Älskade syster (Mån barnet del 2)

Nu ska jag göra dig glad och ge dig och alla andra ett nytt kapitel, lite tråkigt kanske men jaja

Kapitel 2

Afrodite

Samtidigt i en lägenhet i Seattle. Nu var det tredje natten i rad som jag vaknade av att ha den mardrömmen. Jag befinner mig alltid i samma hus, jag ser inga personer fast jag kan höra dem ropa. Ibland är även Bella där hon säger något men jag kan inte höra vad det är hon säger och så vaknar jag bara. Jag försöker skaka av mig drömmen och går upp och gör mig i ordning. Nere i köket så sitter redan min mamma, pappa och min irriterande lillebror Felix. Jag tar två bröd skivor och stoppar ner dem i brödrosten.
“God morgon älskling” säger pappa.
“God morgon” sa jag och gäspade.
Jag tog mitt nu rostade bröd och sate mig vid bordet, brede på smör och la på en skinka bit på vardera macka.
“Du värkar tröt gumman” sa pappa och kollade över tidningskanten.
“Mmmm. Jag har inte sovit så bra på sistone” sa jag och gäspade igen.
“Hon drömmer säkert om sin kille” sa Felix retsamt som vanligt när jag säger något.
“Nej det gör jag inte din skitunge” sa jag och gav honom en mördade blick.
“Så säger vi inte Afrodite. Så var är det för drömmar?” sa mamma.
“Jag är i ett hus och jag hör personer ropa. Ibland så är även min kompis Bella där fast jag kan inte höra vad det är hon säger”
Mamma och pappa utbyte några ängsliga blickar i ett kort sekund men jag orkade inte bry mig om dem just nu.
“Jo förresten detta är till dig” sa pappa och gav mig ett brev.
Jag såg direkt att det var från Rellos, det stod att vi skulle börja lite senare annars var det som föra årets brev. Jag la ner det på bordet och fortsate att äta min frukost, med nu ett lite godare humör.

Bella

Dagen där på när jag är själv hemma så ringer telefonen.
”Ja Det är Isabella” svarade jag.
”Hej, jag söker Tom West” sa manen i telefonen.
”Han är inte hemma, fast jag kan hälsa att du har ringt” sa jag
”Okej, du kan säga att Krister Allein har ring. Hejdå”
Det var allt han sa innan han la på. Resten av dagen så tänkte jag på vem det var som jag kände som hette Allein i efternamn. Efter några timmar kom jag på att min kompis Afrodite hade samma efternamn. Kanske var det hennes pappa. När Tom kom hem så sa jag att denna man hade sökt honom och som förklaring fick jag att det var en gammal vän till honom och att det var Afrodites far.

Veckorna gick och dagen för avresa till Rellos kom närmare och närmare. Tillslut så var det dags att åka tillbaka till Rellos. Väskorna stod redo och bara väntade på att vi skulle ge oss iväg. Tillslut så stod vi på den propp fulla perrongen med alla andra. Jag försökte se om jag såg någon av mina vänner men det var omöjligt. Jag sa åt Tom att jag klarade mig här ifrån, när jag hade lämnat in mina väskor så hittade jag Afrodite.
”Hej” sa vi och kramade om varandra.
Vi började leta efter de andra och tillslut så hittade vi dem. Det blev värsta kram kalaset när vi skulle hälsa på varandra. Jag gav Sandro en snabb puss på munnen.
”Hey, kan inte jag också få en liten puss?” sa Skay med en retsam ton bredvid oss.
”Vist” sa jag och gav honom en snabb liten puss på kinden.
Vi steg på tåget och sate oss i den första tomma kuppen som vi kunde hitta. Under den långa tågresan så satt vi och pratade om vad vi hade gjort under sommaren. Ashen hade mest varit hemma i Miami och hängt med andra vener där hemifrån. Afrodite hade hängt med sin familj och Skay, Sandro och deras familj hade varit nere i deras hus som de hade i Florida.

Klockan halv nio så var vi framme. Den stora välkomst middagen varsamma som föra året, Förutom att nu visste alla att jag var Mån barnet och jag hade inga hemligeter för mina vänner och pojkvän.
”I år så kommer alla sova två och två. Killar för sig och tjejer för sig. Det kommer stå på dörrarna till rummen med vem ni kommer att dela.....” det var det ända som jag lyssnade utav Saladdins välkomst tal. Det var trångt i tjejernas korridor, alla ville in i sina rum. Jag skulle dela rum med Afrodite och jag blev glad att jag skulle dela med min kompis och inte med någon som jag inte brukade prata med. Våra väskor stod redan i rummet, vi tog bara upp pyjamas och necessär sedan så gick vi till sängs och somnade fort.

Ja, det vart det skriv gärna vad ni tyckte

OMG SÅÅÅÅÅ BRA
Afrodite coolish
MERMERMERMERMER!!

Jättebra kapitel!

Nu ska jag vara så snäll och ge er ett nytt kapitel Lite tråkigt men nästa kapitel så kommer det att börja hända lite saker

Kapitel 3

Jag vaknade utav att klockan ringde, jag lyfte på huvudet för att se om Afrodite hade vaknat. Fast det verkade som om hon fortfarande sov. Jag gick till badrummet för att ta en dusch och när jag var klar så hade även Afrodite vaknat och skulle till badrummet. Ett par jogging byxor och T-hart tog jag på mig för att sedan ta och gå till Rosalindas kontor för att få mina skolkläder. I dörren till kontoret så stöter jag på en liten tjej som måste ha börjat sitt första år. Hon kollar storögt på mig, precise som hon inte var säker på att jag verkligen stod där.
”Tänkte väll att du skulle vara en av de första som kom” sa Rosalinda när jag hade stängt dörren bakom mig. Rosalinda var min mentor på skolan fast hon var mer som en syster för mig. Jag kunde prata om allt möjligt med henne och hon kunde ge mig ett par goda råd som hjälp.
”Ha, ja jag tycker att det är bra att komma tidigt så att man inte behöver vänta” sa jag.
Rosalinda gick till förrådet där alla lådor med kläder fanns. Först ställde hon en låda och en påse med kläder och skor på skrivbordet.
”Saladdin ville att du skulle ha en sak till” sa hon och tog upp ytligare en låda på bordet.
”Vad är det i den?” frågade jag och kollade nyfiket på lådan framför mig.
”Några kläder som är speciellt för Mån barnet” svarade Rosalinda.
”Okey, tack” sa jag och tåg lådorna och började gå tillbaka till mitt rum.
När jag kom in i rummet så var Afrodite redo att gå och hämta sina kläder.
Jag tog ett par låga skor som fanns i påsen och en långarmada tröja och mina blå jeans. Den andra lådan som jag fick sate jag längst in i garderoben för jag tror inte att jag kommer att behöva den man jaja.
Kafeterian och dess frukost buffé fanns kvar från föra året. Vårran lilla grupp sate sig tillsammans vid samma bord som vanligt. Kafeterian var full med ljud av glada elever som såg varandra igen efter ett långt lov. De nya som höll sig till sina gamla vänner. Scheman flög runt i rummet, så man var tvungen att se var man gick för någon stans så att man inte fick en bunt papper i huvudet.

”Hej och välkomna tillbaka till en ny termin här på Rellos” hälsade Po oss när alla hade kommit in i salen ”Detta år ska vi jobba mer med närstrider, vapen och tekniker. Fösta året så brukar vi bara känna på alla dessa saker fast nu ska vi jobba mer med dem” sa han och svepte med ögonen över klassen.
Första lektionen så fick vi själva väja vad vi skulle göra. Jag gick snabbt bort till bågskytte barnorna som fanns i ena delen av salen. Den åttio minuters lektionen gick fort och när man minst anade så var det dags att sluta.
”En sak till innan ni går är att campingen för er kommer att vara om två dagar och då kommer ni att gå med klass 2:2. Det var det hej då” sa Po och alla gick mot dörren.
En snabb dusch och så hade vi vårat nya ämne spådomskonst.
Vår lärare Estelle Lorents är en liten kvinna i femtioårs åldern, med röt krulligt hår. Klassrummet luktar starkt av doftljus och rökelse. Hon hälsar alla välkomna och börjar skriva på tavlan.
”Under denna termin kommer vi gå igenom hur man spår i händer, stjärnorna och tyder drömmar. Om ni inte klara av att sitta som ni gör nu så kommer jag omedelbart att bestämma era platser. För här in te ska vi vara tysta och prata när vi ska prata” sa hon och kollade strängt på oss alla i klassen.
Under lunchen så pratade vi om vad vi tyckte om våran nya lärare Estelle.
”Molly sa faktiskt att den läraren var sträng och att hon var den lärare som alla elever avskydde” sa Skay och petade i sin mat.
”Då får vi vara glada att vi bara ha spådomskonst två gånger i veckan” sa jag.
”Ja, för annars så skulle inte lilla Skay här leva så länge till skulle jag tro” sa Ashen och petade Skay lite i sidan, som gjorde så att hans leende kom tillbaka.

tack för ett bra kapitel!

