HP-roll [PRS]

Det blev otroligt rörigt när tåget äntligen stannade vid Hogsmeade stationen. Vi skyndade oss ut ur tåget och till vagnarna. Vi passerade Luna, som stod och pratade med den yngsta Weasely-tjejen. Hennes drömmande blick stannade på det osynliga framför vagnarna, innan den vandrade till oss.
"Hej, Jaden", hälsade hon. Rösten var nästan lika frånvarande och drömmande som blicken, och jag log mot henne.
"Hej, Luna", hälsade jag. Hon log tillbaka.
Jag kunde nästan svära på att jag hörde Terry viska "lolliga Luna", men när jag vände mig mot honom stod han helt neutralt. Vi skyndade till en av vagnarna längst fram.
När vi gjort oss bekväma började vagnen röra på sig av sig självt. Jag hade egentligen aldrig tänkt på det, men nu när jag gjorde det…
Svaret var ju ändå ganska självklart. Magi, vad annars, liksom. Grindarna till Hogwarts öppnades och vagnen stannade. Vi gick in i den välbekanta byggnaden och jag kunde skymta Malfoys vitblonda hår genom elevmassan.
Mammas varning upprepades:
umgås inte med Malfoys.

Något av det bästa med den långa turen till skolan var att man fick rejält med tid att prata ikapp med vänner och få höra det senaste skvallret. Men efter ett antal timmar så började tåget sakta in och när vi kollade ut började Hogsmeade torna upp runt oss. Jag krånglade för att dra upp mitt långa hår från Hogwartsklädnaden in i det sista, letade upp katten som låg och sov i en andraårelevs knä längre fram i kupén och därefter rörde jag mig mot utgången med Andy hack i häl. Det skrek i tågets bromsar då de var väldigt gamla och snart stod tåget stilla.
Röken bolmade utanför när dörrarna sköts upp av konduktören och vi klev ut.
Jag hann knappt ta ett steg innan den stora skepnaden av Hogwarts skogvaktare Rubeus Hagrid dök upp framför mig.
"Violet! Kom och hämta dina grejer här borta!" Draco ropade på håll och jag skyndade mig dit. Vad förbannat stressad han skulle vara hela tiden. Daphne gick förbi mig i farten påväg mot Draco men hon stannade tvärt när Pansy Parkinson kom ut från tåget och slängde armarna runt honom. Daphne's öron blev illröda och hon vände på klacken och började gå mot vagnarna som skulle leda oss till slottet. Jag frustade irriterat och gick fram till min bror.
"Snyggt jobbat pucko." Fräste jag åt honom och nickade efter Daphne. Draco såg en aning miserabel ut när han drömmande kollade efter tjejen han var kär i medan han hade en bulldog hängande över axlarna istället. Jag räckte över Jinxx till Andy och hävde sedan ut min koffert och vi började röra oss mot vagnarna. På håll kunde jag se hur min klasskamrat Theodor Nott stod och klappade något osynligt i luften framför vagnarna. Hade det varit förra året så hade jag trott att han var knäpp, men som tur är så berättade Andy för mig för några månader sen att vagnarna dras av varelser som kallas Testraler. Det sägs att de bara kan ses av människor som sett döden. Jag led lite inombords medan jag steg upp i en vagn. Stackars Nott.
Vägen upp till skolan gick ovanligt snabbt och det var även mörkt ute nu. Kroppen har verkligen tagit stryk av att hela dagen ha suttit på ett tåg, men nu när skolan lystes upp av tusentals ljus ovanför oss så var det ett bekymmer att tänka på mindre. Vagnarna stannade vud grindarna och jag och mina vänner klev ur med stönanden och frustanden. Det var ett vimmel av elever vid grinden då vi väntade på att kunna ta oss igenom och låta läraren vid grinden bocka av oss på listan. Jag skulle precis börja gå uppåt mot skolan när Jinxx hoppade ur Andys famn och började springa mot några Ravenclaw elever längre bort. Jag suckade. Åh nej.

