berättelse: "när mörkret faller"

Bevakar redan typ 142526374 trådar och ff så, tyvärr

Bra kapitel!

Bra berättelse, men passar inte denna tråd bättre under kategorin fanfiction? Jaja, strunt samma. Jag bevakar i alla fall.

kap:1 sida:3

den dagen gick Tef och la sig direkt vid skymningen. han hade haft så mycket att göra under gårdagen att han behövt vara uppe sent, och nu ville han ta igen förlorad sömn. han drömde om att han var ute i skogen, vilse, och att han kände att något dåligt skulle hända. sedan hörde han plötsligt någon som skrek. nej. han drömde inte. någon skrek i verkligheten. och när han tänkte efter insåg han att det var Saneli som skrek. han kände igen hennes klara stämma. han reste sig snabbt upp, och rusade ner för trappan som ledde till nedervåningen, var både hans far och hans syster hade sina sovrum. han sprang till Sanelis sovrum, men fann hennes säng tom. han tände ett stearin ljus och sökte på golvet, sökte efter minsta tecken på spår, men fann inget. han sprang till sin fars rum för att berätta vad som hänt men han fann sin fars säng tom. han kände en plötslig ilska bubbla upp inom honom, och han tillbringade resten av natten med att leta efter spår i hela huset.

Den verkar jätte jätte spännande
Du skriver så fint
hoppas du kan fortsätta snart!

kap:1 sida:4

Tef stod utanför huset. han bar en väska med sig. dess innehåll var kläder och proviant och det man behövde inför en lång färd. han tänkte ge sig av, ge sig av till någon av byarna som drabbats av fler incidenter där folk försvunnit. han tänkte börja med att resa till Merztikta. Det låg närmast. han hoppades kunna undvika den stora ravinen som låg mellan Merztikta och lugna skogen, men om han råkade gå i dess riktning och nådde fram till ravinen hade han inget val än att korsa den, för provianten skulle inte räcka till att han gick runt den om han redan kommit dit. nog med planer, tänkte han. det var dags att komma till handling. han tvekade vid tanken på att lämna det hem han vuxit upp i, och vid tanken på att lämna alla bekanta, vänliga människor i byn. dessutom kunde det vara farligt att resa. Nej. han måste hämnas. han tog ett djupt andetag och gick några steg in i lugna skogen.

spännade jag bevakar!!!

Bevakar
Spännande

Vad jag ser använder du inte stor bokstav vid punkt Mallowcat!! (Ursäkta om jag är petig men du borde faktist kunna sätta stor bokstav vid punkt. Annars är den perfekt!)

jag orkade bara inte, och jag behövde skriva fort för att inte tappa iden ur huvudet!