Jakten på Percy Jackson (öppet)

Inget krav hur den ska vara. Bara den är informativ, de vet ju ändå om varandra då de bott i lägret samman i x antal år.

Sedan är det rollet sedan det är högre krav på. Man måste skriva långa och beskrivande inlägg

yes yes, jag är skit kass på att skriva mallar men hoppas den jag skrev är okej ändå ahahh

Tror vi sätter stop där för fler att gå med! Så så snart Stranger har gjort sin mall så kan vi börja!

Min tanke är att vi alla får skriva ett "vakna upp"-inlägg först, så man får lite introduktion till karaktären och hur alla skriver. Tänker att jag kan börja, så får ni en uppfattning om ungefär hur långt och hur detaljerat jag helst vill ha det (sen om inte alla inlägg blir lika långa eller lika detaljerade så gör det inget, men att vi håller en grundnivå typ). Och sen när alla har gjort sitt första inlägg så kan vi börja själv äventyret!

Vi behöver som sagt inte köra en speciell ordning, men tänk på att låta alla svara så inte två stycken bara travar iväg med sin egen konversation. Vi är ju ändå ganska många, men jag tror det blir bra. Och kul såklart! Är så taggad på att rolla igen!

(PS. Allas mallar ser bra ut! Härlig kombination av personer, det här kommer bli spännande )

I am really excited! Var så länge sedan jag rollade.
Tack för taggningen.

Ja sorry, har haft lite svårt att välja gudaförälder. xD
Kommer imorgon senast. :3
Läser på om de olika jag står mellan och ser vilken som passar bäst ^^ jag har valt!!

Namn: Lance Evergreen
Gudaförälder: Apollo
Ålder: 16
Kön: Pojke (agerar mer som om han vore en pojke än en man)

Utseende: Solbrun som om han kom precis kommit hem från en solsemester, grönmelerande ögon som bar på en nyfikenheten, varmt gyllendeblont hår, ganska kort 165 cm, tanig.

Personlighet: Om det inte framgår under övrigt är Lance en väldigt klumpig person. Han har en ambition att hjälpa men det fungerar inte riktigt som han vill alltid. Extrovert som in i hoppsan, pratar mycket, social som få men på ett sätt som inte kräver konstant uppmärksamhet. Så länge han känner sig involverad i sammanhanget kan han ta en lyssnar roll och följa instruktioner om han anser dessa viktiga.
Lance har även koncentrationssvårigheter vilket också ledde till att träningen inte var så effektiv som den kunde varit.

Övrigt: Är bra på att hantera pil och båge, liksom alla Apollos barn. Har väldigt mycket potential av andra färdigheter men är ganska klantig och har inte heller lärt sig kontrollera de. På träningen har de ofta sett förbi honom, gett honom klant statusen och inte tänkt på hans potential.
Detta resulterar i att han är inte så bra på att hela utan det går ofta fel på något vis. Han råkar även lägga förbannelser på personer, och har viss styrande över ljus. Exalterad - mer ljud i rummet som om det lyser kring honom som om han var en liten glödlampa. Kan även dämpa ljuset kring sig. Har dock ingen aning om hur han kontrollerar detta.

Då kör vi! (Om ni känner er klara med era mallar så sätter jag in dem i första inlägget)

