När blodet djupnar [ novell]

Aha x) Tycker det är roligt att du har "blandat" Dimitri med Adrian, eller vad man nu ska kalla det x) fast han är ju ändå en din egna karaktär så det kommer bli roligt att "lära känna" honom med ^^

Ja, älskarbåde Dimitri och Adrian på så olika sätt så Adrian 2 fick bli en liten blandning

Hihi, förstår precis ^^

Jättebra.
Och Sahara02 du läser NU!

Ja ja

Tagga gärna någon du tror skulle vilja läsa

Jättebra lily,luna!
Du är världsbäst på att skriva!

hej jag har inte läst den en men ändå väll bra men jag ska
äsa den men den värker jätte bra fast om den inte är det lovar jag att skrivs det en då som inte vissa gör

Här kommer nästa kapitel!
Liksom det andra är det en del av kapitlet

Kapitel 2 del 2
Och jag stirrar rakt in i Alexandras kolafärgade ögon.
-ursäkta att jag kommer försent, pustar jag och kikar bakom hennes rygg. En kvart försenad, Fan.
-låt det inte hända igen, Elizabeth.
- det ska det förhoppningsvis inte, ler jag, men måste ju tala sanning och ärligt talat tror jag inte att jag skulle klara av att inte komma försent. Hon backar undan och jag smiter in i klassrummet som går i grönt, Alexandras favoritfärg.
- Ellie här! ropar någon från bakre änden av klassrummet, Eddie.
- Edward, tyst i klassrummet, Tack, fräser Alexandra.
- ja, fröken. svara Eddie oberört. Jag skyndar mig bort och sätter mig ned bredvid honom.
- hej viskar jag och ler smått mot honom.
- hej, svarar han och besvarar mitt leende.
- har jag missat något viktigt, viskar jag med dämpad röst.
- inget viktigt, sedan riktar vi båda uppmärksamheten mot Alexandra igen.
- Månskenet, sida 82, säger hon med sin unga, klara röst. Jag suckar och drar upp den tjocka naturboken, jag slår enkelt upp sida 82 och stirrar på det lilla stycket med namnet Månskenet. Sedan börjar jag läsa. "månskenet är månens sken" aa det var inte så svart att räkna ut. "när månen är full, så är skenet som starkast och då blir också magin vampyrer kan utföra starkare, en del ritualer är tvungna att genomföra i månsken" sedan står det inte mer. Ja det blev jag ju inte så mycket klokare av.
-resten av lektionen ska ni välja något att forska om, i läxa har ni att både skriva om något eget och om Månskenet. Hela klassen nickar som en person för att visa att vi förstår. Resten av lektionen går åt till att hitta något att forska om, det måste vara något lätt men det måste ändå vara så pass svårt att man får ett bra betyg för det. Jag har precis bestämt mig för en slaggs jordmagiritual när det ringer ut, bra jag är vrålhungrig. Jag rusar ut från klassrummet och pressar min halvvampyr snabbhet till det yttersta när jag rusar mot matsalen. När jag nästan är där sladdar jag in och går normalt in i matsalen som doftar underbart av någon slags köttgryta med ris. Mm, jag lassar upp rejält på en tallrik och balanserar den överfulla tallriken med en hand samtidigt som jag tar ett glas vatten och bestick i den andra. Jag tittar mig runt omkring i matsallen i hop om att hitta en bra plats men istället tittar jag rakt in i ett par ljustgröna ögon, Adrians, när jag tittar ner mot hans kinder ser jag det röda märket efter min handflata. Wops jag fick in en väldigt bra träff där. I hans ögon när han ser på mig lyser hat. Jag rynkar på näsan åt honom, innan jag går vidare till ett bord i ena hörnet av matsalen. Det finns åtta stolar runt bordet och jag sätter mig på en av de. Eddie, Lucy, Kate, jag, Mikhail och Elma. Mina matkompisar får lätt plats runt det här bordet. Jag har haft ett förhållande med Mikhail men nu är vi bara kompisar, som retar varandra varannan sekund men ändå. Elma är mest Kates kompis och dödlig vampyr. Men jag gillar henne, och hon har en fallenhet för helning med krämer och stoft som hjälp mig när jag skadat mig och jag skadar mig ärligt talat hela tiden. Jag slevar i mig av grytan och bränner mig samtidigt på tungan.
- fan, muttrar jag och häller i mig ett halv glas vatten.
- hej, var är Kate? Jag tittar upp och möter Elmas blåa ögon. Elma är söt, kort och med stort lockigt mörkblont hår. Men otroligt blyg, jag har känt henne sen vi var små lågstadiebarn och hon känner sig fortfarande inte riktigt säker i bara min närhet, men hon är lojal och jag har många gånger befriat henne från hemska scener då hon blivit mobbad.
- hon är med "en person hon inte ska var med egentligen" Elma höjer på ögonbrynet.
- vem är hon intresserad av? Elma kanske är blyg men hon är också nyfiken av sig.
- William.
- William vem? Ja det finns bara en William i vår årskurs, men det är så osannolikt att jag också skulle ha frågat.
- Owen. Elmas ögonbryn skjuter upp i rekordhöjd. Jag kan bara nicka. Jag har fortfarande svårt att fatta det, och som om det inte vore nog så kommer de in i matsalen just då. William med ett surmulet ansikte och Kate med ett neutralt. Kate spanar runt och får se oss, hon ler glatt mot oss och säger något till William och sekunden efter så är de på väg mot oss.
- hej, säger Kate när hon kommer fram. Hon sätter sig ner och nickar åt William att göra lika dant, vilket han snabbt gör.
- vad vill du ha? Frågar han snabbt Kate och nickar mot vampyrernas matbord. De äter väldigt lite och aldrig riktig mat utan mer yoghurt och frukt. Kate tittar länge på honom innan hon svarar.
- bara en yoghurt om det är okej, hon tittar förundrat på honom.
- nu frågades ju han vad du vill ha, så det är väll såklart att det är okej, fräser jag. På ett ögonblick vrider Kate på huvudet och blänger på mig. William blänger också på mig, men efter som att blänga är något jag är bra på så blänger jag tillbaka.
- gå du, säger Kate snällt till William utan att ta blicken från mig. Snälla, lägger hon till med plågadröst. Han reser sig upp och stryker henne försiktigt på armen innan han försvinner iväg till matbordet. Så fort han kommit utom hörhåll böjer sig Kate fram och blänger på mig.
- kan du vara trevlig när han kommer tillbaka? Frågar hon surt.
- nej, svara jag enkelt
- Elizabeth, förstår du inte vad det här betyder för mig,
- han är inte bra för dig.
- varför inte, och vad vet du om det.
- hans ryckte, kommer ett ställa till det för dig, förklarar jag
- hans ryckte, tror du jag bryr mig om hans ryckte! Hon skriker nästan nu..
- nej, men... Jag tystnar, varför kan jag inte låta henne älska honom, varför. Svarat är nästan pinsamt, jag vill inte släppa henne ifrån mig. Jag vill inte att hennes pappa ska bli sur på henne, jag vill att hon inte ska ha några stora bekymmer, jag vill att hon ska ha ett perfekt liv med mig som vakt och utan ovänner. Men det är hennes val och jag kan inte bestämma över hennes liv. Men ändå, hon kommer att förstå senare.
- han är inte bra för dig. Avslutar jag lamt.
- Elizabeth, nu är Kate inte långt ifrån gråten. Du vet att jag älskar dig, men snälla låt mig göra det här.
- Kate, jag kan inte. Du måste lyssna på mig, du behöver ha ett bra ryckte om du ska lyckas när du blir drottning, snälla. Det känns hemskt att säga det och mitt hjärta värker vid varje ord, men jag vill inte att hennes liv ska gå i kras inte en. Visst kan hon hennes liv spricka av det här också, men hon kommer över det. Hoppas jag.
Kate ser på mig men utan vrede i ögonen, sedan vandrar hennes ögon bort William som håller på med att plocka ihop en sallad på salladsbordet. Salladsbordet som förut varit stimmigt av alla som ville ha en sallad till mat, är nu alldeles tomt. Sådär tomt som det blir när William kommer, ingen vill vara med honom och de flesta klarar inte ens att stå nära honom. Alla är rädda, rädda för att han ska göra något i stil med det hans föräldrar gjorde.
- ser du, Kate nickar mot honom. Han är så ensam, om du bara skulle prata med honom, han är inte så hemsk som alla tror. Ingen vill ge honom en chans. Visst han kan vara lite surmulen ibland och inte särskilt sällskaplig av sig, men det är för att han är van vid att folk blänger på honom utan orsak att folk spottar mot honom när han kommer. Nu gråter hon. Snälla Elizabeth prata med honom så förstår du varför jag älskar honom, snälla. Jag ryggar tillbaka när hon säger att hon älskar honom, visst jag förstod nog det innerst inne men det är en annan sak att höra henne säga det.
- okej, jag ska det.
