The good and the evil cooperate {PRS Annie Lupin € Piggelino}

Den högljudda nysning var som ett skrik i den tysta skogen. Abbie tvärvände hästen under sig och stirrade mot busken ljudet kommit ifrån. Hon drog händerna över kinderna för att utrota tårarna, vägrade visa sig svag. Abbie höll andan, önskade att hon hade haft sin pilbåge med sig. Det kändes förnedrande att behöva försvara sig med magin, mammas magi. Men under dagen hade den visat sig användbar. Hon höjde handen och spände fingrarna i luften, försökte imitera mammas rörelser och tillslut växte ett eldklot i hennes händer.
" Visa dig" sa hon med så stadig röst hon kunde, men det lät mest som en viskning.

Ett eldklot kom från flickans händer, hon måste vara från andra sidan muren. Lucy rörde sig inte utan satt där blickstilla och hoppades på att flickan skulle gå även om hon visste att det inte skulle hända. Hon fattade ett beslut och ställde sig upp. Många skulle antagligen nu springa iväg men hon stod kvar och stirrade på flickan innan hon snabbt tog upp sin hand och ett blått ljus kom fram. Lucy stirrade kyligt på flickan och började gå runt henne. Is började följa efter henne vart hon än gick och snart blev det en cirkel runt den mystiska flickan.
"Jag är prinsessan Lucy Whiteblood och jag ser att såna som du inte är välkomna till den här sidan av muren. Så jag ber er att rida härifrån annars blir det konsekvenser.", sade hon kyligt och blängde på henne.

Abbie stirrade på flickan och spåret av is efter henne, krafter helt olika hennes egna.
" Vad snackar du!" om fräste Abbie. Hon lät långsamt eldklotet växa sig större och förrvånades över hur lätt det gick.
" Säg inte åt mig vad jag ska göra." Spåret av is runt henne fick Abbie att känna sig osäker. En idé växte fram och hon riktade handen mot iscirkeln. Elden sköt ut från hennes fingrar och träffade isen. Spåret täcktes helt av eld istället för is och cirkeln flammade sprakande. Abbie lät ett nytt eldklot växa i hennes hand och såg leende på flickan genom de höga lågorna.Det var något bekant över henne, trots att Abbie var säker på att hon aldrig någonsin sätt henne förut.

Lucy rörde inte en min utan såg till så cirkeln började närma sig flickan. Hon tog några steg fram.
"Vet du inte att du är på andra sidan muren?", hånade hon flickan och log.
Lucy sträckte ut sin hand och elden som nyss varit där hade nu ersatts av isflammor. Cirkeln kom allt närmare flickan.
"Jag är prinsessan av den här sidan av muren och jag säger åt dig vad du ska göra om jag vill. Om du inte är van vid att ta order så kan du gå tillbaka till dit du kom från." säger Lucy och stirrade illvilligt på flickan. "Det är också ett brott att hota prinsessan här."
Hon drog upp sin hand och flickan flög genast upp.

Abbie drog efter andan och eldklotet i hennes hand försvann. Hon höjde blicken och såg ilsket på flickan.
" Folk ska ta order från mig, inget annat. Skryt på om din mur och att du är prinsessa men vad jag vet är det jag som är prinsessan i det här landet. Om ett år kommer min mor att avgå och jag kommer att vara drottningen. Då kan du vara hur mycket prinsessa du vill men det är ändå mig du kommer att var tvungen att lyda"
Under henne flydde hästen i panik bort från den flammande isen. Abbie fokuserade all sin kraft för att få fram magin och isflammorna dog sakta ut. Hon log för sig själv och vände blicken mot flickan igen. Hon upptäckte nya sidor av magin i sitt sinne, som om dem alltid varit där och hon förundrades av att hon aldrig upptäckt dem tidigare. Hon lätt två eldklot växa i händerna igen och stötte dem mot flickan. De träffade henne hårt i bröstet och hon flög bakåt. Abbie sänkte sig själv till marken och log för sig själv.
" Du borde se upp för mig, var glad att du lever."

