Pepparkaka ~ En oväntad resa

Kan "någon" (Du är den enda som läser...) gissa vem som hade skrivit på grottan?

Nej, har ingen aning. Kanske typ bagaren... jag vet inte. x)

Nope. Svaret får du veta i tredje delen av triologin. Här är en spoiler över alla titlar om du vill veta vad de heter:





Kapitel 4.
Marvin gick ut ur grottan igen och vulkanutbrottet var över. Han behövde fortsätta mot Julmustsjön. Han gick och han gick och han gick. Han var uttråkad så han försökta hitta på ett spel medan han gick. Hur många djur han skulle se på vägen till Julmustsjön-spelet! Han såg inget djur. Nån gång. Tur att han bara är en pepparkaka för han förstod inte att hhan inte skulle se att djur här. Han var i Jullandet ju, det finns inga djur eller människor här. Han satte sig ner för att äta. Han tog upp något brunt med något vitt kladdigt på det. Det stod "Smörgås" på en lapp som hängde vid sidan. Han kastade bort den och tog upp en klubba. Han slickade på den och slickade på den och... Sen rusade han iväg! Pepparkakor är överdrivna varelser (det borde du ha märkt tills nu) och två slick på en klubba kan ge en sockerkick. Nu kommer det läskigaste: den var sockerfri. Han sprang och sprang. Någonstans i kicken sprang han tillbaka och hämtade ryggsäcken. Han sprang fram och fram och han tyckte att han såg något svart, det måste vara Julmustsjön! Han sprang snabbare än nånsin. Han hann inte upptäcka att det svarta var en mörk sten och att han såg en synvilla föränn han ramlat över stenen och blivit av med ett ben. Han började gråta och trodde att någon skulle hjälpa honom.

2 dagar senare...

Marvin slutade gråta och torkade sig om ögonen. Sen kom han på att det var den 16:e! Julafton närmade sig! Men han kunde inte nå vare sig benet som flög tre meter (rätt stort för en pepparkaka) och ryggsäcken som var en halvmeter bort. Då kom Han. Marvin skulle få hjälp av Honom. Nej, inte Gud! Jultomten. Jultomten skulle testa sin släde och såg Marvin så renarna flög neråt mot honom. Tomten kletade fast Marvin's ben med sirap.
"Vad gör du här, Jultomten?" frågade Marvin.
"Jag test-åker min nya släde. Jag ska kunna dela ut presenter snabbare nu! Och jag har en till anledning. Igår stördes tomtesignalen som letar upp barnens hus av ett skrik på hjälp i Jullandet. Vet du vem det var som skrek?" Marvin visste att det var han själv som Tomten menade. Men han vågade inte säga det så han sa att det kom från Pepparkakeland.
"Är du en pepparkaka?" frågade Jultomten Marvin.
"Ja, hurså?" frågade Marvin.
"Nej! AAAARRRGGGHH! SPRING! VARJE DAG ÄTER JAG PEPPARKAKOR! JAG KAN INTE STÅ EMOT! SPRING FÖR DITT LIV!!!!!!!" Marvin slickade på sin klubba två gånger. Efter det sprang han iväg, men inte lika snabbt eftersom att benet inte var helt återställt. Tomten var efter honom! Vem kunde ana det?
"Vänta lite..." sa Marvin och bromsade. "Tomten har varit i Pepparkakeland massor av gånger, och aldrig ätit någon. Han är ju *Pepparkakian för sjutton! (*Pepparkakian är ett parodi-ord av "vegetarian" Han kunde aldrig göra något sånt! Det måste vara en bedragare, eller ett dåligt skämt." Tomten sprang fort, han var ju typ 10 gånger så stor som Marvin, och Marvin kunde se honom nu. Marvin öppnade kvickt sin ryggsäck och drog fram en 'Lista-ut-en-bedragare-stråle'. Om han sköt på Tomten så skulle han se om det var en bedragare. Marvin sköt mot Tomten. Han träffade och kläderna försvann, renarna blev vargar och Tomten blev ett skelett. Marvin hoppade tillbaks lite. Skelettet började tala,
"Din dåraktiga dåre! Jag är Greve von Dy och jag ska äta upp dig, bums!" Som tur var så hade Marvin sett den här filmen innan han blev levande. Sockerbagaren kollade på den en gång. Marvin skaffade en MEGA-ULTRA-SUPER-DUPER-SOCKERKICK genom att slicka tjugo gånger. Han sprang i fyra kilometer i timmen (väldigt mycket för en pepparkaka) och kunde strax se sjön. Han gled på nerförsbacken som just öppnat sig och hoppade in i sjön. Greven var efter honom och ramlade i sjön.
"NEJ! Jag smälter....." sa han och därefter sa han aldrig något igen. Bokstavligen. Han sa "aldrig något igen" och sen dog han. Vår pepparkaka gillade inte heller sjön så mycket och simmade ut. Han tog båten som man kunde låna och satte den på Auto-pilot. Nu tänkte han sova. Det var kväll och när han vaknade så skulle det vara den 17:e december. Han var nära nu kände han, men kom sedan på nästa stopp, Julgranskogen. Den var vid kanten av Julmustsjön så han behövde inte gå till den. Men själva skogen var en djungel. Han försökte att inte tänka på det och somnade.