- tack, Ellie, nu ler Kate mellan tårarna och sedan ställer hon sig upp och ger mig en hård kram. Tack säger hon igen, innan hon springer bort till William och hjälper honom med att plocka ihop sin sallad som han lagt upp på ett väldigt speciellt sätt. Som ett färgglatt konstverk. Jag måste erkänna att det ser gott och vackert ut. William håller salladsskålen i en handen och plockar upp. En yoghurt och en sked med andra handen, Kates antar jag. De pratar tyst ledans de går tillbaka till vårt bord där jag kommit halvvägs på min stora portion med gryta. Eddie och Mikhail syns inte till, de har säkert övergett oss nu när jag behöver deras babbelmunnar surar jag och tittar mig omkring och där sitter de med ett stort killgäng och pratar högljutt. Jag känner att jag är nära att koka över när William och Kate kommer tillbaka . De sätter sig på samma platser som förut. Kate ler uppmuntrande mot mig medan hon öppnar yoghurten och börjar äta. Jag tar ett djupt lugnande andetag innan jag sakta vänder mitt huvud mot William som för tillfället sitter och tuggar på en liten äppelklyfta.
- ja, vad är din typ favorit magi? Min röst skälver till lite och jag är tvungen att hålla inne ett skratt när jag hör hur galet det låter.
- eld och luft, svarar han uttråkat, fy vad många tråkiga killar det finns här. Aja jag får göra det jag alltid gör när det blir en pinsam tystnad. Fylla den med kallprat.
- jag har alltid tyckt att eldmagi är det häftigaste, det är så häftigt. Använder du luftmagin till att lyfta eldkloten?
- ja,
- är det svårt?
- innan man lär sig det, ja, när man kan det, nej. William stoppar in enu en äppelbit i munnen och det frasar till när han krossar den mellan huggtänderna.
- okej, min röst tynar sakta bort och blir bara lägre och lägre.
- William? Nu är det Kate som pratar han vänder på sitt huvud och tittar på henne, och ler. Det är inte ofta jag ser honom le, det här är nog första gången. Han är ju i stort sätt mobbad av nästan hela våran urskurs, de mindre barnen är livrädda för honom och de äldre mobbar honom också. Jag är liksom inte van vid att se honom le och prata som en normal människa eller vampyr menar jag såklart. Och det faktum att han är kille gör det inte direkt bättre, killar är konstiga enligt mig i alla fall. Och idag verkar jag blivit bekant med två av de konstigaste, och en av de snyggaste och med det menar jag Adrian. William är väll rätt snygg men inte riktigt min stil, han har sådant där kolsvart hår som skiftar i blått och lila när det lyser på det och så har han alldeles isblå ögon som mitten på en låga. Han har det där utseendet som många förknippar med just ondska. Men sedan kommer det värsta han är väldigt lik sin far, något som bara gör det svårare att skaffa vänner, men den största anledningen till att han inte har så många vänner är nog ändå hans attityd och om han är så här otrevlig mot alla så tror jag knappast det skulle hjälpa om han var blond och filmstjärnesnygg.
- vad är det? Frågar han han studerar Kates ansikte med sina isblåa ögon.
- hur visste du att jag tycker bäst om jordgubbsyoghurt utan klumpar? Frågar Kate och hennes gröna ögon glittrar som de alltid gör när hon frågar någonting. Han ler snett
- gissade, de flesta gilla sådan. Han fokuserar på salladen men sedan tittar han upp och blinkar mot mig, nog fattar jag hur han förstått det. Det är sådan träning vi får, bevaka allt och alla. Jag vet nog vid vilket bord han brukar sitta, det som har fri uppsikt över buffébordet det står tomt även idag för ingen vill sitta vid bordet som William Owen brukar sitta vid, det kan ju va farligt. Jag skrattar lätt och ler åt mig själv. Jag ler glatt och en aningen retsamt mot William innan jag tittar på klockan (och slutar genast att le) den är 23:37 tre minuter kvar till min första träning. Kate följer sakta min blicka och tittar sedan också hon på klockan.
- jag tar undan din tallrik, skyndar hon sig att säga
- tack, säger jag snabbt, vi ses sedan rusar jag iväg genom matsalen och för ett skrik från någon lärare efter mig.
- spring inte i matsalen, Elizabeth! Till döma av rösten så är det en tjej som skriker.

Vad tycker ni?

Jättebra igen!
Du är helt fantastisk på att skriva.