Du har drakens ögon [SV]

Meeeer nu!!

Men en fråga: vem är flickans pappa?

AWSOME!!!!



JAAAAAAAAAAAAAAAA

Moahhahahhhahahahahahaaaaaaaaaaaaaaaa
nädå, men det får man veta senare i berättelsen



har givit dig ett kapitel för tre min sedan

Hehe... Oups, Men var fortfarande awsome!

AWESOME!!!!!

Jätte bra c:

AWSOOOOOOOOOMMMMEEEEEEEE!!!!!!!

Andra kapitlet kommer antingen imorgon eller på lördag

ja!!!

Kapitel 2

När jag och Meadow hade gått runt ett tag, eller rättare sagt stapplat och snubblat längst den skrovliga grottväggen, så kände jag något ovanligt. Det kändes inte alls lika skrovligt som resten av grottväggarna, utan var ganska slätt. Medan jag trevade så kände jag något som jag inte förväntat mig. Det var som en knopp, och när jag vred på den svala, ovala stenen så knarrade det till, och jag såg ut i området. Det var en äng, och solljuset som jag inte var van vid, bländade mig, och jag var tvungen att kisa.

Jag steg, med ett fast grepp om Meadows tyglar, ut i solskenet. Det luktade fantastiskt gott, som blommor och frisk luft. Solen stod högt på himlen, och jag kunde höra fågelkvitter på avstånd. Lite längre bort, så skymtade jag en port, som till synes såg lika dan ut som den jag för inte så länge sedan hade gått in i.

Jag gick med Meadow mot porten, utan att märka att grottan jag just klivit ut från, försvunnit ur tomma intet. Från nära håll såg portarna olika ut än de andra, och istället för en grotta, så var de ingången till en en stor stenmur.

När jag kom ännu närmare, så upptäckte jag att det var en stad muren höll inne, för jag kunde höra lyckliga barnskratt och vuxna som förhandlade.

Försiktigt så knackade jag på porten, och en lucka öppnades i ögonhöjd.
"Namn?", sa en bestämd kvinnoröst kort, som om hon var uttråkad
"Elleonorea Mariasdotter", svarade jag så vänligt och moget jag förmådde.
"Reser du ensam?", frågade hon kortfattat
"Nej", svarade jag "eller om man räknar med min häst så att säga", jag försökte låta så mogen som möjligt, för inte visste väl jag om man kanske inte fick resa själv när man var 14 i deras land.
"Ärende?", frågade hon, och jag kunde höra hur fjäderpennan raspade mot pergamentet på andra sidan portarna.
"Turist", svarade jag och funderade på om det var rätt att svara så eller inte. Jag kanske hade låtit äldre om jag hade formulerat svaret på ett mer intelligent vis..
"Herre min Gud!", utbrast kvinnan förvånat. Hon tittade in i mina blå ögon från luckan.
"Är.. Är det något fel Frun?", stammade jag osäkert och såg oroligt in i hennes nötbruna ögon.
"Sheldon!", skrek hon "kom och titta! Snabbt!"
I ett tag så trodde jag att jag skulle bli arresterad, men när Sheldon kom fram så tittade han bara på mina ögon och såg ytterst förvånad ut.
"Varför är hon inte i slottet för?", fråga mannen vid namn Sheldon
"Jag tånkte precis ställa samma fråga", sa kvinnan
"Jag förstår inte", sa jag oroligt "varför skulle jag vara i ett slott?", jag såg lite desperat ut där jag stodhjälplöst och förtvivlat bakom en port, utan någon som helst ide om vad jag gjorde skedde. När kvinnan sedan ropade på vakterna, så insåg jag att hon förmodligen inte skulle besvara min fråga.

En man och en kvinna kom fram till mig, båda iförda rustningar. Mannen tog min häst, och kvinnan tog mig i armen. Jag var helt vettskrämd, och vågade inte säga ens ett ord om att jag ville ha Meadow vid min sida.

Vi red på statens hästar genom kullerstenstorg och när jag äntligen lyckades skymta slottet, så började vi rida på en gräsmatta. Slottet var gigantiskt, och alla dess tinnar och torn var täckta av murgröna. Precis så som jag hade föreställt ett riktigt sagoslott.

Vanten med blont, kort hår och grå, ganska tråkiga ögon knackade på portarna. En butler iklädd frack öppnade, och viskade och nickade med vakten som snart gick iväg, lämnade mig och butlern ensamma.

Det enda butlern sa till mig var ett enkelt "välkommen". Jag märkte på sättet hon såg på mig, att jag var ovanlig och kanske till och med konstig.

Att hon inte yttrade ett ord till mig, fick mig att bli lite orolig, att jag snart kandke skulle bli kastad i vallgraven eller något annat hemskt.

Tillslut så stannade hon till, utanför en trädörr i normal storlek som hon med två lätta knackningar inspekterade.
"Kom in", sa en mans röst, som lät väldigt överlägsen. Som om han tyckte att han var bäst av alla.
Butlern öppnade dörren, och stängde den bakom mig, på så sätt lämnade hon mig med en okänd man.

Såfort mannen med stort boont skägg, såg på mig, vidgade hans ögon.
"Du min vän", började han "har drakens ögon"


Nu fick ni ett kapitel, men jag varnar om att det inte är rättat, eftersom jag skrev av min anteckningsbok på mobilen.