Artist and fan Rollplay [PRIVAT Naiive & Zora]

Sid hade dragit upp blikcen när hon hörde han börja prata, hon lyssnar lite och såg hur pojken sakta blev obekeväm med att stå där. Lite synd om honom var det om hon måste erkänna något just nu.
-Du kan sätta dig.
sa läraren mjutk och föser udnan pojken och började öppna en bok för börja sin genom gång på sin lektion i det nya kapitlet och sen brukade hon ta fram tre eller två elever att löser problem på tavlan och de nadra läste böckerna. Alla var tvungna någon gång.

Dominic nickade kort mot läraren och med kvicka steg gick han tillbaka till platsen han hade satt sig vid innan lektionen börjat. Han tog upp boken han hade fått i förtid och slog upp den på de rätta sidorna men resten av lektionen bara låtsades han att han lyssnade uppmärksamt på. Innerst inne var han däremot uttråkad och ville bort därifrån för alltid, och det var bara första dagen ändå. Han suckade tyst för sig själv och tittade upp och för första gången sedan han kom in i klassrummet började han titta sig omkring och på alla runt om honom. De flesta tittade ner i sina böcker vid det här laget men han kunde känna några få blickar som fortfarande var riktade mot honom och obekvämt vred han sig på stolen.

Kvinnan stod än och rabblade lite vid tavlan men hade slutat rätt fort då hon såg klockan och sa åt eleverna börja räkna och kallade upp 3 elever ur klassrummet. En kille vidn amn Jack var en av dem och han petartill Sid och läraren suckar
-Jack låt Sedney vara tack.
sa kvinann när hon stod och hjälpte en eelv och Jack flinar bara gick


Sid muttrade något för sig själv och slog upp sitt häfte till talet och började direkt räkna, hon hade hyfsat lätt för detta men inte alltid spciellt när bokstäver blandades in då var det hemskt.

Matematikboken låg efter cirka 20 minuter in i lektionen fortfarande orörd framför Dominic. Han var medveten om att han borde räkna, speciellt med tanke på att han var efter och att matematik aldrig hade varit ett av hans starkaste ämnen i skolan. Faktum var att det inte var många ämnen som var hans starkaste sida. Han älskade musik och det var alltid ämnet som han överträffade alla andra i. Engelska var lätt, likaså språk och geografi eftersom han hade rest så mycket. Men annars var han oduglig i skolan och han la sällan ner mycket tid på ämnena mer än nödvändigt.
Efter ytterligare tio minuter bestämde han sig för att vara lite produktiv och han tog upp pennan, snurrade den mellan tummen och pekfingret innan han av frustration släppte den ner på bänken. Han såg i förfäran hur den började rulla och över bordskanten och hela vägen ner på golvet for den och rullade vidare en bit till innan den stannade mitt under en bänk. Han stirrade stint på pennan en stund för att sedan höja blicken och titta på ägaren av bänken istället. Det var en tjej som satt där med mörkt hår och av vad han kunde se hade hon inte märkt av pennan ännu. Han suckade och skakade på huvudet åt sin egen idioti när han insåg att han skulle behöva resa på sig och prata med henne om han ville få tillbaka pennan. Mödosamt reste han sig upp och gick fram mellan bänkarna innan han kom till bänken där tjejen med det mörka håret satt. En aning tafatt av sig stod Dominic ett tag och bara tittade ner på henne med förväntan av att hon skulle känna hans stirrade och titta upp någon gång. När det började kännas läskigt även för honom bestämde han sig för att det var hög tid att säga något och han började med att högtidligt harkla till.
"Ursäkta mig?" frågade han och väntade på att hon skulle vända sig mot honom.

Sid hade varit helt inen i sin värld lite, hon hade hört dunsen bakom sig av en penna ohc inte mer. Hon hörde kort där efter killens suck och hur han reste sig frn stolen som verkade inte direkt ny då den var rtätt hägljud när den skarpar i golvet. Hon kände sig rätt fort iakttagen och sneglar back i samma sekund killen harklar sig och sa sitt. Hon såg på honom nu
-Vad?
fårgade hon ohc förstod nart pennan då hon kände foten röra till dne. Tyst tog hon upp den pch räcker den tyst till honm.
-Denna? för det e det enda jag kan ge tyvärr.
sa hon lugnt till honom och höll den än mot honom. Inne skek hon omg omg men på utsidan rördes inte en sigan av hur hypad hon var på insidan.

Dominic tittade ner på tjejen och utan att han behövde säga något om pennan hade hon upptäckt den och innan han visste ordet av det räckte hon fram den till honom. Han nickade gillande och tog emot pennan, fortfarande utan att ha sagt något. Han var på väg att gå tillbaka till sin egen bänk när han insåg hur oförskämd han var och han stannade abrupt till och log lite försiktigt mot henne.
"Tack för pennan. Jag råkade tappa den och den rullade under din bänk, förlåt" sade han.

Sid hade följt hans minsta rörelse när han tog emot pennan, och skulle precis återgå till sin bok när han stannade så hon fick vända sig om när han började prata.
-Så lite så sen be inte om ursäkt för sånt. alla har en klumpig sida.
sa hon och log till mot honom och återgick sentill sitt block och bett sig i läppe ntyst när ingne såg, han var så jä'kla het..

Återigen nickade och log Dominic, i brist på något annat att säga. Han kände att han inte hade något mer att säga och konversationen verkade vara slut så han återvände till sin bänk och fortsatte att resten av lektionen att stirra ner i matteboken utan att jobba på riktigt. Han lyckades skriva ner början på ett svar men upptäckte att det var fel och gav upp halvvägs. Han suckade och vill bara dunka huvudet i bänken av frustration men han höll tillbaka och bara väntade på att lektionen var över istället.

Läraren hade cikulerat runt och stannat vid Dominic.
-Du det går inte lättare av sucka, behöver du kanske hjälp säg till eller kan ud välja sammarbeta med någon elev här.
sa hon lugnt och gick vidare och såg på talen
-väl gjort sid
a hon när hon såg Sid var i fas med dem skulle göra.

sid Såg på klockna som verkar röra sig långsammt, extrem kändes det som då det inte kom någonvart. Hon såg nu hur klockan åter hoppar ett steg och ringnignen hördes.
-Läxa tills nästa vecka är att ni ska vara i fas till tall 800 alltså blir det 20 tal om ni nu har räknat
sa kvinnan högt och Sid plockar ihop sitt och la det i väskan

Det kändes både som en lättnad och förbannelse att lektionen var över. Å ena sidan betydde det att Dominic slapp matte för stunden, men å andra sidan så verkade läraren redan ha bestämt sig för att ha en personlig agenda gentemot honom och han kände sig rent ut sagt förolämpad när han fick reda på att han behövde göra 20 tal tills nästa vecka. Hur han skulle hinna med det i hans redan upptagna schema hade han ingen aning om. Han reste sig upp och med tunga ben började han gå mot dörren. Samtidigt så funderade han på vad läraren hade sagt till honom. Om han behövde hjälp kunde han välja att samarbeta med någon annan. Han tittade sig omkring på sina klasskamrater som han inte kände ett dugg. Även om han valde att få hjälp av någon, hur skulle han veta vem som var bra i matte?