Jade skrek till och ryckte tag i mig.
"Vad?" suckade jag.
"E-en k-ka-katt!" tjöt hon. Jag himlade med ögonen. Jade var nästan inte rädd för något utom katter; jag visste inte riktigt varför, men hon fick panik och började gråta i princip varje gång hon såg en katt, även om det var en kattunge.
"Ta det lugnt, idiot. Den är ingen mördarkatt direkt, eftersom att den får vistas på Hogwarts områden", muttrade jag. Kattens blick flackade vettskrämt mellan mig och Jade. Den var liten och pälsen hade en färg av en blandning mellan grå och svart. Den jamade ynkligt, och när Jade såg dens skrämda läge lossade hennes grepp från min klädnad lite.
De flesta elever brydde sig inte, men några Slytherinare längre bort skrattade. En lång tjej med midjelångt, blondt hår - hon var också en Slytherinare, till döma av hennes slips - gick lite före sina skrattande klasskamrater. Jag kunde inte se hennes ansikte, men tydligen var det hennes katt då man med jämna mellanrum kunde höra henne ropa "Jinxx!". Katten vände blicken mot hennes håll, men den lyssnade forfarande misstänksamt på oss.
Tjejen kom närmre. Det långa håret föll i kaskader över hennes axlar när hon strök bort hårstrån från ansiktet.
"Är det din katt?" frågade Jade lite generat när hon kommit inom hörhåll och släppte handen från min klädnad helt. Tjejen nickade, och när ljuset från Hogwarts slottstorn lös på henne kände jag igen henne som Violet Malfoy.

Du måste skriva en fanfiction eller nåt! Du skriver fantastiskt bra ju!

Gud vad snäll du är :') Du skriver helt amazing du med! Känner att nu kan allt börja med historien när de träffat på varandra!

Sedan hände något helt oväntat. Den ena Ravenclaw eleven tjöt som om hon hade sett en gengångare även fast Jinxxie bara stod där framför dem. Mina kamrater uppfattade självklart detta och Andy, Astoria och Blaise började frusta av skratt.
"Det är en katt?" Skrattade Blaise.
Vem i hela världen kan vara rädd för den där fluffbollen?" Kved Andy då jag gav dem en sista blick och började gå bort för att hämta min olydiga katt efter dess rymningsförsök.
"Jinxx!" Jag ropade på henne men utan att få ens en ryckning i svanstoppen som svar.
Jag hamnade slutligen framför Ravenclaweleverna och tjejen som skrikit högt stirrade på mig med förakt. Skulle jag bli förvånad? Nämn någon utanför Slytherin som inte höll sig borta från mig och Draco.
"Är det din katt?" Frågade hon sedan och såg istället generad ut. Jag nickade lätt och hukade mig ned för att plocka upp Jinxx.
"Skrämde hon dig?" Undrade jag för att försöka lätta upp det stela i luften.
"Hon har varit rädd för katter ända sedan vi var små, jag vet inte varför." Sa rösten bredvid och jag vände mig lite och studerade den unga killen bredvid henne och insåg med ens att de måste vara syskon. Båda hade väldigt vackra ansiktsdrag och brunt hår i samma nyans, mer än så kunde jag inte urskilja i mörkret.
"Det var du som skrämde upp mig med dina idiotiska historier när vi var hos farmor Jaden." Jag började flina.
"Åh då förstår jag! Äh du är inte ensam, tack vare min bror så klarar jag inte längre av mörker. Han skrämde mig alltid när jag befann mig i ett mörkt rum och..."
"Violet kom nu!" Jag blev avbruten av mina vänner mitt i min berättelse och jag kastade en blick bakåt mot Andy som började plocka upp sitt bagage igen.
"Hörrni jag måste gå! Trevligt att träffas Jaden och..." Började jag och kollade på tjejen med en frågande min.
"Jade." Svarade hon lågt.
"och Jade. Vi ses väl uppe i skolan senare?" Jag blinkade åt dem och staplade tillbaka med katten i famnen. Jag kastade en sista blick bakåt och de kollade fortfarande efter mig och såg ganska förvirrade ut.

Åh, gud vad snällt! :')
håller verkligen med, att allt kan börja 'på riktigt' nu!

