Legend off Oscar (Privat rollspel)

Rylan
Självsäkert räckte Rylan upp handen i luften samtidigt som en rad andra människor inne i rummet höjde sina händer också. Det var minst sagt en heder till att bli vald av ledaren att åka ut på ett uppdrag av ledaren och han var inte förvånad över att så många unga ville med. Han sneglade ned på sin sida och till sin förvåning såg han hur Esme inte var en av dem som hade räckt upp handen. Han knuffade till henne lite lätt i axeln och naglade fast henne med en sträck blick.
"Upp med handen" viskade han tyst till henne så att bara hon hörde. Esme svarade med en irriterad blick och väntade i några sekunder innan hon försiktigt räckte upp handen äve hon.

Bora
Det var ingen förvåning av att så många räckte upp handen och Bora kunde inget annat än att med glädje le stort inombords.
"Alla som räcker upp handen nu, stanna kvar efter mötet så ska vi gå igenom vad som krävs av er. Med det sagt så avslutar vi nu mötet. Ni får min tillåtelse till att gå." sade hon och ställde sig upp.

De flesta började gå utom dom som räckte upp handen Ben stannade kvar ochså då han ville vara frivillig. Han stod lite i ett mörkt hörn där det var lite skugga av en pelare för att inte föra sig märkt. Han höll stadigt i sin glidare och rätade till sin röda mantel lite. Han var klädd i röd mantel med luva och gul dräkt med röda detaljer. Hans hår var brunt och ögonen gröna

Ulfs far hade lämnat rummet han var stolt över att hans son hade räckt upp handen för det här uppdraget. Han själv kände att han hade bättre nytta nån annanstans än att leta efter en avatar.

Esme
Esme önskade att hennes bror bara ibland kunde låta henne vara ifred. Hon hade inga större ambitioner till att leta efter någon avatar. Hennes bror däremot hade andra planer och tröttsamt nog vågade Esme inte protestera. Så hon hade räckt upp handen och stannade nu kvar när de flesta andra reste sig upp och gick därifrån. Kvar var flest en bunt unga personer, de flesta i hennes egen ålder och sedan en handfull äldre män. Hon tittade ogillande på de alla väntade på att något skulle hända.
"Ställ er på ett led" kom en order från någonstans, vart kunde hon inte säga. Ordern var dock tillräckligt för att alla i rummet skulle röra på sig och ordningsamt ställa upp sig i ett rakt led som sträckte sig genom hela rummet.

Ben såg noga till att ställa sig sist de som stod så långt bak att de kunde titta på honom studerade honom.
" Hm luftbändare " mummlade en av dom intresserat.
" Som att det berör dig " mummlade Ben lite ilsket till persnen. Han visade tydligt att han inte ville stå i ramljuset.

Ulf stod rätt långt fram i ledet han längtade tills han kunde få av sig de här lite obekväma eldnations kläderna och visa sin nations stil. Ulf lekte otoligt med en svart hårlock.

Rylan
Rylan stod rak i ryggen och väntade på att de skulle studera just honom. Det kändes som om en evighet hade gått innan en man ställde sig framför honom, tittade på honom med en rynka mellan ögonbrynen innan han nickade till.
"Du född här men är inte eldbändare" sade han med en fundersam röst och Rylan bara nickade.
"Ja sir, jag är jordbändare" svarade han och förväntade sig att mannen skulle fråga något mer. Det som hände var dock att mannen fortsatte framåt och med sitt studerande.

Esme
Esme var uttråkad och önskade sig bort därifrån. Hon var nästan lättad när mannen kom fram och ställde sig framför henne och synkade henne nerifrån och upp.
"Vad kan du bända?" frågade han rakt ut och Esme skakade automatiskt på huvudet.
"Ingenting" svarade hon och mannen fick en ogillande blick i ögonen innan han fortsatte framåt.

Ulf kom fram till mannen efter många personer
" vad kan du bända? " frågade mannen och studerade ulf.
" Vatten " sa Ulf
" Du är inte född i eldnatinen " sa mannen.
" Nej sir kommer från vattenriket i nordpolen " sa Ulf och fick åt sidan för att låta mannen studera resten.

tillslut efter näsan 30 minuter kom de till slutet av raden Bens tur
" En luftnomad " sa mannen och studerade Ben.
" Kan elementet Luft från norra lufttemplet " sa Ben och steg rätt stabbt åt sidan då mannen inte verkade vilja veta nå mer.

