[PRS] boknörd_ & LunaLovegood123

Halvgudarna som satt samlade runt bordet hade nyfiket sträckt på sig.
"Hur vet vi det då?" frågade Silena - den enda som inte behandlade mig som en dyrbar vas - och höjde på ögonbrynen.
Silena hade enligt mig alltid varit ganska källkritisk, så att säga.
Hon ifrågasatte alltid skvaller och till och med idén om att jag var den profetian handlade om - och det fick mig att uppskatta henne ännu mer.
Jag orkade inte vara huvudpersonen hela tiden, ledaren i det Fånga flaggan-lag jag var med i.
Mr D's fnysning ryckte mig ur tankarna.
"Varför skulle vi annars ha kallat till möte fröken Beauergard?" frågade han slött. "Alltså, ers höghet Hekate har själv informerat oss om detta. Varför vet vi inte. Kanske halvguden är hennes dotter?" Mr D muttrade något otydligt.
"I vilket fall som helst så kommer de någon gång imorgon."

Nervösa och nyfikna försvann stugledarna ut ur Stora huset. När ingen var kvar och Mr D satt sig för att spela på sin gamla Pac Man-maskin tog jag chansen och frågade Keiron.
"Vart kommer de att sova någonstans, farbror?" frågade jag och satte mig ned brevid kentauren.
Jag brukade kalla honom farbror eftersom att han var den manliga släkting jag var närmst.
"Vet inte", svarade Keiron och log. "Vi får se."

När vi var klara, så gick det nätt och jämt att få igen min väska. Även Quinn verkade ha insett problemet för hon tar fram sin stav och säger en inte så effektiv uttöjningsbesvärjelse.Jag suckar och sträcker ut mina händer och säger några främmande ord.
"Tentóste éxo, megalónoun, dievryméni," jag vet inte var de kom ifrån, de bara dök upp. Som om jag alltid kunnat dem. Quinn såg chockat på mig, hon visste såklart att jag kunde stavlös magi men hon hade aldrig hört mig prata på något främmande språk.
" Det lät som grekiska," sa hon chockat och skakade på min ryggsäck som inte hade förstorats ett dugg, men det var ju som sagt på insidan och inte på utsidan.
" Grekiska, jag har aldrig kunnat grekiska," sa jag medans jag kastade en baseball keps till Quinn som la i den i min ryggsäck.
" Är det allt?" frågade hon, jag nickade och hon drog igen dragkedjan och gav tillbaka den till mig.
" Bra, nu ska du sova," jag stönade
" Hon är bara sju," sa jag men det gick in att argumentera mot Quinn som tryckte ner mig i min säng.
" Du ska säkert upp tidigt imorgon," sa hon "så sov, väck mig imorgon innan du ger dig iväg."
" Jag lovar Qui," sa jag och sparkade av mig skorna, sedan blundade jag och förberedde mig för mardrömmen.

Jag stod på ett stort torg, människor skrek och pekade på en flicka som stod mitt i en brinnande eld. Genast fick jag bråttom att springa bort och ta ner henne bara för att upptäcka att det var jag som var där och inte hon. Jag kände elden bränna och sticka på min fötter. Sedan ändrades den och visade en symbol som såg ut att föreställa tre pilar som pekade åt ett varsitt håll. Det är en korsväg, vad ska det betyda? Sen blev allt svart och alla drömmar försvann och jag somnade på allvar

Senare den kvällen låg jag och tänkte på vad Keiron berättat.
Det skulle komma gäster från Storbritannien och Hekate själv hade informerat oss om det. Varför visste jag inte. En av dem var kanske hennes barn, men Halvblodslägret hade inte en stuga tillägnad magins och korsvägarnas gudinna, eftersom att de inte byggt fler stugor än till de gudar som hade en tron på Olympen.
Stugorna som formade ett U tillhörde endast de större gudarna, borträknat från Hades - varför förstod jag inte riktigt, Hera hade ju en stuga men hon hade inga halvgudabarn.
Enligt mig var det konstigt. Det var ju bland annat därför de mindre gudarna ställde sig mot Olympierna - fattade de ingenting?
I och för sig hade de min pappa som ledare...
och ja, då går väl saker som de går.
Jag vände mig om i sängen och då slocknade jag.
Världen omkring mig omslöts av mörker. Min kropp svävade i det tomma intet och den kändes helt tyngdlös, som om mina organ svävade fritt i kroppen.
En röst ekade omkring mig.
"Allt kommer att förändras, Zeus dotter."
Det var en kvinnas.
Samma mening upprepades om och om igen, att allt kommer att förändras.
Tillsist drunknade rösten i en djup våg av sömn.