Violet blinkade åt oss, och försvann sedan till sina kompisar med katten i famnen.
"Puh", andades Jade ut. "Den var ju jätteläskig!"
Jag himlade mentalt med ögonen och följde efter henne till den Stora Salen. Det var ungefär som vanligt; borden var på sina platser, första årseleverna stod nervöst i en kö och väntade på att bli sorterade; men jag märkte direkt att stolen där Hagrid brukade sitta var tom. Lärarbordet kändes så.. fel utan honom. Det hade alltid suttit en glad, halvjätte brevid Professor McGonagall, så man tog det liksom förgivet.
Däremot lade jag märke till att en padd-liknande kvinna i rosa kläder och brunt hår, som hon nog hade haft papiljotter i, och en svart rosett. Hon pratade med Professor Snape; han såg oerhört obekväm ut och om Jaden inte hade hört padd-tantens tihihi:n då och då, eller bara haft en dålig känsla om henne, hade han skadeglatt tyckt att det hade varit rätt åt professorn med oljigt, svart hår.
När alla satt sig ner, och förstaårs eleverna sorterats i sina elevhem, höll Dumbledore sitt i-början-av-terminen-tal.
Jaden lyssnade halvt, och när Dumbledore skulle säga något angående Quidditch - då Jaden lyssnade som bäst - harklade sig padd-tanten och ställde sig upp.
Alla stirrade förvånat på henne; ingen hade någonsin avbrytit Dumbledore; till och med rektorn själv såg ytterligt fövånad ut.
"Tack så mycket för ert fina tal, professorn. Jag är Dolores Umbridge, och jag är härmed er nya lärare i Försvar mot Svartkonster. Jag förväntar mig ordning, och de som inte lyder kommer få sina straff."

Kommer inte ihåg exakt vad hon säger, men det gör väl inget? Om du kommer ihåg mer av hennes 'tal' kan du gära skriva det! ♥

Vi gick upp till skolan under mycket tjattrande och inom några minuter så släppte vid andfått av våra koffertar uppe i den stora slottshallen där de skulle flyttas till sovsalarna medans samlingen av elever satt och åt. Åh mat. Jag kunde knappt bärga mig inför att få sätta tänderna i kycklingpajen och potatisklyftorna.
"Min rygg..." flämtade Blaise och masserade sig själv i svanken. Vi började tränga oss igenom folkhopen för att kunna ta oss in i den Stora salen där välkomstceremonin skulle ta plats. Vi lyckades ta oss fram till det långa Slytherinbordet och jag satte mig nästan mittemot min bror som fortfarande hade Pansy hängande i armen och hon fnittrade tillgjort. Jag stirrade ogillande på henne och mottog en förstående blick från Draco. Sorteringen av förstaårselever var i full gång redan och vi väntade otåligt på att det skulle ta slut så vi kunde få mat någon gång.
"Vem sjutton är det där?" Väste Andy och puttade på mig varefter han nickade mot lärarbordet. Det gick inte att missta vem han syftade på, för bredvid Severus satt en kort kvinna med paddansikte, klädd i skrikande rosa kappa med tillhörande hatt. Jag rynkade pannan.
"Jag har ingen aning, men jag ogillar henne redan." Väste jag tillbaka och Andy fnissade. Innan maten serverades skulle rektor Dumbledore hålla sitt välkomsttal och vi såg hur Professor McGonagall plockade bort pallen och sorteringshatten samtidigt som rektorn reste sig från sin plats vid lärarbordet.
Det var nästan helt sjukt hur mycket respekt den här gamle mannen hade, så fort han harklade sig så blev salen näst intill så tyst att man kunde höra syrsorna utanför på slottsgården.
"Till våra nykomlingar" Sa Dumbledore med skallande röst och med armarna utbredda och ett stort leende.
"Välkomna! Till våra gamla elever, välkomna tillbaka! Ibland är det rätta stunden att hålla tal, men det här är inte den stunden. Hugg in bara!" Utbrast han och alla började applådera medan flämtningar från förstaårseleverna hördes extra högt när de såg hur den delikata maten magiskt dök upp på borden. Jag kände en lättnad över att jag äntligen skulle få något i magen och högg genast in.