Nästa kapitel kommer nu!!!



Kapitel 4

De två dagarna som återstod innan vi skulle ut på camping turen gick fort och så var vi plötsligt på väg. På morgonen så hade jag släppt ut Moono i en hage och hopades att han skulle vara lugn medan jag var borta. Det var fortfarande ganska varmt ute så man behövde inte ha så mycket varma kläder å sig. Fast jag hade tagit med mig några extra kläder i fall jag skulle börja frysa senare under natten. När vi kom halv vägs så stötte vi på två kentaurer. Vi hälsade artigt på dem och så gick vi vidare, jag märkte att de kollade lite extra på mig när jag passerade dem. När vi väl var framme vid campingen så blev vi uppdelade i grupper. Min grupp skulle gå och hämta vatten. Vi gick till den sjö som vi hade varit vid föra gången och denna gången så hejdade Rosalinda oss helt plötsligt. Först såg vi inget men när vi kollade närmare på en sten vid sidan av stigen så kunde vi se två små skogstomtar. De var nog inte större än ett lillfinger och de var faktiskt riktigt gulliga när de var så små. Vi fick hälsa på dem och när vi skulle göra det så fick vi hälsa med vårat lillfinger. De önskade oss en god eftermiddag och så började de gå ner för stenen som de var på och vi fortsate mot sjön.
”Dom var så gulliga” sa Afrodite när vi började gå.
”Ja, eller hur och deras små mössor” sa jag och började små skratta.
När vi kom tillbaka så fick vi ta och sätta upp våra tält. Denna gång så var det tre och tre som skulle dela tält, det blev jag Afrodite och Ashen som fick dela. Under dagen så blev det en massa samarbetsövningar och andra lekar. På kvällen så var vi helt slut så det blev mest lite sjungande, spelande och gillande av marshmallows runt elden.
”Fryser du eller har du så många jackor så att du är varm?” viskade Sandro till mig efter ett tag. Jag fattade att han menade om det skulle bli som föra året.
”Nej, det är bra” sa jag och började att skratta lite.
När vi skulle gå och lägga oss så var det riktigt skönt att krypa ner i sin sovsäck och somna.
Jag vaknade av att någon skrek.
”Vad är det?!” sa jag med uppspärrade ögon och kollade rakt fram.
Afrodite satt med sitt ansikte i sina händer och bredvid henne satt Ashen och försökte fundera ut vad hon skulle göra.
”J...jag....hade bara en mardröm” sa Afrodite mellan sina djupa andetag.
”Vad handlade den om?” frågade jag henne fortfarande inte riktigt vaken.
”Det är bara mörker runt mig och jag faller och faller. Det är fruktansvärt”
”Okej, du är säker nu” sa jag och både jag och Ashen kramade om henne.
Vi försökte att somna om och tillslut så hade vi alla tre somnat.

Jag vaknade av ett konstigt ljud utanför tältet. Det lät som om någon försökte komma in till oss. Även Ashen och Afrodite hade vaknat av det konstiga ljudet. Vi kollade frågande på varandra och tillslut så tog jag modet till mig att kolla efter vad det var. Försiktigt drog jag ner dagkedjan men jag han inte så långt innan ett stort huvud trängde sig in igenom den lilla öppningen. Ett par stora bruna ögon kollade på mig och tillslut så kunde jag inte hålla mig för skratt.
”Haha, vad gör du här killen?” sa jag och försökte att trycka ut hans huvud ur tältet ”Du ska ju vara på skolan” fortsate jag fast lite strängare denna gången.
”OMG, han skrämde ju livet ur mig!” sa Ashen när även hon hade kommit ut ur vårat tält.
”Jag tror att Moono inte gillade att var utan mig” sa jag och strök honom över nosryggen.
När Rosalinda kom ut ifrån sitt tält så blev hon helt ställd när hon såg mig med Moono. Hon trollade fram en grimma så att jag kunde binda honom vid ett träd.
”Jag hörde att ni fick oväntat besök i morse” sa Skay när vi skulle gå och ta frukost.
”Ha, det var tur att du inte fick den iden” sa Sandro och slog med knytnäven på Skays axel.
Vi åt upp frukosten, packade ihop våra saker och så ber det hemåt. Medan vi gick så stannade Moono helt plötsligt. Vi var längst bak så ingen märkte att vi hade stannat förutom Sandro. När vi stod där så kom det en obehaglig känsla över mig och en iskall ström gick ner för min rygg. Jag kollade mig runt och inne i den mörka skogen på vänstra sidan så såg jag sex par lysande gula ögon kolla på mig. Jag kände igen de ögonen från mina mardrömmar innan jag hann tänka mer så röde någon vid min axel.
”Bella vad är det?” frågade Sandro mig och kollade oroligt på mig.
”Det är inget” sa jag och kollade i ögonvrån in i skogen men nu var ögonen borta.
Jag började gå och Sandro gick tyst bredvid mig och jag såg att han var lite misstänksam om att det inte var något.
Tillbaks vid skolan så släppte jag ut Moono i hagen igen och så var det lunch för oss som hade varit iväg. Under lunchen så kunde jag bara tänka på ögonen som hade kollat på mig. Vad som sas vid bordet under den lunchen har jag ingen aning om fast jag vet att Sandro blev mer misstänksam emot mig.

