lever i fantasin [prs]

wait. skulle nt jag ta noel????? im confused???? styr du honom om du vill hahahaha
edit: jag skriver inte ur perspektiv av någon av killarna nu eftersom att jag inte vet vem som styr vem cx

----
"Det vill du inte ens veta." Jag fnös. "Själv då? Du låter inte helt okej? Har det hänt något?"
Jag klämde fast mobilen mellan axeln och örat och fällde in sängdelen av soffan och fixade till kuddarna. Skulle jag vara helt ärlig så såg det faktiskt riktigt bra ut. Jag gick in i köket och stoppade en av jordgubbarna i durkslaget under den ljumna strålen av vatten innan jag satte den i munnen.
Jag passade på att skölja av resten av dem medan jag höll på, och när jag var klar lyssnade jag på ljudet av vattnet som sögs ner i avloppet.

wait. jo. det skulle du ju... sorry, vi kör på det från och med nu XD vi kan skifta lite om du tänker snacka med honom nån gång och vill ha lite mer än ett samtal med dig själv, bara säg till hahaha XD
edit: glad att du inte har sett skam för jag tar rätt mycket inspo därifrån hehe

----
Jag stod framför helkroppsspegeln i det trånga badrummet. Jag hade en vit IKEA-badrock runt kroppen och jag stod nära för att betrakta mig själv. Ibland behövde man bara en stund tillsammans med sin spegelbild på tu man hand.
Osminkad såg jag ut som vem som helst. Jag visste själv om att jag ansågs vara bland de människor som räknades som snygga, men allt var sminkets förtjänst. Om jag skulle ta någon ära själv skulle äran gå till min hand som klarade av att sminka mig själv.
Ett knackande hördes på dörren och jag låste upp. Självklart stod Dante utanför. Jag gjorde en ansats för att stänga dörren men han satte foten emellan.
"Jag tänker inte hänga med, för sista gången!" utbrast jag. "Kan du inte ens låta mig duscha i fred, Dante? Jag vill verkligen inte följa med."

(styr du Noel vidare om du vill c; )

ahahahah oki :]]]
----
Dante suckade och gav Hilma en bedjande blick. Han ville verkligen att hon skulle träffa de andra, särskilt Viola eftersom att de aldrig träffats tidigare.
"Kom igen, Hilma, vi ska inte göra mycket, bara titta på film och hänga. Om du tycker att det är lika hemskt efter, låt oss säga en timme?, så får du lov att köra hem med min bil."
Hennes bruna ögon sköt blixtar på honom och han la märke till att 'bältet' till badrocken höll på att öppnas, men han sa inget om det för då hade hon bara blivit ännu argare.
Kom igen nu, Hilma, tänkte han hoppfullt.
----
"Försöker mig på att skriva. Det går inte så bra."
Noel stönade frustrerat och smällde ihop blocket så att pennan flög iväg och rullade ner under kanten på räcket och föll ner mot gräset. Han brydde sig inte om den, det var bara en penna, och klev in i vardagsrummet.
"Jag mår förresten bra, jag behöver bara verkligen en dusch och sen kommer jag vara pigg och glad igen. Vad ville du?"

"Nej sa jag", sa jag och kände mig genast elak när Dante gav mig en sorgsen blick. Hans ögon var fina - tyvärr oftast ganska kalla och de fick en konstig uppsyn när han var full - och jag önskade att jag hade vetat vilken färg de hade. "Hur trevlig skulle jag vara på en skala om jag stack efter en timme för att jag inte uppskattade dem?"
Jag tappade plötsligt hårborsten jag höll i handen och böjde mig frustrerat framåt. Jag visste att badrocken ibland öppnades lite grann när jag böjde mig framåt, men jag struntade i det och ställde mig sedan rakt upp igen. Jag tittade in i Dantes ögon igen och bestämde mig för att jag inte tänkte ge mig. Jag visste innerst inne att han skulle hitta på något sätt att få mig att snacka med dem - två burkar i varsin ände på ett kilometerlångt snöre eller vad som helst - men jag skulle kämpa emot tills jag fick titta vidare på Skam i min säng.

Dante ryckte sorgset på axlarna och vände sig om för att gå iväg.
"Som du vill. Viola lagar underbar pesto-pasta. Vi har inga snacks eller mat hemma och jag vet att datan snart är slut, så du kommer nog inte kunna kolla på fler än två avsnitt av Skam. Du kommer dessutom inte klara hela kvällen utan snacks och då måste du gå till macken där din Adam-stalker jobbar för att köpa det. Men gör vad du vill."

----
Jag satte mig ner på en av de vita vintagestolarna i köket.
"Jag undrar bara om ni vill ha något att äta? Ni skulle väl komma 19:30?"
Plötsligt slog det mig om att jag kanske borde duscha, men jag hade duschat på morgonen, så jag skulle nog klara mig i alla fall.