"... och jagaren James Phil hann till och med ge mig en high five när han flög över ministerie läktaren varefter han kastade in det avgörande målet!" Draco smorde på med sitt skrytande vilket hälften bestod av lögner och tog stolt emot alla frågor och flämtanden av beundran från de andra eleverna vid bordet.
"Han är så töntig.." Viskade jag till Andy som kollade upp på mig med stekt potatis i hela munnen.
"Det är du med." Sa han menande och jag axlade honom.
"Håll klaffen." jag flinade och skakade på huvudet.
"Jag kan inte fatta att min första lektion imorgon är trolldryckskonst!" Flämtade jag när jag kollade på schemat jag fått tidigare.
Andy skulle precis börja håna mig när Dumbledore reste sig igen från sin plats och harklade sig. Ljudnivån sänkte sig igen och alla vände sina ansikten framåt.
"Medan vi nu allesammans smälter ännu en storartad festmåltid ber jag er om några ögonblicks uppmärksamhet för de vanliga meddelandena vid terminstarten", sa Dumbledore.
"Nybörjarna bör veta att Skogen på skolans mark är förbjudet område för elever - och några av våra äldre elever borde också veta det vid det här laget." Det var tydligt att hans blick trevade mot Gryffindor bordet och Potter, Granger och Weasley. Draco fnös.
"Vaktmästaren, mr Filch, har bett mig att för, som han säger, fyrahundrasextioandra gången påminna samtliga elever om att trolldomsutövning inte är tillåtet i korridorerna mellan lektionerna , och inte heller en mängd andra saker, som alla står uppräknade på den omfattande lista som nu sitter uppsatt på dörren till mr Filchs kontor. Vi har fått två förändringar bland personalen i år. Vi är mycket glada att få hälsa professor Grubbly Plank välkommen tillbaka, hon ska ha hand om lektionerna i skötsel av magiska djur. Vi gläder oss också att få presentera professor Umbridge, vår nya lärare i försvar mot svartkonster." Alla elever klappade lite artigt men inget större än så och Dumbledore fortsatte.
"Uttagningsproven till elevhemslagen i quidditch kommer att äga rum den..."
"hrm hrm" Det var Umbridge som harklade sig med ett obehagligt ljust läte och rektorn vände sig förvirrat om. Men efter en sekund log han och lät paddansiktet gå fram och hålla tal.
"Tack så mycket rektorn." Sa hon med ett påklistrat leende som jag absolut avskydde redan. Hon hade en gäll och småflicksaktig röst och hon drog rätt sin skära kofta varefter hon började tala.
"Ja, jag måste då säga att det är skönt att vara tillbaka på Hogwarts igen! Jag ser väldigt mycket fram emot att få lära känna er allesammans och jag är säker på att vi alla kommer bli mycket goda vänner!" Pep hon. Jag fnös i samma takt som min bror vilket fick några av eleverna runt oss att tyst skratta. Kanske lite väl typiskt oss.
"Trolldomsministeriet har alltid ansett utbildningen av unga häxor och trollkarlar vara av väsentlig betydelse. De sällsynta gåvor som ni föddes med kan förspillas om de inte vårdas och finslipas genom omsorgsfull undervisning. De urgamla färdigheter som är unika för trollkarlssamhället måste föras vidare genom generationerna för att inte förloras för alltid. Den skatt av magisk kunskap som våra förfäder samlat måste bevaras, fyllas på och förfinas av dem som har kallats att utöva det förnämliga läraryrket." Umbridge pausade och bugade lätt bakåt mot lärarbordet där ingen rörde en min. Hon fortsatte.
"Alla de män och kvinnor som varit rektorer för Hogwarts har bidragit med någonting nytt till den viktiga uppgiften att leda denna historiska skola, och det är som det bör, för utan utveckling kommer stagnation och förfall. Men å andra sidan måste utveckling för utvecklingens egen skull avvisas, för våra väl utprövade traditioner behöver oftast inga klåfingriga förändringar. En balans alltså, mellan gammalt och nytt, mellan beständighet och förändring, mellan tradition och förnyelse..." Hon pausade antagligen för att hon hörde hur eleverna började vrida sig och mumla lite oroligt.
"Varför känns det som att hon kommer ge oss ett levande helvete detta år?" Frågade en sjundeårs elev lite lägre bort vid bordet. Umbridge fortsatte.
"...Eftersom vissa förändringar kommer att vara till det bättre, medan andra i sinom tid kommer att framstå som felbedömningar. Under tiden kommer en del gamla vanor att bibehållas, och det med all rätt, medan däremot andra, som är föråldrade och omoderna, måste överges. Låt oss alltså gå vidare, in i en tidålder av öppenhet, effektivitet och ansvar, inriktade på att bevara det som behöver bevaras, att förbättra det som behöver förbättras och att rensa bort seder och bruk, var vi än finner dem, som borde vara förbjudna." Hon satte sig ned och det uppstod några sekunders tystnad innan Dumbledore började klappa vilket fick alla att applådera med.
"Tack så mycket professor Umbridge, det var högst klargörande." Sa han och bugade sig inför henne.