Jättebra kapitel!

Nu kommer nästa kapitel efter ett tag, det är inte bra men nästa kapitel kommer det att hända lite mer i hoppas jag. Jag kommer nog ha lite svårt att uppdatera nu på sistone för snart så börjar alla dessa nationella proven för alla nior fast jag ska göra mitt bästa jag lovar

Kapitel 5

Under vårran lediga dag så hade vi ett film maraton på en samma olika filmer. Dagen där på så hade vi vårran första lektion i Magiska djur och vidunder med Idor.
”Miss West du skulle inte kunna ta hit Moono? Jag hade tänkt börja prata lite om Mån hästen” sa Idor och kliade sig lite i nacken. Precis som om det var lite pinsamt att fråga en av sina elever om att hjälpa honom.
”Vist kan jag det professorn” sa jag och gick ner till stallet för att hämta Moono.
”Jag hade tänkt börja terminens första lektion med att prata om Mån hästen”
Han ställde frågor till klassen som vi fick besvara, det mesta hade vi redan hört på historian, fast ingen klagade. Jag såg att Idor var lite nervös när han stod bredvid Moono och det kan nog bero på att Moono inte är den som gillar vem som helst. Det är mig som han lyssnar och har tillit till.
Dagen fortsate med historia där vi gick igenom lite från förra året. Vi fick ett litet test på allt från föra året och så fick man sedan gå efter det.
”Bella, kan du vara så snäll och säga vad det var du såg i skogen när vi gick hem” sa Sandro helt plötsligt när vi var på väg tillbaka till våra rum.
”Vad jag såg inget” sa jag och hoppades lite att han skulle tro mig fast det var förgäves.
”Ljug inte jag vet att det var något och att du har gått och tänkt på det” sa han och kollade rakt in i mina ögon.
Jag öppnade dörren till mitt rum och drog in Sandro där och låste dörren.
”Om jag ska vara ärlig så vet jag själv inte vad det var okej” sa jag och såg bedjande på Sandro. ”Du tror mig eller?” sa jag och höll hårdare om hans hand.
”Ja, det gör jag och det hoppas jag att du vet” sa Sandro och kysste mig på pannan

Afrodite


Dagarna efter campingen så märkte jag att Bella var i sin egna värld. Hon lyssnade inte när vi pratade med henne och hon såg orolig ut. Efter historia lektionen så gick jag till vårat rum och när jag öppnade dörren så såg jag Bella och Sandro stå där och prata.
”Ehhe, jag kan komma tillbaka lite senare” sa jag och kollade ner i golvet.
”Ånej det behövs inte jag skulle gå nu” sa Sandro och gick förbi mig i dörröppningen.
”Så vad pratade ni om då?” frågade jag och stängde dörren.
”Inget speciellt” sa Bella och gick och satte sig på sin säng.
Jag var ganska säker på att hon inte talade sanning. Men om hon vill prata om vad det var så får hon göra det när hon känner för det.

På Spådomskonsten på måndagen så började vi att spå drömmar. Först skulle vi skriva ner våra drömmar så bra som möjligt. Sedan så gick Estelle runt och pratade med var och en. När hon kom till mig så läste hon mitt papper och kollade sedan på mig.
”Det verkar som något som hänt dig när du var liten börjar komma upp”
”Och vad kan det vara typexempel?”
Estelle kollade på mig en liten stund innan hon svarade mig ”Det vet jag inte, fast det får du snart veta” var det hon sa och så gick hon vidare till Skaye.

