Bröllopsklockor

Bevakar med stort B! Mer????!!!!!!!!! ♥♥♥♥

TACK, för att ni läser, det betyder mycket för mig. ♥


Kapitel 2


Skolbussen visade sig vara en väldigt lugn buss. Jag hade väntat mig att alla skulle skrika och springa omkring, men alla satt stilla och viskade lite med varann. Stina himlade med ögonen och sa:
- Jag sätter mig bredvid den där tjejen.
Hon pekade på en blond tjej med enorma ögon. Jag såg mig omkring efter en plats, men det fanns ingen.
Utom...
Jag gick fram till en blond kille; han hade axellångt hår och en svart T-shirt med en konstig filur. Han log och sa:
- Hej.
- Åh, ja... Hej. Skulle jag kunna få... Sitta här? Kanske? frågade jag och log så falskt jag kunde.
- Visst.
Han flyttade på sin väska, och jag satte mig. Jag undvek noga hans blick, men jag kunde känna hans ögon stirra på mig.
Efter vad som kanske var fem minuter så sträckte han fram sin hand och sa:
- Simon.
- Cassandra, sa jag och skakade hans hand.
Jag noterade att hans händer var väldigt stora.
Simon harklade sig och frågade sedan:
- Jaha, så du bor i det där lilla huset?
- Mm, sa jag och kände mig en aning irriterad.
- Du har en brorsa, va?
Jag nickade, men frågade inte hur han visste det, för han sa genast:
- Jag såg honom springa omkring och leka, så ja, jag gav honom en kasse med mat, han såg hemskt spinkig ut. Han nämnde också att ni inte har så mycket pengar...
- Nej, det har vi inte, sa jag högt, men Simon verkade inte märka det.
- Har du många syskon?
- Ähum... Jag har mina bröder, Johannes och Edvin, det var Johannes du träffade... Och så har jag Stina, min tvillingsyster.
- Vad skoj!
Jag instämde inte.
Simon babblade på:
- Jag har en bror, en lillebror, han är världens odåga... Han kommer aldrig bli något säger pappa. Min bror heter förresten Gustav. Och sen har jag en lillasyster, fast hon är bara åtta år... Hon heter Lillan.
- Lillan?
Jag tittade misstroget på honom, men Simon skrattade bara och sa:
- Ja, visst är det ett lustigt namn! Min mamma, Maria, tyckte att hon skulle heta det.
- Åh, sa jag ointresserat.
Simon harklade sig lite och försökte få mig att prata igen:
- Vad jobbar dina föräldrar med?
- Min pappa på något företag, och mamma som städerska...
- Vad kul! Det är ju bra att de har något jobb, jag menar... Ja, du vet. Min mamma är diskare på en restaurang, och pappa är bara hemma. Vi bor förresten väldigt nära varann, visste du det?
- Ja.
Jag önskade innerligt att bussresan skulle vara slut snart.

Om du hade varit jag så hade ni förstått hur jobbig dag i skolan det blev; Stina lyckades redan på första skoldagen hitta alla svar till ett prov, och hon delade gladeligen ut svaren till folk som betalade tjugo kronor. Jag fångade upp henne vi skåpen, och tryckte upp henne där. Jag väste:
- Är du inte klok?
- Lägg av, jag fixar pengar, sa Stina och flinade.
Jag släppte henne, och Stina sprang genast därifrån. Jag suckade, och när några tjejer rynkade på näsan när de gick förbi insåg jag att jag luktade illa.

På lektionen i engelska tvingades jag sitta bredvid Simon. Jag suckade, skulle jag aldrig bli kvitt honom? Jag förstod att han ville vara snäll, men han var mest irriterande.
När vi gjorde våra uppgifter passade Simon på att prata:
- Du, ska vi hitta på något någon dag?
- Va? Jag vet inte... Har inte du några vänner att vara med?
Simon log dystert och sa lika moloket:
- Nej, ingen vill vara min vän.
- Åh, sa jag och kände genast sympati för honom.
- Du kanske kan följa med mig hem idag? Jag kan hjälpa dig med läxorna, jag menar, dina föräldrar kanske inte hinner...
- Visst.
Någonting i Simons röst fick mig att tycka synd om honom; den stackarn var som jag, vilsen och utan vänner.