Dumbledore rundade av talet och vi började gäspa uttråkt efter det långa så kallade "klargörande" talet. Snart reste vi oss från bordet.

Sorry för lång text, men detta kändes lite nödvändigt haha! ♥

Du skojar!? Det är ju suuper!

Det var vanligtvis ganska lugnt när vi Ravenclaware skulle till vårt uppehållsrum, men i år var alla ovanligt snabba och pratade i princip inte mer än nödvändigt.
Utan att ha kommit överens om något verkade det som att alla hade en tanke om att inte hamna på fel fot med Umbitchbridge.
"Jaden!" väste Padma och ryckte i min tröjärm.
"Åh, juste", gäspade jag. "Förstaårs elever, följ efter oss! Knuffas inte!"
Förstaårs eleverna som hamnat i Ravenclaw var otroligt tysta, för när vi passerade Gryffindors prefekter, Ronald Weasley och Hermione Granger var tjattret nästan öronbedövande; man kunde knappt höra Hermiones röst när hon skrek: "TYST
ALLIHOPA!"
Vi gick uppför trappan och kom fram till uppehållsrummets dörr.
"Vad är det som är ett vitt täcke, men kan ändra till blått?" frågade den melodiska kvinnorösten.
"Himlen", svarade Padma trött.
"Bra svarat", sade rösten och dörren svängdes upp och visade vårat uppehållsrum.
Förstaårs elevernas ögon såg ut att hoppa ut ur hålorna; som om de var rädda att när de blinkade skulle allt försvinna.
Jag var nästan tvungen att le åt dem; och jag skulle nog ha skrattat om jag inte varit medveten att jag tänkt exakt samma sak som de gjorde nu.
"Vem är det där?" pep en förstaårs elev och pekade på statyn av Rowena Ravenclaw.
Padma log trött.
"Det är Ravenclaws grundare, Rowena Ravenclaw", förklarade hon.
"Flickor upp till höger och pojkar till vänster, sade jag. "Vilka ni ska sova med står på anslagstavlan", lade jag till och pekade mot anslagstavlan.
De flesta började glatt prata med sina rumskompisar, och en efter en försvann de upp till sina sovsalar.
Jag kvävde en gäspning och sade "godnatt" till mina kamrater, innan jag tillsammans med Anthony, Terry och Michael Corner försvann upp till våran sovsal.
Kort kan jag väl säga att jag däckade innan huvudet träffat kudden.

