Det ingen vet

...OMR!!! GAAAAH DE CHATTAR OMROMROMROMR!!! DÖÖÖÖÖÖR!! SÅ BRA GUMMAN♥♥
Måste säga att jag väntade hela dan för att få komma hem och läsa din finfina berättelse :3

Skriv mer ! Det är skitbra !

Herreguuuud, så glad jag blir! Så sjukt kul att du gillar min berättelse, och tro mig, jag har väntat hela dagen för att få komma hem och skriva! ♥

Bara för din söta kommentar så skriver jag lite till. ♥ ♥ ♥

OBS! Det förekommer våld i kapitel 12.


KAPITEL 11


Jenny hade fortfarande ont i huvudet efter att hon hade blivit slagen, men det kunde inte hindra henne ifrån att sitta vid datorn. En person hade börjat chatta med, som hon inte hade någon aning om vem det var. Hon eller han kallade sig för Angeeel_83 och Jenny antog att det var en tjej. Jenny hade hjärtklappning, och hon visste mycket väl vad det berodde på. Mannen hade hon träffat på det chattforumet hon var inne på, och han sa att han var en tjej... Jenny rös till, och kollade varannan minut om han hade loggat in. Jag är så rädd. Så förbannat rädd. Det hördes ett litet plopp och Angeeel_83 hade svarat.

Angeeel_83: Så fint namn!!! Jag heter Moa.
Lycka132: Jag gillar Moa mer.
Angeeel_83: Aw. Förlåt om jag är typ närgången, men bor du i hus eller lägenhet?
Lycka132: Huuuus. Du då?
Angeeel_83: Lägenhet.
Lycka132: OK.

Jenny väntade på att Moa skulle skriva något, men hon fick inga fler meddelanden. Med en liten suck så satte Jenny på sin TV och tittade på barnkanalen. Egentligen var det bara töntigt, men det fanns inget annat bra. Förresten var det en hemlighet, och det var ingen som visste. Ingen vet heller att en man brukar slå mig. Det ingen vet... Jenny kände sig plötsligt ledsen och värdelös, men hon hann inte gråta. Hennes lillebror Adrian kom in utan att knacka och sa med gäll röst:
- Det är mat!
Han sprang iväg, och Jenny gick mot köket.

Jennys mamma hade gjort klyftpotatis med kött. Det var en av Jennys favoriträtter, men hon hade ingen aptit. Jennys pappa åt för fullt, men Jenny tyckte att han skulle banta. Han kunde inte neka till att han var överviktig, och Jennys personliga åsikt om honom var att han var ful. Han hade skägg, men inget hår på huvudet. Hennes pappa liknade ett troll. Jennys mamma frågade alla vid matbordet:
- Var det gott?
- Bland det godaste jag ätit, sa Jennys pappa och log.
- Kan du inte göra pannkakor imorgon? frågade Adrian med mat i munnen.
Jenny sa inget. Hennes mamma verkade märka att hon knappt åt, och hon frågade sin dotter oroligt:
- Mår du bra?
- Ja, sa Jenny skarpt och reste sig upp.
Maten slängde hon i soptunnan, och inne på sitt rum började hon okontrollerat att gråta.


KAPITEL 12


- DU GÖR JU SJÄLV INTE NÅGONTING ALLS! skrek Julia.
Moas mamma verkade ha tappat talförmågan. Hon hötte med sin näve, och tittade med sina små ögon på Julia. Moa hade backat undan och försökte försvinna. Snart återfick flickornas mamma talförmågan, och hon sa med ilska i rösten:
- Så länge du bor i mitt hem så ska du göra som jag säger!
- Tänk om jag sticker då!? Vad säger du då!? VA!? röt Julia.
- DU ÄR SÅ FÖRBANNAT SJÄLVISK, VAD HADE DU TÄNKT ATT DU SKULLE GÖRA MED DIN SYSTER DÅ? SKA HON SVÄLTA!?
- Tänk till vem som är självisk mellan dig och mig! Och om jag sticker så sticker hon med mig!
Deras mamma kunde inte kontrollera sina känslor, som hade ett stort slagsmål inom henne. Julia verkade förstå vad som hände, för hon försvarade sig direkt. Deras mamma gav Julia en käftsmäll och försökte knuffa ner henne på golvet. Det gick inte så bra, eftersom Julia lyckades '' kasta '' in sin mamma i väggen. Moa hade börjat gråta, utan att riktigt veta om det. Men hon började först gråta på allvar, när hennes mamma hade tagit en liten kniv ifrån en låda. Julia skrek:
- DIN IDIOT!
Mamman skar upp en del av Julias tröja, och Moa skrek av rädsla. Julia flämtade till, och kniven hade stuckit henne på vänstra kinden. Moa kunde inte längre titta på, så hon skrek det högsta hon kunde:
- LÄGG AV! SNÄLLA SLUTA, LÅT OSS VARA!
Hennes mamma knuffade undan Julia och gick fram till Moa. Julia reste sig upp och drog i sin mammas tröja, så att hon ramlade ner på golvet. Julia ropade:
- Spring!
Moa sprang in på sitt rum och började på måfå att packa. Hon lade ner de kläder hon hade i sin skolväska, och pressade ner en nalle som hon hade fått av sin pappa när han var i livet. Plötsligt öppnades sovrumsdörren, och Moa mötte två galna ögon. Moa fick en näve i ansiktet, och ropade:
- JULIA!
Julia kom in till sovrummet i världens fart, och slog till sin mamma. Hon föll ner på golvet, och tuppade av. Moa kastade sig i Julias famn, och Julia viskade:
- Vi måste härifrån nu.


