du ska med mig nu.
sa han och Alli såg back och såg in i theos ögon och surnade direkt och reser sig och var framför honom nu
-Med dig? du lämnade ju mug!
snäser hon och Theo visste han hadei nte tid utan drog bara tagi systerns händer och drog henne gneom byn och hon var inte glad så hon kämpade mot men gick inget vidare

Tasha kände marken skaka under henne och den redan ostadiga muren nästan ge vika under henne. Ett tåg var på ingående och Tasha kunde strax se det komma inte så långt under henne. Muren skakar allt mer under hennes tyngd och tågets styrka som får marken att skaka. Hon gör sig beredd att hoppa och satsar på en av de taklösa och öppna vagnarna. Dessa brukar sällan vara bevakade av vakter som även dem kunde kosta henne livet, hon såg inte direkt ut som en av de oskyldiga fattiga och inte heller de rika. Det syntes att hon inte stod på lagens sida och kunde ändå få det hon ville.
Tåget kommer och Tasha tar sats, ett hopp och sedan är hon i luften. Blodet rusade genom hennes kropp, hon älskade det verkligen. I nästa nu landade hon i vagnen. Hon hade dock missbedömt avståndet en del och brakar rakt in i ett par tomma trälådor.
"Fan" svor hon till, ljudet kunde locka hit sig vakter eller andra och hon hade slagit hål på knäet. Hon var dock inte rädd, mer arg på sig själv att det inte blev en smidig landning. Vakter om de ens skulle höra henne var hon inte rädd för och hon hade varit med om värre än ett uppslaget och lätt blödande knä.

Estelle

Stella hade mutat sin väg ut från staden, hon hade tillräckligt med guldmynt kvar för att ta sig tillbaka också då hon behövde vara tillbaka innan mörkret föll. Hon hade ofta fått höra om hur livet utanför murarna var och historier om att man för länge sedan levt tillsammans, det fanns fortfarande fattigdom då men inte alls på samma sätt. Hon ser sig omkring medan hon går och försöker att se allvarlig ut, hon vill ju inte verka osäker och bli utsatt för rån eller något. Hon lägger sina händer i sina jackfickor och fortsätter gå längs gatan med sin hand runt guldmynten som hon har kvar, hon känner nästan medlidande för människorna som jämrade längs gatan och funderar på att ge dem några mynt för att söka hjälp men hon skjuter undan dom tankarna. Dessa människor var vana vid sådant, det skulle märkas tydligt ifall hon gjorde något utöver det normala vilket hon då antog var att strunta i allt och fortsätta gå. Hon hade fått höra att folk utanför murarna var väldigt manipulativa och grymma. Hon granskar tåget som snabbt åkte förbi en bit ifrån henne och spärrar lätt upp ögonen då hon tyckte sig se någon hoppa ner. Hon skakar snabbt på huvudet för sig själv, det kunde absolut inte stämma. Ingen skulle vara så tokig tyckte hon. Hon fortsätter att gå ifrån murarna och ser sig omkring aningen för ofta.

Efter en tids promenad med en sur syster med sig genom de tråna utrymmen stannar han och såg på Ali som såg på honom
-du stack! du kunde ju stannat där du var med dina kära rebell vänner.
sa Alli surt tyst och skakar på huvudet medans Theo såg på henne igen.
-Jag stack för jag var trött på deras glopord, du har det bättrehos oss än hos dem, så ge mig en chans.
sa han och ryker till när Allison plötsligt trycker up pett finger i luften cm från ahns ansikte
-1, chans inte mer.
sa hon argt och gick med sin bror frivilligt nu.

Andrew såg sig tyst om i vagnen, som var fylld med lite mindre säckar med mat. Han tog upp en som han bar med sig. Då han var liten brukade han och några andra barn ha en lek - de hoppade upp på tåget, gömde sig och tävlade om vem som kunde vara kvar längst utan att bli upptäckt utav vakter. Numera fanns det inte alls lika mycket vakter som det var i hans ungdom, antagligen var det väl inte lika många längre - rebellerna använde tågen en hel del och det var vanligt att vakterna blev skadade eller ibland dödade. Han gick lugnt igenom till nästa vagn, vagnen framför, och hittade det han letade. Två killar i hans egen ålder, två av hans rebeller, rotade igenom lådorna där.
"Har vi fått rätt?", frågade han, då det verkade som om den ena killen hade hittat något. Som sagt så använde dem tåget flitigt, och det var det absolut lättaste sättet att smuggla in vapen i staden.
"Jepp, verkar så", svarade killen honom.

Theo hörde tåget nu
-kom nu istället för bråka
sa han kallt och drog med systern mot stället dme skulle hoppa och när tåget kom i rätt tid tog han sig ombord och systern lika så och ha nsträcker på sig.
-Seroöst
sa Allison bara och nu såg Theo på henne och hann ej regera ina n han fick ett hårt slag över käken och ha nrmalade direkt hårt in bland lådor och Allison kom nart
-det var för du faktiskt lämnade mig.
sa hon surt och sparkade til han ochg han skrke till
-DEt för d tog min barndom ifrån mig!
snser hon argt och satt snart över honom och tog tag i hans kniv och la den över strupen och gav honom ett slag med skaftet bara och han morrar till och flinar
-du kan inte döda mig för du byrr dig!
sa han och Allison morrar till och slog till hårt över käken igen

Tasha tar sig upp ur högen med lådor och ser igenom dem. Hon söker efter socker och kaffe som "tant Emelie" den gamla damen från de med makten som hon brukade jobba åt ville ha. Socker och kaffe var under rason och Emelie betalade bra. Tasha behövde även mat själv även om inte socker och kaffe stod högst upp på listan.
Hon hittar det hon söker till tant Emelie och stoppar det i sin ryggsäck. Då hör hon röster från vagnen bredvid, röster som inte verkar tillhöra några vakter. Hon sätter på sig ryggsäcken med sitt stulna gods och efter att hon lyssnat ett tag vid dörren skjuter hon upp dem och betraktar dem som står där.
"Nej men tjenare grabbar." ler hon stort till ledaren för rebellerna och två andra som hon kände till utseende men inte till namn. Hon lutar sig nonchalant mot dörrkarmen och betraktar dem, visste att hon spred skräck i vissa medans andra kände henne. Hon var förvisso farlig, och hennes kläder och svarta sminkning sa det med. Men egentligen var hon inte så svår att ha att göra med om man inte var hotfull.

Ska hälsa att Röd/min syster drar sig ur.

Inger

Inger hade hand om de leveranser av grödor som regelbundet transporterades från utsidan av Stadens skyhöga murar. Det betydde att hon var den som kontrollerade lasten vid Stadens ytterstation innan den fick klartecken att fortsätta in för att delas ut bland folket mot en liten summa pengar.
Ingers lön, förstås, var inget att skryta över, så den där lilla summan pengar var mer än hon hade råd med.
Det var kanske därför hon delvis letat sig in i Rebellernas hemliga rörelse, för de tog ofta från lastvagnarna med mat från åkrarna bortom murarna. Inger såg alltid till att vara såpass dålig som vakt och kontrollant att hon inte lade märke till att lådor saknades eller att någon smög i skuggorna, samtidigt som hon alltid fick vara försiktig för att inte väcka misstankar hos sin arbetsgivare. Det var en tunn tråd att vackla på, för om någonting gick snett skulle Inger få betala för det.