När jag vaken var klockan fem och jag insåg att jag inte skulle kunna somna om. Nattens dröm var fortfarande kvar och jag kunde inte glömma hur jag stod mitt i elden och vad innebar korsvägen? Ska jag få ett val med tre olika möjligheter? Jag vill inte ha ett sådant val, tänkte jag medan jag satte på mig ett par slitna jeans och en tröja som det stod "We all have a unicorn inside us", den var väldigt fånig men jag älskade den. Sedan tog jag fram min arméjacka, jag hade sytt fast några symboler på den också. Sedan satte jag på mig ett par converse, det var skönt att slippa ha uniformen. Den var väldigt varm och den kliade. Jag satte å mig ryggsäcken och var på väg ut ur sovsalen när jag kom ihåg mitt löfte till Quinn. Tyst tassade jag bort till henne för att inte växa de andra tjejerna som vi delade med. De var inte särskilt shyssta så jag vill helst undvika att väcka dem. både Narcissa Black och Scarlett Young var väldigt stora mugglarhatare och de brukade ofta mobba Quinn eftersom hon är ett halvblod. Jag ställde mig bredvid Quinns säng och skakade henne lite försiktigt.
" Qui,Qui, vakna," jag ruskade henne, hon mumlade något otydligt om gurkor och trollstavar.
“ Vakna då,” sa jag irriterat, precis då slog hon upp ögonen och satte sig yrvaket upp.
“ Sophie men vad?” sa hon trött och jag suckade.
“ Jag ska ge mig iväg nu.”
“ Jag kommer sakna dig, lycka till,” sa hon och det dröjde inte länge förens hon somnade om. Tyst smög jag ut ur sovsalen och ut ur uppehållsrummet, sedan sprang jag i de ödsliga korridorerna bort mot hallen som man kommer in i vid början av terminen. Den enda som har kommit är Eric, han skiner upp när han ser mig och vinkar glatt.

Jag vaknade klockan tio. Solen sken igenom fönstren och det mullrade - alltså var allt precis som vanligt i stuga ett. Bortsett från min egen nervösa atmosfär.
Jag gäspade och nattens dröm for tillbaka in i huvudet.
Den fick mig att tänka på en bok jag läst. Jag mindes inte vad den hette, men det kändes som om " Allt kommer att förändras " var en känd replik i den.
Jag skakade på huvudet och drog på min en Halvblodslägret-tröja, det var liksom min standardklädsel; antingen short och CHB-tröja, eller jeans och CHB-röja. Det var väl ungefär som de flesta på camp - förutom att vissa hade kjol och andra mjukisbyxor. Jag drog borsten genom håret och satte upp det i en slarvig tofs.
Utanför hördes skratt, prat och såfort jag klev ut möttes jag av nervositeten och uprrymdheten som slagits ihop och bildat en atmosfär så tjock att den nästan var klibbig.
"Jade!" Silenas röst hördes glatt några meter bakom mig och jag vände mig om för att kolla i Silenas blå ögon.
"Vad sägs om svärdsfäktning?" föreslog hon glatt och jag nickade. Tillsammans gick vi bort mot arenan, pratade och skrattade, men vi nämnde inte britterna.

Oh nej, tänkte jag. Var jag tvungen att vara själv med Eric. Jag hoppades inte det men han hade ju redan sett mig så jag hade ju inget annat val än att gå fram till honom.
" Hej," sa jag enkelt och han log. Han såg mycket bättre ut idag. Näsan var inte alls lika snorig och rödflammig.
" Är du nervös?" frågade han och jag nickade. Vi skulle åka till något främmande läger " jag har hört att det är som ett militärläger," viskade han och jag såg skeptiskt på honom.
" Militärläger? Är du seriös?" frågade jag och han nickade.
"Ja, Sarah hörde det från Max som hörde det från Moa som hörde det från Dumbledore," sa han.
" Är Moa tjejen från Ravenclaw?" frågade jag
" Japp och Max är killen från Gryffindor," sa han. Jag kunde inte låta bli attt se lite imponerad ut. Han verkade känna till allas namn. Plötsligt hörde vi ett högt ljud, det lät som några som skrattade. Jag och Eric vände oss om så att vi stod mittemot personerna. Det visade sig vara Max, Moa och Professor Slughorn. Han skulle antagligen förklara lite för oss.
" Bra, här är era flygbiljetter," sa Slughorn och Moa tog emot dem och stoppade ner dem i en liten handväska.
" Jag ska följa er ner till Hogsmeade. Därifrån ska ni transförera till York Airport. Har någon av er varit där förut?" frågar han och Max nickar " bra, då får du tranförera alla."
När Han hade förklarat allt började vi gå mot Hogsmeade.

