[PRS] Yehet & Allie Mazur

Det mjuka materialet träffar Daniel hårt i ansiktet, vilket får honom att grimasera av den tillfälliga smärtan som kommer. Visst, kudden är mjuk, men han var oförberedd.
"Mina reflexer är snabbare än ljusets hastighet!" påpekar sextonåringen medan tanken på revansch gör sin väg upp till hans hjärna. Han flinar enkelt mot den blonda och sträcker sig för att få tag på en ut av hans många kuddar. Daniel har en stor kärlek för kuddar, han vet inte vart den kommer ifrån. Men kärleken har gjort så att minst sju kuddar ligger huller om buller i hans säng. Efter ett fåtal kast kryper han fram mot Noah på sina knän och drar ner hans händer som varit hans skydd. "Jag gjorde dig generad, visst gjorde jag?" frågade Daniel med ett stolt skratt. "Jag gjorde dig för en gångs skull generad!"

"Dröm vidare." fnyser Noah men han kan inte hålla tillbaka skrattet som bubblar upp. Han lutar pannan mot den Andres axel och fortsätter tyst skratta. "Om jag hade vetat att vi skulle börjat kasta kuddar hade jag inte slutat plugga." suckar han sedan. Ärligt talat borde han väl spänna av lite, men engelska är det ämne han har störst problem med. Det må vara samma typ av bokstäver som i franska, men stavningen, grammatiken och uttalet är en helt annan grej.
"Ibland undrar jag om du försöker få mig att sluta plugga bara för att du ska kunna mobba min engelska resten av livet." tillägger han skämtsamt.

Daniel ser ner på sin vän medan ett glatt leende gör sin väg upp mot hans ansikte. Han rufsar till de blonda lockarna som kittlas mot hans kind och nyper till Noahs näsa mellan tummen och pekfingret.
"Visst låter det rätt troligt?" säger han och skrattar, han älskar att reta den kortare och kommer förmodligen att hitta ett eller ett annat sätt till att alltid göra det, men för tillfället är inte engelskan en ut av dem. "Jag vill bara att du ska ta det lite lugnt, och att det ibland händer när du pluggar engelska är rena slumpen." det känns så annorlunda att ha hans panna mot hans axel. Daniel har aldrig haft svårt för skinships, men nu, nu är det annorlunda. Av någon anledning. "Jag kan erbjuda dig min hjälp, jag kan vara din knight in shining armor." Daniel kan säga en del konstiga saker ibland.

Något som låter som en blandning mellan en fnysning och ett skratt slipper förbi Noahs läpppar och han skakar på huvudet åt Daniels ord.
"Du kanske är duktig på att prata engelska, men hur är det med stavningen?" frågar han retsamt och petar den brunhårige i pannan. "Och vem var det nu igen som i panik ringde mig några timmar innan ett prov i modern japanska för något år sen och skrek 'jag minns inte hälften av det här'?"
Han flinar mot Daniel, men de båda vet att han bara retas.

Daniel putar med underläppen när han ser på sin vän.
"Min stavning är jättebra, du ska bara veta," berättar han och slänger in en bit banan i munnen. "Lika bra som Stephen King, faktiskt," han börjar att leka med Noahs blonda lockar. Han kammar igenom luggen innan han drar ner en tofs från sin handled som han sätter upp håret med. Det ser lite ut som ett enhörningshorn noterar han. "Och, jag har aldrig sagt att modern japanska är min cup of tea, det är det verkligen inte. Men jag är fortfarande kungen över språk, så sudda bort det där flinet från ditt ansikte." Daniel låter sig själv flina tillbaka mot den blonda, han har ingenting emot när han flinar. På så sätt vet han om att Noah inte har något emot att snacka med honom, i alla fall.

"Kungen över språk? Akta så du inte tar i så du spricker." fnyser Noah. Den blonde känner hur hans leende bara växer. "Sen när blev du kung över något?" Noah flinar utmanande. "Senast jag kollade var du en dansande chokladnarkoman."
Han plockar upp en jordgubbe som ramlat på golvet och doppar den i chokladen innan han håller fram den mot dem andre.
"Gapa stort." skämtar han.

Daniel försöker att kväva sitt skratt, men misslyckas totalt. Han gapar stort medan skrattet bubblar i honom, han bryr sig inte om att jordgubben legat på golvet ett litet tag. Den är precis lika god.
"Jag är inte bara en dansande chokladnarkoman," säger han mellan tuggorna och ruskar på huvudet. Efter Daniel tagit en stor klunk te fiskar han upp en bananbit som han doppar i choklad. Han vet mycket väl att killen mittemot honom inte är ett stort fan av sötsaker, man han ignorerar det faktumet. "Jag kan faktiskt spela gitarr också, och jag är duktig på massage. Te är jag lika beroende ut av." fortsätter han. "Jag som trodde du kände mig, gapa."

"Det är du son är chokladnarkomanen, inte jag." säger den blonde men trots det gapar han och äter den chokladdrypande frukten Daniel ger honom. Den är äckligt sötsliskig men ätbar. Noah tuggar så snabbt som möjligt och sväljer med en grimas.
"Det här är inte ett bra mellanmål." bannar han retsamt. "Du är precis som Misaki. En gång när jag kom hem åt hon chokladbröd med Nutella, strössel, kolasås och hallon." Han grimaserar äcklat. "Det såg ut som om en förbannad enhörning hade spytt upp sina inälvor och sedan dött på tallriken."

Det tar Daniel allt han har för att inte brista ut i skratt ännu en gång, grimasen hans vän gör får honom nästan att tappa andan. Den långa sextonåringen låter sin tumme stryka bort lite choklad som hamnat Noahs kind för att sedan äta upp det själv.
"Din syster vet hur man lever livet," kommenterar han och tar upp en nu bananbit, utan choklad, och håller upp den framför sin vän. "Allting med enhörningar är perfekt." lägger han till och fixar till tofsen som står rakt uppåt på Noahs panna med ett leende. Han tillåter sig själv sedan att försöka fixa samma frisyr på sitt huvud, men misslyckas. "Jag kan fixa en toast till dig, men bara om du hänger med ner."

"Mnä." muttrar den blonde och kurar demonstrativt ihop sig till en boll på den andres säng. Han borrar ner ansiktet i en av kuddarna, den doftar som Daniels schampo blandat med choklad. Det är varmt och Noah tänker att han nog skulle kunna ligga kvar här ett tag.
"Orkar inte röra mig." tillägger han mumlande ner i kuddarna. "Ditt onyttiga mellanmål har skadat mig. Chokladförgiftning." Han skrattar lätt. "Lova att du kommer på min begravning."