The Pie Club

_{Skrivet av Safir:}

Well, du vet inte vad du ger dig in på men oookej, here we go.

Jag är alltså för det första av uppfattningen att det är rätt störigt att ens behöva dela upp sig i fack, men det är ju faktiskt så den moderna människan är uppbyggd. Kategorisera, kategorisera, kategorisera. Vi vill passa in någonstans och det ska jag inte neka till att jag också har velat ibland. Min klass är ganska så heteronormativ, det har alltid varit så självklart att det ska vara kille+tjej att ingen ens tänker på det längre. Skämt om homosexuella är vardag, ingen reagerar ens på det. Ja, utom jag då. Mina kompisar har vetat om att jag är bisexuell väldigt länge, ända sedan jag kom på att jag var det faktiskt. De har alla stöttat mig, särskilt en av mina närmaste vänner, och det har varit otroligt skönt. Så när vi skulle göra en argumentation och jag bestämde mig för att argumentera om att prata mer om sexuella läggningar i skolan så visste de ju vad jag skulle argumentera om, men ingen visste att jag tänkte komma ut för klassen på samma gång. Så när jag gick fram för att prata inför klassen så började jag med att skriva ordförklaringar på tavlan så ingen skulle behöva fråga. När jag skrev förklaring till ordet bisexuell så lade jag även till: Jag är bisexuell. Det enda som hördes var "Åh jävlar, Nora." Och så tystnad. Jag måste erkänna att jag njöt lite av situationen, deras förvåning var rätt humoristisk och de lyssnade väldigt bra på min argumentation efter det c: Och det hjälpte ju faktiskt också ett tag, vilket var det jag hade hoppats på, de slutade skämta om homosexuella och var nog lite mindre fördomsfulla tror jag. Tyvärr så har minnet nog bleknat lite i deras hjärnor (Inte så konstigt när det pressas in ny information i dem hela tiden) och vi är tillbaka på ruta ett igen *suck*. Men så var det ju mina föräldrar också. Jag vågade inte riktigt berätta för dem öga mot öga, så jag skrev ett brev och lade på min mammas huvudkudde. De accepterade väldigt bra, men jag skrev i brevet att jag helst inte ville prata om det med dem, för det kändes genant, så jag vet ju inte hur de tänker om det. Helt ärligt så spelar det inte så jättestor roll, de verkar ju ändå acceptera det och det är ju det viktigaste. Min släkt och mina syskon vet inte, men jag känner inte att de nödvändigtvis behöver veta. Om det nu blir något mellan mig och hon jag är kär i (Hoppas, hoppas) så kommer jag absolut inte smyga med det utan vara stolt över det. Jag tycker att samkönade förhållanden är något väldigt fint (Även om alla förhållanden där båda parter är lyckliga självklart är fina) och det kommer jag alltid att tycka och förhoppningsvis stå för det också.

Oj, ja, jag varnade er. Det blev långt. 83

_{Skrivet av Borttagen:}
Safir


http://dindiktatur.se/livsfarlig-karlek/

_{Skrivet av Safir:}


läste precis den!!!!!!!! det är HEMSKT!!!!!!!!!!!!!!