Berättelse: Ändra aldrig på dig

*bevaking*

Bra och vardags-händelserikt kapitel med en lite twist Kommer blir kul att få se hur det hela utvecklas

Förresten är det så att du själv har en liten hemlig drömma att få bli sångerska??

Nä inte alls faktiskt xD Vissa andra drag och tankar jag äger har präglat Alice lite dock^^

Okej, annars är skrivandet ett bra sätt att förverkliga sina drömmar Kan väl ana de där dragen och tankarna

Nu kommer kapitel två också! Hoppas ni läsare har haft det bra! Det har jag i alla fall!

Innan jag lägger upp kapitlet så vill jag bara tacka en väldigt viktig och underbar person: Emmsaan.
Tack för att du finns där och hjälper och stöttar mig med berättelser och annat. Du skulle bara veta hur mycket det betyder.
Du är också väldigt rolig motrollspelare! Så tack igen

Kapitel två:

Nästa dag vaknade Alice inte av sin väckarklocka, utan av telefonen som ringde. Halvvaken gick hon upp och svarade med ett sömnigt ”Hallå det är Alice”. Hon drog handen genom sitt nu ännu rufsigare, svarta hår medan hon väntade på ett svar.
”Hallå där Alice” sa en mjuk och kvinnlig röst som hon inte kände igen. ”Jag heter Amanda Rosman och jag är VD för musikbolaget Roses. Jag såg dig sjunga med Alice Cooper och jag blev väldigt imponerad med tanke på din ålder och så, jag skulle väldigt gärna vilja att du tittar förbi här någon dag så vi kan ha ett samtal på tu man hand. Det vore underbart om du kanske skulle vilja skriva ett kontrakt med oss”.
Alice hade knappt trott sina öron då hon hade fått ett nästan likadant samtal dagen förre, men två?! Vill två olika musikbolag att hon ska bli artist och sjunga för de?! Helt otroligt...
”Tack för erbjudandet, jag kommer titta förbi någon dag”. Hon kunde inte låta bli att le för sig själv då hon la på telefonen och gick upp till sitt rum igen för att göra sig i ordning för skolan.
Hon drog på sig sina gamla, tajta, svarta jeans och sin vit och svart randiga t-shirt. Hon tog sedan sin borste och drog snabbt den igenom håret och fluffade till det lite så att det blev till frisyren hon älskade. Rufsigt och fluffigt. Och som vanligt tog hon sin smink palett och sotade snabbt ögonen i en mörk färg. Hon älskade sin stil verkligen, den var bekväm och hon älskade helt enkelt svart. Det passade henne. Visserligen kallade folk henne emo och sådant men hon brydde sig inte, hon visste själv vad hon var och hon var inte emo. Hon var en rockare.
Snabbt gick hon ner och slängde i sig en snabb frukost, sa adjö till sina föräldrar och stack sedan iväg till skolan. Där verkade allt vara som vanligt, alla typer av elever gick runt i korridorerna eller stod vid sina skåp. De som var intresserade av sport stod i sitt hörn och diskuterade den senaste fotbolls matchen som Sverige spelat. De som kallade sig Beliebers stod i ett annat hörn och man kunde höra Justin Biebers ”As long as you love me” därifrån.
Och en en grupp med folk med lite olika intressen stod vid ett skåp. Men var inte det där hennes skåp? Hon gick närmare och när gruppen såg vem som kom skingrade de sig lite. De som alla varit så intresserade av var en lapp på hennes skåp med en stor dödskalle på, under den stod det ”Sista varningen jäkla emo, annars får du din läxa”.
Alla tittade nyfiket på Alice för att se hennes reaktion. Hon bara tog ner lappen och slängde bort den med en fnysning. ”Men är du inte rädd då?” frågade en flicka från klassen under som verkade vara väldigt blyg av sig. Alice log mot henne. ”Vad är det värsta de kan göra?”. Hon trodde absolut inte någon på allvar skulle komma med sitt gäng och ge henne sin ”läxa” som de uttryckt sig.
Dagen förflöt som vanligt, lektioner, raster och lunch. Tillslut var skolan äntligen slut och hon hade slutat rätt så tidigt. Hon kanske skulle gå till någon av de där musikbolagen....Men vilket?
Hon bestämde sig tillslut för det där som kvinnan varit VD för, det låg närmast.
Glad men även lite nervös så började hon promenera från skolan till bolaget Roses. Tillslut såg hon byggnaden och det var en imponerade syn. Det var en väldig stor och skyskrape liknande byggnad som hade ett stort fönster format som ett R högt uppe på väggen. Med långsamma steg gick hon in i Roses.
-----------------------------------------------------------------
Inget är bestämt än eller något, men jag har smått i huvudet börjat planera på en annan berättelse, troligtvis kommer jag börja skriva och lägga upp så ha ögonen öppna för det

Awesome!! ^^ Ska bli roligt att läsa din andra berättelse också!

Goodie!! Cant't wait.

Tack, vännen Dina ord värmer ett gammalt hjärta Jag finns alltid här

Bra kapitel!! Jag ser alla dina kapitel som smågodis som man får lite då och då och kan njuta av Mycket bra!!

Tänk bara på en sak nu när det kommer till skivbolag och liknande: om man inte är 18 får man inte skriva på något. En omyndig behöver sin förälder/förmyndare vid sådana tillfällen. Så Alice kan inte skriva på något utan att ha sin mamma eller pappa med sig.
Bara en liten parantes

Tack!
Okej, det var faktiskt inte något jag reflekterat över faktiskt, så väldigt snällt och bra att du sa det! SKa tänka på det när jag skriver nästa kapitel

Det var jättebra