Lyckan runt hörnet

Gråter nästan :"c
Mer. Nu. ♥

Kapitel 3
Mars 2013

Felicia gjorde lite te till sig själv. Hennes bror, Ove, satt vid köksbordet med alla sina läxor. Felicia flinade och sa retsamt:
- Jaså, du håller på fortfarande.
- Ja? Och? sa Ove kyligt.
Felicia skrattade för sig själv, och kände Oves ilskna blickar i ryggen. Hon gick in till vardagsrummet, där hennes mamma Lena satt. Hon pratade i telefonen, säkerligen med Martina. Felicia satte sig på soffan och började zappa igenom kanalerna. som vanligt var det bara massvis med skitprogram. Hennes mamma Lena stod vid fönstret och rökte samtidigt som hon pratade halvhögt i telefonen. Felicia suckade, smuttade på sitt te och stängde av TV:n. Hon gick in till sitt rum, där hon kunde få lite lugn och ro.

Datorn var på. En spellista spelade upp massvis med låtar. Felicia lyssnade på låten som spelades och log. När låten var slut kollade hon mejlen. Ett nytt. Glatt öppnade hon det, och läste snabbt:

HAHA, hjälp mig! min kompis la ut en video på facebook där jag sjunger. hon SKÄMMMEEEERR ut mig.. Kram från en tjej som behöver hjälp. ♥ ♥

Felicia svarade direkt:

Vad taskigt! Om du tycker att det är taskigt på ett kul sätt så får du ta tag i det själv. Men om du verkligen vill att hon ska få bort videon så får du väl be henne ta bort den. kram. ♥

Felicia antog att Emelie egentligen tyckte det var ganska skojigt. Hon drack upp sitt te, och gick ut i köket med muggen.

Ove satt och jobbade matte, fortfarande. Felicia nynnade högt på en låt, och Ove sade irriterat:
- Kan du vara tyst? Snälla?
Det sista lade han motvilligt till. Felicia log och sa:
- Nä.
- På riktigt Felicia, lägg av! sa Ove surmulet.
Felicia ryckte lätt på axlarna, och Lena kom genast in i köket. Man kunde se hennes gråa hår högst upp på hjässan. Felicia sa glatt:
- Du måste färga håret.
- Åh, jag vet, men jag har inte råd, sa Lena och suckade.
Utan någon anledning kramade Felicia. Hon hade alltid varit lite mammakär. Lena kramade henne tillbaka och sa muntert:
- Lite kramkalas är alltid mysigt.
- Mamma, kan du hjälpa mig? frågade Ove mitt i allt.
Lena svarade inte, hon gick bara fram till Ove och frågade:
- Vart är du då?
- Här..., sa Ove koncentrerat och pekade.
Felicia log återigen, och gick in till sin dator igen.

Emelie hade svarat.

haha, lite kul! Men aja.. Det pinsamma är att alla kommenterar att jag ska ansöka till skit o grejjer HAHA. Mrn är inte alls bra. Kram ♫☼☻♥ ♥

Felicia log. Hon hade aldrig hört Emelie sjunga. Faktum med att hon aldrig hört Emelies röst alls. Hennes föräldrar påminde henne ständigt om att man skulle akta sig för att ge ut adress och namn. Men Felicia kände på sig att Emelie inte var någon gammal gubbe. Nej, Emelie var en tolvårig tjej som skulle fylla tretton. Det var antingen den sjätte eller nionde april. Felicia mindes inte exakt. Hon log mot datorskärmen och stängde av datorn. Bara en kvart senare låg hon i sängen och tänkte på vilken tur hon hade som hade Emelie.

Jättebra! Ny läsare här! *bevakar*

Kapitel 4
Tre månader tidigare


Den nittonde. Felicia tittade ut genom fönstret. Det snöade inte, men det såg ut att vara iskallt. Hennes bror Ove kom och satte sig. Felicia suckade och frågade:
- Sovit gott?
- Mm, mumlade Ove.
Felicia reste sig upp och började gå. Ove frågade:
- Ska du inte äta frukost?
- Jag är inte hungrig, sade Felicia dystert.
- Du måste äta.
- Nej.
Ove hann inte protestera mer. Klockan var tio på morgonen, och det var lördag. Trots att helgen var kommen så ville Felicia helst vara i skolan. Då skulle hon ha annat att tänka på, för när hon var ledig så mådde hon bara dåligt. Hon försökte le, men det fanns ingen mening med det. Istället försökte hon tänka på något bra, något fint. Det lyckades inte särskilt väl. Det var svårt att inte tänka på S, som hon hade känt i ett helt år. Hur kunde allt detta ske? Felicia fattade ingenting. Hon befann sig i en hemsk förvirring. Felicia lade sig på sängen med din telefon, och kollade mejlen. Med en lätt suck skapade hon ett nytt, eftersom den där andra Emelie inte skrivit något. Emelie mådde också dåligt, hon mådde precis som Felicia. Det visste Felicia, eller snarare kände på sig det. Hon gissade att Emelie också hade den där klumpen i magen och den där skulden. Felicia suckade ännu en gång och skrev:

God morgon! Hoppas du inte drömde några mardrömmar, och jag hoppas att du haft en trevlig morgon. ♥

Det knackade på dörren, och Felicia ropade darrigt:
- Ja!?
Dörren öppnades, och hennes mamma kom in. Hon var definitivt nyvaken. Hennes hår var rufsigt och hon sa med en lite skrovlig röst:
- Hej, Felicia.
- Hej, sa Felicia ljust.
- Ove sa att du inte har ätit.
- Det har jag inte.
- Du måste äta, du är ju så smal.
Felicia suckade. Det var en sak som hon inte kunde hålla med om. Personligen tyckte hon att hon inte såg klok ut. Under en tid hade hon försökt banta, men enligt Vendela och Esther på fel sätt. Felicia hade inte ätit skolmaten och ingen middag, endast frukost. När hon väl blev tvingad att äta i skolan så spydde hon medvetet upp maten. Det hade hon slutat med, men ändå. Hon hade inte ångrat sig, hon var alltför tjock. Hennes mamma frågade vänligt:
- Jaha, vad ska du göra idag?
- Jag vet inte, sa Felicia kort.
- Du kanske kan ringa Esther.
Det var alltid samma förslag när Felicia inte visste vad hon skulle göra. '' Ring Esther ''. Men Felicia hade inte lust med det alls. När hennes mamma hade gått så kollade hon efter svar på mejlen. Emelie hade svarat:

God morgon! Faktiskt inte, blev lite ledsen på kvällen bara.. men natten gick bra. Åh, det var ju inte bra. Jag mår bra! Hoppas du själv gör det. ♥

En rak och skär lögn. Felicia genomskådade Emelies lögn direkt; hon mådde inte ett dugg bra. Hon kände sig säkert som Felicia, ensam och borttappad.

MEEEEER!!!!!!!!!!!!!!!!

Jättebra! C8
MER♥

Kapitel 5
April 2013


Den sjätte April. Felicia hade skickat ett mejl till Emelie och bett henne berätta vad hon fick i födelsedagspresent. För första gången så kände sig Felicia liten till skillnad ifrån Emelie. Varför ville ens Emelie vilja vara Felicias vän? Det var mer än ett år emellan dem. Felicia var endast elva år, hon skulle fylla tolv i December. Innan hade hon endast tänk att ålderskillnad inte spelade någon roll, men plötsligt gjorde den det. Tänk om Felicias ålder inte dög för Emelie? Hon var ju den bästa vännen hon hade, fast det hade Felicia inte erkänt till Emelie. Det skulle bara bli fel då.
Felicia och Ove satt och glodde framför datorn. De tittade på en serie, en oerhört bra serie. Utan att vara medveten om det så dreglade Felicia på sin arm. När seriens senaste avsnitt var slut torkade hon av sig på tröjan. Ove sa muntert:
- Jaha. Vad ska vi göra nu då?
- Vet inte. Jag ska nog gå..., sa Felicia och sträckte på sig.
Ove såg en smula sur ut. Det berodde säkerligen på att han inte gillade att Felicia bara stack. Men hon väntade faktiskt på ett mejl.

Emelie hade svarat.

Aw, tack bästa du! ♥ Jag fick JB-saker av familjen,eftersom att alla vet att jag är galen i honom.. Iallafall, jag fick en mugg med honom, en jätte stor filt med en bild på honom, en hjärtformad kudde med honom såklart! samt biljetter till den 24/4! Sen kommer farmor, farfar, mormor, morfar, kusiner o lite så! Är grymt glad, bästa födelsedagen! Har ingen aning vad mamma tänkt sig för tårta! ♥ Du får ha det bäst och tack så mycket.
Kramisar ♥♥

Felicia log, och testade en gång säga Emelie. Det blev bara en liten väsningen. Felicia försökte igen, och hon hörde sig själv säga högt och tydligt:
- Emelie.
Namnet klingade vackert i hennes öron. Det var ett otroligt fint namn. Och inte nog med det, själva personen Emelie var helt fantastisk.


( Alla kapitlel kanske blir lite tråkiga, MEN, det kommer bli bättre sedan ).

Den är inte alls tråkig, bäst♥

Juliett Waterfall, aw ♥

Varför inte två kapitel i ett inlägg? Det går mycket fortare och läsarna får mer av det roliga på en gång!