Jag stönade. Varför skulle Dante alltid vara så manipulativ? Jag riktigt kände hur frustrationen över datan-är-slut-situationen kom bara jag tänkte på det. Men nej - jag skulle klara mig utan snacks (om bara för att slippa träffa Adam-stalker) och om datan tog slut så skulle jag spela cello. Det var inga problem alls.
Jag gick beslutsamt ut från badrummet i mina fluffiga morgontofflor för att ta på mig min bekväma jumpsuit. Hemmakväll - check.

~~~~

Dante gick runt i köket och plockade undan hans disk från lunchen som han glömt att diska. Sedan Hilma började jobba på donken så kunde han inte komma med ursäkten "du diskar ju ändå nu, och jag kommer bara att göra allt värre". Han var dessutom arg för att hon inte kunde göra honom en tjänst och hänga med till Noels kompis. Hilma kanske kom ihåg henne - vilket Dante inte gjorde själv, trots att han var säker på att hon varit på samma fest någon gång - och hon skulle då kunna hjälpa honom om han däckade eller skämde ut sig.
Hämnas skulle han - och han hade redan en plan.

Noel nickade för sig själv, men kom på att hon inte kunde så honom så han svarade istället.
"Svaret är ja på båda frågorna. Dante bad om pestopasta, om det skulle gå bra för dig att fixa. Var det något mer annars? Jag skulle behöva hoppa i duschen så att jag hinner komma lite tidigare till dig."
----
"Nej det var allt. Vi ses senare. Älskar dig!"
Med det la jag på och gick in i köket. Jag plockade ut pastan, men började inte laga maten än då den hade hunnit kallna på den tiden hon väntade på sina gäster. Istället tog hon fram ett rivjärn och en parmesanost och en fetaost som hon tänkte skära upp senare.

- 20 min senare -

Dante stod utanför porten och kollade snabbt upp vart tjejen bodde. Det var inte så långt, men precis så långt att det skulle ta för lång tid att gå. Det kanske var bäst att ta bilen ändå, trots att det var krångligt att parkera och allt.
Han gick den korta vägen till parkeringen och låste upp sin gamla volvo. Dagen till ära hade han tagit på sig en mörkblå kortärmad skjorta - inte alls hans stil, men någon gång skulle man väl vara lite civiliserad. Bilen startade med ett torrt vrål och Dante backade ut från parkeringsplatsen. Med cigaretter i fickan, lite parfym i halslinningen och med en djävulskt kul plan i bakhuvudet var kvällen räddad.

Ljudet av knackningar på dörren fick mig att sänka värmen på plattan och skutta mot dörren. Jag undvek kartongen och bubbelplasten som låg på golvet och lyckades ta mig till hallen utan att halka och dö. Snabbt drog jag handen genom håret och slängde upp dörren för att se min bästa vän stå där med ett brett flin. Mina armar flög runt hans nacke och jag hoppade in i hans armar.
"Noel!" skrattade jag.

Jag knackade på Almas dörr. Hon spelade stark kentmusik där inne och jag antog att hon skrev eller något liknande.
"Alma!" ropade jag.
Jag hörde steg från andra sidan och dörren öppnades. En svullen Alma tittade ut. Hon såg verkligen förskräcklig ut - snor gjorde kanterna på hennes näsborrar blanka, hennes blonda hår var stripigt och hennes ögon var rödsprängda.
"Vad är det för fel på dig?" frågade jag och backade diskret ett steg.
"Något jäkla virus. Feber och utslag på ryggen. Jag vette fan." Alma skakade på huvudet och tittade ner i golvet. "Du borde hålla dig borta."
Jag putade med underläppen för att visa att jag ville umgås med henne och hon log trött mot mig.
"Ska jag göra en kopp te?" frågade jag. "Har päron och choklad."
"Nej tack, jag försöker sänka mitt intag av vätska för att bromsa mitt snorflöde", svarade Alma och jag skrattade.
"Vilken logik", fnissade jag och Alma fnissade hon med. Jag log mot henne och hon stängde dörren.
Alltså hade jag bara Skam kvar att göra resten av kvällen.

~~~~

Ludwig kollade till frisyren en sista gång innan han ringde på klockan. Ett skrapande pling hördes inifrån och ett bekant stegmönster. Dörren öppnades av ingen mindre än Noel Flike.
"Hey", sa han och Ludde gav honom en tafatt kram. Han tog sedan ett steg in i lägenheten och överväldigades av en underbar doft av smält smör och vattenånga. Viola lagade något riktigt najs. Det pirrade till i Luddes mage. Han tog ett steg in i köket och tog ett djupt andetag.
"Hej, Viola", sa han och svalde. Hon var lika fin som någonsin.