Bella

När Estelle kom till mig så kollade hon på mig och läste det jag hade skrivit.
”Det verkar som om något kommer att komma fram inom en snar framtid. Fast vad det är vet jag inte” sa hon och kollade mig rakt i ögonen. Det som hon sa vad nästan desamma som hon sa till Afrodite. Hon såg nog att jag fick ett oroligt ansiktsuttryck och sa ”Det är inget att vara rädd för” och så gick hon.
Under lunchen så ringde min mobil, det var Linda som ringde och det smartaste jag kunde göra var bara att svara.
”Ja, vad är det?” sa jag när jag svarade.
”Bella, du kan aldrig fatta vad som hände igår kväll!” nästan skrek hon i andra änden.
”Vad hände då?” frågade jag för jag orkade inte att gissa. Det skulle kunna vara från ett pojkband till att en tjej i klassen hade gjort något riktigt pinsamt.
”Jo, jag var på en dejt med Jacob och han frågade om jag ville bli hanns flickvän och jag sa JA!”
”OMG, var roligt grattis”
Från en sak till en annan, när kommer du hem nästa gång?”
”Jag tror det blir under höstlovet”
När jag avslutade samtalet och kollade upp på mina vänner så möttes jag av levande frågetäcken. Jag fick ta och förklara för dem vad som hade hänt och vem Jacob var för Skay var väldigt intresserad av honom.

Nästa morgon vaknade jag utav att jag var spy färdig, jag sprang till badrummet och spydde. Några minuter senare så hittade Afrodite mig ynklig och blek i badrummet. Hon hjälpte mig upp till sjukhus våningen, där fick jag lägga mig i en säng och dricka något för min mage. Resten av dagen så låg jag i sängen där och sov. Jag fick vara där i tre dagar då jag mode bättre och kunde gå tillbaka till klassen. När jag precis skulle ta mina saker och gå så kom Peeta, Skay och Sandro ditt. Sandro höll om sin hand och verkade ha ganska ont.
En sköterska som hette Helen kom och hjälpte killarna.
”Men vad har hänt?” sa jag och gick fram till mina vänner.
”Min bror där ville inte öppna dörren till vårat rum” sa Sandro och vände sitt huvud mot mig och Skay.
”Fast det var inte mitt fel att du slog näven i dörren så hårt”
Sandro bara muttrade något till svar som vi inte kunde höra. Han fick ett bandage om handen som han skulle behöva ha ett tag. Vi gick ut där ifrån tillsammans under tystnad.

Jättebra kapitel!!!!! Älskar det

Nu kommer det kapitel som gör så att det börjar hända lite i denna berättelse hoppas ni gillar det



