Berättelsen om Edox

Nu har jag läst och jättebra!
Har du någon till fanfiction/berättelse jag kan läsa också?

Bevakar :3

Tack så jättemycket! Ska jag lägga upp när jag gör mer?

Ja, gör det!

Jag håller på att skriva kap. 1 nu men det kommer ta ett tag eftersom jag först ska skriva, och sen finslipa och sen lägga upp, menmen, det kommer!

Ja^^

Heja på kossan!

Detta kapitlet kommer i två delar!

1 Min moster har en kniv!

-David, ropade pappa. Ska du och Maxie med på utflykt?
Jag tittade på Maxie som gav mig kom-igen-varför-inte-blicken.
-Okej, skrek jag ner till pappa. Jag och Maxie rusade ner för trappan och drog på oss våra kepsar, vi fick inte ha de inne men så fort vi fick tillfälle satte vi på de. Maxie var ett år yngre än mig, han hade kortklippt hår med en massa vax i och han var nästan som en bror för mig. För bara ett par dagar sen hade pappa upptäckt att jag faktiskt hade en moster också, han hade hyrt ut undervåningen i vårt hus till henne och jag och Maxie tyckte hon var rätt skum. Jag hade inte haft några släktingar alls fram tills nu. Hon höll sig mest på sin egen våning men Maxie och jag hade kommit överens om att skugga henne nästa gång hon går ut och `handlar`, jag har börjat bli rätt irriterad på att hon gör det nästan varje dag, men som sagt så har vi misstankar mot henne. Idag skulle hon i alla fall följa med på utflykt. Perfekt, tänkte jag. Nu skulle vi få tillfälle att ta reda på vem hon egentligen var.
Alla i färdsällskapet cyklade förutom Maxie och jag som åkte skate. Jag var ganska bra på det och vi höll lätt tempo med de andra. Till min förvåning cyklade mostern som utgett sig för att var nästan sextio år nu lätt och hon såg inte ens trött ut. Jag gav Maxie en menande blick. Han verkade inte ha sett.
Pappa hade tatt oss till en stor glänta i en skog, Maxie och jag hade genast börjat söka efter grottor, självklart hade vi inte hittat en enda. Maxie ropade till. Jag tittade förskrämt upp och undrade om han äntligen hittat en grotta.
-Titta, sa han och pekade mot en plats en bit bort. Jag såg någon skynda fram mellan träden. Det var mostern.
-Vi drar efter, sa jag lågt och vi började sakta smyga. Hon gick djupt in i skogen och helt plötsligt stannade hon framför ett träd. Tre gånger knackade hon på det med… en… en kniv, hon hade en kniv i handen. Nu var jag rädd. Jag började fundera. Kanske skulle vi bara sticka tillbaka till pappa och berätta vad som hänt. Då hände det, trädet sköts sakta men säkert upp ur marken. Jag var nära att ropa till när Maxie sparkade mig på benet i förvåning. Mostern hoppade smidigt ner genom hålet som bildats där trädet nyss stått. Jag tittade på Maxie.
-Jag ska i efter, sa jag.
-Är du galen, undrade Maxie likgiltigt. Du ska inte ner där, uppfattat?
-Okej, Maxie, som du vill vänta här tills jag kommer upp, sa jag.
-Kom igen, okej!!! Jag är på, sa Maxie surt.
Jag började gå mot hålet, jag märkte att trädet stått på en mycket speciell plats… Alla andra ekar liksom omgav den. Hålet var djup och man kunde knappt se botten.
-David, vid närmare eftertanke kanske jag drar… sa Maxie
-Nu är du med, sa jag strängt och satte mig på kanten till hålet. Jag hoppade ner och fann att botten var av sten. Det var väldigt mörkt här nere men Maxie och jag slog på våra telefoner och nöjde oss med ljuset som vi fick av de. Jag gick in en vägg och skrek högt av smärta. Jag hörde Maxie göra det samma och kollade snabbt åt hans håll, först såg jag ingen men sedan tittade jag ner. Maxie låg i ett hål. Inte ett sånt där naturligt hål utan ett perfekt hål med raka kanter…
-Hur… sa jag.
-Jag trilla på något som kändes som en knapp, sa Maxie och reste sig försiktigt upp. Någonting blänkte till. Jag la mig på mage och tittade ner i hålet. Och där låg en nyckel. Den var av silver och hade små inristningar i sig. Något konstigt språk.
-Maxie, kom igen, vi försöker leta upp hålet, sa jag upphetsat och Maxie och jag började leta. Vi fortsatte i en hel timme, men tillslut tvingades vi inse att det inte fanns nåt hål.
-Vänta, sa Maxie. Var är din moster?
Det hade jag inte tänkt på, hon var inte här inne!

Jag gillar vad jag läser. ;,3
Bra skrivet! ;,3

Tack!!! ♥