KAPITEL 13


Jenny var inne på chattforumet. Hon hörde ett litet plopp och log. Snart blev hennes leende en grimas. Snart såg hon vem meddelandet var ifrån. Jenny läste det snabbt:

Tisdag, 19:00. Kom inte försent!


KAPITEL 14


Det snöade. Den första snön hade kommit, och i vanliga fall så hade både Moa och Julia ha varit glada. Nu gick de på gatan med en varsin väska, mot stadshotellet. Julias väninnas kille var son åt stadshotellets chef, och de kunde få ett rum i två nätter. Moa tittade upp på den becksvarta himlen, och såg små snöflingor falla ner och nudda marken. Snart kunde Moa se stadshotellet. Det var kritvitt, och tillsammans med Julia gick de in.

I deras sovrum fanns det två separata sängar, en TV, ett badrum och en tavla som föreställde ett vackert landskap. Julia började genast packa upp sina saker, och lade dem på sängen. Hon sa med halvstressad röst:
- Du kan ta dig en dusch.
Moa sa inte emot, tvärtom så längtade hon efter att försvinna ifrån Julia. Hon längtade efter att få försvinna ifrån allt.

OMYFRIKKINGAAAAAAAAAASHHH!!!
Det är så synd om Moa....och Jenny såklart men alltså gaaaaah!!!
Typ dör här ^.^'
Jag undrar om Moa kommer flytta in bredvid Jenny O.o
Anyway, lika bra som alla andra kapitel, längtar efter mer :*

Men ååh ! Bara jag kunde vara lika bra på att skriva som du ! Bli författare ! xD

Jag har faktiskt tänkt på att bli författare!

Braa ! Cx

Vem vet vart Julia och Moa flyttar.

( Skriver ett nytt kapitel också, haha. )



KAPITEL 15


Jenny befann sig i dvala. Hennes lärare Petra besvarade för tillfället frågor, men Jenny lyssnade inte. Istället fick hon en flashback ifrån första gången som hon träffat mannen:
- Jag får en kick av att slå dig.
Jenny mindes den där rädslan när hon träffat honom första gången, men nu var det värre än någonsin. Hans slag förra gången hade fått henne att må så dåligt att hon inte ville gå ut. Det ville hon inte nu heller, men hennes mamma tvingade iväg henne till skolan.

Under rasten så ville inte Jenny vara med någon. Istället gick hon iväg till skolans bibliotek och gick in på chattforumet. Hon visste att mannen inte skulle höra av sig igen, det var hon hundra procent säker på. Men den som hon hoppades vara online, var faktiskt där. Hon skrev:

Lycka132: Hej..
Angeeel_83: Hej... Hur mår du?

Ja, hur mådde Jenny egentligen? Hon tänkte efter. Skulle hon ljuga? Tala sanning? Ärlighet varar längst. Jenny skrev:

Lycka132: Inte så bra. Själv?
Angeeel_83: Samma. Vad har hänt dig?

Ärlighet varar längst. Jenny kände ett starkt behov av att skriva vad det var, men vågade inte. Istället skrev hon:

Lycka132: Du får säga först.

Det tog ett bra tag innan ett svar kom. Kanske ville inte Moa heller berätta? Eller tänkte hon efter hur hon skulle formulera sig?

Angeeel_83: Bor på hotell, mamma är dum i huvudet.
Lycka132: VA!? Vad har hänt!!??
Angeeel_83: Jag berättar när du berättar.

Jenny suckade. Hon ville hjälpa Moa, eftersom hon också mådde dåligt... Men att berätta om sig själv på det sättet, för någon hon aldrig sett? Tankarna for fram och tillbaka och till slut så bestämde sig Jenny:

Lycka132: Det var en tjej som jag snackade med här, och jag gav ut nakenbilder på mig själv... Sen visade det sig vara en man, och han tvingar mig att träffa honom så att han kan slå mig... Annars lägger han ut bilderna på Internet.
Angeeel_83: VAAAA! OMG, OMG, OMG, SLUTA. Stackare, shiiiiiiit. Så synd om dig alltså... Min mamma slår mig och min syrra, men nu så har vi stuckit.
Lycka132: Det är synd om dig, stackare.

Sedan ringde det in, och Jenny gick därifrån.

Omg...dumma okända man, vill bara slå honom :E
Vad kul att de...typ är ärliga mot varandra :3
skriv meer snälla....(förlåt om jag irriterar dig...)

Aah !! Meraaa