PRS /Lily & Emma07

hon och hennes mor åkte i. De var framme om bara någon timme, men hon var ändå rastlös. Hon var också något orolig, då hennes trolovning kom allt närmare. Hon hade vetat hela sitt liv att hon skulle bli bortlovad, men hade ändå inte förväntat sig att giftas bort med en Baratheon som dessutom var kronprins - hon var ändå andra dottern, med en äldre bror. Den alliansen behövdes, efter Kungarnas krig. Familjerna litade inte på varandra, men med tanke på blodsbröllopet så tyckte Mary att de hade all rätt att vara misstänksamma. De hade med sig en del egna vakter, då hennes mor inte på några villkor skulle låta henne bo där utan att ha Starks vakter runt sig. Stark var inte den rikaste familjen, men Norden var stort, och kanske inte tätbefolkat men de hade en hel del män. Dessutom var de folkkära - de hade alltid styrt Norden väl, och småfolket hade verkat lättat då Stark åter kom till makten. Även muren började komma uppåt igen - fler av borgarna hade rustats upp och de var fler skickliga män där igen.


Daenerys såg ut över skeppets reling, såg inte mer än hav och mer hav, men visste att där bortom havet låg Västeros, som snart nog skulle komma att bli hennes. Hon var redo för en invasion, efter att ha kämpat för att få ihop tillräckligt mycket manskap i många år, och efter att hennes drakar växt sig stora. De var nu enorma, och kraftfulla. Med deras hjälp och med den arme hon samlat skulle hon klara av att inta Västeros, speciellt som Euron störtats och styret var så pass osäkert. Hon hade samlat mycket man, en större arme än flera av de stora familjerna tillsammans skulle kunna ställa upp. Hon hade dessutom förvånansvärt mycket stöd ifrån relativt högt uppsatta män i Västeros.

Tommen satt i rådet och lyssnade på vad de andra hade att säga. De olika männen hade alltid många olika kommenterar och man behövde ta hänsyn till allt möjligt. Förstärka försvaret, skicka ut fler spioner, hjälpa någon annan familj med soldater. Allt möjligt.
"Vi har hört från Essos. Targaryens armé växer och det är inte lågt tills honom kommer hit", berättade Alran.
"Du säger det varje gång", svarade Tommen honom. "Vi förbereder oss så gott vi kan."
"Ni behöver mer!" försökte Alran bestämt.
"Vi skapar en allians med Starks nu. Då får vi ett starkare band med Frey", svarade Tommen och reste sig. "Något mer?" ingen av dem sa något. "Se över styrkorna vi har samlade över Westeros." sedan gick han ut därifrån. Han känner till drakarna gott och väl, de som erövrade och skapade Westeros en gång i tiden. De ska inte få förstöra allt igen. Tusentals liv kommer gå till spillo. Det är väl så kampen om tronen fungerar.

Nu var väl första gången som Maryanne faktiskt tyckte resan var intressant, nu när de började närma sig Kungshamn. Enligt hennes mor så borde de komma fram samma dag. Det var med skräckblandad förtjusning hon längtade dit, men mest ville hon komma fram - hon orkade inte sitta en dag till i vagnen och sy i timmar i sträck.

Åttaåriga Sanya Baratheon sprang genom korridoren och in på sin bror Theos rum. Han satt och slipade sitt svärd när hon kom in och hoppade upp på hans säng.
"Du kan inte bara springa in sådär!" protesreade Theo, men Sanya skrattade bara.
"Familjen Stark kommer snart", sa hon entusiastiskt till honom.
"Jag vet", sa Theo kort och satte ner sitt svärd i fodralet. Han hade visserligen ett svärd av metall, men det var inget stort svärd så som deras pappa hade. Bara ett enklare som fortfarande fungerade innan han vuxit till sig.
"Vill du kolla när jag övar?" frågade han sedan och Sanya nickade glatt och följde med honom ner mot borggården.

(I know, jag har glömt bort den här i en evighet, säg till om du inte vill köra längre eller så)