Jag och Andy gick en bit bakom den stora skalan av förstaårselever som följde Pansy och Draco ut genom den stora hallen och tog trapporna nedåt.
"Håll klaffen! Annars får ni sova utanför uppehållsrummet inatt med Blodiga Baronen!" Fräste Pansy otrevligt. Jag himlade med ögonen när jag såg hur de mindre blev likbleka i ansiktet. Jag skyndade ifatt dem.
"Oroa er inte, låt henne inte trampa ned er!" Sa jag med en axelryckning och förstaårseleverna slappnade av lite mer.
"Violet är det du eller jag som är prefekt här?" Fräste Pansy som stannade till vilket fick eleverna att snubbla på varandra som en dominoeffekt. Jag bet ihop och gav henne en iskall blick.
"Pansy..." Draco drog henne i armen. Hon gav mig en tjurig blick men fortsatte leda hopet.
Vi hade kommit ned i de kalla fängelsehålorna nu och vi huttrade lite som vanligt och jag såg fram emot att komma in i det varma uppehållsrummet och sätta mig framför brasan.
För att komma in i uppehålls rummet var man tvungen att först hitta rätt vägg och därefter uppge lösenordet som var fjärde natt ändrades.
"Grön Smaragd" Sa Draco högt och väggen framför oss gled åt sidan och en stor svart port tornade upp framför oss. Det var alltid lika välkomnade att komma in i uppehållsrummet vars väggar var prydda i grönt och silver. Utanför fönstrena lös vattnet från sjön grönt och kastade vackra ljus på väggarna.
"Okej lyssna noga nu! På anslagstavlan där borta kommer all viktig information finnas! Gå dit och kolla vem eller vilka du ska dela sovsal med och var noga att kolla varje dag vilken lösenord som krävs för att komma in i uppehållsrummet!" Sa Draco högt och några av förstaårsflickorna längst fram viftade med ögonfransarna i ett försök att se flörtiga ut. Min bror lade ingen notis till det då han fastnade med blicken på Daphne som nyss kom in i rummet bakom oss.
"Nog från oss nu, har ni frågor så är det oss ni vänder er till! Ingen stör rektorn i onödan!" Ropade Pansy varefter hon själv trängde sig fram till tavlan för att ta reda på vem hennes rumskamrat var.
"Jag hoppar från astronomitornet om jag måste dela rum med henne" gäspade jag och skyndade mig ta plats på golvet framför brasan.
"Och så är det GET-år detta skolår..." Zabini satte sig i soffan bakom oss. Jag föll bakåt på rygg på golvet och kved.
"Snape kommer underkänna mig." Suckade jag.
"Inte ens chans" Andy slog sig ned bredvid mig.
"Du sover med Daphne förresten." Fortsatte han och jag blundade lättat.
"Tack och lov." svarade jag snabbt.
Vi hade de värsta lektionerna samlade på en och samma dag på en måndag också. Dubbeltimme i trollkonsthistoria, spådomskonst, dubbeltimme i trolldryckskonst och dubbeltimme i försvar mot svartkonster. Alltså Binns, Snape, Trelawney och den där Umbridge tanten på samma dag. Ni kanske tycker att jag inte borde ha något problem med att ha professor Snape som lärare, men faktum är det att jag har spenderat allt för mycket tid med den mannen på fritiden då han är extremt nära min familj. Han har alltid varit väldigt frånfösande och han har även alltid klankat ned på min icke-kunnighet inom trolldryckskonst. Visst har han också hjälpt mig extremt många gånger och det har jag inte glömt, men det är mycket lättare att hata en person än vad det är att försöka gilla någon. Hat kanske var ett starkt ord. Jag ogillar honom lite. Jag kände hur tankarna snubblade iväg och jag var tvungen att ställa mig upp för att inte somna.
"Nej, jag går och lägger mig! Möt mig här nere imorgonbitti!" Sa jag med ett leende och gick bort till trappan som ledde till min sovsal. Daphne satt redan där inne och läste i en tidning.
"Hur mår du?" Undrade jag i ett försök att låta intresserad.
"Jag vill inte prata om det idag, godnatt Violet." Svarade hon snabbt och blåste ut ljuset på sängbordet. Jag höjde ögonbrynen och böt om till pyjamas varefter jag kröp ned under täcket.

Nästa morgon vaknade jag prick klockan sex. Solljuset sipprade in mellan de ljusblå gardinerna och man kunde höra svaga snarkningar från Terrys sägn. Jag sträckte på mig och gäspade. Jag var ganska mycket morgonperson, men inte lika mycket som Jade - hon kunde gå upp klockan tre och bete sig helt normalt; inte för att hon var normal, men alltså bete sig som hon brukade.
Jag bytte om till min skoluniform och gick till badrummet.
"Håret, pojk!" pep spegeln till och jag tappade nästan tandborsten. Jag himlade med ögonen åt spegeln och fixade håret med hjälp av mugglar hårvax som pappa köpt åt mig.
Jag stängde badrumsdörren efter mig, och i vår sovsal hade de andra vaknat.
"Jag går före", sa jag. "Möt mig där nere."
Michael nickade, han var den enda som såg någorlunda
vaken ut. Jag sprang ner för trappan till uppehållsrummet, där några osäkra förstaårs elever samlats.
"Kolla!" sa en av dem, "han är prefekt, han vet nog vart matsalen är!"
Cirka sju elvaåriga flickor samlades runt mig.
"Kan du visa oss vart matsalen är?" frågade en av flickorna. Hennes kompisar stod och fnissade och viftade med ögonfransarna.
"Eh, visst", svarade jag. "Följ efter mig och om ni kan vägen till Stora Salen - akta er för trapporna, de ändras."
Jag skyndade mig till den Stora Salen med en hop förstaårs elever bakom mig.
"Jaden!" ropade en alltför välbekant röst som tillhörde min tvillingsyster. "Vi har Trollkonsthistoria som första lektion - med Slytherinarna! Fatta vilket oturligt år! Vi har den där paddan, och såklart ska vi ha Spådomskonst med dem också! ÅÅh..." hon stönade och lutade sig mot sin kompis Lilith, som lade sin ena arm runt henne. Lilith hade haft typ världens största crush på mig när vi var små; missförstå mig inte, gillar henne gör jag, men inte på det sättet. Hon var nästan lika mycket av en Drama Queen som Jade.
Det var nästan bara vi här - jag, Lilith och Jade, och ungefär fem minuter senare kom Cho och Padma, men det var några Slytherinare också; jag tror det var Daphne och hon den där Violet som vi stötte på igår. Det var nästan inga Hufflare (de hade nog skyndat sig till sina klassrum eller så sov de) och vi Gryffindorbordet satt 'Den Gyllene Trion' och den yngsta Weasleyflickan. Hon satt och stirrade drömskt på Pojken som Överlevde, som i sin tur kastade förstulna blickar på Cho.