---

Gideon hade aldrig direkt varit en morgonmänniska, och tiden i lägret hade lärt honom att sova genom alla möjliga oljud. Stuga 11 hade alltid varit överfull, eftersom de envisades med att proppa in alla ungar där som inte hade blivit erkända. Vilket hade varit en hel del innan kriget. Nu var stugan inte riktigt lika överfull, men alla sängar var upptagna och man hade till och med klämt in någon våningssäng extra. Gideon kunde inte säga att han brydde sig direkt, han gillade hade ha många syskon.
Men han kunde vara utan de frekventa kuddkrigen några envisades på att ha på mornarna. Han vaknade av att någon kastade en kudde i hans ansikte. Han grymtade till och lyfte långsamt bort kudden från sitt ansikte. Och möttes av Ninas lilla flinande ansikte. Nina var ett av hans yngre syskon, bara 9 år gammal.
"Godmorgon, Gid!" utbrast hon överdrivet glatt och tog kudden från hans hand. Han gjorde en extra sur min. Hon skrattade ett kvittrande skratt.
"Godmorgon säger du", sa han och gäspade. "Du vet vad som händer om du väcker mig"
Nina hann inte mer än att spärra upp ögonen innan han hoppat ur sängen och lyft upp henne och slängt henne över sin axel. Hon skrattade och slog honom på ryggen med kudden när han snurrade runt henne.
"Släpp ner mig!" skrek hon genom skratten.
"Aldrig!" ropade han. "Du är min nu"
"Gideon", skrattade Nina och slingrade på sig när han gick mot dörren. Han tog bara ett fastare tag om hennes smala midja. Hon vägde i princip ingenting så han hade inga problem med att gå iväg med henne.
Deras syskon bara skrattade åt dem när de såg dem och fortsatte sen kuddkriget.
"Hjälp mig!" försökte Nina med.
"Åh nej, gumman, du har försatt dig i den där situationen själv", skrattade Becca, en spinkig femtonåring med samma illmariga blick som gick igen hos alla Hermes ungar, och vinkade efter dem.
Gideon gick ut genom dörren med Nina över axeln. Att han bara hade kalsonger på sig brydde han sig inte nämnvärt om. Det var en härlig dag ute. Vilket han upplyste Nina om medan han gick ner för trappen från stuga 11.
"Släpp ner mig", klagade Nina, fast hon lät fortfarande glad, och fortsatte slå på hans rygg med kudden.
"Nej, du är min nu, som sagt", sa han och flinade. De började dra åt sig en del konstiga blickar från de andra halvgudarna som var ute. Han bara flinade bredare och blinkade åt några. Det här var en sån där dag då han kände att han bara älskade livet.

Lily hade varit vaken sen 5 imorse då hon jobbade ute på åkern med att skörda vete. Hon hade alltid varit en morgonmänniska precis som resten av alla hennes syskon var, men det var något som hennes bröder hade stört sig på men det hade hon bara skitit i eftersom hon brukade alltid väcka dom med sitt söta leende som hennes far sa att hon hade. Lily älskade att vara utomhus och var därför typ aldrig i stugan förutom när hon skulle sova men annars var hon på åkern eller vid träningsbanorna och tränade med dolk. Det är extra varmt idag, tänkte hon och torkade bort svetten ur pannan medans hon arbetade på vidare. I hennes stuga var dom faktiskt flest pojkar det var typ 4 tjejen plus henne själv. Men det störde inte Lily då hon bara växt upp med pojkar så hon kom bäst överens med pojkar.
"Lil" ropade will, en muskulös 18 åring. Lily kollade upp och gick fram emot Will med ett snett leende. Will var den som hade hittat Lily halvt död utanför lägret för 4 år sen och sen dess har dom två hållt ihop. Många i lägret började prata om dom som en person för man såg dom aldrig utan varandra.
" Ja Will?" frågade Lily och ställde sig framför Will. Will flinade till mot Lily och gav henne en sak.
" Gå med det här till stuga 11" sa Will. Lily tog emot det och skuttade iväg mot stuga 11. Hon såg Nina och Gideon längre fram och gick mot dom. Hon stannade framför dom med brevet.
" Will ville att jag gav dig det här men fråga inte vad det är för det vet jag inte ens själv" sa hon med ett snett leende. Hennes röda hår satt uppsatt i en slarvig knut och hennes läppar var starkt rödmålade som vanligt. Hon började att gå tillbaka mot åkern igen för att fortsätta skörda vetet så dom sen kunde mala det och började göra bröd av det. Alla i hennes stuga hade ungefär samma färg på kläderna det var ljusa och varma färger typ som en ljus rosa färg men självklart älskade Lily att sticka ut därför målade hon alltid läpparna i starka och klara färger typ som röd då.