Silena och jag blängde lekfullt på varann innan vi började trampa runt i cirklar. Väntade spänt på den andras första rörelser och hade svärden dragna.
Silena var den första att anfalla, precis som jag förutsatt. Hon siktade på min axel och jag blockerade slaget innan jag anföll mot hennes mage, ett ställe vissa var långsamma att skydda.
Men jag visste att Afrodites dotter var annorlunda, och på fler sätt än så.
Silena Beauregard var bra på svärdfäktning, hon brydde sig knappt om vad hon hade på sig och var den modigaste människan jag träffat.
Vår duell slutade med att vi gjorde samma drag - våra svärd mötes i mitten och vreds ur bådas händer.
Silenas förvånade min var obetalbar och skrattandes ramlade vi ihop på marken. Svärden låg några meter ifrån, alldeles bortglömda.

Slughorn hade tvingat oss att hålla varandra i handen. Ingen såg ut att njuta förutom Eric som hade hamnat bredvid mig. Han såg överlycklig ut och kunde inte släppa blicken ifrån mig. Det gjorde mig obekväm, hade jag något konstigt i ansiktet? Precis som han läst mina tankar, så skakade han nästan omärkligt på huvudet.
" Nu åker vi," sa plötsligt Max och jag kände en obehaglig sugande känsla i magen. Som att få en smäll som gör att man tappar andan. Sedan stod vi plötsligt utanför en stor flygplats. Vi gick in och gick fram till något som ser ut som en informationsdisk. Moa tog fram våra biljetter och checkade in oss sedan fick våra väskor gå igenom en säkerhetskontroll. Då slog det mig att jag uttöjt min väska med magi men hur skulle de reagera? Snälla, snälla dölj min besvärjelse snälla snälla, var mina ända tankar när jag la min ryggsäck på rullbandet och såg den åka igenom. Snälla låt de inte märka något, antingen så var det ödet eller så hade jag otrolig tur för den blev godkänd. Jag lät en liten flämting slinka ur mig, vilket fick Moa, Max och Eric att se undrande på mig.
" Är bara törstig," sa jag och tog min väska från bandet. " ska vi ses vid Gate 5 en kvart innan påstigningen?" de nickade och jag gick bort till taxfree shopen för att kolla lite och köpa en dricka.

Efter skrattattacken hade vi bestämt oss för att gå till pegaserna. De blängde på varandra när de trodde att vi inte såg och gjorde allt för att bli den mest sedda och den vi skulle ta hand om. Tillsist gick vi in boxen som tillhörde en pegas med svart päls och vit bläs.
I tystnad borstade vi av henne - Silena sa att det var ett sto som hette Blackie - och sedan flätade vi hennes man och svans.
"Vad fin du är", berömde jag stoet medan jag ledde ut henne. Blackie krökte på nacken och spetsade öronen åt mitt beröm, som om hon förstod vad jag sagt.
"Dåså", sade Silena glatt. Du börar!

Jag såg mig omkring i den lilla butiken, det fanns ganska mycket. Jag gick fram till parfymerna, borde jag köpte den här till Quinn? Tänkte jag medans jag luktade på som doftade hallon och choklad, två av hennes favorit smaker i världen. Jag beslöt mig för att köpa den, sedan köpte jag lite mugglargodis och någon mugglar dricka som hette Fanta Exotic till mig själv. När jag hade betalat så gick jag ut ur butiken med mina nya köpta saker, sedan stannade jag vid en bänk för att lägga ner allt i väskan. Medans jag gjorde det såg jag bara ur ögonvrån hur en kvinna sneglade konstigt på mig. Jag brydde mig inte så mycket om det, men hon fortsatte att följa efter mig ner jag gick till Gate 5 som vi hade bestämt. De andra var redan där och väntade otåligt på mig.
" Äntligen," sa Moa och såg irriterat på mig men sedan byttes det ut mot förvåning och hon såg på något bakom mig " vem är det där?" Jag kände hur en hand las på min axel, skrämt såg jag upp mot främlingens ansikte. Det var samma kvinna som följt efter mig, hon hade ett ganska elakt grin på läpparna, hennes ögon vara illröda och var det päls på hennes ben? Fast de andra varkade inte se det, de såg bara trollbundet på henne.
" O jag är ledsen om jag glömde att presentera mig," sa hon och sträckte ut den andra handen mot var och en som skakade den " jag är Patrica, Sophies moster," moster? Jag har ingen moster men de andra bara nickade som om det var sant.
" Ni har väl inget emot att jag lånar Sophie ett tag," de skakade på sina huvuden. Jag kunde inte se några känslor alls i deras ansikten. Hade hon hypnotiserat dem? De verkade inte ha några känslor alls, de verkade helt uppslukade av henne.
" Bra, glöm nu bort Sophie under en timme. Ni ska inte minnas något av henne. " sa hon och plötsligt så vände de sig om och gick bort från mig.
" Nu ska du följa med mig," sa hon och spände blicken i mig och plötsligt försvann min fria vilja och jag kände hur någon tog över min kropp och när Patrica ledde bort mig kunde jag inte ens protestera även om jag ville.