Bora
Bora hade valt att lämna rummet och låtit hennes närmaste följare sköta processen med att välja ut en handfull människor som de ansåg lämpade till uppdraget. Efter nästan en timme var de klar och mötte upp Bora i ett närliggande rum.
De nickade till henne och berättade att de hade några personer som de ansåg kunde bidra till uppdraget och att det nu var upp till henne att godkänna deras val. Så Bora lämnade rummet med dem och steg återigen in i rummet där mötet hade hållits.
Hon följde troget sina män när de gick fram till olika personer, sade åt dem att ta ett steg fram och till slut så var det en liten grupp på cirka åtta personer som var utvalda.
"Åtta personer är lite väl många. Fyra personer känns lite mer lämpat eftersom vi inte vill väcka för mycket uppmärksamhet" sade hon samtidigt som hon gick fram till första personen hennes män hade valt ut. Framför henne stod en ung man med mörkt hår och blåa ögon.
"Han kan bända vatten" sade en av hennes män direkt och hon nickade uppskattande. Hennes blick fortsatte framåt för att titta på resten av kandidaterna och hennes blick bara flackade över de flesta innan hennes män nämnde vad de kunde bända. Hon nickade intresserat och började i huvudet välja ut de hon tyckte kändes som de rätta kandidaterna för uppdraget. Jämfört med hennes män som bara var intresserad av vilket element de kunde bända var hon även intresserad över deras psyke och hur de bar sig själv. Var de tuffa nog för att klara av uppdraget? Det ville hon veta. Efter ytterligare några minuter gick hon fram till mitten av rummet och ställde sig där med rak rygg.
"Jag har gjort mitt val" sade hon och pekade på fyra olika människor. Tre unga män som var vatten, luft och jordbändare som hon direkt valde ut. Sist pekade hon på en ung flicka som inte kunde bända något element alls, vilket fick många personer inne i rummet att höja på ögonbrynen av förvåning. Ingen ifrågasatte dock hennes val. Hennes val var trots allt det som räknades i slutändan och ingen sade någonsin emot henne.

Ben kunde känna lite glädje över att för en gång skull bli vald hemma blev han aldrig vald i spel och uppdrag. Ben stod i hörnet som tidigare då han kom in.

Ulf log det här uppdraget skulle vara som en utmaning att lita på några få ledtrådar för att hitta avataren. Han hoppades på att de skulle lyckas med uppdraget och att inte för mycket hinder skulle stå i deras väg. Ulf kände innanför sin tröja och kollade så att halsbandet med en liten behållare var kvar. I den låg det lite vatten han kunde använda vid bändning då det inte fanns så mycket vatten omkring honom.

Esme
Att Esme saknade ett element att bända hade varit en förbannelse för henne hela sitt liv. När hon var liten hade hon avundats alla de som kunnat bara för den enkla anledningen över att de ansågs starka. Esme själv ansågs aldrig stark. Hon var trots allt en svag, spinkig flicka på 16 år och var inget hot för någon. Därför kom det som en riktig överraskning i att ledaren hade pekat ut just henne att få följa med på uppdraget. Med stora, förvirrade ögon tittade hon ledaren som stod lika rak i ryggen som alltid, inte en min i ansiktet. Hon var som en staty där hon stod, helt oberörd samtidigt som känslorna bara brann inom Esmes lilla kropp. Hon öppnade munnen, redo att ifrågasätta eller åtminstone fråga varför när ledaren vände blicken mot henne, gav henne en kort blick och omedelbart stängde Esme munnen igen. Hon accepterade ledarens val. Faktum var att hon nog till och med skulle göra ledaren stolt till och med.

Rylan
En våg av känslor rusade genom Rylans kropp. Lycka, lättnad, stolthet. Alla känslor kom på en gång och han var tvungen att hålla tillbaka så att inte hela hans ansikte skulle spricka upp i ett stort leende. Han hade blivit utvald av ledaren och ännu bättre, hans syster hade blivit utvald av ledaren också. Äntligen skulle de få komma bort. Äntligen skulle de bli något.

Ulf ville helst börja uppdraget direkt då det inte var någon ide att vänta något mer. Han räckte upp handen.
" Kan vi sätta igång direkt ? " frågade han. Ledaren kunde bara ge dom ledtrådarna sen kunde dom ge sig av.

Ben funderade på hur de skulle ta sig framåt bara han kunde ju ta sig framåt med glidare. Ingen bison hade han tagit med sig då han inte ville göra det ännu mer självklart att han hade rymt. Han hoppades på att de skulle få typ ett skepp eller nånting.