(Violet kallas Vi [Vai] ibland,så du inte blir confused )

"Vi! vakna..." En sömnig röst hördes på avstånd och jag fick den start bekräftad när någonting hårt landade på mig så jag ryckte till. Daphne hade kastat trollkonst-historia boken på mig för att väcka mig då hon själv inte hade orkat resa sig ännu. Jag flämtade trött och kände mig levande död, men kastade fötterna över sängkanten.
Jag böt om till svarta strumpbyxor, sen svart skolkjol, min gråa/gröna Slytherinkofta och knöt sedan slipsen som jag stoppade in i tröjan. Detta var min favoritklädsel under skoltid för den fick min kropp att se extra bra ut vilket gav mig extra självförtroende.
Jag gick till badrummet för att påbörja min morgonrutin vilket var att först tvätta ansiktet, borsta igenom håret, borsta tänderna, applicera ett tunt lager mascara på fransarna och därefter gå på toaletten. Nöjd av mitt resultat skyndade jag mig ut till uppehållsrummet där Astoria satt och väntade på vårt lilla gäng och bredvid oss i några fotöljer satt Crabbe och Goyle och väntade på Draco och Blaise. Daphne var näst på tur att komma ner och nu inväntade vi Andy som alltid var segast. Vi visste inte vad som dröjde så då han berättat att han inte har någon morgonrutin utan att han bara går upp, klär sig och sedan är han klar. Theodor Nott kom ned i rummet.
"Theo vet du vem Andy delar rum med?" Undrade jag snabt och han vände sig om med rödsprängda ögon.
"Mig och han håller ju aldrig klaffen på nätterna utan ska prata konstant om allt som ploppar upp i huvudet på honom!" Gnällde han och jag började skratta. Det var min bästa vän han beskrev på pricken. En dörr slog igen och snart stapplade Andy nedför trappan och såg ovanligt pigg ut.
"Heeej godmorgon! Nöjd med dig själv efter att ha terroriserat Theo hela natten?" Frågade Astoria och jag skrattade med henne. Ännu en dörr slogs upp och först kom en skara första och tredjeårselever nedtrippande tätt följt av Blaise som som aningen less ut.
"Din bror är ett offer för sängen. Jag har försökt väcka honom i en halvtimma??" Zabini såg på mig med krökt mun.
"Har du testat att kasta trolldomshistoria boken på honom?" Frågade jag och blängde en sväng på Daphne som ryckte på axlarna. Blaise höjde ett finger och rynkade pannan varefter han satte av uppför trappan igen. Han stängde inte dörren till sovsalen heller märkte vi för en sekund senare hördes det en duns och ett:
"AJ VID MERLINS SKÄGG VAD HÅLLER DU PÅ MED DIN IDIOT?!" Vi skrattade klingande i rummet och Blaise huvud stack ut från sovsalen och gav mig ett tummen upp.
"Nej vi går före de andra nu, jag svälter." Sa Astoria och vi reste oss och lämnade Slytherins uppehållsrum.

Stora salen var så tom under frukost tid om man jämförde med hur den var under lunchen. Jag kunde nu urskilja bekanta ansikten vid de fem borden och jag skulle precis sätta mig vid mitt bord när någon petade mig i axeln. Jag vände mig om och bakom mig stod Lolliga Luna en Ravenclaw elev med aningen för mycket fantasi vad jag själv fått höra, och kollade på mig med ett litet leende. I famnen höll hon en bunt tidningar.
"Hej?" Sa jag osäkert och väntade på en reaktion.
"Hej miss Malfoy, min pappa har precis startat sin egen tidning vid namn Hört och Sett, skulle du kunna dela ut tidningarna vid Slytherinbordet kanske?" Hon sträckte fram en liten bunt tidningar som jag förvirrat tog emot.