Smörblomma

Jättebra!

Hinner tyvärr inte svara på era kommentarer, har lite stressigt, men jag har läst allas kommentarer och tack så mycket! ♥

Kapitel 2


Tove vaknade av en röst som ekade igenom hela tåget. Hon hörde inte vad rösten sa, men hon visste trots det att hon skulle gå av.
Tove tog sin väska och boken som hade ramlat till golvet, och gick yrvaket fram till en öppen dörr.
Hon klev ner, och hennes hjärta hoppade till lite lätt; tåget skakade till.
Hon gäspade, och såg sig omkring. Hennes morbror hade lovat att möta henne på stationen, men Tove såg honom inte någonstans.

Medans hon väntade satte hon sig ner på perrongen och såg tåget fara iväg. Hon tittade länge på rälsen och undrade hur ont det skulle göra att bli påkörd.
Tove hade sett väldigt många filmer som handlade om självmord eller olyckshändelser då folk hade blivit påkörda av tåg. De flesta hade varit drogade, men de som levde hade skrikit precis innan tåget körde över deras hjälplösa kroppar.
Tove rös till, men kunde ändå inte riktigt sluta undra.

Hon reste sig upp och trängde sig förbi folket som irrade omkring.
Det fanns ett par vita rutor som visade att man inte fick gå närmre rälsen, men Tove låtsades inte om dem. Istället ställde hon sig rakt på en vit ruta och tittade ner på den bruna och oskyldiga rälsen.
Om jag skulle hoppa ner nu så skulle jag bli medvetslös och bli överkörd.
Tove bet sig i läppen, sträckte ut ett ben; hon kände sig lite våghalsig.
Hon hade väntat sig att ramla, men hon stod stadigare än någonsin.
Plötsligt hördes en röst ropa:
- Tove!
Tove drog in benet och såg sig omkring.
Snart fick hon syn på sin slanka morbror; han hade en keps och en jeansjacka. Han verkade inte ha sett vad hon hade sysslat med, för han log och sa muntert:
- Vad roligt att du är här!
- Öh, ja, sa Tove lite förvirrat.
Bakom morbrorn dök hans fru Stella upp; hon var en rultig kvinna med chokladbrunt hår.
Hon sa med sin ganska mörka med vänliga röst:
- Hej på dig Tove! Det var längesen!
Stella omfamnade Tove, som fortfarande kände sig en aning förvirrad.
Morbrorn, Clas, slog ihop händerna och frågade:
- Vill du ha något att äta?
- Ja tack, sa Tove fåraktig fastän hon inte var hungrig.

Jag har också stuckit ut ett ben över tågrälsen :O
Jättebra!!!

Jättebra!! =D

Awesome! c:
Väldigt bra! :3
Supeeer! : D

Awsome