Kapitel 6

Dagarna blev veckor som blev till månader. På Kampsports lektionerna så fick jag vara den som Po använde när han skulle visa nya saker. Mest när det var med bågskytte. Några veckor innan höstlovet så hände något som skulle förändra hela mitt och Afrodites liv. Eter första lektionen så var Afrodite kallad till rektorn. Vi andra hade en lång rast för våran lektion med Idor var inställd, för han var på ett mötte. Ashen gick för att vara med några från hennes klass och Peeta och Skay gick för att göra något annat. Sandro och jag gick till mitt rum för att plugga på spådoms läxan som vi hade fått i måndags. Plötsligt när jag satt och läste i boken så kysste Sandro mig, jag slängde iväg boken och kysste honom tillbaka. Jag la mig ner och han la sig över mig och fortsate att kyssa mig. Helt plötsligt så knakade det på dörren. Vi sate oss snabbt upp och dörren öppnades.
”Bella skulle jag kunna få prata med dig?” sa Rosalinda där hon stod i dörren.
”Ehm, vist” sa jag och la en hårslinga bakom örat.
”Då ska jag nog ta och gå” sa Sandro och tog sina saker.
Rosalinda och jag gick upp till rektorns kontor. Båda var tysta medan vi gick. Hos rektorn var det en nedstämd känsla. Po som också var där såg sliten ut. Ögonen var trötta och glansiga fast han försökte att se normal ut.
”Miss West det vi kommer att berätta för dig berör både dig och miss Allein. Du får inte bli upprörd för att vi inte har berättat detta tidigare. Men det var för ert bästa” sa Saladdin och kollade lugnt på mig.
Fast han vet väll att om man säger till någon att inte bli upprörd så brukar an ändå bli det? Det tog någon minut innan någon sa något och under den minuten så lyckades jag bli riktigt nervös.
”Jo, det är så att du och miss Allein är tvillingar. Det var er mor beslut att ni skulle komma till olika familjer och få växa upp som normala barn”
När han sa det så blev jag helt paff. Tvillingar, systrar. Det var för mycket på en och samma gång. Allt skulle förändras. Jag kände hur ilskan och sorgsenheten bubbla upp inom mig.
”Va...varför berättar ni det först nu?”
”Er mor ville att vi skulle berätta detta för er när ni fyller sjutton” sa Saladdin och hoppades nog att det skulle räcka ”En sak till som vi vill att du ska veta är att...” längre hann han inte förrän Rosalinda avbröt honom.
”Det är nog bäst att jag berättar det” sa hon och tog ett djupt ande tag ”Jag är eran kusin”
Nu var allt bara upp och ned. Afrodite är min syster och Rosalinda är vår kusin. Vad mer ska de säga att Idor är min morbror?
”Och detta vet Afrodite om eller?” frågade jag för just nu vet jag inte vad jag ska tänka.
”Ja, hon vet” sa Po från där han stod.
”Vi har pratat med Tom och Ellen och vi bestämde att vi skulle skicka hem er för att prata mer om detta”
Jag bara nickade och följde efter Po när han skulle öppna en portal så att jag kunde ta mig hem. Väll hemma visste jag inte vad jag skulle göra, men jag behövde ta och lugna ner mig. Så jag gick ut i köket för att göra något att äta och en kopp kamomillte. Medan jag stod där och kärrde upp ett äpple hörde jag att det var någon bakom mig.
”Hur mår du?” sa personen bakom mig, jag behövde inte vända mig om för att se vem det var för jag visste.
”Det är väll bra” sa jag, fast det var inte bra och tårarna började bränna bakom ögonlocken. Till slut så såg jag knappt äpplet framför mig och då råkade jag kärra mig i fingret. Jag slängde kniven ifrån mig och höll om mitt blödande finger precis som om det skulle sluta att blöda fast det skulle det inte göra. Sandro som fortfarande stod i dörröppningen kom nu emot mig och drog in mig i sin famn och sakta sjönk vi ner på golvet där vi blev sittande. Sandro satt där och viskade lugnande medan jag blodade ner både han och mig, även snorade ner honom av alla tårar och snörvlande. Det ringde plötsligt på dörren och vi reste på oss och gick till dörren för att se vem det var. Det var Lisa och hennes yngre syster Hannah som stod där. Jag öppnade dörren för att se vad det var de ville. Linda spärrade upp ögonen nä hon såg att det var jag och nog hur jag såg ut.
”Hej, Bella jo...Hannah här säljer kakor och vi undrar om ni vill köpa några?”
”Ehm....vist jag kan köpa tre kartonger” sa jag och försökte lite diskret torka bort lite tårar som rann ner för min kind ”Sandro kan du ge mig min plånbok som ligger där borta” sa jag och pekade mot köket” Sandro nickade och gick för att hämta den.
När han kom tillbaka så gav han även mig ett papper som jag kunde linda runt mitt blödande finger. Jag gav Lisa pengarna och fick tre kartonger med chokladkakor som jag vet Tom älskar. Lisa skickade sin syster till bilen så hon skulle kunna prata några ord med mig.
”Bella vad har hänt?” frågar hon mig och kollar på Sandro och sedan på mig igen.
”Det är en sak med familjen bara och så råkade jag kärra mig med kniven” sa jag och gav henne ett snett leende.
”Okej, sköt om dig” sa hon och gav mig en kram och sedan mot bilen.
Jag stängde dörren och vände mig mot Sandro.
”Hur visste du att jag var hemma?”
”Rosalinda berättade lite kortfattat och sa sedan att det nog var bäst att jag åkte och kollade till dig” sa han och strök mig försiktigt över kinden.
Vi gick tillbaka till köket för att plåstra om mitt finger och göra mig en kopp te. Sandro stannade hos mig tills Ellen kom hem, sedan var han tvungen att åka tillbaka till skolan.

På kvällen satt jag framför den öppna spisen och kollade i fotoalbum och denna gång fanns de foton av hela familjen. Ellen hade lagt en osynlighets förtrollning över visa bilder så att jag inte skulle se de. Imorgon så skulle vi åka till Seattle för att träffa den familj som Afrodite hade bort hos.