Jag glömmer dig aldrig

Kapitel 1
Du förlorade min tillit när du släppte min hand,
och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le,
men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.

Jag satt i min stol, med händerna på skolbänken. Samma jävla skit som alltid. Massa ävla skoljobb. Och lärarna fattade inte heller ett skit. Jag var inte osmart. Det vet jag nu, för just nu är jag en av de bästa i klassen. Ingen fattade att man kanske inte kan koncentrera sig när man inte mår bra. Monica fortsatte att prata på om matten. Jag brydde mig ändå inte. Jag tittade bort mot Henne. Hon låtsades fortfarande att hon var intresserad av matten. Hon kände sig iakttagen och vände sig mot mig. Hon gav mig en tom, sur blick och tittade mot Monica igen. Fan. Kan jag aldrig få ha det bra? Jag längtade till hösten då jag skulle byta skola. Kanske jag skulle då riktiga vänner. Jag visste att några i klassen skulle byta, men det var de snällaste. Inte Hon, eller Gabriella. Jag slog ner blicken igen och fortsatte med matten.

Nawie, så fint. ♥

Bra! C8

Heeellt Awesoooooooome ♥♥ Du är verkligen en av J.K Rowlings döttrar ♥

AWSÖME

Jag gillar julen.

Kan du lägga av!

Snälla, sluta spamma. Det här är en seriös berättelse om svåra händelser som jag själv varit med om! Det är inte kul, fattar du?

Bevakar!

Kapitel 2
Jag säger hejdå till Lia och ser på då hon går iväg. Mina axlar åker ner, och jag börjar tänka på Henne. Vad var det egentligen som hände? Jag vet att jag borde hata henne, det var trots allt inte jag som övergav mig och blev bästisar med klassens populära (Som var rätt snälla, men ändå) och då hon och de hade bråkat kom hon till mig och snackade skit! Och när Gabriella började vara med dem sa Hon att Gabriella var en svikare! Ska hon säga. Men Gabriella var ju hennes typ bodygard, så well, well, det var kanske det.

Jag mår bra nu, jag har vänner som är jätte awesoma och som inte sviker, men jag kan inte låta bli att tänka på henne hela tiden. Idag börjar vårar jullov. Om jag bara inte raderat hennes telefonnummer. Vi skulle kunna rett ut det.
Nej. Det skulle vi inte. Hon skulle aldrig förlåta. Varför? Jag förlät henne alltid. Men när JAG gjorde fel, nej nej, då ska hon fucking igga mig och snacka skit. Jag vill hata henne. Kanske gör en del av mig det. Så mycket fel hon gjort. men jag saknar henne ändå. Fan.

Jag fattar ärligt talat inte hur det blev så här. Det var en dag på gympan, då jag hade lovat att vara med Elli. Då blev Hon jättearg. För Elli var hennes värsta fiende. Och jag var hennes vän, och Hon hatade mig för det. Jag vill bara glömma. Kasta en obliviate-förtrollning över mig. Nu länkade jag till Harry Potter igen. Hon hatade Harry Potter. Hon skröt också hela tiden. Men då jag påpekade det, grät hon och sprang iväg. Det gjorde inte jag då jag sa att jag skröt. Alla små elaka detaljer med henne, som jag aldrig märkt förrän ungefär ett år sedan.


Hoppades ni tyckte om det c: