[PRS] Theida & Countess

Efter att Ethan lämnat väskan satt han sig på en soffa längst korridoren och slängde upp fötterna på det lilla bordet framför sig. Därifrån kunde han enkelt se ifall någon kom in genom skolans portar.
För att få tiden att gå snabbare bläddrade han fram en blank sida i sitt anteckningsblock och började måla av personen som satt på andra sidan rummet. Då och då tittade Ethan diskret upp mot Korey för att lyckas få till konturera.
Att teckna var hans dolda talang. Inte ens flickvännen visste hur skicklig han egentligen var.

Korey kollade ut genom fönstret snett till höger på andra sidan rummet. Solen sken starkt och fick honom att kisa svagt. Han var djupt försjunken i sina egna tankar och hade inte ens lagt märke till att killen, som förut hade haft problem med att få upp skåpet, nu satt på andra sidan rummet, bara en liten bit från fönstret som han kollade ut genom.
Han puttade återigen undan den tjocka, nästan svarta luggen ur ansiktet men den föll snabbt ner igen. Korey suckade lätt och kollade ned på mobilen för att byta låt. Han hade lyssnat på en och samma låt om och om igen i snart två dagar, Så han var helt klart trött på den nu. Efter lite bläddrande hittade han tillslut en av sina gamla favoritspellistor. Han satte den på shuffle och kollade sedan upp igen. Det var inte förrän då som han insåg att den blonda killen hade förflyttat sig och nu satt på andra sidan rummet.

När Ethan insåg att killen mitt emot hade upptäckt honom kunde han inte mer än att le till. Mer hann han inte göra förrän någon blockerat vägen mellan dem.
”Vad har du där?”.
Ethan stängde snabbt blocket och tittade upp på sin flickvän som stod framför soffan och tittade på honom med nyfikna ögon. Hon såg trött ut, men energidrickan som fanns i hennes hand skulle snart komma att verka. Håret var uppsnurrat i en slarvig knut och som vanligt, när hon började tidigt, hade hon valt löst åtsittande kläder.
”Anteckningar bara...”, svarade han kort på hennes fråga, men avslutade med ett leende för att inte verka otrevlig.
Med en matt suck slängde hon sig ner på soffan tätt intill och så att Ethan lätt kunde lägga en arm runt hennes midjan och ge henne en snabb godmorgonkyss.

Korey hann precis lägga märke till hans snabba leende och skulle precis le tillbaka när någon annan kom och blockerade sikten. Det var en tjej som såg ut att vara ungefär i deras ålder, och hon verkade känna den blonda killen.
Han irriterade sig smått på tjejen, men försökte att ignorera det. Dock kunde han inte släppa blicken ifrån dem. Han såg deras munnar röra sig men tack vare musiken i öronen kunde han inte uppfatta ett ord av det dem sa. Tjejen satte sig bredvid honom och sedan kysstes dem. Han suckade och himlade lätt med ögonen. Förhållanden hade aldrig varit Koreys grej. Han hade inte direkt haft många tidigare förhållande och de få han väl haft hade inte hållt speciellt länge.

När Ethan lutat sig tillbaka mot ryggstödet kände han sig plötsligt iakttagen. Hans blick fördes tillbaka till killen mitt emot dem, och det visade sig att han hade rätt. Den här gången lät han deras blickar mötas och fortsatte att se på honom i några sekunder.
Flickvännen verkade däremot inte lägga märke till att hans fokus inte längre låg på henne. Hon hade fullt upp med att berätta om en konflikt som hon hamnat i tillsammans med en av sina närmare tjejkompisar. Men för Ethan var hennes ord som dova ljud i bakgrunden.

Efter ett tag insåg Korey att killen mitt emot nu kollade tillbaka på honom. Han såg att tjejen bredvid rörde på munnen och antog att hon pratade med killen, men han verkade inte fokusera på henne alls. Helt ärligt kändes det som att han fokuserade mer på Korey än henne.
Korey kollade på den blonda killen och höjde ena ögonbrynet lite frågande.

När Ethan såg att killen höjde frågande på ögonbrynet vek han undan blicken igen, men kunde inte låta bli att skratta till på grund av den märkliga situationen.
"Hallå, lyssnar du ens på mig?", hörde han plötsligt flickvännen säga samtidigt hon knuffade till honom lätt i sidan.
"Såklart jag gör..." svarade Ethan med en munter ton och la armarna om henne igen för att visa att hon hade hans uppmärksamhet.

Han märkte att killen mittemot vek undan blicken men Korey själv släppte fortfarande inte blicken från honom. Han såg återigen att de rörde på munnarna och -förmodligen- sa något till varandra.
Nu började han helt ärligt bli lite nyfiken på vad de sa, men mer än så hann han inte tänka innan hans kompis klev fram framför honom. Han tog tag i Koreys hörlurar med båda händerna och drog snabbt ut båda hörlurarna ur hans öron samtidigt "Hallå, Korey? sover du eller?". Korey ryckte till och kollade snabbt upp på honom. "Va? uhh, nejdå.." svarade han smått förvirrat.

Då klockan närmade sig åtta började korridoren fyllas av elever från olika årskurser. Ethan och hans flickvän reste sig tillsammans och höll om varandra en sista gång innan de började gå åt olika håll. Han återvände till sitt skåp och hon begav sig bort till två vänner som tålmodigt stod och väntade.
Efter att återigen ha smällt till skåpsluckan och lyckats få ut sina skolböcker slängde Ethan en sista blick bort mot killen som suttit på bänken mitt emot. Han var inte längre ensam. Någon hade ställt sig framför honom och ryckt ut hörlurarna ur hans öron för att få kontakt.

"Lektionen börjar snart, vi borde kanske ta och gå till klassrummet? kom igen nu!!" sa hans vän otåligt. "Uh.. ja, självklart!" Svarade Korey, som fortfarande var lite borta i sina egna tankar. Han tog sina grejer och reste sig upp. I sällskap med sin kompis började han gå iväg mot lektionssalen.
Väl framme vid klassrummet satte han sig ensam vid ett tomt bord nästan längst bak. Han tog fram sitt anteckningsblock, bläddrade lite tills han hittade en tom sida och började rita lite på ett öga. Rita var egentligen inget han var speciellt bra på eller brukade göra ofta, Men om han hade tråkigt kunde han ibland klottra lite i sitt block.