Rollspelare & Yehet prs

Cleo nickade lite innan hon skrattade, det var inte riktigt ett glatt skratt eller något utan ganska bittert.
"Jag har lektion med Maria, hon ber mig alltid gå ut ju." log hon och ryckte på axlarna. Hon såg sig omkring och log sedan mot honom innan det slog henne att han också hade lektion. "Vänta kom du till skolan nu?" log hon och skakade lite på huvudet åt honom.

"Maria Andersson, allas minst favoritlärare," Mike skakar roat på huvudet och låter ett flin fylla hans ansikte, Maria har en talang att få folk att ogilla henne. Må det vara hennes glöd att ge kvarsittning för varje minut man är försenad, hennes hemska andedräkt och alltid lika svettiga kroppslukt, eller alla oförberedda prov hon så gärna ger eleverna, hur kan någon inte älska henne? Ironin i hans huvud får sjuttonåringen att enkelt skratta för sig själv, men struntar i att förklara varför för Cleo. "Jepp, tyvärr. Jag försov mig som många gånger innan. Jag känner mig inte mentalt redo för att få en stor utskällning av Adolf, vilket händer bara om han känner för att vara snäll. Annars blir jag nog stekt på bål."

Cleo nickade lite och skrattade lätt. Maria var verkligen den värsta läraren på hela skolan och tyvärr så var Cleo hennes minst favorita elev, så det som andra tyckte var störande med henne blev Cleo dubbelt så utsatt för. Hon log sedan mot Mike och skakade lite på huvudet åt honom.
"Du måste ta skola på allvar, Mike. Har Niklas ens vaknat nu?" frågade hon sedan och kliade sig på armen, hon ville bli färdig med det så fort som möjligt.

Mike lägger huvudet på sned och skakar roat på huvudet.
"Ska jag ta skola på allvar? Verkligen?" undrar han och lutar sin rygg mot väggen. Michael bestämmer sig dock för att inte fortsätta på ämnet, utan låter det slida undan. "Ingen aning, det är du som är hans flickvän... men antagligen inte." påpekar sjuttonåringen och stoppar in ett tuggummi i munnen, innan han håller fram asken till Cleo för att bjuda.

Hon skrattade lite och la armarna i kors över brösten. Cleo tog inte ens själv skola på allvar så det var ganska så fel av henne att be någon annan ta det på allvar då.
"Jadu... Kan du be honom ringa mig när du träffar honom? Jag måste prata med honom om en grej." log hon och tog ett tuggummi. "Tack." log hon och la sina händer i fickorna istället.

"Öh visst.. tror dock du kommer träffa honom innan mig," berättar Michael och rycker på axlarna. Sjuttonåringen börjar dock undra vart hans vän kan hålla hus, visst Michael brukar oftast komma tidigare än grabben, men Niklas har inte svarat på hans meddelanden nu när han tänker efter. "Vill du stanna ute ett tag till? Behöver nämligen också prata med honom, kan hålla dig sällskap."

Cleo tittade på honom och tvekade en stund, visste inte ifall hon borde sitta och umgås med Niklas bästa vän när hon planerade att dumpa honom. Hon log bara och nickade lite, hellre ute än inne på Marias lektion.
"Visst." log hon och gick mot en bänk som var en liten bit bort. Kände hon sin pojkvän rätt skulle de få vänta ett ganska bra tag.

"Hoppas han inte ramlat omkull i ett dyke, eller blivit bosatt i en cell i några timmar," skämtar Michael. Kanske dumt att skämta om en sådan sak, men han tycker det är kul, Niklas tycker det är kul, så han ser inte problemet. Skulle vara en helt annan sak om hans vän faktiskt är medvetslös i ett dyke någonstans under hösten, Mike skulle antagligen få panik. "Som han gjort innan, menar jag."

Cleo skrattade lätt till och granskade honom lite snabbt. Det om cell hade hänt innan och då hade hon fått fixa ut honom igen med sina kontakter. Hon log smått åt minnet och granskade Michael.
”Minns du när jag fixa ut honom från häktet i somras?” Log hon roat och kliade sig på armen.

Michael skrattar och nickar, han är glad att Cleo inte blivit sur på honom för att skämta om Niklas tja... olyckshändelser.
"Hur ska man någonsin kunna glömma det," flinar Mike och sätter sig ner på en ut av bänkarna. Han sträcker på sina ben, och ler nöjt för sig själv. "Han förtjänade de där tio timmarna i häktet, han verkar inte ha lärt sig något dock."