Signe övade utfall på en utav träningsdockorna med sitt svärd. Hon hade varit där sedan i morse och hon svettades nu rejält då solen gassade på träningsbanan. Tröjan låg slängd på marken och iklädd endast svart sport bh var hon inte dum att se på. Inte för att någon någonsin skulle närma sig henne, särskilt inte då hon bar ett svärd i handen. Nej, hon var inte social och inte ens hennes syskon visste knappt mer än hennes namn. Inte för att hennes syskon varit hennes syskon officiellt särskilt länge. Nej, för några månader sedan, inte ens ett halvår sedan var de alla gudalösa ungar inklämda i stuga nummer 11.
Signe hade blivit överlycklig att få ett namn på sin mor, att bli erkänd, att räknas, få en stuga och slippa alla irriterande människor. Nu hade hon en egen säng och kunde ignorera de andra i stugan.
Signe pausade för att dricka vatten ur en flaska. Den ärliga kyliga drycken åkte ner för hennes strupe och hon slöt ögonen. Signe var som en avbild av sin mor, lång, ljus hy och isblå ögon, håret som var brunt var flätat i en fläta som hängde på hennes rygg.
Hon ställde ifrån sig vattenflaskan och la undan svärdet, hon skulle avsluta det hela med en springtur runt lägret innan hon tog en dusch.
Lägret hade börjat vakna, det vill säga även de mest morgontrötta som den irriterande Gideon hade vaknat och var ute i solen med en skrikande unge över axeln. Inte bara att han hade en skrikande unge, han hade inga kläder på sig.
Signe fnös även om hon egentligen inte fann något dåligt med det. Han såg bra ut, väldigt bra, det kunde hon erkänna för sig själv men aldrig för någon annan. Sedan satte igång att börja springa runt lägret. De isblå ögonen såg allt och alla då hon sprang runt lägret. Hon betraktade helst alla på avstånd förutom då hon tvingades ihop med andra.

[Det var ett tag sedan jag läste Percy Jackson och har bara läst de första böckerna så ifall något är rysligt fel får ni gärna peta lite på mig. ]

Något hårt träffade Emery i bakhuvudet vilket fick hans hand att slinta. Ett rött ilsket streck stirrade upp emot honom då han åter igen, sakta höjde sin blick. Vad hade han förväntat sig av att stå placerad intill Ares stuga? Ända sedan Jack hade målat en karikatyr på en av de största av dem hade ingen av dem varit särskilt vänligt inställd till någon av Iris barn.
”Tack”, sade Emery leende emot klungan och såg ett äpple ligga på marken intill honom. Fortfarande något leende plockade han upp det och lade det i fickan. Dess gröna färg verkade lysa i solskenet. Sakta började han inse att lägret omkring honom inte längre sov utan hade vaknat till liv. Skratt, skrik och gråt. ”Tack”, sade han åter igen, ”det där strecket gjorde det till ett mästerverk. Unikt. Vackert. Utan like.” Han höll ironin borta ifrån rösten och lät genuint tacksam även om han var något misstänksam emot äpplet de kastat emot honom.
Utan att invänta ett svar började han plocka ihop sina saker. Tiden som verkat stå stilla hade runnit iväg för honom och hans mage påminde honom om att han borde äta något. Konstigt hur hungern kunde komma så plötsligt.
Emery höjde handen till någon och hälsade på någon annan i förbifarten medan han kände Ares ungarnas blickar i nacken. Sakta drog han en hand genom håret och insåg att äpplet skulle komma att lämna en bula. Men han misstänkte att han aven skulle få betala för vad det nu var de störde sig på senare och gjorde en mental anteckning att hålla sig undan dem medan han plockade upp sina sista saker och började ta sig tillbaka till Iris stuga för att lassa av dem innan frukosten. Men när han väjde för några av de yngre som verkade tävla till toaletterna kände han hur han råkade köra stativet in i någon medan han i nästa stund kände hur färgerna, penslarna allt började glida honom ur händerna.
”Förlååååt”, stammade han fram medan han fick ett bättre grepp om sina saker och i sista stunden räddade dem ifrån att ramla i marken. Och vände sig om för att se vem han råkat gå in i vilket resulterade att han åter igen slog till någon med stativet.

Äntligen, tänkte Lance och mer eller mindre skuttade ut ur Apollos stuga. Trots att Hermes stuga låg en bit ifrån stuga 7 hörs det när de var uppe. De var nog en av de mer högljudda stugorna och Lance stortrivdes med de flesta.
Vid första anblick hade man kunnat tro att Lance även han var en son till Hermes, med tanke på hur mycket han hängde borta med dem. De var några av de få som skrattade med honom när han klantade sig istället för åt honom.
Det gyllenblonda håret stod åt alla håll och kanter men Lance brydde sig inte. Trots att han i många andras ögon var ganska så attraktiv tog han inte vara på det. Han brydde dig inte direkt om sitt utseende och det var en av anledningarna till att särskilt killarna från Aphrodites stuga inte förstod sig på honom och undvek honom.
Ett brett leende spreds på hans läppar när han fick syn på Gideon och Nina. Med raska steg gick han fram emot dem.
"Blivit tillfångatagna nu igen Nina?" skrattade Lance och drog handen genom håret för att få bort locken som trillat ner i ansiktet på honom.
_------------------
Jag måste sluta skriva när jag är trött på mobilen. Det blir korta i lägg med många fel, ber om ursäkt.