Lucy landade hårt mot marken. Ilskan bubblade inom henne. Det här skulle flickan få sota för. Ilsket ställde hon sig upp och borstade bort smutsen från hennes kläder.
"Vart har du varit? Det är jag som är kronprinsessan över det här landet och det är jag som kommer bli drottning över det här landet. Jag tar inte order från lögnaktiga små dårar som du.", fräste Lucy ilsket och flickan landade ner marken innan hon flög upp igen och landande ner igen.
Hon gick fram till flickan och stampade på hennes rygg.
"Det är nog du som ska se upp för mig bondlurk."

Ilskan blixtrade genom hela Abbie. Hon vände sig om på marken grep tag i luften framför sig så som mamma brukade göra. Den avskyvärda flickan steg i luften och flämtade efter luft. Abbie log lömskt kramade hårdare om luften och stängde i och med det av flickans luft yttligare.
'" Bondlurk? Skulle en bondlurk rida runt med en häst från slottet? I en morgonklänning med äkta diamanter och guldstrån? Skulle en bondlurk ha krafter med vilka hon bara skulle kunna krama luften lite hårdare och du skulle falla död till marken? Hade du varit prinsessa hade du aldrig fått klä dig i vitt, vitt är syndens färg och hör inte hemma på slottet. Mamma skulle gladeligen avrätta dig för vad du gjort mot mig."
Hon reste sig upp igen och borstade bort jord från klänningen som trasats sönder. Hon fokuserade kraften på trädet bakom flickan, utan att låta henne andas, och lät trädets grenar slingra sig runt flickan och hålla henne fast i luften. Abbie släppte det magiska strypgreppet för att låta flickan prata, men lät grenarna krama hårdare runt hennes armar och kropp.

Nu hade Lucy fått nog, den här flickan skulle inte tro att hon fick bestämma. Hon fick luft och ramlade ner på marken. Flera par isdolkar störtade mot flickan och hon fick ett i magen, ett på bröstet och två stycken på benen.
"Ja, bondlurk. Eller en lögnaktig tjuv. Såna krafter måste inte vara så konstigt vid din sida av muren. Det var kanske därför mina föräldrar skapade den för att såna som du inte ska ta tronen. Och sen när blev vitt syndens färg? Hela mitt rike har på sig ljusa färger. Det är svart som är syndens färg."
Lucy gick fram och tog tag i flickan arm och vred den så hårt att en knakande hördes.
"Det är nog jag som kommer avrätta dig, och jag hoppas att din mor är nära så hon får se det."

Abbie drog efter andan och slet sig ilsket loss.
Hon tog sig upp på fötter och backade flera steg.
" Vad är det för riken och murar du babblar om, det finns bara ett rike, mitt rike. Och om du inte talar om det för mig tar jag reda på det själv." Hon log lömskt. " Jag kan läsa tankar, och om du vill behålla dina för dig själv ett tag till är det bäst att du talar sanning, nu."
Abbie lät ännu en gång ett eldklot växa i handen som försvar. Det fanns ingen andlening att tala om hur lite hon faktiskt kunde kontrollera sin tankekraft.

Lucy höjde på sitt ögonbryn. Visste hon inte? Men det skulle aldrig skada om hon berätta.
"Har du aldrig någonsin funderat på varför det finns en mur? Mina föräldrar har aldrig velat berätta vad det finns på andra sidan muren och varför man byggde den." hon började nu fattad vad det här betydde. "Du sa att du var prinsessa över riket, jag sa att jag var prinsessa över riket. Du är inte från den här sidan av muren verkar det som och jag är från den här sidan av muren. Ser du slottet bakom mig, det är det slott jag bor i och jag är säker på att du aldrig sätt den förut. Så berätta, vad finns på andra sidan av muren och hur kommer det sig att du tror att du är en prinsessa?"
Äntligen nu så skulle hon få svar som hon har frågat om i 11 år.