SUPER!!!!( måste komma på något annat att skriva än SUPER, räcker inte eftersom denna berättelse är mer än SUPER)

SUUUUUUUUUPEEEEEEEEEEER gånger 10000000000

Mera, mera, mera!!!!

SÅ BRA♥

SÅKLART JAG LÄSER♥ Den här sagan äger... På min första familj gifte pappan sig med en rik tjej som hette "Agnes Rynkbak" xD

JonatanDiggory: Aw, '' super '' räcker för mig. ♥
Genny1: Mer kommer.
Juliett Waterfall: TACK. ♥
Isabelle Granger: Haha, på Sims 3 då eller?


Kapitel 3


Simons hus var tre gånger så vackert som mitt egna. Trädgården hade ett par vackra buskar och på baksidan fanns blomträdgård. Huset han bodde i var mycket välmöblerat; alla fick en egen säng, och Simon fick till och med ett eget rum.
I hans sovrum fanns inte mycket, bara en säng, ett nattduksbord, en dator och en hemsk tavla.
Simons pappa, Martin, satt i köket med en tidning när vi kom dit. Han hade precis samma frisyr som Simon, och samma hårfärg. Dock hade han ganska bleka ögon och hans lilla mun fick det att se ut som om han nästan aldrig log. Trots det sa han vänligt:
- Hej på dig Simon, och...?
- Cassandra, sa jag hastigt.
- Åh, är du den där nyinflyttade!? Familjen Rik, va?
- Jo, ja.
Simon suckade och sa högt till sin pappa:
- Tyst nu.
Martin brydde sig inte, han frågade istället:
- Jaha, har ni mycket pengar?
- Hur så? frågade jag lite stött.
- Med tanke på ditt efternamn!
Martin skrockade, och jag brusade genast upp:
- Vad heter du i efternamn då?
Martin fortsatte skratta, men sade sedan:
- Släkt.
Jag skrattade hånfullt och sa lika hånande:
- Har ni en stor släkt eller?
Martin hann inte svara, för innan vi båda visste ordet av så hade Simon lett mig in till hans sovrum.

Jag hade tänkt mig att Simon skulle vara en plugghäst, men när jag börjat plocka fram mina läxor så sa han bara:
- Nej. Vi gör något roligare!
- Som vad? sa jag och såg mig omkring.
- Lyssnar på musik eller något.
Jag ryckte på axlarna och sa:
- Visst.
Simon gick fram till sin dator och startade den. Jag hade sett en dator en gång förut, men jag förstod inte riktigt hur datorer fungerade. Jag tittade fascinerat på den och Simon skrattade lätt. Han frågade mig:
- Har du använt en dator förut?
- Nej, sa jag lite generat.
- Det gör inget.
Jag förstod inte exakt vad han menade, men jag log ändå. Han besvarade mitt leende lite snabbt, sedan återgick han till datorn.
Plötsligt hördes ett ljud, en underbar ton. Snart fylldes det lilla rummet av musik som kom ifrån datorn. Jag kunde inte låta bli att le.
Jag och Simon satt tillsammans på hans säng och lyssnade på den vackra låten som spelades.
I want you forever, forever and always...
Egentligen gjorde jag och Simon ingenting alls, men sedan den dagen var han min vän.

Superbra!

ULTRASUPERBRA gånger 1000000000000000
Det räcker nog...

ÅHDUÄRBÄST EXTRENMTULTRASUPERASBRA GÅNGER STJÄRNSTOPP! Det var på sims 3, ja xD

Lite ironiskt förresten att de heter rik xD De är ju typ asfattiga xD