Night's Watch

Det var 5 män klädd i svart som hade sina svärd mot henne. Två av de männen hade hon sett förut och det var de som kommit från baren. Det var nattens väktare och de skulle antagligen halshugga Lucy. Hon visste att hon kunde döda de alla på en gång men vad skulle hon då göra i livet? Fortsätta döda andra nu när hon dödat personen som var anledningen till att hon blev en lönnmördare. Eller kanske övertala nattens väktare att låta Lucy gå med.
"Vi borde nog döda henne" sa en av de med ljusblont hår.
"Hon är en kvinna!", sa en annan med rött hår.
"Den kvinnan döda nyss en fullt vuxen man!" sa mannen med det ljusblonda håret.
"Varför kan ni inte låta kvinnan vara med i nattens väktare som de andra männen som är skyldiga till brott?" frågade Lucy och himlade med ögonen åt deras förbluffade miner innan de börja skratta.
"Du är kvinna!" flämtade den yngsta av skratt.
"Den här kvinnan skulle kunna få er alla avväpnade på en minut", sade hon och blev väldigt irriterad när de fortsatte att skratta åt henne. "Kom an bara!"
Lucy drog fram sitt svärd från manteln och stirrade på de kyligt innan kampen börja.

Tanya såg på mannen som kommit in, granskade honom uppifrån och ner samtidigt som han tog fram en kniv inifrån manteln han hade.
"Jag skulle enkelt kunna döda dig", sade hon sedan till honom, varpå hon märkte hur han granskade henne innan han fnös.
"Du är bara en kvinna. Och dessutom har jag flera män på andra sidan gatan som jag bara behöver ropa på", svarade han och hon visste att han inte ljög om männen, som hon sett på krogen på andra sidan gatan. Hon tänkte snabbt och försökte komma på något - hon kunde lätt döda honom, men han var inte dum och skulle antagligen ropa på sina män redan när hon anföll. Och även om man på något sätt skulle kunna slippa dödsstraff för ett lönnmord skulle det aldrig gå om hon dödade en soldat. Några ögonblick visste hon inte vad hon skulle göra innan hon drog sig till minnes en av männens klädsel - nattens väktare svarta kläder. Ett leende spred sig över hennes läppar och hon såg på mannen.
"Ropa på dem då", sade hon sedan till honom, märkte hur han verkade något osäker, han ville inte göra som kvinnan ville samtidigt som han gärna hade vännerna som backade upp honom.

Den ljusblonda killen attackera först och hon parera snabbt slaget och knäade honom i magen så att han ramla. Mannen med rött hår försökte putta ner henne men hon var snabb och flytta på sig och gjorde krokben så att han ramla. Den yngsta som har brunt hår försökte hugga Lucy i handen men hon sparka honom i smalbenet och slog honom i ansiktet flera gånger. Tre av männen låg på marken och stönade och försökte hämta sig. Den längsta som hade smutsblont hår försökte sig på att försöka skära mitt ansikte men Lucy svängde sig bakåt och hamna i brygga innan hon bakåt jula och stod stadigt på benen. Hon sparkade honom i magen och boxade honom i ansiktet så han föll ner på marken. Den sista hade svart hår och stirrade imponerat på Lucy.
"Du är bra för att vara en kvinna. Men inte tillräckligt bra", sade han innan han attackera henne.
Lucy blockera lätt slaget innan hon attackera hans arm och sparkade honom på smalbenet men han bet sig i läppen för att inte skrika. Hon attackera honom och han parera slaget men det sågs att han inte kunde hålla det länge. Han försökte sparka henne i smalbenet men hon hoppade bort och armbågade hans mage och han börja kvida innan Lucy puttade ner honom på marken.
"Så, nu är jag med i Nattens väktare vare sig ni vill det eller ej!" säger hon bestämt.

Tanya såg på mannen och väntade på hans nästa handling, om han tänkte ropa på dem eller inte. Efter att han stått där i några få sekunder utan att verkat kunna bestämma sig så visslade han snabbt till innan han attackerade henne. Hon hade fördelen att varit förberedd och parerade lätt hans slag, ärligt talat så var han ganska klumpig för att vara en soldat. Han försökte få in ett hugg eller slag mot hennes arm eller hals, men hon parerade hans slag utan problem. Hon hade tränats bra, och det faktum att hennes stil var något av en blandning mellan dornisk och nordisk gjorde att hon var något oförutsägbar. Hon såg att det kom upp tre män till uppför trappen och in i rummet samtidigt som hon fick in ett ordentligt slag i mannen huvud och han signade ner, om han var bara avsvimmad eller faktiskt död hade hon ingen aning om, slaget kunde ha varit hårt nog för vilket som. Hon såg på de andra tre männen, en utav dem var den mannen som var en utav nattens väktare. De tittade förvånat på henne, var väl som de flesta förvånade över att en kvinna kunde slåss så. Hon såg stadigt på dem alla tre med armarna i kors innan hon talade.
"Straffet för mord är antingen döden eller muren, inte sant?", frågade hon. till alla tre. De såg tveksamt på henne innan en av dem nickade, fortfarande tveksam på vad hon höll på med. Hon såg på mannen i svart.
"Bra. Jag väljer muren", sade hon sedan bestämt varpå de alla såg något chockat på henne.
"Jag kan inte ta med en kvinna till muren!", protesterade mannen genast, varpå hon såg på honom och log till lite.
"Tja, du kan pröva eller så försöker ni stoppa mig här och nu och så dödar jag er", svarade hon dem sedan, varpå dem alla såg osäkert på henne. Fegisar, fnös hon för sig själv. Till slut såg de snabbt på varandra innan dem gick fram för att attackera henne.
Striden var ganska lätt. Eftersom rummet var ganska smalt kunde de inte anfalla henne från flera håll samtidigt, och ärligt talat utgjorde dem inte någon större match för henne. Hon slog ner den första med ett slag mot huvudet nästan direkt efter att han anföll henne, och hon kämpade med den andra lite innan hon lyckades smälla till honom ordentligt också. Kråkan var den som var mest tränad, det märktes. Hon fick kämpa och parera lite innan hon lyckades få ett bra tag, drog bak hans hår och satte en av sina dolkar mot hans hals.
"Verkar som om det blir muren iallafall", sade hon sedan retsamt till honom, flinade retsamt mot honom samtidigt som han tog upp händerna som för att visa att han gav sig.

Lucy flåsade knappt när striden var färdig. Om alla i Nattens väktare var så här så undrade hon hur de kunnat skydda väggen från vildingar i flera år.
"Men du är...", började den ljushåriga mannen men avbröts.
"Kom inte och säg att jag ska dö för att jag är en kvinna. Ni såg hur bra jag var och ni ha med mig där vare sig ni vill det eller ej. Jag vann mot er och om ni alla soldater i Nattens väktare är så, så skulle ni behöva mig!" snäste hon gick fram till sin svarta häst som var bunden i ett träd och satte sig upp på den.
Hon såg hur de andra tvekade lite men var rädda att säga emot henne. Lucy log ett osynligt leende som ingen annan såg.
"Nå, tänker ni inte föra mig till Castle Black?" frågade hon retsamt.

Tanya såg granskande på mannen.
"Så, vad säger du? Tänker du fortsätta protestera eller ta med mig till muren?", frågade hon honom sedan, varpå han såg på henne.
"Jag verkar ju inte ha så mycket till val. Jag kan ta dig dit men dem lär ju inte ta in dig när du väl är där", svarade han sedan henne varpå Tanya flinade retsamt mot honom.
"Bra. Och det är mitt problem och inte ditt, inte sant? Jag ska nog kunna övertala dem", svarade hon retsamt samtidigt som hon släppte honom, visste att även om han verkade medgörlig skulle hon snabbt kunna övermanna honom igen om han försökte sig på något.

Ingen av dem hade sagt något under tiden som red ut från skogen. Lucy försökte heller inte starta en diskussion för hon kände inte för det.
"Vi kommer vänta på andra i nattens väktare som är i stan", sade den rödhåriga killen lite stelt.
Hon nickade bara och ingen sa något under resten av färden. De hade ridit igenom den lilla byn till slutänden av den. Lucy såg en tre män klädd i svart och en kvinna med brunt långt hår.
Skulle hon också följa med? tänkte hon och log lite över att inte vara ensam kvinna.
"Har ni också blivit besegrad över en kvinna?" hörde hon den ljusblonda viska till de nya männen.
"Ja, det är rätt så skumma."

Då hon släppt mannen sträckte han lättat på sig, såg lite misstänksamt mot henne innan han talade igen.
"Vi ska möta upp några andra av nattens väktare vid utkanten av stan", sade hon varpå hon nickade mot honom.
"Efter dig", sade hon och nickade mot dörren, han gick genast ut. De gick genast ut och ned mot stallet något enstaka kvarter bort, där de hämtade sina hästar - hon hade ett eget sto som hon hade stallat upp där, och han hade en valack där. Onyx höll till i skogen strax utanför staden, hon drog för mycket uppmärksamhet till sig för att ta med in i staden när hon skulle göra ett lönnmord. Snart hade de ridit igenom staden och till utkanten av den, efter att de mött upp med två andra på vägen. Snart fick hon syn på en man i svart och en kvinna, båda till häst, log till lite över att det var en till kvinna med.

Lucy skakade på huvudet och granskade kvinnan snabbt. Hon var i Lucys ålder, kanske några centimeter kortare. Brunt hår som var lite längre än hennes och bruna ögon.
Nattens väktare kommer bli roligare än vad jag hade tänkt, tänkte hon och log lite mot kvinnan.
Männen verkade inte dela samma tanke och kolla oroligt på kvinnorna. Lucy log retsamt åt dem vilket fick de att se oroligare ut.
"Hur hamna du med dem?" frågade Lucy med låg röst så bara kvinnan kunde höra.

Tanya såg på den andra kvinnan, något förvånad och nyfiken på hur hon kom dit, man kunde väl lugnt säga att det inte var det vanligaste. Hon log lite tillbaka mot kvinnan, märkte hur männen kollade på dem och flinade brett. Hon såg på kvinnan igen då hon talade.
"En man kom av misstag på mig med mord, och ropade upp kråkan och några andra. Efter lite övertalning tog han med mig. Du då?", frågade hon henne sedan, lågt så att de bara skulle vara dem som hörde, var nyfiken på hur hon hamnat där. Själv hade hon dragit den korta versionen, men det var väl egentligen inte jättemycket mer att säga. Och antagligen skulle de ha gott om tid att tala på väg till muren.