Tack! Ska nog skriva nästa kapitel nu. Berätta gärna för andra

Kapitel 5.
Marvin vaknade upp efter någon timme. Han var sömnig men var framme. Han försökte bli pigg men det gick inte. Då kom han på ett sätt. Han skulle slicka tre gånger på sin klubba. Det skulle göra honom pigg. Men hans klubba var i ryggsäcken som var på andra sidan båten. Han orkade inte sträcka sig dit, så han försökte ställa sig upp men då ramlade han ner i sjön. Då blev han pigg, både pågrund av att det var kallt och våt, utan också för att det var socker i det. Han simmade upp mot båten igen och tog sin klubba. Han tog 5 slickar men han skulle ta 4 så han blev väldigt pigg! Han tog ryggsäcken OCH båten och sprang den sista biten på vattnet! Han sprang och sprang. Han kastade ner båten och gissa hur många bitar den gick i? Han hade ryggsäcken med sig och sprang ända tills han inte såg det där stora trädet. Den var den enda granen utan pynt. Han vaknade några minuter efter "kraschen" och då, när han var vid medvetande (sockerkickar gör en omdevetande), såg han att alla granar hade ansikten. De syntes inte mycket, för att alla granar stod tätt intill varandra, men det syntes mycket på granen utan pynt. Han stod ensam i stigen. Inget träd på 3 meter. Trädet grät också. "BUHUHUHU! GUÄÄÄÄHH!" Nu hade trädet börja skrika istället.
"Varför gråter du?" frågade Marvin. "Det är ju 17:e december. Snart Julafton!" Efter att han sa det så började trädet gråta ännu högre. Marvin slog till trädet och tog tejp från sin ryggsäck och satte på granens mun.
"Nu slutar du gråta. När jag drar av tejpen så är du tyst och berättar varför du är ledsen!" Granen nickade och när Marvin drog av tejpen skrek granen.
"Varför skrek du?" frågade Marvin.
"Det gjorde ju ont. Får man inte skrika av att det gör ont?" Marvin tänkte och kom sen på varför han stod kvar.
"Varför gråter du helatiden?" Efter att han sa det (gissa vad som hände) så började granen gråta, igen.
"De andra granarna retar mig för att jag inte har pynt. De säger att om jag inte får på mig pynt igen så ska dem hugga ner mig."
"Du sa "igen". Har du haft pynt förrut?"
"Ja. Men när grötklumparna kom så tog dem allt!" Marvin undrade om detta var en till fälla. Han bestämde sig för att det var det och fortsatte att gå. När han var utanför skogen (det är som en labyrint, det tog nästan 1 dag!) så hörde han fortfarande granen. Han ignorerade det och fortsatte gå. Nu såg han sitt nästa mål. Han kunde svära på att han kunde se det i sjön också. Det var det stora "Kälkberget"! Ni vet redan om berget så vi fortsätter. Marvin köpte klätterutrustning men märkte sen att det fanns en lift. Han försökte få pengarna tillbaka men det fick han inte. Så han behöll utrustningen och la den i ryggsäcken. Han satte sig på liften och såg på de andra personerna. En var en pepparkaka som liknade en grötklump. När pepparkakan frågade om Marvin också var en spion för pepparkakorna så svarade han inte. Om de hade skickat in spioner måste det ha blivit ett krig där. Liften stannade mitt på vägen och Marvin kollade upp. Där var det en grötklump som höll i en kniv och skulle just skära av repen. Då såg grötklumpen pepparkakespionen och slutade genast. Han sprang iväg och liften fortsatte. Nu var han på toppen. Han tog en pepparkakssnowboard och åkte ner. Han åkte jättelänge. Han somnade på brädan. När han vaknade var det den 18:e december (Tänk! Det har gått 5 dagar på 5 kapitel!), det var 6 dagar kvar till julafton och han hade kommit till hälften på sin resa. Nästa stopp var Snötemplet och om du minns det så var det en pepparkaka som väntade på honom där...