ÖPPET fantasy-roll

Får man vara med?

Endromeda satt inne på sitt rum som vanligt. Hon tittade ut genom det lilla fönstret. Hon funderade. Hon försökte tänka sig hur hennes liv hade sett ut om hon inte hade blivit biten.
Kanske hon skulle bo med sina föräldrar i ett stort och vackert hus långt bort från denhär betong klumpen utan framtid. (Stryker luggen ur ögonen och suckar) Kanske hon skulle vara mer öppen och inte behöva försöka förgöra staden. Kanske hade hon fått välja sin egen framtid. Kanske... Hon tittade ut över det förfallna huset utanför sitt fönster. Ibland trodde hon sig se att det lyste nere i det förfallna huset, som om någon eldade där nere, fast det var väll bara inbillningar tänkte hon. Hon kännde hur ensamheten kröp närmare. Tänk att jag är så... Att jag börjar fantisera om att det finns någon form av liv i ett förfallet hus. (Hon suckar) Endomedra går och lägger sig på sängen och bara stirrar upp i taket som vanligt.

*Harklar mig*

Får man vara med eller inte?

Uggla Emma07

Du får vara med. Fyll bara i mallen.

Välkommen! (ursäkta att jag inte svarade tidigare, men var på väg hem från skolan när du skrev och kom precis hem)



Han fortsatte rulla på framåt gatan, och relativt snabbt för att ha varit i rullstolen nådde han snart till biblioteket, som var hans mål. Där kunde han sitta i flera timmar och läsa. Hans farfar hade lärt honom att läsa och skriva, men de hade inte haft tillgång till några böcker, och nu var han glad över den möjligheten. Kentaurer hade genom alla år ansetts som ett folk som ägde stor kunskap, och hans farfar hade lärt honom väl, men ibland kunde han bli förvånad över människornas ovetskap om det som de kallade "onaturligt".

Okej, tack.

Namn: Yerimiti
Art: Skogs varelse. (Typ en vidareutvecklad människa)
Kön: tjej
Ålder: 15
Bakgrund: Har levt i tystnad då hela hennes familj är skogs varelser.
Personlighet: Hetsisk, hon vet inte vad hon tycker och hon är väldigt osäker i säg själv.

När Amber nådde fram till skogskanten stannade hon. Det var något som kändes annorlunda. Hon kunde inte sätta fingret på vad men det kändes inte rätt. Hon fortsatte en liten bit till in i skogen. Plötsligt slog det henne. Det var tyst. I vanliga fall brukade skogen vara full av ekorrar, fåglar och insekter av olika slag, men nu var det som att någon hade tagit alla djur. Amber satte sig på en sten i närheten. Hon behövde tänka.

Tack för taggningen Är nog gärna med, beror på mående, fast vill komma igång med rollandet igen
Gör iaf mallen senare typ imorgon eller på söndag

Endromeda låg kvar i sängen. Hon hade legat där och bara stirrat i taket i vad som kändes som en evighet, men nu var något annorlunda. Hon spetsade öronen och såg sig omkring. Allting såg ut som vanligt men det var något som inte stämde. Hon satte sig upp och började fundera. Efter en stund märkte hon det. Det annorlunda var ljudet. Allting var helt tyst. Ovanligt tyst. Inga fåglar som skränade, inga människor som gick omkring och pratade högljutt med varandra, inga bilar som dränade när de körde över de asfalterade vägarna. Det var bara tystnaden som lade sig som ett täcke över staden. Som om allt liv bara försvunnit. Hon gick ut i det lilla vardagsrummet och fram till det lilla fönstret som vätte ut mot gatan tre våningar nedanför.
Inte en människa, bil eller ett enda djur så långt ögat kunde se. Hon satte sig ner på det kalla golvet för att tänka...